IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I I I - M E T O D O L O G I S K A R E S O N E M A N G O C H M E T O D F R Å G O R
förstå varken de gemensamma praktikerna, de sociala relationerna inom föreningen
och till andra (föreningar, studenter, aktörer), eller den ideala identiteten
i studentföreningen.
Det som istället blev av främsta värde i arbetet med narrativen var de berättelser
om kön och klass i studentföreningen, samt de ’kritiska händelser’, som där
kunde urskiljas och därmed lyftas ut för vidare analys. Berättelserna om kön och
klass var reflektioner och påståenden berättade dels som svar på konkreta frågor
om betydelsen av kön och klass, dels som informanternas spontana betraktelser.
De kritiska händelserna handlade om olika exempel på normöverträdelser eller
händelser informanterna valde att berätta om, förmodligen därför att de ansett
dem vara anmärkningsvärda. Händelserna blev intressanta därför att de kunde
ses som störningar i den gemensamma berättelsen om den ideala identiteten.
Genom dessa exempel blev den ideala identiteten och hur den konstrueras, representeras,
ifrågasätts och omförhandlas tydligare.
Berättelserna om klass och kön, de kritiska händelserna, samt hemsidematerialet
och SAM-föreningens tidskrift, analyserades alltså vidare för att förstå hur
informanterna, i sitt sociala sammanhang, retoriskt uttrycker världen och den
ideala identiteten. Det innebar att jag försökte tolka vad informanterna gör
med sitt tal, det vill säga hur de beskriver världen och hur de vill framställa sig
själva när de pratar eller beskriver sig själva på hemsidan. På så sätt försökte jag
förstå data genom att till exempel reda ut det Winther Jørgensen & Phillips
(2000, s 115) beskriver som det som ”står på spel” i människors talhandlingar
och hur de försöker uppnå detta med olika retoriska verktyg. Ett exempel på
detta är när människor med olika medel, till exempel ordet man, generaliserar
något så att detta framstår som allmängiltigt och naturligt. Ett annat exempel är
när en talare använder kontraster för att förstärka drag hos individer eller grupper
som gör att talaren själv, eller gruppen denna tillhör, framhålls som positiv.
Poängen med en sådan analys är dock inte att redogöra för de retoriska verktygen
utan att få en bild av vad en informant försöker uppnå genom att använda
dem. Jag har strävat efter att förstå vilken ideal identitet informanterna uttrycker,
antingen som något eftersträvansvärt eller svåruppnåeligt och problematiskt.
De senare berättelserna kunde beskrivas i termer av ideologiska dilemman.
Föreningarnas eget material analyserades med samma analysmetod som
exempel på data där styrelsemedlemmar, och ibland övriga studenter, re-presenterar
den ideala identiteten genom att framställa gruppen på ett särskilt sätt.
Med hjälp av denna analys kunde data beskrivas både i termer av ideal identitet
som något gemensamt, men också som ideologiska dilemman där denna identitet
hamnar i olika sorts ifrågasättanden.
Resultatet av hela analysarbetet presenteras som en beskrivning av den gemensamma
ideala identitetens innebörder och hur medlemmarna skapar identite-
31