Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
192 Jan P. Strid<br />
sv<strong>en</strong>skan finner vi skipari 'skeppsman, skeppskamrat'<br />
<strong>och</strong> i det fornsv<strong>en</strong>ska lagspråket är<br />
typ<strong>en</strong> vanlig. Om vår runristare kunnat välja<br />
mellan <strong>ett</strong> äldre *ynntR (*unni, *ynni) <strong>och</strong><br />
<strong>ett</strong> yngre unnari <strong>och</strong> kommit att tveka om vilk<strong>en</strong><br />
form som vore d<strong>en</strong> "rätta", är det väl<br />
inte omöjligt att han i sitt bryderi åstadkommit<br />
kompromiss<strong>en</strong> unir.<br />
Äv<strong>en</strong> om unir mer eller mindre framstår<br />
som <strong>en</strong> anomali, kan man knappast på formella<br />
grunder avvisa tank<strong>en</strong> att det rör sig<br />
om <strong>en</strong> ag<strong>en</strong>tiell bildning till unna (ynna)<br />
— därtill är språkliga oeg<strong>en</strong>tlighder såsom<br />
kasus ackusativ i st. f. nominativ <strong>och</strong> vice<br />
versa, utelämnad stingning, r för R o. dyl.<br />
alltför vanliga i <strong>runinskrift</strong>erna. Däremot<br />
kan man med hänsyn till d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omgå<strong>en</strong>de<br />
rätt stereotypa utformning som präglar dedikationsformuleringarna<br />
i de vikingatida inskrifterna<br />
ställa sig frågande till huruvida<br />
unir sin verklig<strong>en</strong> kan tydas ung. 'sin älskade',<br />
såsom det språkliga materialet synes vilja<br />
antyda.<br />
A andra sidan utmärker sig just de<br />
sydöstsörmländska inskrifterna g<strong>en</strong>om sin<br />
innehållsrikedom. Minnesformeln innehåller<br />
gärna tillägg om d<strong>en</strong> döde: "<strong>en</strong> hugsnäll<br />
härse", "<strong>en</strong> god ung man" etc. (Bråte &<br />
Wessén 1924—36, s. XLIV). Måhända avser<br />
unir sin att erinra om någon gärning som<br />
ställer d<strong>en</strong> hädangångne i fördelaktig dager.<br />
Som ovan visats finns i fornsv<strong>en</strong>skan väl<br />
styrkt <strong>en</strong> innebörd 'unna, förunna; ge, skänka;<br />
upplåta, låta få' m. m. hos unna, jfr avledning<strong>en</strong><br />
unnare m. 'fautor'. öborg behöver<br />
inte nödvändigt uppfattas som d<strong>en</strong> avlidnes<br />
maka, hon kan också tänkas ha varit hans<br />
dotter, syster, fosterdotter eller på annat sätt<br />
befryndad med honom. Möjlig<strong>en</strong> kan också<br />
unir på något sätt ställas i relation till uppgift<strong>en</strong><br />
i inskrift<strong>en</strong>s slut att Fröst<strong>en</strong> <strong>och</strong> Rolv<br />
ägde byn Släbro; det skulle m. a. o. ha någon<br />
form av juridisk m<strong>en</strong>ing. Vilk<strong>en</strong> d<strong>en</strong>na<br />
närmare bestämt skulle vara är dock svårt<br />
att uttala sig om, <strong>och</strong> förslaget är självfallet<br />
att fatta som ytterst hypotetiskt.<br />
Om d<strong>en</strong> ovan pres<strong>en</strong>terade tolkning<strong>en</strong> av<br />
unir — i så nära anslutning till d<strong>en</strong> faktiska<br />
skriftbild<strong>en</strong> som möjligt — torde vara d<strong>en</strong><br />
som ur textfilologisk synpunkt ligger när<br />
Fornvänn<strong>en</strong> 75 (1980)<br />
