IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
svåruppnåeligt. Som begreppet används i denna text vill jag också belysa hur den
ideala identiteten inte bara är konstituerad inom diskurs utan också aktiverad
och omkonstruerad av människorna som på olika sätt berörs av den (Edley,
2001; Wetherell & Potter, 1992). Det innebär att den ideala identiteten kan
uttryckas fragmentariskt och ibland motsägelsefullt i ett konkret sammanhang
(se till exempel Gilbert & Mulkay, 1984; Wetherell & Potter, 1988).
Alla människor har inte tillträde till diskursen och, väl insläppta, inte heller
samma möjligheter att tillägna sig den ideala identiteten eftersom både diskursen
och den ideala identiteten på olika sätt konstituerar kön, klass, ras, sexualitet,
ålder eller någon annan sorts ideala subjekt. För den enskilda individen
innebär detta att hennes identitetsarbete sker i förhållande till vad som är möjligt
beroende på hennes förmåga att uppfylla den ideala identitetens normer.
Denna förmåga bedöms både utifrån det individens uppfattar att en ideal
identitet kan och borde vara, liksom andras förväntningar på individen (Davies,
1989). 16 Det innebär att vissa individer uppmuntras och själva känner
förhoppning om att kunna tillägna sig den ideala identiteten medan andra
ifrågasätts och känner sig uteslutna från möjligheterna att framstå som ideal.
Möjligheten att överensstämma med den ideala identiteten är därför beroende
av i vilken mån individerna kan igenkänna och erkänna, identifiera sig med,
det som kännetecknar denna identitet (se Davies & Harré, 2001). 17 På liknande
vis menar jag att bara vissa ideala identiteter är möjliga inom en viss
diskurs. De ideala identiteter som kan uttryckas inom en viss diskurs sorteras
och placeras i en slags rangordning beroende på hur de är konstruerade enligt
kategorier som kön, klass och så vidare.
Om den ideala identiteten är den positiva och eftersträvansvärda normen,
exemplifierar ”den andre”, den som ”utestängts från den hegemoniska diskursen,
den som inte har tillträde till makten/kunskapen, den som inte har rätt att
uttala sig” (Järvinen, 1996, s 55). Begreppet den andre beskriver därmed den
sorts människa som konstitueras som en individ, eller grupp, med en avvikande
identitet. Den andre är alltså den eller de som exkluderas från diskursen och
möjligheten att tillägna sig den ideala identiteten på grundval av sina tillskrivna
brister eller avvikelser i förhållande till normen (Hall, 1996). På så sätt kan den
andre fungera dels som ett avskräckande exempel, dels som kontrast till normen.
_________________________________________________
16 Jones (1994) problematiserar detta genom att beskriva hur flickor aktivt identifierar sig
som hjälpfröknar i skolklassen som en tolkning av vad som är möjligt och förväntat av
dem. Som hjälpfröknar får de visserligen viss makt över pojkarna men samtidigt tenderar
de att återskapa en kvinnlig och samhälleligt lägre värderad position som omvårdare.
17 Det är alltså en aktiv handling att identifiera sig med något. Människan, subjektet, är
dock inte fritt handlande i en liberal humanistisk betydelse där identitet framställs som
något individen väljer rationellt utifrån objektiva överväganden av tillvaron (se till exempel
Weiner & Berge, 2001).
20