Internationella projekt i skolan - WLH

dess arbete är att bidra till att skapa förutsättningar för att fattiga människor ska kunna förbättra sina
levnadsvillkor. Sida har ansvar för ledning och administration av bistånd. När staten har ett ansvar
om att sprida information och kunskap blir skolan ett redskap i processen. Lärarna uppfattades som
en speciellt viktig grupp att engagera och informera SIDA var med om att ta fram undervisnings-
och fortbildningsmaterial och man hade också samarbete med SÖ (Skolöverstyrelsen) om särskild
fortbildning för lärare, vilket resulterade i så kallade u-landsseminarier. Syftet med dessa var att
lärare på plats skulle få studera levnadsvillkor i landet och biståndsarbete, för att sedan kunna
förmedla detta i undervisningen. Även annan skolpersonal, journalister, fackförbundsrepresentanter
och läromedelsförfattare var med på resorna. Syftet var att de i text och bild kunde berätta om
levnadsvillkoren och sprida det vidare i böcker, filmer och tidningar. (Skolverket 1996)
Under 60- och 70-talet kom en våg av radikalisering i Sverige. Den internationella
solidaritetsrörelsen, ökad kamp för jämlikhet internationellt sett och i Sverige, kampen i tredje
världen, en ny vänsterrörelse och kvinnorörelsen är exempel på starka impulser.
Folkbildningsarbetet genom studiecirklar var mycket aktivt. (Östberg, 1968) Detta engagemang och
viljan att förändra tillvaron återspeglade sig i den nya läroplanen för grundskolan 1969, där
solidaritet och ansvar finns inskrivet. I Lgr 80 var de grundläggande värderingarna desamma som
tidigare. De handlade om de mänskliga rättigheterna, om en värld i fred och samverkan, samt
ansvaret för den globala miljön. Skillnaden från tidigare år var att Sverige tagit emot många
politiska flyktingar och andra asylsökande från krigsdrabbade och fattiga länder. Detta gjorde att
den internationella solidariteten nu också kom att handla om livet här i Sverige. Under åttiotalet
kom internationaliseringsarbetet i skolan att bli alltmer ämnesövergripande och intresset för EUländerna
och samarbetet mellan dem ökade. (Skolverket 1996)
3.2 Lpo94 om internationalisering
I förarbetet till Lpo94 definierades internationaliseringsarbetet som tre specifika områden, som inte
ska ses som ämnesrelaterade utan bör behandlas inom ramen för flera ämnen.
1. Ökade språkkunskaper. Dessa krävs inte bara för att kommunicera med andra utan också för att
ha en chans både på den internationella arbetsmarknaden som växer fram och på den inhemska
arbetsmarknaden.
2. Ökad kunskap om det egna kulturarvet. Denna ska göra eleverna medvetna om deras egna
grundläggande värderingar och därigenom stärka deras identitet. Med stärkt identitet har elever
lättare att möta och acceptera andra grupper.
3. Ökad kunskap om andra kulturer och trosuppfattningar. Det ska leda till ökad tolerans.
Kunskapen måste baseras på respekt för människors kulturella bakgrund och präglas av synen
på mångkulturalitet som något värdefullt (Skolverket 1996, s. 45).
Dessa tre områden kom sedan att prägla Lpo94 och är nu en del av de kunskapsmål som eleverna i
grundskolan ska uppnå. De som hör till det internationaliseringsarbetet är
har kunskaper om länders och världsdelars ömsesidiga beroende av varandra (…)
har en förtrogenhet med centrala delar av vårt svenska och nordiska och västerländska kulturarv
(…)
utvecklat förståelse för andra kulturer. (Lpo94, s.10).
7