Internationella projekt i skolan - WLH

Vi har gjort många olika saker under de 17 år som vi haft vår vänskola. Dels har vi gjort olika
insamlingar, av pengar eller av materiella saker såsom cyklar som vi har skänkt och skickat till
dem. Av pengarna som vi har stöttat dem med, har de byggt en ny skola som är den finaste man kan
tänka sig. Det är jättemånga barn som nu går på skolan till och med högstadiet, tack vare vårt stöd.
Vi har också hjälpt dem med ett vattenprojekt så att hela byn fick vatten till deras hus. Genom vårt
arbete och stöd har de i byn fått ett hopp, en framtid och en otrolig aktivitet. Vi har också haft
fadderverksamhet där familjer som bor här varje månad skänker en viss summa pengar. De har
bland annat gått till att bygga nya fina hus till de familjer i byn som bott i de allra sämsta husen och
till stipendiater som har stöttats för att kunna ta studenten och studera på universitet.
När vi har haft insamlingar har varje klass försökt komma på idéer om hur man ska samla in
pengar. Det har varit alltifrån att gå ut i skogen och plocka lingon, göra lingonsylt och sälja dem. Sy
lapptäcke och väva vänskapsband som de gör i indiankulturen. De äldre eleverna har haft café och
disco och lågstadieeleverna har gjort en show som handlade om internationell solidaritet. Förutom
insamlingarna har vi i det dagliga arbetet på skolan gjort flera andra saker. Eleverna har t.ex. fått
prova att bära vatten på huvudet som är många flickors dagliga uppgift i Nicaragua. Vi fyllde
tiolitershinkar med vatten och så fick de gå fram och tillbaka med dem på skolgården. I spanskan
skriver eleverna brev, även när eleverna har varit yngre har jag översatt deras brev till spanska och
breven från vänskolan till svenska. Numera översätter eleverna i klass sex det som övning på
spanskalektionerna. Vi har också skickat bandspelare och band som vi har sjungit in sånger på. De
har bland annat skickat sånger, brev, teckningar, dikter, presenter och maracas till oss.
Vi lärare har gjort flera resor till vänskolan och jag brukar åka dit ungefär en gång varje år. 2006
åkte vi iväg med elever från klass 9 som har haft brevkompisar på vänskolan sedan lågstadiet.
Eleverna filmade när de var där som de sedan visade för alla på skolan när de kom hem. Tre vuxna
från vänskola - byn var här 1997 och de besökte olika skolor och berättade. Det var en enorm
upplevelse för dem. Jag skulle önska att de ungdomar därifrån som fått lite utbildning skulle kunna
komma hit, att det skulle kunna bli ömsesidigt.
3. Hur väcks elevens engagemang för projektet och vad har läraren för roll i det?
Elevernas engagemang väcks genom att man som lärare presenterar vänskolan på ett personligt sätt
för eleverna, med ansikten och personliga brev därifrån. Om man som lärare kommer hem från ett
besök i vänskolan och landet, är det viktigt att man berättar om hur det var och visar foto eller film.
Att eleverna har brevkompisar därifrån gör att de binds känslomässigt och intellektuellt. Det är
genom att man gör saker som medvetenheten väcks. Nya tankar och frågor kommer upp och man
blir engagerad. Det hänger väldigt mycket på om läraren själv är intresserad för att den ska kunna
engagera eleverna.
4. Behöver det finnas en grund hos eleverna för att öppna och engagera sig i omvärlden?
Barn har öppna hjärtan och de flesta har en naturlig solidaritet.
5. Hur tycker eleverna det är att arbeta?
När vi väl kommer igång är de jätteengagerade. Efter att vi reste till Nicaragua med en klass är det
många andra elever som håller på att tjata på mig, kan vi åka en gång? Kan vi inte åka när vi går i
9:an. Alla tycker inte att det är roligt att arbeta med vänskolan och då är det viktigt att gå varligt
fram och inte hålla på för mycket.
6. Har de visat ett ökat engagemang till omvärlden genom arbetet?
14