Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
401 000 ha. Merparten gick till barrdominerad skog i Norrland. Programmet ifrågasattes främst
för att det omfattade skog av hagmarkskaraktär. Under 1984/85, då det största anslaget beviljades,
omfattade det omföring av 1 600 ha sådan skog i Götaland.
Under den aktuella tidsperioden (egentligen från 1975) infördes avverkningsanmälan och krav på
generell naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen. Naturvårdsarbetet underbyggdes med olika utbildningskampanjer
riktade både till tjänstemän och skogsägare. Effekterna av detta – ett ökat
sparande av sådana träd och skogspartier som gynnar naturvårdsintresset – kvarstår ännu idag.
Den med statligt stöd genomförda skogsinventeringen (ÖSI), som omfattade 11 milj. ha, har haft
stor effekt, dels genom att den ökade den skogliga aktiviteten, dels genom att den gav genomslag
för åtgärder med sådan utformning som då ansågs lämpliga. Under den tid som ÖSI genomfördes,
1980-1993, upprättade skogsvårdsstyrelserna skogsbruksplaner på 8 milj. hektar (75 % av
privatskogsbrukets mark). Detta förstärkte de nyssnämnda effekterna. Med statliga medel genomfördes
under perioden skogsdikning på 143 000 ha och skogsvägbyggnad på 14 000 km. Detta
har naturligtvis haft bestående effekter.
3.6.3. Den svenska skogen år 1900 och ett sekel senare
Här lämnas en koncentrerad jämförelse mellan det som karaktäriserat den svenska skogen vid
1900-talets början jämfört med situationen 100 år senare.
Den svenska skogen bestod vid 1900-talets början till stor del av olikåldriga bestånd. I genomsnitt
klassades 42 % av skogen av riksskogstaxeringen 1929 som olikåldrig, i vissa län mer än
60 %. Idag består skogen i allt väsentligt av ganska likåldriga bestånd. Skogen i början av seklet
bestod också till större del än nu av blandbestånd. Idag är bestånden ofta jämnåriga monokulturer
eller bestånd där ett trädslag dominerar. I vissa delar av södra Norrland finns betydande inslag av
den amerikanska contortatallen.
I de flesta Götalandslän var vid 1900-talets början kalmarksandelen mycket stor, i Småland mellan
15 och 20 % och i Skåne och på Västkusten mellan 23 och 29 %. Idag utgör kalmarken ca
5 %.
Det fanns mycket gammal skog (över 100 år) i Norrland medan förhållandena var de motsatta i
södra Sverige. 1929 var 44 % av skogsarealen i Norrbotten bevuxen med skog äldre än 100 år,
idag är siffran 27 %. I Kalmar län täckte den gamla skogen 1929 endast 1 % medan motsvarande
siffra idag är 11 %.
Hagmarken, gles företrädesvis lövskog som betas, uppgick på 1920-talet till omkring 1 miljon
hektar. Idag återstår ca 100 000 hektar (SCB 1990).
Under de första årtiondena på 1900-talet började skogstillgångarna att öka i södra Sverige och
kanske redan tidigare i bergslagsbygden. Detta kan beläggas i Värmland där man redan år 1911
utförde en taxering enligt i huvudsak samma metod som 1929 års riksskogstaxering. Aktiva återväxtåtgärder,
dikning av skogsmark och ett frångående av tidigare dimensionsavverkning anges
som orsaker till detta (SOU 1932:26). Virkesförrådsökningen i Götaland och Svealand har fortgått
allt sedan dess. I Norrland där man långt in på 1900-talet på både statlig och enskild skogsmark
fortsatte med dimensionsavverkning och där återbeskogning i större skala inte påbörjades
förrän under 1950-talet, inleddes inte virkesförrådsuppbyggnaden förrän vid denna sistnämnda
tidpunkt.
Vid 1900-talets början hade den svenska skogen, även om den sedan lång tid nyttjats för olika
ändamål, till betydande del kvar sin naturskogskaraktär. Detta gällde särskilt i Norrlands inland. I
södra och mellersta Sverige hade sådana jordbruksformer som skogsbete och ängsbruk medverkat
till att en hävdberoende flora och fauna fått stor utbredning. Dagens svenska skog präglas av
mångårig skogsskötsel och naturskogskaraktären har trängts tillbaka. Variationen mellan söder
och norr är dock stor. I Halland har man bedömt att omkring 75 % av skogen är anlagd genom
sådd eller plantering (Axelsson muntl. 2001). I Norrbotten är denna andel 20 % (Eriksson 2001).
Genom att jordbruket sedan 1950-talet ändrat sina brukningsmetoder och övergivet ängsbruket,
och till stor del skogsbetet, har också utrymmet för de hävdberoende arterna kraftigt minskat.
108