IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I V - ’ S T U D E N T E N ’ S O M E N K Ö N S - O C H K L A S S K O N S T R U K T I O N :
E N G E N E A L O G I S K A N A L Y S A V T I D I G A R E F O R S K N I N G
metoder. Skoglund (2000, s 22) benämner denne student som ”nationens
hopp”. Den höga status denna studentroll kom att få uttrycktes bland annat i de
praktfulla nationshusen och de formella och ritualiserade festligheterna som
hölls där. Vid dessa tillfällen framhöll studenterna sina kunskaper, sitt vetande
och sitt engagemang för nationella angelägenheter. Till skillnad från sorglösa
studenter betraktar sig ’nationens hopp’ som den blivande samhällseliten och
ställer krav på tillbörlig respekt redan under studenttiden. Arvet av denna roll är
mest framträdande vid så kallade elitutbildningar, till exempel Handelshögskolan.
Den genealogiska analysen resulterade alltså i dessa två bilder av studenten, och
de bilderna går igen i min tolkning av föreningsmedlemmarnas ideala identitet
och identitetsarbete. Efter denna korta sammanfattning vill jag försöka kontextualisera
det nutida sammanhang i vilket dessa diskurser, bilder av studenten,
möter mina informanter och aktiveras på olika sätt. Därefter redogör jag för
hur detta möte kommer till uttryck i mina informanters berättelser.
Kön, klass och nya innebörder av studenten i
massuniversitetet?
Det sammanhang inom vilket mina informanter befinner sig skall beskrivas
med hjälp av statistik och olika idéer om den högre utbildningen i Sverige idag.
Därmed vill jag också försöka säga ytterligare något om de maktstrukturer och
institutionella praktiker som är knutna till livet som student (de los Reyes &
Mulinari, 2005). En förståelse av kontexten är också nödvändig för att kunna
begripa informanternas handlingar och därmed deras identitetsskapande.
Dagens högre utbildning kan ses som ett sammanhang där många gamla, till
och med medeltida, normer, värderingar, traditioner och ritualer lever kvar.
Vissa har levt kvar i ganska oförändrat skick medan andra i olika grader förändrats
på olika sätt. När de första kvinnorna fick tillträde till akademin blev till
exempel den manliga symboliken som kommit att känneteckna studenten och
det lärda mycket tydlig. Visserligen har ett jämställdhetsarbete underlättat och
förbättrat kvinnors möjligheter att ta del av högre utbildning men fortfarande
måste många kvinnor anpassa sig till en symboliskt manlig norm inom akademin.
Denna norm är tydlig sett både ur ett ledarskaps- och personalperspektiv
(se till exempel Haake, 2004; Mählck, 2003; SOU 1995:110; Wold & Chrapkowska,
2004), och ur ett studentperspektiv (se till exempel Börjeson & Meyer,
1997). Wold och Chrapkowska (2004) ger många exempel på hur kvinnliga
akademiker och forskare diskrimineras, bland annat när det gäller lön och
forskningsanslag. Förutom ”aktiv okunskap” (s 353), det vill säga okunskap om
och ovilja att ta till sig kunskap om att kvinnor i många fall är missgynnade,
drabbas kvinnor av omvärldens fördomar. Dessa fördomar utgår från normen
65