IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

FÖRORD
Förra våren, jag tror det var i april, flydde jag från det manus jag upprepade
gånger försökt få ordning på. Hem till sängen, fosterställning och ett skyddande
mörkt täcke över mig. Jag somnar till slut och drömmer att jag dödstrött irrar
mig fram till en hamn. I hamnen ligger ett skepp och jag ber att få kliva ombord
för att få sova. Kaptenen i de mörka kläderna meddelar att det tyvärr inte finns
någon plats för mig på hans skepp, och pekar istället ut ett hus där jag ska vila.
Först när skeppet seglar ut inser jag vem jag talat med. Och han sa bestämt att
det inte var min tur att följa med på den avgången! Jaha, då var det väl bara att
fortsätta skriva…
Tack alla ni som hjälpte mig med detta. Vad skulle jag gjort utan er?! För det
första professor Ulla Johansson som mycket tålmodigt läst, kommenterat och
diskuterat alla de utkast som föreligger detta arbete. Docent Britt-Marie Berge,
andra-läsare, gav väldigt värdefulla synpunkter på manuset i slutskedet av avhandlingsarbetet.
Likaså gjorde Jörgen From och Carina Holmgren. Tusen tack
– jag är nog fortfarande skyldig er ett par öl. Jag har också fått hjälp och stöd av
de olika seminariegrupper jag deltagit i: David Hamiltons och inte minst Jarl
Backmans grupp. Tack till Elinor Adenling, Ulrika Haake, Mattias Johnsson,
Peter Nilsson, Katarina Norberg, Peter Nyström och Bertil Roos. Särskilt tack
också till Lars Bejstam, Erika Björklund, Ann-Louise Bäcktorp, Joakim Lindgren,
Mattias och Pernilla Marklund, Katarina Norberg, Kim Wickman och
Helen Ärlestig, vilka gav expertråd och kastade en sista granskande blick på
texten. Anna Forsman och Ulf Stödberg har hjälpt till att få avhandlingen i rätta
formatet. (Och tack Ulf för alla dina förslag till bildtexter – de var helt rätt men
inte helt passande…) Bengt Grensjö, Agneta Hult, Lars-Göran Högman, Camilla
Jonsson, Ante Lindström och Sandra Morén har, vid olika tidpunkter och
på olika sätt, underlättat tillvaron i största allmänhet – inte minst genom uppbyggliga
samtal om vad skrivande kan innebära. Jag vill förstås också passa på att
poängtera hur mycket viktigt arbete som pågår i våra fikarum. Därför är jag
särskilt tacksam över att de senaste åren kunnat fika med kollegor vid Kvinnovetenskapligt
forum. Tack framför allt till Nea Mellberg, Kerstin Norlander och
Malin Rönnblom för avgörande boktips, teoretiska språngbrädor och ert intresse.
Tack även till Kempefonden som vid två tillfällen stöttat arbetet ekonomiskt.
Stor tacksamhet vill jag inte minst rikta till de styrelsemedlemmar i
studentföreningarna som tagit sig tid att prata med mig.