2/2003 - Tidskriften Röda rummet
2/2003 - Tidskriften Röda rummet 2/2003 - Tidskriften Röda rummet
e på godsen som ägs av vita, om ställningen för kvinnorna på landsbygden och om de unga arbetslösa på landsbygden. Utgångspunkten för jordkampen måste vara insikten om behovet av en omfördelning, i synnerhet av bördig jord. Erfarenheter från andra afrikanska länder har visat att landreformer med marknadsmekanismer och efter nyliberal modell, som nu sker i Sydafrika, har resulterat i monopolisering, jordspekulation och befästandet av en elits maktställning. Jorden gick förlorad igen, de fattiga återföll i jordlöshet. 8 Omfördelning av jord får inte ses som en ”ekonomisk” mekanism utan måste bli till ett politiskt och socialt krav som syftar till att omfördela välstånd och som ett sätt att överbrygga fattigdomen och bristen på livsmedel på landsbygden. Inte förrän de fattigas innehav av jord betraktas som ett villkor för produktion och fördelning av välstånd kommer Sydafrikas fri- 18 • röda rummet 2/2003 görelse ur det förlamande arvet efter apartheid att kunna bli verklighet. Liksom i Latinamerika, Asien och på andra håll i Afrika tornar en väldig ny kamp för jord upp vid horisonten. Det är ännu en öppen fråga om Sydafrikas jordlösa kommer att kunna övervinna sin historia av svag och isolerad organisationstruktur och föra den kampen till seger. Översättning: Peter Belfrage NOTER 1. Alexander, N(2002) An Ordinary Country Issue in the Transition from Apartheid to Democracy in South Africa, University of Natal Press, Pietermaritzburg. 2. I artikeln används uttrycket landreform istället för jordreform eftersom det inte bara är en fråga om jordbruksmark. (översättarens anmärkning) 3. Bernstein, H (1996) South Africa’s Agrarian Question: Extreme Läs mer om kampen för land i Sydafrika: bild: Internationalen and Exceptional, in Agrarian Question in South Africa, Library of Peasant Studies, No 13, Frank Cass, London 4. Lahiff, E (2001) Land Reform in South Africa: is it meeting the challenge? Policy Brief No1 Cape Town,PLAAS, University of the Western Cape. 5. Levine, R and Veiner, D (1996) The Politics of Land Reform in the New South Africa after Apartheid: Perspectives, Problems and Prospects, in the Agrarian Question in South Africa, Library of Peasant Studies, No 13, Frank Cass, London. 6. Lahiff, E ibid 7. Lahiff, E. Ibid 8. Negrao, J (2002) Land in Africa-An Indispensable Element Towards Increasing Wealth of the Poor. Afrikagrupperna i Sverige har givit ut ett häfte med titeln Landfrågan i Sydafrika som kan beställas gratis mot porto från: Afrikagrupperna • Tegelviksgatan 40 • 116 41 Stockholm • Tel 08-442 70 60 • post@afrikagrupperna.se • www.afrikagrupperna.se På The Landless People's Movement och National Land Committees hemsida finns ytterligare artiklar och material: www.nlc.co.za
Replik i segregationsdebatten: – SKA ”VI” INTEGRERA ”DOM”? I Röda rummet 1-03 fanns artikeln Den svenska krutdurken, där Christer Norlin gav sitt förslag på hur socialister kan arbeta mot rasism och segregation. Han förespråkade ”social integration”, ett gräsrotsarbete i återuppväckta rörelseorganisationer – typ ABF, LO-facken och Hyresgästföreningen – i syfte att dra med invandrare i aktivitet för att stimulera gemensam kamp. Norlins synsätt får här skarp kritik från två debattörer som varnar för att slentrianmässigt anamma borgerliga begrepp. Det finns inget homogent svenskt samhälle som ”vi” ska ”dra in” invandrare i, hävdar Agnes Callewaert och Stefan Öberg. Och de gamla folkrörelserna är idag sammanväxta med makten och nationen. Inriktningen i det antirasistiska arbetet får inte tappa bort det internationella socialistiska perspektivet, menar de. Christer Norlin (CN) skriver i sin artikel i förra numret av Röda rummet att ”Invandrarnas vardagliga kontakt med det svenska samhället blir mycket sporadisk”. Detta visar på ett synsätt som vi inte delar. I Sverige idag är invandrarna en del av det svenska samhället. De har inte sporadisk kontakt med, de är en del av, samhället! Däremot har många invandrare en sporadisk kontakt eller ingen alls med den delen av samhället där man har makt och inflytande. Vi menar att det inte finns något svenskt homogent samhälle att integreras i, att det inte finns en färdig svensk kultur att lära känna. Bilden av att det finns ett samhälle som man kan bli integrerad i är en konstruktion. En konstruktion av ”det normala” där alla som faller utanför är avvikande och ska integreras. Sämre förutsättningar, som till