Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
En positiv effekt av rådande förutsättningar kan vara att det i det svenska systemet finns utrymme
för tidsanpassade kursändringar men med friktioner, som gör att modebetonade uppfattningar om
skogsvård, inom sektorn och i samhället i övrigt, inte halkar iväg alltför långt bort från det långsiktigt
hållbara.
Skogsvårdslagen och dess tillämpning.
Evangelium före lag. Denna attityd och det praktiska handlandet från skogsvårdsstyrelserna i
kontakten med markägarna kan ha lett till underskattning av lagstiftningens betydelse som
skogspolitiskt instrument. I vilken grad lagstiftning är normbildande eller bekräftar rådande
samhällsnormer torde variera inom olika samhällsområden. Skogsvårdslagens minimikrav på
återväxtplikt och skydd mot avverkning av för ung skog torde ha mycket bred samhällsförankring
och har också överlevt olika lagöversyner. De regler som tillkommit för att lösa akuta problem
med virkesförsörjningen såsom tvingande avverkningsuttag och avveckling av överårig skog blev
däremot kortlivade.
Formella förelägganden och domstolsärenden har tidvis varit relativt omfattande när ny
lagstiftning förts ut. Rådgivning och påpekanden om gällande lagkrav som lett till rättelse är den
preventiva laguppföljning som varit mest använd.
Vid tillkomsten av 1979 års skogsvårdslag förenklades det formella förfarandet vid uppföljningen
av lagen radikalt i förhållande till tidigare lagstiftning. Detta men främst införandet av råd och
anvisningar gjorde det möjligt att snabbt och smidigt på ett konstruktivt sätt nå ut med de skogspolitiska
ambitionerna. De negativa reaktioner som hördes mot vad som anfördes vara i vissa
delar alltför detaljerade föreskrifter beaktade inte att dessa tillkommit i bred samverkan med
skogsbrukets företrädare med höga krav på regler för att garantera likhet i tillämpning för alla
markägarkategorier i hela landet. Sektorn var då besjälad av att komplettera skogsvården och
motverka en kommande virkessvacka.
Inventering och planering
Eftersom kunskap om skogen på olika nivåer är en förutsättning för goda insatser med olika instrument
finns det anledning att före diskussion om rådgivning, stöd och uppdragsverksamhet
beröra inventering och planering.
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län har c:a 60 års erfarenhet av att lägga skogsinventeringar
till grund för myndighetsagerande och samhällssatsningar.
Lappmarksplanerna på 30-talet och tillkomsten av skogsvårdsområden var starten . I den satsning
på samverkansområden som verksamt överbryggade de ekonomiska svårigheterna under 60-talet
insamlades med tiden kvalitativt allt bättre översiktliga skogsdata byavis.
Dessa planer stimulerade till kostnadssänkande samverkan och låg också till grund för ett både
psykologiskt och ekonomiskt värdefullt riktat samhällsstöd. Underlaget för planering och samverkan
i den då starkt expanderande verksamheten med utbyggnad av skogsbilvägar förbättrades
radikalt. Den under 80-talet bedrivna översiktliga inventeringen (ÖSI) blev således en länstäckande
fortsättning av inventering obunden till fastighetsnivå.
Tack vare utveckling av främst bra bildunderlag blev resultatet tillräckligt bra för att kunna göra
fastighetsvisa utdrag till låg kostnad.
En positiv följd av tillgång till inventeringsresurser blev att det stora 5§3 programmet för avveckling
av lågproducerande bestånd kunde kvantifieras på ett relativt säkert underlag.
Möjligheterna att i planeringen på objektnivå men med utblick över fastighetsgränserna ge råd
om naturvårdshänsyn förbättrades avsevärt. Inventeringsresultaten har också rönt stor efterfrågan
från skogsägarföreningen och virkesköpare.
153