IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
struerad på ett sätt som gör det svårt för kvinnor att överensstämma med den
fullt ut. Trots de tankar om jämställdhet som uttrycks är det ändå den symboliskt
manliga studenten som förknippas med den ideala identiteten.
Den sorglösa studenten som köns- och klasskonstruktion
NATEK-medlemmarnas ideala identitet har beskrivits som en nutida aktivering
av skrådiskursen, dels i förhållande till studier och framtiden, dels och
framför allt i relation till livet som student i NATEK-föreningen. Ett annat
perspektiv på den ideala identiteten presenterades också genom det ideologiska
dilemma en jämställdhetsdiskurs och det symboliskt kvinnliga orsakar för
medlemmarna. Hitintills har betydelsen av klass och kön bara fått skymta fram
mer eller mindre mellan raderna. Det har till exempel framgått hur medlemmarna
själva uppfattar kön i olika sammanhang, men i detta avsnitt ska de
olika uttrycken för den sorglösa studenten diskuteras som förknippade med
maskulinitet och en viss klassposition. Därvid kommer jag att stödja mig på
tidigare forskning.
Till att börja med bör det sägas några ord om hur NATEK-medlemmen skapar
sig själv som student i förhållande till studier och framtid. Jag har redan i den
historiska beskrivningen påtalat hur manliga studenter, i regel från de övre
samhällsskikten, i en universitetsmiljö präglad av skråets världsbild mer eller
mindre förväntades leka av sig under sin studietid. Detta visade sig inte minst i
att studenterna kunde begå handlingar som räknades som brott för icke-studenter
men tolererades inom universitetets värld. En sådan bild av, eller diskurs om
studenten, har också förekommit även efter det att andra diskurser blivit hegemoniska.
När studenten började skapa bilden av sig själv som framtidsmannen
i rikets tjänst i enlighet med en meritokratisk diskurs, levde element från den
sorglösa studenten kvar. I Tjeders (2003, s 103, 172) avhandling citeras till
exempel August Strindberg när han i mitten av 1800-talet beskriver hur (de
manliga) studenterna i Uppsala var en slags överklass som kunde vara fattiga, gå
illa klädda, sjunga, dricka och berusade slåss med polisen utan att tappa sitt
anseende eller straffas. Att detta gått an kan alltså förklaras med att de manliga
studenterna förväntades bli en slags överklass även efter sina studier. Efter studietiden
väntade allvarliga och krävande uppgifter i samhällets tjänst, och de
behövde därför få rasa ut ansågs det. Denna diskurs om studenten har sedan levt
kvar, och även för NATEK-medlemmarna verkar studentlivet, snarare än studierna
stå i fokus. En viktig skillnad är dock att de inte ser sig själva som en
blivande elit eller offentliga personer med politiskt inflytande. Det tyder på att
den meritokratiska diskursen nu är dominerande och att en sorglös student
utan vare sig ett visst mått av kulturellt eller organisatoriskt kapital, inte kan
vänta sig någon särskilt framskjuten position i dagens samhälle. Dessutom är
medlemmarna studenter på ett av dagens massuniversitet, och de intar inte
92