mast till hands kan runologiska hänsyn likväl<br />
motivera <strong>en</strong> annan förklaring. Oneklig<strong>en</strong><br />
vore det — s<strong>ett</strong> ur innehållslig synpunkt —<br />
<strong>en</strong> <strong>en</strong>kel <strong>och</strong> tilltalande lösning på problemet,<br />
om unir, såsom Wessén m<strong>en</strong>ar, finge<br />
antagas stå för d<strong>en</strong> runsv<strong>en</strong>ska motsvarighet<strong>en</strong><br />
till fvn. verr '(äkta) man'. Man torde<br />
också kunna anföra skäl för <strong>en</strong> dylik tolkning<br />
utan att därmed behöva förutsätta att ristar<strong>en</strong><br />
haft för vana att beteckna kort e med<br />
digraf<strong>en</strong> ai.<br />
Som ovan antytts händer det att man påträffar<br />
digrafskrivningar som inte har något<br />
att göra med i språket förekommande diftonger,<br />
utan är att tillskriva ristarnas tvekan<br />
mellan två olika sätt att beteckna <strong>en</strong>kel<br />
vokal (jfr redan von Fries<strong>en</strong> i Rökst<strong>en</strong><strong>en</strong>,<br />
1920, s. 43). Runsv. marki '(minnes)märke'<br />
kan således skrivas mirki (merki) eller<br />
marki, m<strong>en</strong> också miarki (Sö 192), runsv.<br />
brodir 'broder' vanlig<strong>en</strong> brobiR, <strong>bru</strong>bur o.<br />
likn., m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> broubur Wessén tycks i inledning<strong>en</strong><br />
till Södermanlands <strong>runinskrift</strong>er<br />
(Bråte & Wessén 1924—36 s. LXIX) snarast<br />
vilja förklara det ovan diskuterade uaistr<br />
'väster' som <strong>en</strong> dylik kompromissform. Nu<br />
skrivs runsv. verr både uar, uer <strong>och</strong> uir (jfr<br />
Bråte 1924 s. 104), <strong>och</strong> om vår <strong>runinskrift</strong><br />
innehållit form<strong>en</strong> uair i st. f. unir hade man<br />
knappast tvekat att förklara d<strong>en</strong> som <strong>en</strong><br />
dylik kompromissform. Som det nu är framstår<br />
d<strong>en</strong>na förklaring som <strong>ett</strong> tänkvärt alternativ<br />
till d<strong>en</strong> tolkning som bygger på d<strong>en</strong><br />
faktiska skrivform<strong>en</strong>.<br />
Jag utgår ifrån att slaiba <strong>bru</strong> i över<strong>en</strong>sstämmelse<br />
med skriftbild<strong>en</strong> innehåller d<strong>en</strong><br />
gamla diftong<strong>en</strong> ai. Sambandet mellan d<strong>en</strong><br />
runsv<strong>en</strong>ska namnform<strong>en</strong> <strong>och</strong> d<strong>en</strong> nuvarande,<br />
Släbro med långt ä i stället för väntat långt<br />
e av äldre ai, får sin förklaring om man gör<br />
det rimliga antagandet att d<strong>en</strong> s. k. ordlängdsbalans<strong>en</strong><br />
verkat i det ursprunglig<strong>en</strong><br />
trestaviga <strong>ortnamn</strong>et. Term<strong>en</strong> ordlängdsbalans<br />
(myntad av Jöran Sahlgr<strong>en</strong> som beskrivit<br />
<strong>och</strong> förklarat f<strong>en</strong>om<strong>en</strong>et i <strong>en</strong> berömd<br />
uppsats i NoB 1930) avser <strong>en</strong> strävan hos<br />
språket att reglera kvantitetsförhålland<strong>en</strong>a<br />
(ord- <strong>och</strong> ljudlängd) i längre ordformer.<br />
Ordlängdsbalans<strong>en</strong>, som icke minst ger sig
Change language