IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
De frågorna formuleras mer precist i avhandlingens syfte och frågeställningar,
och jag har försökt att tydliggöra både för mig själv och andra hur jag gått till
väga för att besvara dem. Som forskare har jag utgått från ett bestämt perspektiv,
eller annorlunda uttryckt: jag har beskrivit och tolkat det utsnitt av verkligheten,
som mina informanter re-presenterar, med hjälp av vetenskapliga diskurser
om diskurser, identitet och särskiljande. Denna berättelse är således mitt sätt
att beskriva särskiljande identitetsskapande i studentföreningen, och jag har
genomgående i texten försökt hjälpa läsaren att själv kunna göra en bedömning
av den kunskap som presenteras här.
Pedagogik och diskursteoretisk tradition
Till sist skulle jag också vilja skriva några ord om den diskursteoretiska traditionen
och hur den har använts i detta arbete. Som jag ser det är diskursteori en
fruktbar ansats för att studera pedagogiska problem, som i vid bemärkelse
handlar om hur människor formas och formar sig själva i olika sociala sammanhang.
Jag har försökt förstå hur enskilda människor skapar sina identiteter
genom att läsa ett samhälles mer eller mindre förgivettagna kartor, eller snarare
diskurser. Jag har utgått från att identitetsskapande bygger på ett särskiljande
från andra och att identitetsskapande inte är enkelt och fritt från motsägelser,
utan en ständigt pågående process där människor ställs inför olika dilemman.
Identitetsskapande är präglat av både kontinuitet, förskjutning och förändring.
Jag menar därför att den diskursteoretiska traditionen erbjuder pedagogen ett
intressant, mångsidigt och problematiserande perspektiv för att studera hur
människan blir till människa. Inte minst står den för en reflexiv hållning till det
forskande subjektets egna föreställningar och förmåga att argumentera för sin
framställning av verkligheten. Den ger dessutom goda möjligheter att studera
hur vi till vardags använder språket för att ge vår tillvaro och våra identiteter
mening. Som människor skapar vi ständigt oss själva i det vardagliga, i samtal
och andra sociala praktiker. Och när vi gör det gjuter vi inte bara liv i oss själva
utan även i de olika sociala kategorier som för tillfället sätts på spel i det specifika
sammanhanget. Identitet handlar i så måtto lika mycket om subjektet som
dess plats inom olika maktrelationer. För att tala med Foucaults språk betyder
detta att en pedagog måste förstå att där finns ingen neutral position. All den
kunskap vi skapar refererar alltid till dåtidens, nutidens och framtidens komplexa
nätverk av betydelser. Kunskap är alltid makt.
164