IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
grad som del i staten. 72 Kritiken mot den utvecklingen växte bland studenterna
och tog sig bland annat uttryck i den ovan nämnda ockupationen av det egna
kårhuset. Efter denna händelse ökade avståndet mellan statsmakten och SFS,
och inte förrän under 1980-talet kunde SFS återta något av sitt tidigare inflytande
i riksdag och regering (Skoglund, 1994).
Mer etablerade studentorganisationer, till exempel kårpartier på lokal nivå,
tycks under 1980-talet ha fått större konkurrens om studenternas uppmärksamhet.
De har fått lämna mer plats åt dels de partipolitiskt obundna och gemensamma
studentfrågornas partier, dels de mindre partierna som har ämnesrepresentation
och sakfrågor som sina främsta uppgifter (Andrén, 1988).
Vissa av dessa skulle med Pinners (1969, s 71) terminologi kunna kallas ”interest
organizations” vars främsta syfte är att bevaka studenternas intressen. Framför
allt försöker denna typ av organisationer att värna om studenternas fysiska
hälsa och ekonomi genom att exempelvis förhandla fram studentrabatter i olika
affärer, resebolag eller idrottsanläggningar. Vanligtvis är dessa intresseföreningar
obligatoriska, i den meningen att studenten betalar en allmän avgift, exempelvis
till studentkåren, som sedan förmedlar en viss summa till aktuell förening. Detta
förfaringssätt gör att många studenter knappt är medvetna om att de är medlemmar
i en viss förening, och deras deltagande i föreningsaktiviteter eller val är
följaktligen lågt. Oftast strävar studenterna i denna typ av organisation efter att
vara opolitiska, även om de emellanåt kan ta ställning i olika enskilda politiska
frågor.
_________________________________________________
72 Olof Palme var till exempel ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer under 1950-
talet (Skoglund, 1994).
58