Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Figur 2.1-2 Sveriges befolkningsutveckling.(
Skog och skogsbruk i Sverige, Skogsstyrelsen
2000)
Figuren ovan visar befolkningsutvecklingen i Sverige sedan 1750 och fram till idag. Nästan fram
till andra världskriget var jordbruksbefolkningen (med binäringar) i majoritet. Under den starka
befolkningsökningen på 1800-talet (som ledde till att var 4:e svensk utvandrade) kom tidigare
outnyttjade skogsmarker att tas i anspråk som åker och betesmark eller för torpbebyggelse. Detta
ökade trycket på skogarna.
Torpbebyggelsen var störst omkring 1860. Då fanns det omkring 100 000 torp i landet (Bäck
1992). Dessa tillsammans med 70-80 000 backstugor hyste vid samma tillfälle en befolkning på
åtminstone 700 000 människor (var 5:e svensk), som med sina kreatur nyttjade och påverkade en
sammanlagd areal som sannolikt närmade sig 1 miljon hektar.
Jordbrukets påverkan på den svenska skogen var sannolikt starkast i slutet av 1800-talet. Moderna
brukningsmetoder i jordbruket och möjlighet till sysselsättning och bosättning i tätorter innebar
en bit in på 1900-talet att jordbrukets tryck på skogen avtog. Efter 1927, då åkerarealen var
som störst i Sverige( Mattsson 1985 ), har också alltmer av den uppodlade marken återgått till
skogsmark. Införandet av konstgödsel har också bidragit till att åkerarealen fortsatt att minska.
När trycket från jordbruket avtog växte det upp nya skogar, tätare och mer likåldriga, och i Sydoch
Mellansverige med en större dominans av gran än vad som tidigare varit fallet.
Den halländska skogen (Figur 2.1-1) bestod före 1650 till stor del av blandskog och lövskog.
Dagens halländska skog domineras av gran och är till mer än 75 % anlagd genom sådd eller
plantering( Axelsson, 2001)
När de äldre jordbruksmetoder som tillämpades fram till första världskriget så småningom försvann
ändrades också landskapet. En undersökning från Skaraborgs län visar att där omkring
1880 fanns sammanlagt 65 000 ha som brukades som äng eller som utgjordes av hedar. Idag
återstår nästan ingenting av detta. En tredjedel av denna areal har vuxit igen av sig självt och
består av löv- och blandskog. En fjärdedel är uppodlad till åker och en lika stor andel har planterats
med barrskog. Återstoden är, eller var under 1987 då undersökningen gjordes, naturbetesmark.(
Ekelund & Johansson 1988 )
Den första riksskogstaxeringen i Sverige utfördes 1923 och omfattade då Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar och Kopparbergs län (Trävaruindustrin 1925:11). Här redovisas som ett exempel
på skogarnas förändring under 1900-talet vissa uppgifter från Kalmar län, uppdelat på de båda
landstingsområdena.
7