Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
som brukar skogen och staten. Skogsbrukaren förväntas ta hänsyn efter förmåga i form av att
spara livsmiljöer (enstaka träd, hänsynsytor, bestånd och hänsynsområden) vid olika skogsbruksåtgärder.
Ibland görs även olika aktiva åtgärder för att återskapa (tex. brand och översvämning)
och balansera olika processer (tex. bete, insekter och näring) i skoglandskapet. Staten förväntas ta
ansvar för skyddet av livsmiljöer så att större sammanhängande områden kan skapas utan hinder
av olika konstgjorda gränser. Eftersom hänsyn i vardagslandskapet och reservatsskydd är som
delvis kommunicerande kärl leder väl utförda naturvårdshänsyn till ett mindre skyddsbehov.
Skala/Ägare Privata Bolag Staten
Träd i bestånd X X
Bestånd i landskap
Landskap i regioner
x X x
Tabell 1: Beskrivning av ansvarsfördelningen enligt den svenska modellen för bevarande av biologisk
mångfald i skogslandskapet. Symbolernas storlek anger de olika kategoriernas möjligheter att ta
hänsyn.
Men detta är ännu så länge en hypotes. Kommer det att fungera? Ja det beror på fortsättningen.
Allt tyder på att vi både har kommit långt och har långt kvar för att nå vår nuvarande skogspolitiks
mål. Enligt en bristanalys för Sveriges olika ursprungliga skogstyper krävs för den biologiska
mångfaldens långsiktiga bevarande i Sveriges i olika skogsmiljöer nedanför gränsen för
fjällnära skog att på lång sikt (ca 40 år) totalt 9-16% av skogsmarken i olika regioner från norr till
söder har som huvudsyfte att uppnå skogsvårdslagens miljömål. Naturhänsynen på dessa arealer
skall väl överstiga det som idag kan betraktats som generella naturhänsyn och till övervägande
del innebära undantag från skogsbruk. På kort sikt (inom 10-20 år) bör, utöver de 0,8% som
redan är skyddade med stöd av naturvårdslagen, de skogsmiljöer med höga befintliga naturvärden
(ca 3% av skogsmarken eller 700 000 ha) avsättas för naturvårdsändamål. Ytterligare ca 1% av
skogsmarken (200 000 ha) behöver brukas med särskild hänsyn. Dessutom fordrar en cirka 200årig
miljöskuld att ett aktivt återskapande av skogliga livsmiljöer påbörjas. Den bedömda omfattningen
av detta restaureringsbehov tilltar kraftigt från nordligaste (ca 3% av den produktiva
skogsmarken) till sydligaste Sverige (11%).
Vad är skog nu?
Under lång tid har ordet “skog” varit definierat som något som är en resurs för den mänskliga
välfärden. Begreppet skog är då ett stycke mark som har en viss bestämd täthet av träd och som
producerar en viss bestämd mängd råmaterial, vanligtvis i form av virke, under en viss tidsrymd.
Detta är fortfarande många skogsbrukares åsikt.
Att definiera betydelsen av företeelsen “skog” från den biologiska mångfaldens ståndpunkt är
mycket mer komplicerat. Den stora variationen mellan de svenska skogarna, vilka kan vara antingen
helt naturliga eller skapade av människor, gör det inte lättare. Visst finns många av våra
vanliga skogsarter i en skog som kan definieras så att det både passar virkesproducenten och
naturvårdaren. Men många skogsarter befinner sig idag ofta definitionsmässigt utanför det som
enligt traditionen kallas “skog”, dvs. i hagmarker eller ängsmarker med gamla stora träd. Samtidigt
räknas skogsplanteringar på gammal åkermark som skog men är vanligen helt undermåliga
när det gäller att upprätthålla den naturliga mångfalden av arter.
En enkel och praktisk definition av skog, som innefattar även biologisk mångfald, skulle vara
“en samling träd vilka tjänar som värdar åt de arter som finns i en ursprunglig skog i den här
regionen”. Med ursprunglig skog menas då att skogen i ett landskap ser ut som den gjorde före de
stora förändringar de agrara och industriella revolutionerna medförde för knappt 200 år sedan i
Sverige. Denna definition täcker in alla de vitt skilda miljöer som innehåller träd. Från de gamla
kulturlandskapen, där stora, gamla träd av flera arter var betydelsefulla på de en gång så vanliga
trädbevuxna betesmarkerna och till stora områden med en naturlig skogsdynamik med olika stör-
117
X