IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

V I - S A M - S T U D E N T E R N A S F Ö R E N I N G
Mikael - Öh, på universitetet i stort så kan jag väl säga att... det har jag väl
haft. Dom flesta... (…) har ju väldigt… många har ju ett kontaktnät redan
sen början som jag inte har. Folk som jobbar på, föräldrar som jobbar på nåt
som jobb som känner nån och... och som har fått kontakter i UD och
journalister och hej och hopp och alltihopa. Det saknar man ju. Det känner
man ju ibland. Men samtidigt så ser jag det ibland som en stor styrka också.
Att jag vet vart jag kommer från och liknande. Som ger mig råg i ryggen.
Men... och i föreningen så... nej, jag tycker inte det märks så mycket där
alltså. Faktiskt. Det är mest jag som pratar tycker jag själv där så att... jag
tycker inte att det, att jag på nåt sätt skulle känna mig som i minoritet där.
(---)
Ulrika - Hur känns det att bryta mot sin klassbakgrund då?
Mikael - Det genererar ångest. Man känner sig att man inte riktigt är hemma
nånstans. Det, det tycker jag väl. Alltså om du säger… Det känns som att
man inte riktigt är hemma här. I och med att man kommer från en annan
klass och det är en annan kultur här. Och när man kommer hem så känns det
ändå inte som att man är hemma igen. För att man har lämnat den klassen
också. Så att det känns problema... För mig personligt känns det som ett
problem. Men det är... det man får ta. 183
För Mikael innebär hans bakgrund att han upplever en känsla av utanförskap,
att vara annorlunda eftersom han saknar något som andra studenter har, det vill
säga ett socialt kapital. Han tycks också inse att det är svårare för honom att
konstruera sig enligt den ideala identiteten eftersom han inte känner rätt människor.
Som ett sätt att hantera detta betonar han styrkan med att veta sin bakgrund.
Det kan också tolkas som att Mikael därmed också framhåller att han
gjort en klassresa helt på egen hand, trots avsaknaden av ett socialt kapital. Enligt
en sådan tolkning re-presenterar sig Mikael med en styrka och ett mod som
klarat en sådan resa i förhållande till de kamrater som vuxit upp i de ’trygga
hem’ som en kvinna uttrycker saken.
I föreningen anser han sig däremot ha ett visst försprång när det gäller förmågan
att ta plats och ta sig rätten att tala. Han har ackumulerat ett organisationskapital
under sitt tidigare engagemang i ett politiskt ungdomsförbund, och på
grundval av detta konstruerar han sig som drivande och handlingskraftig även i
SAM-föreningen. I föreningen är han inte heller i minoritet utan som alla
andra, det vill säga normal. En annan aspekt av det klassdilemma som Mikael
_________________________________________________
183 Intervju 2, man.
119