Skogspolitisk historia

Skogspolitisk historia
tjänstemän – det ståndortsanpassade skogsbruket, något som allt sedan dess står som ett fundament
i svenskt skogsbruk.
För att någorlunda tillgodose krav som ställts vid mitten av 1980-talet om en lärobok om björk
och skötsel av björkskog översattes och anpassades en finsk bok, "Björkboken" (Raulo & Bergman
1987) till svenska förhållanden, kompletterad med övriga lövträd i "Lövskog - björk, asp och
al i skogsbruk och naturvård" (Almgren 1990).
1982 hade Skogsstyrelsen gett ut allmänna råd om skogsbrukets hänsynstagande till rennäringen.
Samrådsgruppen Rennäring – Skogsbruk hade påtalat behovet av läromedel i detta ämne. 1988
kom boken "Rennäring, en presentation för skogsfolk" (Gustafsson m.fl. 1988). Denna bok visade
sig, vid de olika utbildningstillfällen den nyttjades, täcka ett stort behov hos skogsbrukets
tjänstemän.
En motsvarande bok om hänsynsfrågor m.m. vid skötsel av skärgårdsskogar kom 1991
(Kihlblom m.fl. 1991). Boken producerades i samarbete med bl.a. Ålands landskapsstyrelse.
1980-talets största utbildningssatsning som slutfördes under 1990-talet var "Rikare skog". I denna
bok sammansmältes den kunskap som kommit fram i så gott som alla ovan nämnda i en enda
publikation. Hela skogsbruket och många andra organisationer medverkade tillsammans med
flera vuxenstudieorganisationer till att närmare 100 000 personer nåddes av den kunskap som
boken "Rikare Skog" (Persson red. 1990) och övriga läromedel i detta ämne presenterade. Boken
översattes och anpassades i Danmark och Norge och användes också i Finland. Den finns
numera även utgiven på engelska, tyska och japanska. Den svenska boken såldes i 72 000 exemplar.
Med 1980-talets utbildningssatsningar nåddes målet att, hos skogsägare och andra verksamma i
skogsbruket, öka kunskapen om och förståelsen för naturvård och andra intressen på skogsmark.
Det är också allmänt omvittnat att denna kunskap lade grunden för skogsbrukets omställning mot
ett bättre tillgodoseende av dessa intressen.
I 1979 års skogspolitiska beslut angavs att utbildning, rådgivning och information till skogsägarna
var väsentliga inslag. I tabellen nedan visas antalet deltagare i Skogsvårdsstyrelsernas enskilda
och gruppvisa rådgivning.
Tabell 3.5.5.14-1. Antal deltagare vid skogsvårdsstyrelsernas rådgivning åren 1979/80
till 1990/91. I uppgifterna ingår inte rådgivning i samband med lagtillsyn (Skogsstyrelsen)
År Antal deltagare
1979/80 135500
1980/81 88200
1981/82 85400
1982/83 89300
1983/84 118300
1984/85 108000
1985/86 113900
1986/87 111400
1987/88 113800
1988/89 113900
1989/90 118700
1990/91 160000 Rikare skog-kampanjen börjar.
SUMMA 1356400
Medeltal/år 113000
Ett visst mått på rådgivningens kvalitet kan man få genom att ta del av skogsägarnas inställning
till verksamheten. I en av IMU-testologen, på uppdrag av Skogsstyrelsen utförd undersökning
1990 framgår, att skogsägarna hade stort förtroende för skogsvårdsstyrelserna och dess personal.
55% av skogsägarna i undersökningen vände sig till skogsvårdsstyrelserna när de ville ha råd om
skogsbruk, 34 % till skogsägareföreningarna och övriga till virkesköpande skogsbolag, skogligt
95