IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
sätt olika sociala grupper värdesätts och positioneras i hierarkin. Jag vill därför
hävda att SAM- och MED-medlemmarna, om än i olika hög grad, särskiljer sig
gentemot de övriga studenterna på respektive utbildning genom sitt föreningsengagemang.
Vilken reell betydelse detta får för dem i framtiden ligger dock
utanför denna studie att besvara.
Diskursens ordning, studentföreningen och medlemmen
som subjekt
Diskurser definierar vad som skall anses klokt och sant, och de bestämmer vad
som överhuvudtaget kan vara möjligt att tänka i ett specifikt diskursivt sammanhang.
De fungerar också uteslutande: för att få tillträde till en diskurs måste
man vara och handla på ett visst sätt (Foucault, 1993a). Detta uttrycks till exempel
i NATEK-föreningen som att bara de studenter som verkar trevliga och
rätt väljs in i styrelsen, medan den som ingen gillar knappast är välkommen.
Därigenom återskapas diskursen, samtidigt som subjektet re-presenterar sig
själv i enlighet med den ideala identitet, som diskursen erbjuder och anbefaller.
De studentföreningar, som jag studerat, kan ses som institutionaliserade former
av diskurser om den goda studenten. Vissa studenter känner sig kallade att träda
in i föreningen, och de blir insläppta ifall de lyckas re-presentera sig på ett sätt,
som är någorlunda förenligt med den ideala identiteten. Om de misslyckas med
detta, riskerar de att uteslutas ur föreningen. I SAM-föreningen uteslöts till
exempel en kvinna som inte visade tillräckligt stort engagemang, och som inte
heller ansågs trevlig och social. Men de allra flesta studenter gör inte ens några
försök att träda in i föreningsdiskursens ordning, vilket skulle kunna tyda på att
den ideala identiteten i deras ögon inte är särskilt eftersträvansvärd.
Vissa inslag i studentföreningarnas praktiker har karaktären av ritualer, vars
genealogi sträcker sig långt tillbaka i tiden. Den som deltar i ritualerna blir
också delaktig i det symboliska kapital som är institutionaliserat i dessa. Men
det ligger i sakens natur att riter som inte ständigt återupprepas förlorar sitt
symboliska värde. Deras värde måste dessutom erkännas genom att alla deltar i
dem, och vi har sett exempel på att föreningsmedlemmar kan ta till ganska
drastiska åtgärder mot kamrater, som försökt undandra sig ritualerna. I
NATEK-föreningen blev en kvinna utskälld och hotad med att uteslutas från
nollningen när hon inte ville bära sin nollaskylt. I MED-föreningen måste styrelsemedlemmarna
ständigt övervaka att traditionerna följs på rätta sättet.
Den som vinner tillträde till en diskurs och lyckas forma sig själv i enlighet med
diskursens ordning, kan enligt Foucault uppleva en känsla av ”perfektion, lycka,
renhet och övernaturliga krafter” (Foucault & Sennett, 1985, s 37). Vissa utsagor
tyder på att det i så fall kan krävas ett ansenligt identitetsarbete, särskilt om
diskursen kräver att subjektet visar prov på ett uppoffrande engagemang.
160