Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
3.6. Sammanfattande kommentarer och slutsatser 1903-90
3.6.1. Övergripande slutsatser
Detta avslutande kapitel inleds med några mer övergripande frågeställningar. Har det under den
långa tid som förflutit sedan 1903 vuxit fram några slutsatser och erfarenheter av bestående
betydelse. Finns det, trots de mycket stora förändringar som skett, något som återkommer, som
antingen är av stabil karaktär eller som medför påfrestningar på skogarnas utveckling. Om vi då
först försöker beskriva påfrestningarna så tycks dessa framförallt – och inte alls förvånande –
härröra ur en svag lönsamhet för skogsbruket. Långa perioder med svag ekonomi leder till sådana
brukningsformer som kortsiktigt överutnyttjar skogen. Men detta medför också framtida tillväxtförluster
och inte sällan negativa konsekvenser för miljön. Att investeringsviljan i sådana tider
också är låg förstärker dessa negativa konsekvenser. Det bör vara en skogspolitisk uppgift att
dämpa och motverka en sådan utveckling, inte förstärka den. En slutsats från både 1930-talets
och 1960-talets lågkonjunkturer är att lagtillsynen i sådana lägen inte är något särskilt verksamt
skogspolitiskt medel. Kunskapstillförsel i kombination med andra skogspolitiska medel, som
minskar de ekonomiska påfrestningarna och underlättar långsiktiga investeringar, har i sådana
tider visat sig mer verkningsfullt.
En annan typ av påfrestningar på skogens utveckling uppstår när nya metoder eller brukningssätt
tas i mer omfattande bruk utan att vara beprövade. Så skedde under 1970-talet när svenskt skogsbruk
började lagra obarkat rått barrvirke i skogen och utmed skogsbilvägarna och insektsstammarna
därmed gavs förutsättningar för en explosionsartad ökning. Erfarenheterna visar att skogspolitiken
i sådana fall har svårt att hinna med. Det tycks som om de negativa följderna måste bli
uppenbara innan ett skogspolitiskt agerande är möjligt. Historien bör här ha visat behovet av
tidigt insatta konsekvensanalyser. De traditionella skogspolitiska medlen har inte varit tillräckligt
verksamma för att "mota Olle i grind".
De positiva erfarenheterna är av en helt annan art. De sammanhänger med människors intresse
och kunskap. Viljan att ta till sig ny kunskap, att pröva denna mot tidigare erfarenhet och omsätta
den i praktiskt arbete. Svenskt skogsbruk är kunskapsintensivt. Att odla och sköta skog kräver,
om man ska lyckas, god kunskap om olika metoders tillförlitlighet. Men detta är inte tillräckligt
eftersom förutsättningarna varierar även inom mindre områden. Därför är lokal erfarenhet en
omistlig tillgång. Sannolikt har alla de nätverk, som finns överallt i landet, inte uppmärksammats
i förhållande till sin betydelse i detta sammanhang. Föreningsliv, studieverksamhet och nära vardagliga
kontakter med skogsnäringens och skogsvårdsstyrelsens fälttjänstemän har varit ett
styrkebälte i en i allt väsentligt positiv utveckling av den svenska skogen. Den lokala normbildningen
om vad som skall anses vara god skogsvård och god skogsskötsel sätter spärrar mot ett
exploaterande skogsbruk. De invändningar som, framförallt från lokalt håll, i början på 1990-talet
restes mot hårda avverkningar på nyförvärvade fastigheter är ett bra exempel på detta. Skogsvårdsstyrelsen
har haft en viktig roll i dessa nätverk. Här har skogsvårdsstyrelsens problemlösande
arbetssätt, med tillgång till olika skogspolitiska medel, och fälttjänstemännens lokala
placering varit av mycket stor betydelse. Med all säkerhet hade skogsvårdsstyrelsernas inflytande
varit mer begränsat om de enbart hade haft rollen som lagövervakare.
Skogsägare och anställda i skogsbruket är ett studerande folk. Att samlas till studiecirklar, skogsdagar
och exkursioner har blivit tradition och en naturlig del av den personliga fortbildningen. I
dessa aktiviteter förväntas skogsvårdsstyrelsernas aktiva deltagande. De stora utbildningskampanjer
som genomförts sedan 30 år tillbaka har utgjort grundstommen i denna verksamhet.
3.6.2. Skogliga effekter av 1903, 1923, 1948 och 1979 års skogspolitik
I detta delavsnitt ska i starkt sammanfattad text några skogspolitiska effekter kopplade till
skogens utveckling beskrivas. Beskrivningen inleds med 1903 års skogspolitik och går fram till
1990-talets början.
1903 års skogspolitik innebar att statsmakten tog tydlig ställning mot en fortsatt exploatering av
skogen samt att restaureringsarbetet/skogsodlingen utpekades som angeläget. I södra och mellersta
Sverige slöt man upp kring denna politik. Skogsvårdsstyrelsernas produktion av skogs-
106