IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
ren, samt de övriga cheferna. Genom att tala om detta sammanhang som en
extrem situation särskiljer och utmärker han språket som exklusivt. Därigenom
kan han även framhålla sig själv eftersom han lyckats lära sig behärska det.
Mot sina erfarenheter av chefsmötena kontrasterar han MED-föreningen.
Chefsmötena präglades av professionella relationer och en officiell karaktär,
men föreningens styrelsemöten ser han som präglade av kamratrelationer. Han
menar också att medlemmarna i föreningen, det vill säga mestadels kvinnor,
inte skulle kunna förstå det avancerade språket även om de ville. Andemeningen
förefaller vara att Niklas måste sänka sin nivå för att göra sig förstådd i MEDföreningen.
När Niklas beskriver föreningen som ett gäng flickkompisar utan
förmåga att begripa avancerat språk gör han det svårt för de kvinnliga medlemmarna
att re-presentera sig med rätten att tala. På detta sätt reduceras också
möjligheten för kvinnor att överensstämma med den ideala identiteten.
När män beskrivs som insatta och kunniga verkar det också självklart att de har
rätt att lägga beslag på talutrymme på framför allt kvinnors bekostnad. Så här
berättar Eva om studentkåren och de män hon menar är ”insatta”:
148
Eva - Fast det vet jag inte heller om dom är men dom lägger fram det på så
sätt. Fast det har varit fler killar i styrelsen än vad det varit tjejer. Men nu
tror jag det är lika många. Så det är lite kul. Men just att dom gillar att
berätta vad dom har gjort. Kanske lite mer självsäkra och egocentriska eller
vad man skall säga. Än vad tjejerna är tycker jag det verkar som. Att dom
gärna berättar vad dom gör och väldigt ingående ibland brer på och det är
även dom som… Det är lite lustigt att det är nästan bara dom som för talan
också när det kommer upp frågor. Och så att det är dom som ifrågasätter eller
ja, säger något. Medan det är många tjejer som inte gör det och ändå så sitter
det nästan mer tjejer med.
Ulrika - Men tror du det har att göra med vilket självförtroende man har då
eller varför tänker du så?
Eva – Ja, det tror jag. (…) Men det vet jag inte om det är så att dom är mer
engagerade. Alltså har mer insikt i hur det fungerar och kan ifrågasätta. För
det är det jag känner att jag inte har och jag känner att jag kan inte ifrågasätta
saker för jag vet ändå inte riktigt hur det fungerar. Så då är jag hellre tyst. 230
Till att börja med kan vi konstatera att det enligt Eva inte spelar någon roll om
det finns lika många kvinnor och män i kårstyrelsen, eftersom det ändå alltid är
män som dominerar. Hon beskriver också männen som självsäkra och något
_________________________________________________
230 Intervju 4, kvinna.