IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
nor var förändrade demografiska förhållanden. Vid mitten av seklet ökade
antalet ogifta kvinnor ur borgerskapet, och problemet var hur de skulle kunna få
sin försörjning. Därför fick kvinnor tillträde till vissa lägre tjänstemannayrken,
exempelvis vid post- och telegrafverket och som lärarinnor i folkskolan (Florin,
1987; Johannisson, 1989; Wieselgren, 1969). Krav ställdes även på kvinnors rätt
till högre studier. 56 År 1875 skrevs den första kvinnan in vid Uppsala universitet.
Men läroverken var fortfarande stängda för flickor, och därmed var också
kungsvägen till studentexamen stängd. Och studentexamen krävdes för universitetsstudier.
De kvinnor som ville läsa vid universitet måste ta studentexamen
som privatister eller vid någon av de privata flickskolor som hade examensrätt,
vilket ställde sig kostsamt för föräldrarna. Det var med andra ord bara flickor
från familjer med god ekonomi som kunde hoppas på universitetsstudier (Florin
& Johansson, 1993). Wieselgren (1969) beskriver hur kvinnor efter genomgångna
studier mötte nya hinder: de hade inte rätt att inneha statliga ämbeten.
Först 1918 fick kvinnor rätten att inneha läroverkstjänster, det vill säga arbeta
som adjunkt, lektor och rektor men med lägre lön än män. Behörighetslagen
som antogs 1923 gjorde kvinnor likställda med män när det gällde statliga tjänster.
I detta beslut undantogs dock bland annat prästerlig eller annan kyrklig
tjänst, olika sorts militära tjänster samt tjänster vid olika anstalter. Inte förrän
1949 ändrades regeringsformens formulering om föreskrivandet av statliga
tjänster för ”infödde svenske män” till ”svenska medborgare” (s 245), vilket
innebar att män och kvinnor på allvar blev likställda i lagen. Det dröjde dock
ända till 1958, innan de sista särbestämmelser som hindrade kvinnor från att
inneha prästerlig tjänst ströks (se även Markusson Winkvist, 2003; Wold &
Chrapkowska, 2004). 57
_________________________________________________
56 Många var dock motståndare till kvinnors rätt till högre utbildning. Peterson (1988)
menar att inställningen till kvinnors högre utbildning var densamma inom svenska och
amerikanska universitet. En fraktion, som såg utbildning som exklusiv, ansåg att
utbildning för kvinnor var onödigt och till och med skadligt. En annan fraktion såg
utbildning för kvinnor som bra om den skedde i segregerad form och till formen av
salongsbildning. Företrädare för utilistiska och demokratiska ideal såg spridandet av
kunskaper som viktigt både för samhället och individen, och eftersom kvinnor ansågs
jämlika män fann dessa förespråkare inga hinder för samundervisning. Markusson
Winkvist (2003) beskriver också argument för och emot de svenska kvinnornas rätt till
högre utbildning. En farhåga var till exempel att kvinnor som studerade vidare skulle
konkurrera ut männen från deras rättmätiga platser eftersom män genom sin värnplikt
ansågs tvingade till en längre utbildningstid. Som ett motargument hävdades tanken om
det naturliga urvalet. Denna innebar att kvinnor genom sin biologi skulle komma att inta
platser som passade för kvinnor och att de därmed inte skulle konkurrera med männen.
57 Kvinnors rätt att inneha statliga tjänster efter genomgången utbildning drevs hårt av
ABKF (Akademiskt Bildade Kvinnors Förening) som bildades 1904 (Wieselgren, 1969).
48