IDENTITETSSKAPANDE I STUDENTFÖRENINGEN ULRIKA ... - DiVA

I D E N T I T E T S S K A P A N D E I S T U D E N T F Ö R E N I N G E N
Lindas menar alltså att hon som kvinna klarat av den grabbiga stämningen i
kårfullmäktige genom att hon i en mening alltid handlat i överensstämmelse
med symboliskt manliga normer: hon har varit bestämd av sig och velat bestämma,
vilket hon med referens till en allmänt vedertagen uppfattning karaktäriserar
som manliga drag. Underförstått ifrågasätter Linda detta genom att som
kvinna se sig med rättighet att bestämma. Hon förklarar också att det är genom
hennes tre bröder som hon lärt sig att umgås med och hävda sig mot män. Samtidigt
berättar Linda att hon liksom andra kvinnor ogillade att utmärka sig,
synas och höras inför de andra i kårfullmäktige. Hennes sätt att hantera detta
obehag var att omkonstruera de dominerande männens spelregler och skapa
egna, utifrån vilka hon ifrågasatte männen på för henne säker mark. Det vill
säga istället för att konfrontera männen inför öppen publik, i den offentliga
arenan, valde hon att ifrågasätta dem på en mer undanskymd arena, korridoren.
SAM-föreningen har dock gett en träning i att tala inför andra och idag kan
man nog hävda att hon erövrat det offentliga rummet.
Studenten som framtidsman i samhällets tjänst är en identitet, som kvinnor
endast sent i historien fått tillgång till. I flera avseenden kan också SAM-medlemmarnas
ideala identitet ses som en maskulin konstruktion med vilken föreningens
kvinnor har svårare än männen att identifiera sig. Inte desto mindre
framställer Linda sig själv som en kvinna som faktiskt är bestämd och vill bestämma
och som trots vissa svårigheter ändå tagit sig rätten att tala och bestämma.
Genom att definiera sig som en framtida makthavare överskrider
Linda gränserna för det som mer eller mindre outtalat (fortfarande) förväntas av
kvinnor: Linda re-presenterar sig som en kvinna som både vill och kan ta makten.
Ideologiska dilemman om klass
Den ideala identiteten som konstrueras i SAM-föreningen förbinds tydligt
med en framtida klassposition någonstans i samhällets övre skikt. Hur förhåller
sig då studenter med en annan klassbakgrund till denna identitet? I vilken mån
måste och kan dessa personer ikläda sig en annan symbolisk kostym? Vill och
kan de i så fall omkonstruera innebörden av den ideala identiteten? I texten
som följer kommer två informanter med vad de själva betecknar som arbetarklassbakgrund
att beskriva sina strategier för att hantera de normer i SAMutbildningen
och SAM-föreningen, som för dem inte är självklara. I den första
berättelsen möter vi en person som initialt inte var utrustad med det symboliska
kapital som värdesätts i utbildningen:
118
Ulrika - Hur tycker du att det har fungerat? Du säger att du kommer ändå
från ett arbetarhem. Tycker du att du har fått problem att möta den här
miljön? Både i stort, universitetet, men också föreningen?