IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

V I I I - S A M M A N F A T T A N D E A N A L Y S
teten. De många kvinnorna i föreningen bidrar nämligen tillsammans med de
fåtaliga männen till att konstruera kvinnor som försiktiga, rädda, osjälvständiga
och passiva. Det symboliskt manliga framställs däremot som att vara drivande,
framåt och orädd. Förmågan att behärska det avancerade språk som förknippas
med officiella sammanhang ses också som förbehållen männen. Som klasskonstruktion
uttrycks den ideala identiteten i försöken till avståndstaganden gentemot
vårdens lägst värderade kroppsarbeten. I förhållande till läkare och sjuksköterskor
positionerar MED-medlemmarna sig själva som underordnade,
även om de på olika sätt samtidigt uttrycker ett motstånd mot den positioneringen.
Ideal identitet och symboliskt kapital i massuniversitetet
Sammanfattningsvis tar sig den ideala identiteten i de tre olika föreningarna
både likartade och särskiljande uttryck. Alla framhåller vikten av att engagera sig
i studentföreningen, de har möten, de ordnar fester och nollningar, och de
tillägnar sig symboliskt kapital. Ändå framträder studenten och den ideala
identiteten i olika skepnader i varje förening. Dels aktiverar NATEK-medlemmarna
en diskurs som är präglad av föreställningar om kön och klass och
oförenlig med den meritokratiska diskursen som SAM- och MED-medlemmarna
aktiverar. Dels uttrycks studenten som olika köns- och klasskonstruktioner
genom att diskurser om kön och klass interagerar på olika sätt med den
meritokratiska diskurs som aktiveras i SAM- respektive MED-medlemmarnas
utsagor. Massuniversitetet inkluderar alltså fler grupper i den högre utbildningen,
men trots statliga strävanden att inom det formella utbildningssammanhanget
verka för demokrati och jämställdhet, återskapar studenter själva i
studentföreningen ojämlikheter och orättvisor utifrån föreställningar om klass
och kön. På liknande vis kan också de nutida gymnasieföreningar Sundkvist
(u.å.; se även Sundkvist, 1998) studerat beskrivas. Hon menar att ungdomar i
dagens mer eller mindre obligatoriska gymnasieskola ”reproducerar en (utifrån
dagens skolpolitiska visioner) föråldrad, hierarkisk samhällsuppfattning, där
den vite, borgerlige mannen är normen” (s 263).
I detta arbete tycks studentföreningens ideal dels innebära att kvinnor och
studenter från arbetarklassen exkluderas/exkluderar sig från föreningen. Dels
verkar det innebära att de som ändå söker sig dit har svårt att konstruera sig i
enlighet med den ideala identiteten. Dominerande diskurser om klass och kön
förefaller också försvåra för medlemmarna i MED-föreningen att få sin ideala
identitet erkänd. Det symboliska kapital de erövrar genom utbildningen och i
föreningen mäts fortfarande med normer, som i förhållande till andra studerandegrupper
tillmäter dem ett lägre värde. De individer, kvinnliga studenter eller
studenter med arbetarklassbakgrund, som inkluderas i föreningarna och lyckas
re-presentera den ideala identiteten, bidrar dock till vissa betydelseförskjut-
157