Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Tabell 2.1-1 Vissa uppgifter från riksskogstaxeringen 1923 och 1995-1999, Kalmar län.
Riksskogstaxering,
år
1923
Norra läns-
delen
1923
Södra läns-
delen
Skogsareal,
ha
1995-1999
Hela länet 685 000 8 2)
Därav hagmark,
%
Kalmark,
%
8
Tillfredsställande
skogstillstånd,
% av arealen
Virkesförråd
per
ha, m 3 sk
(m³ub)
343 400 23 17 24 77
(64 4) )
259 400 29 16 25 71
4) )
(59
4
3)
Andel skog
äldre än 80
år, %
8 1)
4 1)
168 23
1) Som en särskild åldersgrupp redovisades olikåldrig skog, omfattande 36 % av arealen i norra
länsdelen resp. 16 % i södra länsdelen
2) Avser idag naturbetesmark.
3) Anges ej idag.
4) För 1923 redovisas virkesförrådet i m 3 ub
Förändringarna i sydöstra Sverige har således gått i samma riktning som de tidigare visade exemplen
från Halland och Skaraborgs län. Hagmarkerna och den olikåldriga skogen, som var bondens
landskap, har ersatts av tätare och mer likåldriga skogar inriktade på en hög virkesproduktion.
Virkesförrådet i Kalmar län är nu mer än dubbelt så stort som 1923.
Från 1800-talets sista hälft finns många dokument från Syd- och Mellansverige som uttalar stor
skogsbrist och därmed behov av olika statliga insatser. Ett samlat resultat av den forskning som
bedrivits bekräftar att en verklig virkesbrist förelåg vid denna tid i dessa delar av landet, men att
den främst var kopplad till möjligheten att transportera virket( Linder & Östlund 1992 ). I avlägsna
delar av t.ex. Småland fanns fortfarande betydande skogstillgångar av gammal skog kvar
( Larsson 1989 ). Nedanstående karta visar tillgången på timmerskog i Kronobergs län år 1858.
Denna kartbild tecknar dock inte den tidpunkt då mängden timmerskog var som lägst. Det inträffade
några decennier senare.
Figur 2.1-3 Tillgång på timmerskog och ved 1858 enligt rapporter till järnvägskommittén.(Larsson
1989).