Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
4.2. P.O.Bäckström - Några erfarenheter av svensk skogspolitik
Inledning
Till utvärderingen av den skogspolitik som förts i Sverige, med fokus på den politik som gäller
sedan 1994, har jag ombetts att lämna synpunkter på vilka effekter den haft och vilka förändringar
i sättet att bruka skog som den lett till. I mitt bidrag kommer jag att begränsa mig till den tidsperiod
som jag klart kan överblicka och där jag som forskare har haft synpunkter på och erfarenheter
av skogsbruket och skogspolitiken. Mina erfarenheter kommer från egna forskningsinsatser,
forskningsprogram som jag haft ansvar för och beslut som jag som dekanus för SLU:s skogsvetenskapliga
fakultet varit med om att fatta och som eventuellt påverkat skogsbrukets arbetsformer
och därmed på sikt skogspolitiken. Detta är inget försök till en heltäckande redogörelse. I
stället tar jag upp några exempel från de senaste 50 årens skogsbruk. Jag har avsiktligt avstått
från källhänvisningar.
De tre senaste skogsvårdslagarna har haft olika fokus, 1948 (förbud mot blädning), 1979 (produktionshöjande
åtgärder) och 1993 (produktions- och miljömålen får lika vikt). En snabb bedömning
säger att dessa lagar, och den skogspolitik de stått eller står för haft en stark inverkan på
svenskt skogsbruk.
1948 års skogspolitik
Denna gjorde det möjligt att gå över till trakthyggesbruk, alltså att arbeta med kalhyggen. Det
skogsbruksätt som dominerat sedan sekelskiftet 1900 var blädningsskogsbruket. Det är viktigt att
komma ihåg att det sätt på vilket detta bedrevs inte var ett rent blädningsskogsbruk, snarare rörde
det sig om olika former av selektiva uttag där de ekonomiskt värdefullaste träden avverkades.
Att det fick denna inriktning kan sannolikt förklaras av de ekonomiska förutsättningar för skogsbruk
som gällde under denna femtioårsperiod.
Vid andra världskrigets slut var behoven att bygga upp och återställa ett sönderslaget Europa
enorma. Detta öppnade för ökad svensk export av alla former av industriprodukter och en snabb
industrialisering av landet tog vid. Arbetarna flyttade från lantbruket till industrin och lönerna
steg snabbt. I Västeuropa var behoven av sågat virke liksom av massa och papper stora. Detta
innebar att svensk skogsindustri i snabb takt kunde byggas ut. Dess expansion var möjlig så
länge uttagen var lägre än tillväxten i skogen. Utrymmet för ökad avverkning av industrived
vidgades när behovet av vedråvara för eldning och kolning reducerades under 1950-talet. Med
Koreakriget 1951 steg priset på skogsråvara vilket ökade intresset för ett intensifierat skogsbruk.
Författare: PER-OVE BÄCKSTRÖM, professor i skogsskötsel vid
Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Jägmästare 1967, anställd vid
skogshögskolan 1966 – 1971. Forskningsledare och ansvarig för
skogsvårdsforskning vid forskningsstiftelsen Skogsarbeten (nu Skog-
Forsk) 1971 – 1979. Professor i skogsföryngring 1979 – 1991, i skogsskötsel
från 1991. Dekanus för den skogsvetenskapliga fakulteten vid
Sveriges lantbruksuniversitet 1985 – 1995. Sakkunnig i 1990-års
skogspolitiska kommitté. Ledamot av KSLA sedan 1981.
132