exempel svårigheter att få jobb, ses nästan som ”naturliga” eftersom dessa människor är annorlunda, avvikande. Uppdelningen av samhället är en medveten strategi. De härskande klasserna ”utnyttjar och splittrar den arbetande klassen genom att skapa konstlade motsättningar till andra befolkningsgrupper i regionen, ofta med religionen som grund”, skriver CN. Vi tycker det är viktigt att påpeka att detta sker inte bara i andra delar av världen utan även här. Invandrarna är i allra högsta grad en del av dagens samhälle. Deras del är att utgöra en billig arbetskraftsreserv, att vara syndabockar för problemen i det kapitalistiska samhället och att vara ”det andra” för att vi ska kunna upprätthålla illusionen om det normala svenska. Detta är grundläggande för nationsbygget. När det gäller frågan om nationens roll skriver (CN) att länder som till exempel Afghanistan, Libanon och Uganda tidigare inte varit ”nationer i vår bemärkelse med en homogen nationell identitet, med etnisk och kulturell homogenitet”. Vi menar att Sverige aldrig någonsin har haft en homogen nationell identitet eller någonsin varit etniskt och kulturellt homogent och inte är det idag heller. Nationalstaten är en borgerlig konstruktion, ett medvetet projekt som har tvingats fram med mer eller mindre våld över hela världen, så även i Sverige. Skapandet av nationalstaten har vilat på militärt våld. Minoriteter har förtryckts, språk och religioner har förbjudits, skolplikt och rikssvenska har införts. Nationalstaterna som politiska och ekonomiska enheter är konstruktioner och inget som är av naturen givet. Eftersom det är konstruktioner så måste de ständigt underhållas. De härskande i samhället vill ge oss bilden av att kulturella, nationella och etniska gemenskaper är naturliga enheter. Bilden av ett folk, ett land, en gemenskap, en identitet måste ständigt underhållas. Detta görs genom att ett ”vi” skapas i motsats till ”de andra”, det som är främmande och avvikande. Synen på nationen är avgörande för synen på hur människor som kommer hit, och därmed inte anses tillhöra nationen, ska kunna få en plats här. BORGERLIGA BEGREPP I den socialistiska och antirasistiska rörelsen måste vi vara vaksamma, så att vi inte av slentrianmässigt faller in i ett borgerligt sätt att resonera och analysera. Vi måste anstränga oss och inte automatiskt överta den dominerande debattens begrepp och definitioner. Vi måste vara självkritiska och i detta sammanhang försöka förstå hur imperialismen, internationell konkurrens, kolonialism, mission och slaveri påverkar även vårt politiska tänkande. I sina resonemang kring samhällshierarkier i många av tredje världens länder använder CN sig av begreppet klaner på ett oklart och förvirrande sätt. Han blandar även samman det med begreppet klasser, vilket ytterligare förvirrar. Säkert skulle vi kunna enas om att flera av dessa länder inte gått igenom den industrialiseringsfas som gör dem till kapitalistiska samhällen i marxistisk bemärkelse. Men samtidigt ingår alla dessa länder och deras ekonomi i den internationella kapitalismen och utgör där en avgörande del. Vi ska akta oss för att ”etnifiera” andra genom att använda onödiga etnifierade ord som ”klaner”. Även överklassen i Sverige skulle vi kunna definiera som klaner: Wallenberg, Stenbeck, Axfood-familjen med flera. Och att Tomas Bodström blev minister hade han väl band annat sina familjekontakter att tacka för. Det är en medveten strategi från det dominerande samhället att beskriva oss svenskar som ”oetniska”, ”oreligiösa”, vi är de normala, de neutrala. Det är ”de andra” som är avvikande, kulturbärare, som har en etnisk tillhörighet och så vidare. Denna bild måste vi motverka. Vad menar vi då egentligen med integration? I det kapitalistiska samhället handlar integration om att bli en god samhällsmedborgare som kan bidra till mervärdet på ett eller annat sätt. Kanske måste vi acceptera att det är värt att få bli ”integrerad”, för att sen kunna bli utsugen av kapitalismen, framför att inte ha någon tillgång till inflytande och makt alls. Men det är ändå viktigt att inte rakt av köpa att integration är något positivt. Vi uppfattar att CN också vänder sig mot kapitalismens typ av integration. Han vill se en ”social integration”, där människor verkligen får inflytande. I CN:s vision är det genom arbetarrörelsens organisationer som invandrarna ska bli integrerade. Vi vänder oss emot detta, bland annat därför att vi tycker att det finns en risk att fastna i ett envägstänkande. Till exempel finns det