Internationella projekt i skolan - WLH

Läraren har en ganska stor roll tycker jag. Om man ska driva att projekt ska man få med sig
eleverna. Helst ska man börja hos dem och se vad de vill och låta dem vara med och bestämma.
Första året med projektet kände vi lärare att vi styrde alldeles för mycket. Så sedan har vi frågat
eleverna hur vi kan göra och de har fått vara med och bestämma. Detta år valde eleverna vilken
scen de ville jobba med, efter omröstningar i varje klass. Och de har fått välja i vilken grupp de vill
vara med i, så i och med det är alla motiverade.
4. Behöver det finnas en grund hos eleverna för att öppna och engagera sig i omvärlden?
Jag tror det finns en grund hos alla, men att eleverna kan behöva få saker och ting förklarat för sig
för att förstå omvärlden. Det gäller att det finns vuxna som pratar, förklarar och som kan göra
jämförelser.
5. Hur tycker eleverna det är att arbeta?
De är jätteintresserade och tycker det är roligt, de pratar och funderar. De som går i 4:an nu är
jättebesvikna för att projektet tar slut nu till sommaren. De har varit med i alla tre åren och kommer
inte att få åka till något av samarbetsländerna och hälsa på.
6. Har de visat ett ökat engagemang för omvärlden genom arbetet?
Ja, det tycker jag. Eleverna är mycket mer intresserade och de frågar mycket mer. De som går i 6:an
och 7:an och som var med i projektet när det startade frågar efter nya projekt. De vill göra något
mer.
7. Har du sett att eleverna har utvecklats genom projektet?
När vi har arbetat med de olika teman konst, musik och dans, har vi sett elever som blommat ut
mycket. I våra föreställningar har vi haft ganska stora huvudroller och de som har klivit fram och
tagit dem och gjort det fantastiskt bra, är inte de starka läsarna utan de här som ofta är lite svaga.
När 5:orna haft skolutbyten och besökt klasser i Polen och Italien har deras seende vidgats. De har
bott hemma hos en elevs familj, varit med i skolan och fått se hur deras vardag ser ut där. De har
växt av det och självförtroendet också. Vid varje resa har det varit en elev som det betytt oerhört
mycket för. Efter Polenresan var en kille en helt annan person när han kom tillbaka. Han växte så
det var helt fantastiskt. Han var den som klarade resan allra bäst och var den som klappade om sina
kamrater som längtade hem och grät och sa: det här löser vi, det här blir bra. Resan till Italien var
likadant för en annan. Han vågade vara sig själv och utvecklade positiva sidor när vi var där, det
skedde verkligen en förändring. Nu är han kanonhärlig och han känner att han är accepterad i
klassen och vågar.
Att de själva får vara där ger en annan sorts upplevelse än om man har pratat om hur något är i ett
annat land här hemma i Sverige. Som när de berättade att de i Italien fick bullar till frukost. Ja men
det visste ni ju redan, för det har vi fått se och pratat om sa vi. Ja men det var så konstigt att äta det,
sa de.
När vi åkte till vår projektklass i Polen fick eleverna sig riktiga tankeställare efteråt. Det tyckte jag
egentligen var bättre, mot att besöka projektklassen i Italien, för det skiljde sig från hur våra elever
har det här hemma. När vi var där bodde vi lärare på hotell och fick många samtal från elever som
ringde och var ledsna. De visste inte vad de skulle göra och bad oss att vi skulle komma dit och
hjälpa dem att göra saker. När vi kommit hem fick vi prata jättemycket om vad vi lärde oss av
resan.
22