Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
2. Bakgrund<br />
Kapitlet handlar om berättandets historia, olika former av berättandet, det teknologiska, det<br />
konstnärliga och det vardagliga berättandet. Vi möter även vad det muntliga berättandet innebär och<br />
att människan är en berättelse.<br />
2.1 Berättandets historia<br />
Förr i tiden var sagorna ett muntligt berättande som berättades från mun till mun. En person började<br />
berätta en berättelse och berättelsen fördes vidare till en ny person som berättade samma historia men<br />
med sin upplevelse. Tillslut utvecklades en ny berättelse.<br />
Vi människor har alla olika begåvningar att visa hur en berättelse kan berättas. Vi väljer det sättet där<br />
vi känner oss som bäst hemma i berättarkonsten. Detta kan upplevas när vänner berättar det deras<br />
vänner har berättat för dem.<br />
”Berättarbegåvningarna fyllde ungefär samma roll som spelmännen. De bjöds<br />
in för att underhålla med historier, gåtor eller ordlekar på bröllop och kalas.” 1<br />
Människor underhölls förr mycket av berättelser. Berättelser var lika intressanta liksom spelmän på en<br />
marknad. Man bjöds hela tiden in för att höra berättelser var man än var. Berättelser blev som en<br />
underhållning som folk ville lyssna på. Berättarbegåvningarna blev allt större och fler och fler kom för<br />
att lyssna på just den speciella berättaren och dess berättelse.<br />
Berättarna kunde få sina uppslag från samtal med andra eller från deras specialområde till exempel<br />
jakt eller fiske eller hur berättarens dag hade varit. Det gällde att berättarna kunde spela ut sig själva i<br />
sin berättelse. Berättare har funnits i alla tider och de har haft särskilda färdigheter för att kunna<br />
förmedla sina berättelser som sagor, myter, legender där inlevelse och kroppsspråk spelade en stor<br />
betydelse. Berättandet var som att spela teater. Berättaren spelade ut sig själv genom att överdriva. De<br />
använde sig utav sina egna redskap som var rösten och kroppen. Berättaren kunde leka och förändra<br />
sin röst under berättelsens gång alltifrån en mörk röst eller ljus röst eller varför inte blandat. Med<br />
kroppsspråket kunde berättaren bland annat förmedla sina känslor.<br />
1 Rehnman 2002 s. 22<br />
4