Nr 3 Sommaren 2003

arnens hopp
”DET HÄR ÄR OTROLIGT KUL!”
Gullan Grundströms
engagemang i Barnens
hopp inleddes när
hon träffade Agneta Bergström
i Kummelby kyrka en dag för
fyra, fem år sedan. Agneta
Bergström behövde hjälp att
packa.
Gullan Grundström har ett
förflutet som socialarbetare inom
kyrkan. Bland annat har
hon drivit behandlingshem för
missbrukare i Notatorp och på
Öland. När hon hörde talas
om Barnens hopp kände hon:
– Detta ska jag göra nu!
– Det känns meningsfullt att
vara med i ett sammanhang
där det händer saker, fortsätter
hon. För det gör det, hela tiden.
Arbetet i Ukraina blir till
en form av missionsfält där
många människor är med och
delar det svåra. De som lämnar
in sina saker till oss i Sverige
blir glada över att kunna bistå
någon annan och de litar på
att vi gör vad vi utlovar.
I SEPTEMBER förra året åkte
Gullan och Agneta till Ukraina,
på uppdrag av styrelsen.
Där träffade de människor som
En vår för fyra år sedan
hörde Eva Maddock Agneta
Bergström berätta
om Barnens hopps fadderverksamhet.
När hon blev ombedd
att hjälpa till i arbetet var det
enkelt att tacka ja.
De första åren finansierades
allt arbete i Barnens hopp genom
fadderpengar. Numera riktas
faddrarnas insatser istället
till utsatta familjer i Ukraina.
För detta arbete har föreningen
skaffat ett 90-konto, vilket
innebär att Stiftelsen för in-
var redo att börja arbeta för att
förbättra livsvillkoren för sina
medmänniskor, bara de fick
resurser.
– När vi kom hem mötte vi
en nyfiken styrelse, fortsätter
hon. Det första vi sade till den
var: ”Var inte så glada, för det
här kommer att kosta pengar!”
Då blev styrelsen glad! Nu
mättar vi hungriga barn genom
soppköket och ser till att
de lär sig engelska och data. På
så sätt underlättar vi för dem
att skaffa arbete eller studera
vidare. Tänk att få vara med
om något sådant! Det är otroligt
kul!
Gullan Grundström sitter
med i styrelsen för Barnens
hopp och är den som ansvarar
för packverksamheten. Varje
tisdag träffas packlaget. När
det är dags för kaffe dyker ofta
fler upp, för att sitta med runt
bordet och samtala lite.
– Vi byter tankar och berättar
om oss själva, om vi känner
för det. När vi har samtalat
klart börjar vi packa igen, inte
förr. Att bara hetsa på är inte
min grej.
”JORDEN ÄR SMITTAD AV RADIOAKTIVT AVFALL”
20
samlingskontroll granskar insamlingen.
– På så sätt vet givarna hur
vi använder pengarna, förklarar
Eva Maddock som ansvarar för
familjefaddringen.
Barnens hopp har kontakter
bland annat i Gadzinka med
omnejd, i en del av Ukraina
som skadats svårt av kärnkraftsolyckan
i Tjernobyl.
– Där bor många skötsamma
familjer som inte kan försörja
sig på jordbruk längre eftersom
jorden är smittad av radioak-
Agneta Bergström är grundaren av föreningen Barnens hopp.
”Utan utbildning är
du totalt chanslös i
dagens Ukraina”
tivt avfall, fortsätter hon. Ett
tjugotal givare ”faddrar” idag
fyra familjer som har valts ut
på rekommendation av en pastor
i den lokala kyrkan. Nu har
vi byggt upp en tillräcklig buffert
för att kunna vända oss till
ytterligare två familjer.
FÖRUTOM ATT ansvara för familjefaddringen
granskar Eva
Maddock föreningens bokslut,
håller i kontakterna med Stiftelsen
för insamlingskontroll
samt fungerar som sekreterare i
styrelsen. Hon växte upp med
föräldrar som var engagerade i
internationellt frivilligarbete.
Några år efter andra världskrigets
slut for hon därför själv
som sextonåring till Nordtyskland.
Halva dagen passade hon
föräldralösa barn och försökte
göra sig förstådd på sin bästa
skoltyska. Andra halvan göt
hon grunden till det som skulle
bli deras barnhem, ett samarbete
mellan bland annat
tyska Röda korset och danska
och tyska Frälsningsarmén.