IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
154
VIII. SAMMANFATTANDE
ANALYS
NATEK-, SAM-, och MED-medlemmarna – Tre särskiljande
ideala identiteter
I beskrivningarna av den ideala identiteten i de tre olika studentföreningarna
har det framgått hur medlemmarna re-presenterar sig själva genom att särskilja
sig gentemot andra grupper av människor, studenter eller yrkesgrupper. Det har
då också funnits exempel på hur den ideala identiteten skapas i relation till
uppfattningar om hur naturvetar- och samhällsvetarstudenter är. I de avsnitt
som följer skall jag göra en sammanfattande jämförelse över de olika framställningarna
av studenter som medlemmarna i de olika föreningarna gör.
NATEK-medlemmarnas sätt att konstruera ideal identitet har jag betraktat
som en aktivering av diskursen om skrået och den bild av studenten som skapades
där. Denne student framställdes som en sorglös person som förväntades
leka av sig under studietiden. Studenten tillerkändes rätten att ’höras genom att
störa’, och studenttillvaron utgjorde ett frirum där nuet betonades. NATEKmedlemmarna
uttrycker en liknande sorglöshet och vilja att leva i nuet. Festerna
sägs exempelvis prioriteras framför studierna. Skråandan syns också i overallerna,
som särskiljer dem både från studenter, som läser andra ämnen, och från
ämneskamrater vid andra utbildningsorter. Förhållningssättet till alkohol och de
sånger som sjungs under festerna kan ses som uttryck för en vilja att störa. Den
ideala identiteten både förutsätter och befordrar en vilja att hålla ihop: för ett
väl sammansvetsat gäng är det möjligt att konstruera en identitet, som inte är
politiskt korrekt och som dessutom av andra grupper uppfattas som barnslig
och omogen. Föreningsaktiviteterna har dessutom en utpräglat social karaktär:
de utövas ju per definition inom glada vänners lag. Föreningsarbetet verkar
också ge ett socialt kapital med ett visst överspridningsvärde utanför föreningens
gränser.
NATEK-medlemmarna framhåller i intervjuerna sin sorglösa attityd till studierna,
fastän de är medvetna om att de därmed särskiljer sig som negativa andra i
förhållande till andra studenter, lärare och en i utbildningssammanhang dominerande
meritokratisk diskurs. Detta underlättas förmodligen av att den sorglöse
studenten fungerar som en tillfällig identitet, men jag har också konstaterat