Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
Skogsvårdsorganisationen
Hur har den statliga skogsvårdsorganisationen klarat att ställa om sitt arbete från en skogspolitik
främst inriktad på virkesproduktion till en som jämställer miljö- och produktionsmål? Redan en
ytlig genomgång visar att skogsvårdsorganisationen under 80- och 90-talen agerat synnerligen
aktivt. Därvid har organisationen följt den linje som varit dess adelsmärke, alltså arbetat med
rådgivning, information och utbildning. Organisationen har genomfört betydelsefulla inventeringar
av våtmarker och nyckelbiotoper. Dessa kunskaper är nödvändiga för miljöarbetet; samtidigt
har de också haft stor betydelse för att visa skogsägare på vilka från miljösynpunkt värdefulla
områden de har inom sitt markinnehav. 1986 utgav Skogsstyrelsen böckerna ”Skogsmarkens
ekologi och Ståndortsanpassat skogsbruk”. Del 1 behandlade grunder och del 2 tillämpning
för ett sådant skogsbruk. Med videofilmer och studiehandledningar följdes dessa böcker
upp. Detta ledde till en kunskapsuppbyggnad bland skogsägarna som var av stor betydelse för
den utveckling som sedan följde. Sedan kom Skogsstyrelsen med böckerna ”Rikare skog” och
”Grönare skog”, som båda följdes av studiekampanjer. Vidare har man utgivit ett flertal böcker
inriktade mot speciella miljö- och kulturmiljöfrågor. Sammanfattningsvis kan det konstateras att
skogsvårdsorganisationen med intresse och energi sökt sjösätta den nya skogspolitiken främst
genom en stark satsning på att höja skogsägarnas kunskaper, förståelse och intresse för
skogsbrukandets miljöansvar. Den starka satsningen som gjordes på att öka kunskaperna och
förståelsen för skogspolitikens miljömål fick sannolikt till följd att uppmärksamheten på produktionsfrågor
inte kunde hållas uppe. Detta ledde till minskade skogsvårdsinsatser.
Till detta skall läggas att skogsvårdsorganisationen, i samverkan med universiteten, genomfört en
omfattande personalutbildning i miljövård på akademisk nivå. Vid personalrekrytering har man,
främst inom skogsstyrelsen, under 90-talet ökat andelen högutbildade akademiker i organisationen.
Därmed har skogsvårdsorganisationen skaffat sig en större förmåga att ta till sig aktuell
forskning samt föra samtal om skogliga frågor med ledande forskare och institutioner. Detta
synes mig ha ökat förtroendet för det arbete skogsvårdsorganisationen utför.
Med 1994 års skogspolitik förlorade skogstyrelsen ett av sina mest kraftfulla instrument att långsiktigt
bidra till att påverka och förbättra skogsbruket. De medel som styrelsen haft för
skogsstyrelsens forskningsnämnd drogs in. Därmed minskade skogstyrelsens möjligheter att
allokera forskningsresurser för viktig tillämpad forskning drastiskt. Detta var synnerligen olyckligt
och i det fortsatta skogspolitiska arbetet bör det enligt min mening noggrant övervägas om
inte skogsstyrelsens möjligheter till aktiv forskningsfinansiering borde återupprättas.
Sammanfattning
Här har jag berört tiden från slutet av 60-talet till idag. Under denna period har tre skogspolitiska
beslut från 1948, 1979 och 1993 varit i kraft. Det är ingen tvekan om att de skogspolitiska besluten
från 1948 och 1993 radikalt ändrat skogspolitikens inriktning och skogsbrukets utveckling.
Det mellanliggande beslutet var snarast en förstärkning av gällande skogsbruksmetoder, men det
bör framhållas att det fattades i skuggan av risken av en framtida virkessvacka och den första
oljekrisen med efterföljande ökat intresse för skogens totala biomassaproduktion.
Men under den tid ett skogspolitiskt beslut gäller inriktas naturligt nog verksamheten i
skogsbruket på att uppfylla detta. Samtidigt sker förändringar i skogsbrukets metoder och förutsättningar
vilket leder till behov av nya riksdagsbeslut därför att ny kunskap, häftiga opinioner
eller missbruk av lagens möjligheter kommit till. Därför är också alla de åtgärder myndigheterna
vidtar och orsakerna till dessa skogspolitiskt intressanta. Ett antal sådana har jag här tagit upp
eftersom dessa kontinuerligt leder till forskningsinsatser. Därför har jag i mitt yrkesliv speciellt
kommit i kontakt med skogsskötselproblem som hanterats vid sidan av de stora skogspolitiska
besluten.
139