IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
SAM-medlemmarnas representationer av den ideala identiteten har jag sett
som uttryck för en (övre-)medelklassmaskulinitet. I det perspektivet kan man
också förstå de ideologiska dilemman som uppkommer för de kvinnor som
försöker re-presentera sig som framtida makthavare. Det symboliskt kvinnliga
framställs som en allmän oförmåga att vara rationell och fokusera rätt arbetsuppgifter.
Kvinnor som är karriärinriktade verkar dessutom riskera att uppfattas
som inte tillräckligt uppoffrande och därmed kanske också som otrevliga.
De kvinnor som försöker framställa sig själva som framtida makthavare borde
dock underlätta för andra kvinnor att re-presentera denna identitet. För studenter
med arbetarklassbakgrund framträder de ideologiska dilemmana framför allt
som en allmän osäkerhet inför universitetsmiljöns outtalade normer och regler
och sin egen förmåga att rätt förstå och tillämpa dessa normer, men de känner
sig inte främmande i SAM-föreningen. De två arbetarklasstudenterna bejakar
också den ideala identiteten och gör sitt bästa för att konstruera sig själva i
överensstämmelse med denna.
MED-medlemmarnas ideala identitet kan också ses som en aktivering av den
meritokratiska diskursen, där studenten ställer sig i samhällets tjänst. Studentlivet
är även för dem en förberedelse för det framtida yrkeslivet, men i den lilla
människans tjänst. I likhet med SAM-medlemmarna arbetar MED-medlemmarna
för att på olika sätt höja utbildningens kvalitet och status. De framställer
också sig själva som kunniga och engagerade föreningsmedlemmar. Deras engagemang
i föreningen kan ses som ett sätt att skaffa sig både ett kulturellt, organisatoriskt
och socialt kapital, och utifrån detta re-presenterar de sig som studenter
med rätten att tala. I kraft av den rätten försöker de så hävda värdet av det
som jag kallat för ett omsorgskapital och som uttrycks i förmågan att visa omsorg
genom att uppoffra sig, vara ansvarsfull och ordentlig. Om detta kapital
även erkändes av andra som en värdefull merit, skulle medlemmarna också
kunna konstruera en positivt särskiljande ideal identitet som framtida omsorgsspecialister.
Deras ambitioner i den vägen bottnar också i en känsla av att
positioneras som de negativa andra dels i förhållande till läkare och sjuksköterskor,
dels i relation till samhällsvetarstudenterna som de själva både bildligt och
bokstavligt placerar i centrum av campus.
MED-medlemmarna beskriver sig som ordentliga, flärdfria och skötsamma,
vilket ställs i positiv kontrast till deras uppfattningar om samhällsvetarstudenter
med dyra kläder och de supande teknologerna. De betonar också sina täckande
kläder i förhållande till andra kvinnor som visar för mycket av sina kroppar. I
MED-föreningen konstrueras som jag ser det framförallt en feminin identitet:
den ideala identiteten är på många sätt präglad av det symboliskt kvinnliga
könet. Likafullt, eller kanske på grund av detta, uppstår det ideologiska dilemman
för de kvinnor, som använder rätten att tala för att hävda den ideala identi-
156