Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
lövskogen domineras trädskiktet på rika ståndorter av skuggfördragande lövträd som ask och
alm. Boken som också är skuggfördragande har också en intern beståndsdynamik.
Det gamla kulturlandskapet
Omföringen av skogsmark till jordbruksmark började tidigt och ledde till ett landskap med gradvisa
övergångar mellan skog, gräsbärande mark med spridda grova gamla träd med grova döda
grenar och gräsmark utan vuxna träd. Här fanns förutsättningar både för arter som var knutna till
naturskogen och arter som kommit in med utsäde eller på annat sätt spritt sig genom människans
försorg. Genom slåtter och bete bevarades glest trädbevuxna gräsmarker under lång tid. Övergången
till hagmark, det vill säga betade, vanligen före detta lövängar, innebar vissa förändringar
för marklevande organismer medan trädskiktet fortfarande var intakt och därmed en viktig
skogsmiljö; även om den idag inte räknas till ägoslaget skogsmark.
Bättre eller sämre i långsammare takt
Att mäta framgång i ansträngningarna att bevara och återskapa biologisk mångfald är inte
okomplicerat. Visst har vi upplevt en stor förändring i skogsbruket under 1990-talet. Men har allt
varit till det bättre? I tabell 3, nästa sida, görs ett försök att reda ut hur skogens olika ”konton”
utvecklats under 1990-talet.
En av de allra viktigast uppgifterna är nu att utvärdera på ett konkret och pedagogiskt sätt vad
summan av alla dessa ansträngningar blir.
Sverige och biologisk mångfald i ett internationellt perspektiv
Det svenska skogsbrukets fotavtryck sprider sig även utanför vårt land. Under 1990-talet sista år
har importen av virke från Östeuropa ökat starkt. Det är därmed faktiskt nödvändigt att även
blicka utanför Sveriges gränser för att på ett fullständigt förstå hur det svenska skogsbruket
lyckas med att uppfylla skogspolitikens innebörd.
Östeuropa ses ofta bara som fyllt av miljöproblem. Men det finns även en annan sida. I Öst finns
den värdefulla natur – både i form av naturliga skogar och kulturlandskap – som nästan är borta i
Väst. Med ett starkt engagemang i frågor kring EU:s östutvidgning och miljöfrågor har Sverige
en unik möjlighet att ta initiativ för att rädda mångfalden i Öst, innan det är för sent. Sverige och
Väst i allmänhet behöver även lära sig av de biologiska referenslandskap som finns i Öst för att
veta hur vi ska kunna bevara de sista resterna av ursprunglig natur, och till och med att återskapa
den. Om vi inte lyckas med detta finns en stor och uppenbar risk att vi får samma intensiva utveckling
av skogsutnyttjandet, och därmed samma problem med den biologiska mångfalden i Öst
i framtiden som vi har i Väst just nu.
123