IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
Nästa gång jag fick anledning att särskilt uppmärksamma en liknande herrmiddag
var i det efterspel som följde med anledning av en sådan tillställning vid
mitt eget universitet. Den här gången var det en herrmiddag för studenterna vid
en av universitetets utbildningar där några av de kvinnliga studiekamraterna
skötte serveringen. En av dessa kvinnor blev senare under kvällen nedtryckt på
bordet av en av hennes manliga studiekamrater som samtidigt försökte slita av
henne kläderna. Ingen ingrep till en början. Kvinnan ville inte polisanmäla
händelsen eftersom hon ansåg att detta skulle försvåra hennes möjligheter att
delta i utbildningen. Händelsen blev ändå känd och diskuterades livligt i studenttidningen.
På så vis blev det också (över-)tydligt för mig på vilket sätt även
kön kan få betydelse i studentlivets praktik Det tycktes mig på ett vis märkligt
hur det i utbildningens utkanter, i det så kallade studentlivet, pågick verksamheter
som verkade i motsatt riktning i förhållande till den jämlikhet, jämställdhet
och demokrati som framhölls i det formella utbildningssammanhanget. 1
En viktig målsättning i svensk politik har nämligen länge varit att öka jämlikheten
och jämställdheten mellan könen och de sociala klasserna inom den
högre utbildningen. Utbildningssystemet, som under 1800-talet medverkade
till att upprätthålla köns- och klasskillnader och därmed också kvinnors och
arbetarklassens underordning (se till exempel Florin & Johansson, 1993), har
under 1900-talets senare hälft setts som ett medel för att öka jämlikheten. Läroverken
öppnades för flickor år 1927 och under 1940-talet kunde allt fler
arbetarklassbarn påbörja högre studier tack vare det studiestöd som infördes
under denna period (se till exempel SOU 1995:110 och SOU 2003:96). Utbildning
har också setts som ett verktyg för att öka jämlikhet och jämställdhet i
samhället i stort.
Men sambandet mellan kön, klass, makt och statligt initierade institutionella
förändringar har samtidigt inte visat sig vara enkelt och entydigt. Det finns
nämligen många tecken på att den praxis som utvecklas inom universitet och
högskola styrs av helt andra principer än de om jämlikhet och jämställdhet. Det
som händer i föreläsningssalar, seminarier och gruppdiskussioner verkar ofta
följa andra och motsatta principer. Mycket tyder på att många olika, och ibland
mycket subtila, mekanismer bidrar till att vidmakthålla ojämlika klass- och
könsmaktförhållanden. (se till exempel Haake, 2004; Mählck, 2003; Trondman,
u.å.; Wennerström, 2003; Wold & Chrapkowska, 2004). Detsamma
torde därför också gälla för de aktiviteter som försiggår i studentkulturen, vid
_________________________________________________
1 Till exempel föresatser som uttryckts i lag (2001:1286) om likabehandling av studenter i
högskolan, och som vid Umeå universitet konkretiserats i Plan för likabehandling av
studenter 2005 (dnr 102-344-05), samt Åtgärdsprogram mot diskriminering och trakasserier
2004 (dnr 102-1097-04).
12