IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA
IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA
IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
V - N A T E K - S T U D E N T E R N A S F Ö R E N I N G<br />
med mycket tjejer. Vissa år så har det varit någon enstaka tjej och det är ju<br />
synd och olyckligt på många sätt. Så att om dom som kommer dit gör det för<br />
att framstå som av tuffare typ eller så det vet jag inte. Över huvud taget som<br />
jag upplever det så är det väl inte något speciellt liksom hårt folk och att det<br />
känns som något behov av att man skall framstå som hård och sexistisk för att<br />
accepteras på något sätt. Utan och det är väl även… i och för sig så skulle jag<br />
kunna tänka mig att det har minskat och även att det har gjort att fler och fler<br />
har kritiserat den här typen av sånger. Som har gjort att dom har fasats ur mer<br />
och mer. 130<br />
I Davids berättelse är det faktum att kvinnorna initierar sången så pass märkligt<br />
och obegripligt att han blivit förbryllad och känt ett behov av att prata om detta<br />
med andra. Det tycks enligt David som onaturligt att kvinnor självmant vill<br />
sjunga en kvinnoförtryckande sång. Därmed blir det underförstått i hans resonemang<br />
mer naturligt om män vill sjunga såna sånger. Kvinnorna framstår<br />
därigenom som mer perversa eller onormala än männen. Den enda förklaringen<br />
han kan finna till detta är att kvinnorna som minoritet i den mansdominerade<br />
utbildningen tror att de måste framstå som tuffa. Underförstått menar han att<br />
de vill konstruera sig som något de alltså egentligen inte är. På så vis framställer<br />
David kvinnor som både veka och osjälvständiga då de, mot sin natur (?) anpassar<br />
sig till en norm som enligt honom inte finns. David menar att medlemmarna<br />
i NATEK inte är hårda och tuffa och att de heller inte kräver att en<br />
medlem måste vara hård och sexistisk. När det då egentligen inte finns något<br />
behov för kvinnorna att spela tuffa så framstår de också som oförmögna att<br />
begripa de sociala reglerna. David berättar avslutningsvis att många kritiserat<br />
den här typen av sånger vilket gjort att de allt mer försvunnit. Kvinnorna framstår<br />
därmed som än mer onaturliga eftersom de trots så stor kritik av sångerna<br />
ändå vill sjunga. Det verkar nästan som om att sångerna inte skulle ha sjungits<br />
alls om det inte hade varit för de ihärdiga kvinnorna.<br />
Implicit i Davids resonemang ligger att kvinnorna själva upprätthåller sitt eget<br />
förtryck. De försöker anpassa sig till en norm som inte finns. Men sångtexterna<br />
finns på NATEKs hemsida som en representation av föreningen, och ingen av<br />
informanterna säger uttryckligen att de borde försvinna från repertoaren. Sångerna<br />
sjungs, och i det sjungandet skapas, upprepas och vidmakthålls en ideal<br />
identitet, som uppenbarligen inte är oproblematisk. Männen är väl medvetna<br />
om att sångernas innehåll inte är förenliga med andra diskurser, där sexistiska<br />
representationer av kvinnor fördöms. Som intervjuare aktiverar jag förmodligen<br />
sådana diskurser, när jag ber dem kommentera just dessa sångtexter.<br />
NATEK-medlemmarna konstruerar alltså en ideal identitet som bygger på<br />
_________________________________________________<br />
130 Intervju 5, man.<br />
85