Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
4. Skogsmän, forskare och miljösakkunniga
beskriver skogspolitiska
effekter
Detta delavsnitt innehåller åtta uppsatser skrivna under första halvåret 2001. Författarna har stor
kunskap om och lång erfarenhet av svenskt skogsbruk. I deras uppsatser beskrivs och värderas
skogspolitiken och dess effekter från olika utgångspunkter. Författarnas yrkeserfarenhet kommer
från forskarvärlden, miljövården, bolags- och privatskogsbruket samt från olika delar av den
statliga förvaltningen. De representerar i det här sammanhanget enbart sig själva. Genom dessa
uppsatser har en bred och allsidig belysning av den svenska skogspolitiken tillförts denna rapport.
Uppsatserna ger sammantaget en lärorik kunskapsbakgrund om de förutsättningar, som i
olika avseenden förelegat, för såväl uppbyggnaden av tidigare års skogspolitik som dess tillämpning.
I den första uppsatsen Skogens biologiska mångfald i Sverige – en resa i tid och rum, beskriver
Per Angelstam skogens utveckling i ett betydligt längre tidsperspektiv än de senaste 100 åren.
Angelstam vidgar också perspektivet geografiskt genom jämförelser med skogens utveckling i
Skottland och Ryssland. Angelstam genomförde, på uppdrag av 1990-års skogspolitiska kommitté,
utredningar om hur mycket skog som borde lämnas för fri utveckling för att säkra en positiv
utveckling av den biologiska mångfalden i våra skogar. I uppsatsen diskuterar han bl.a. olika
tillvägagångssätt för att utvärdera effekterna av den nya skogspolitiken, särskilt med avseende på
den biologiska mångfaldens utveckling. Angelstam är verksam vid Grimsö forskningsstation.
I P-O Bäckströms uppsats Några erfarenheter av svensk skogspolitik speglas svensk skogspolitik
från en erfaren skogsforskares horisont. Bäckström hade, som sakkunnig i 1990 års
skogspolitiska kommitté, en viktig roll i utarbetandet av den strategi för naturvård, som sedermera
antogs av riksdagen, och som innebär naturvårdssatsningar på olika nivåer, alltifrån områdesskydd
till objektvis hänsynstagande. Bäckström anser att skogspolitiken, sedan 1950-talet, haft en
stark inverkan på svenskt skogsbruk. Han tar också upp tre exempel där skogspolitiken misslyckats
i att hejda användning av olämpliga skogsbruksmetoder och påtalar i det sammanhanget
behovet av tidigt insatta konsekvensanalyser.
Med sin mycket långa erfarenhet från Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten som bakgrund speglar
Ingemar Eriksson i sin uppsats Från exploatering till långsiktigt skogsbruk skogsbruket från ett
norrländskt perspektiv. Eriksson behandlar bl.a. flera av de markanvändningskonflikter som fått
stor medial och politisk betydelse. I uppsatsen beskriver han de förutsättningar och orsaker som
förelåg för deras uppkomst i Norrbotten. Eriksson behandlar de ekonomiska villkoren för skogsbruket
i denna landsända och ger flera exempel på vad olika skogspolitiska insatser har betytt för
skogens utveckling i detta stora län.
Kjell-Eric Ericssons uppsats Skogspolitiken och de enskilda skogsägarna behandlar skogspolitiken
i relation till de enskilda skogsägarnas situation. Ett helt yrkeslivs erfarenhet från
skogsägarföreningar har gett honom en god kunskap om privatskogsbrukets villkor. Genom
Ericssons uppsats påminns läsaren om den oberättigade misstänksamhet som på 1950-talet riktades
mot de enskilda skogsägarnas förmåga att rätt sköta sin skog. Ericsson ger också en viktig
påminnelse om det arbete som skogsägarföreningarna har gjort när det gäller skoglig verksamhet
av olika slag. Han tar bl.a. upp föreningarnas initiativ till industriutbyggnad. En sak som varit
viktig för att säkra avsättningen av virke från enskilda skogar.
I uppsatsen Skogsbruk och naturvård under ett halvt sekel, 1950-2000 beskriver Rune Frisén hur
han med sin erfarenhet från Statens Naturvårdsverk upplevt skogsbruket och skogspolitiken.
Frisén har en unikt god insikt i frågor som rör skogsbruk och naturvård i hela landet. Han kan
därför argumentera kring och beskriva såväl bokskogens situation i Sydsverige på 1960-talet som
avverkning i fjällnära skogar på 1980-talet. Friséns uppsats samlar, på ett trovärdigt och konsekvent
sätt, upp de invändningar och de ifrågasättanden som den statliga naturvården hade mot
112