Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
1950 - talet innebar det stora genombrottet för modernt skogsbruk i länet. Domänstyrelsens
cirkulär nr 1/1950 utgör ett viktigt dokument för starten av den upprustning som pågått under
flera decennier. Ett mindre lyckat inslag var den uppmjukning av reglerna för förflyttning av frö
som kom till p.g.a. fröbrist. En förflyttning söderifrån av upp till 25 mil och 300 meter i höjdled
blev tillåten.
Under 1960 - talet upplevde skogsbruket en mörk period ur ekonomisk synvinkel. Ekonomi på
kort och lång sikt behandlas utförligare längre fram i uppsatsen. Effekten i skogen blev en kostnadsjakt
för att undvika negativa rotnetton. Självföryngring var standardmetod. Med motiveringen
att mindre träd inte behövde vara genetiskt sämre än stora träd ställdes klena "rotnettoföträd".
dessutom färre än 20 st. per hektar.
Vid ingången till 1970 - talet var andelen plantering på slutavverkningsarealerna på statsskogen
29 % och inom privatskogen 13 %. Återväxtresultatet var sämre i kustlandet under 100 metersnivån
än över 300 meter i lappmarken. Synen på skog som stöd i rationaliseringen av jordbruket
ledde till stora virkesuttag i länets kustland.
En kraftsamling kring återväxtfrågorna samtidigt med en diskussion om den kommande virkessvackan,
en kraftig prisförbättring och riktade samhällsstöd gav snabbt resultat.
En viktig insats var samordning av markberedningen. Den hade börjat användas som hjälpmedel
i virkeskonkurrensen med ett splittrat kapacitetsutnyttjande.
Länets skogsägareförening åtog sig att skaffa tillräcklig kapacitet och gjorde därefter sin hittills
största samlade insats i länets skogsvård. Ett noterbart inslag i den processen, utöver att få virkesköparna
att acceptera samordning, var frågan om lämpligheten att erbjuda den servicen till
rotpostsäljare som inte var föreningsmedlemmar. Att sunt förnuft var starkare än ideologiska
spärrar har nog ingen efteråt beklagat.
Under 1980 - talet fortsatte skogsvårdsvågen, förstärkt av det s.k. 5§3 programmet för avveckling
av lågproducerande skog. Domänverket satsade samtidigt på att förbättra de återväxtresultat
som orsakats av alltför extensiva insatser. Den höga insatsnivån kan belysas av att investeringarna
för skogsvård och vägbyggnad toppåret 1984 uppgick till 85 kr per avverkad kubikmeter
varav 25 kr var statbidrag. Motsvarande nivå för hela riket var då knappt 30 kr/m 3 sk. Allting
räknat i 1986 års penningvärde.
Vid ingången till 1990 - talet var både komplettering av återväxter och "röjningsberget"
åtgärdade.
Skogens utveckling
Effekten av detta arbete på skogarnas tillväxt kan avläsas i nedanstående diagram.
9
8
7
6
5
m ilj m
4
3 sk
3
2
1
0
5,13
Källa: Riksskogstaxeringen
Årlig tillväxt BD, all inventerad mark
6,25
141
8,76
1941. 1968 - 72 1994 - 1998.