på flera ställen i CN:s text formuleringar som ”Vi ska integrera invandrarna”. Som socialister och antirasister måste vi motsätta oss en syn på integration där invandraren definieras som passiv och svensken som aktiv. Vi är mot att makten att definera vad integration är, och vad som är dess mål, är ett av dom privilieger som stannar hoss svensken. CN förespråkar att nyanlända ska få en ordentlig introduktionskurs in i det svenska samhället där olika folkrörelseorganisationer ska finnas med. Introduktionen ska innefatta allt från ”hur man lär sig de sociala koderna (…) till en introduktion i rörelsernas Sverige” Där skulle man också få veta vad som krävs av röda rummet 2/2003 • 19 DEBATT DEBATT DEBATT DEBATT
- Page 1 and 2: öda rummet radikal kvartalstidskri
- Page 3 and 4: VÅLDETS VÄRLDSMAKT - vart går US
- Page 5 and 6: tryckta arbetarklass och så vidare
- Page 7 and 8: VÄGEN TILL VÄRLDSHEGEMONI - imper
- Page 9 and 10: mellan imperialism och globaliserin
- Page 11 and 12: ingen i takt med att globaliseringe
- Page 13 and 14: som Saddam Hussein. Han visade ocks
- Page 15 and 16: der för bönderna är tillgången
- Page 17: landena på landsbygden, så finns
- Page 21 and 22: Replik om plan eller marknad: - SOC
- Page 23 and 24: REPLIKSKIFTE OM INVANDRINGEN I för
- Page 25 and 26: Böcker om rörelser då och nu Den
- Page 27 and 28: historieförfalskningen. Man kan av
e på godsen som ägs av vita, om ställningen för<br />
kvinnorna på landsbygden och om de unga<br />
arbetslösa på landsbygden.<br />
Utgångspunkten för jordkampen måste vara<br />
insikten om behovet av en omfördelning, i synnerhet<br />
av bördig jord. Erfarenheter från andra<br />
afrikanska länder har visat att landreformer<br />
med marknadsmekanismer och efter nyliberal<br />
modell, som nu sker i Sydafrika, har resulterat i<br />
monopolisering, jordspekulation och befästandet<br />
av en elits maktställning. Jorden gick förlorad<br />
igen, de fattiga återföll i jordlöshet. 8 Omfördelning<br />
av jord får inte ses som en ”ekonomisk”<br />
mekanism utan måste bli till ett politiskt<br />
och socialt krav som syftar till att omfördela<br />
välstånd och som ett sätt att överbrygga fattigdomen<br />
och bristen på livsmedel på landsbygden.<br />
Inte förrän de fattigas innehav av jord<br />
betraktas som ett villkor för produktion och<br />
fördelning av välstånd kommer Sydafrikas fri-<br />
18 • röda <strong>rummet</strong> 2/<strong>2003</strong><br />
görelse ur det förlamande arvet efter apartheid<br />
att kunna bli verklighet.<br />
Liksom i Latinamerika, Asien och på andra<br />
håll i Afrika tornar en väldig ny kamp för jord<br />
upp vid horisonten. Det är ännu en öppen fråga<br />
om Sydafrikas jordlösa kommer att kunna övervinna<br />
sin historia av svag och isolerad organisationstruktur<br />
och föra den kampen till seger. <br />
Översättning: Peter Belfrage<br />
NOTER<br />
1. Alexander, N(2002) An Ordinary Country Issue in the Transition<br />
from Apartheid to Democracy in South Africa, University of Natal<br />
Press, Pietermaritzburg.<br />
2. I artikeln används uttrycket landreform istället för jordreform<br />
eftersom det inte bara är en fråga om jordbruksmark. (översättarens<br />
anmärkning)<br />
3. Bernstein, H (1996) South Africa’s Agrarian Question: Extreme<br />
Läs mer om kampen för land i Sydafrika:<br />
bild: Internationalen<br />
and Exceptional, in Agrarian Question in South Africa, Library of<br />
Peasant Studies, No 13, Frank Cass, London<br />
4. Lahiff, E (2001) Land Reform in South Africa: is it meeting the<br />
challenge? Policy Brief No1 Cape Town,PLAAS, University of the<br />
Western Cape.<br />
5. Levine, R and Veiner, D (1996) The Politics of Land Reform in the<br />
New South Africa after Apartheid: Perspectives, Problems and<br />
Prospects, in the Agrarian Question in South Africa, Library of<br />
Peasant Studies, No 13, Frank Cass, London.<br />
6. Lahiff, E ibid<br />
7. Lahiff, E. Ibid<br />
8. Negrao, J (2002) Land in Africa-An Indispensable Element<br />
Towards Increasing Wealth of the Poor.<br />
Afrikagrupperna i Sverige har givit ut ett häfte med titeln Landfrågan i Sydafrika som kan<br />
beställas gratis mot porto från:<br />
Afrikagrupperna • Tegelviksgatan 40 • 116 41 Stockholm • Tel 08-442 70 60 • post@afrikagrupperna.se •<br />
www.afrikagrupperna.se På The Landless People's Movement och National Land Committees hemsida finns ytterligare<br />
artiklar och material: www.nlc.co.za
Change language