IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
utjämningen” (s 8). Resultatet av reformen illustrerar tydligt problematiken, då
det visar sig att många av de ’nya’ utbildningarna, framför allt inom vårdområdet,
fortfarande domineras av kvinnor och arbetarklass men i en segregering
inom den organisatoriska ramen.
I takt med att allt fler och nya grupper söker sig till högre utbildning, har vi som
tidigare nämnts börjat tala om denna i termer av massuniversitetet. Detta universitet
beskrivs av Broady, Börjesson och Palme (2002), enligt liknande resonemang
som ovan, som ett ganska heterogent system av högre utbildning, bland
annat på grund av det ökade antalet studenter. Författarna menar också att det
trots flera reformer och högskolans expansion under 1990-talet, råder en social
stabilitet inom den högre utbildningen:
68
Långa och prestigefulla utbildningar vid de traditionella universiteten och
fackhögskolorna befolkas i slutet av 1990-talet, liksom tio eller tjugo år
tidigare, av studenter med ursprung i samhällets högre sociala skikt,
medan korta utbildningar inom vård, utbildningen och teknik vid mindre
och medelstora högskolor framför allt tar emot de lägre sociala skiktens
barn. Det är på dessa senare utbildningar som skillnaderna mellan
könen är som störst – männen återfinns på teknikutbildningar under det
att kvinnorna helt dominerar vårdutbildningar, kortare lärareutbildningar
och utbildningar till fritidspedagog och förskollärare (s 45).
Dagens svenska högskolefält spänner således över elitinstitutioner som till exempel
Handelshögskolan, läkarutbildningar på Karolinska institutet, Uppsala
och Lunds universitet, till utbildningar i vård, pedagogik eller teknik på mindre
och medelstora högskolor och vårdhögskolor. Skillnaden i social rekrytering
mellan dessa är så stor att Broady, Börjesson och Palme (2002, s 37) beskriver
dessa poler som ”åtskilda utbildningsvärldar”. Studenter vid elitinstitutionerna
har höga gymnasiebetyg eller höga poäng på högskoleprovet, och de kommer
ofta från familjer med stort utbildnings- och socialt kapital. Dessa studenter
söker sig dessutom gärna till journalistutbildningar eller veterinär-, läkar-, psykolog-
samt vissa civilingenjörsutbildningar (s 45). I relation till den allmänna
devalvering av högskoleutbildning som massuniversitetet tycks ha lett till, finns
det enligt författarna tecken på att det som framöver kommer att ha särskiljande
betydelse är forskarutbildning samt internationella studier och forskningsnätverk.
Även i detta avseende är det dock de högskolor och institutioner
som redan har dominerande positioner som har störst möjlighet att erbjuda
studenter sådana särskiljande villkor.
I förhållande till Broadys, Börjessons och Palmes (2002) beskrivning av dagens
svenska högskolefält placeras Umeå universitet nätt och jämnt in i den pol av
utbildningsinstitutioner, dit studenter med ursprung ur grupper med starka