Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Med all respekt för Wesséns eleganta försök<br />
att lösa problem<strong>en</strong> med ristning<strong>en</strong>s unir<br />
<strong>och</strong> slaiba <strong>bru</strong> i <strong>ett</strong> svep, vågar jag likväl<br />
hävda att både språkliga <strong>och</strong> reala skäl lägger<br />
hinder i väg<strong>en</strong>. För att börja med <strong>ortnamn</strong>ets<br />
syftning vill jag först nämna att<br />
d<strong>en</strong> danske <strong>ortnamn</strong>sforskar<strong>en</strong> B<strong>en</strong>t Jörg<strong>en</strong>s<strong>en</strong><br />
i sitt nylig<strong>en</strong> publicerade innehållsrika<br />
arbete Stednavne og samfcerdselhistorie<br />
(Khvn 1979) beträffande <strong>ett</strong> danskt Slavad<br />
ställer sig tveksam till tank<strong>en</strong> att det skulle<br />
innehålla ordet släde, eftersom b<strong>en</strong>ämningar<br />
på fordon "overrask<strong>en</strong>de nok ellers så godt<br />
som ikke [indgår] i materialet'" (s. 89). Att<br />
förled<strong>en</strong> i bronamnet Släbro skulle utgöras<br />
av d<strong>ett</strong>a ord förefaller mig mycket osannolikt.<br />
Ivar Schnell har påpekat hur Nyköpingsåns<br />
lugna lopp förbi Släbro måste ha<br />
gjort d<strong>en</strong> väl ägnad till vinterväg i gammal<br />
tid (jfr nedan). Om man kunnat färdas<br />
på is<strong>en</strong> med släde, har man knappast haft<br />
anledning att bygga <strong>en</strong> särskild "slädbro" —<br />
jag måste tillstå att jag överhuvudtaget har<br />
svårt att göra mig någon närmare föreställning<br />
om utse<strong>en</strong>det <strong>och</strong> funktion<strong>en</strong> hos <strong>ett</strong><br />
dylikt byggnadsverk.<br />
Mot det språkliga resonemang som namntolkning<strong>en</strong><br />
bygger på vill jag rikta d<strong>en</strong> invändning<strong>en</strong><br />
att antagandet att ristar<strong>en</strong> i två<br />
fall avs<strong>ett</strong> att med digraf<strong>en</strong> ai beteckna kort<br />
e är i hög grad vanskligt. I själva verket är<br />
sådan digrafskrivning något mycket ovanligt.<br />
Visserlig<strong>en</strong> skrivs preposition<strong>en</strong> efter någon<br />
gång aiftJR o. likn., m<strong>en</strong> stamvokal<strong>en</strong> är här<br />
i-omljutt a, icke kort e uppkommet g<strong>en</strong>om<br />
a-omljud på i. 3 De paralleller Wessén anför<br />
är inte otvetydiga. I fråga om Sö 319, där<br />
pron. pessi (n. pl.) skulle ha ristats baisi,<br />
anmärker d<strong>en</strong>ne själv att "ristning<strong>en</strong> ai för<br />
<strong>en</strong>kelt e- eller (T-ljud är ovanlig", varför han<br />
är b<strong>en</strong>äg<strong>en</strong> antaga att i i själva verket är <strong>en</strong><br />
skadad t-runa, varvid pronomind tilltalande<br />
kan läsas batsi (Bråte & Wessén 1924—36<br />
s. 298). Form<strong>en</strong> baik på fragm<strong>en</strong>tet från<br />
Kjulsta by i Ytterjärna (Sö 348) har supplerats<br />
ur Monum<strong>en</strong>ta Sudermannia (Helgonius),<br />
<strong>och</strong> det måste betraktas som ytterst<br />
osäkert huruvida d<strong>en</strong> verklig<strong>en</strong> står för Pegn<br />
"Tägn" (a.a. s. 339). I fråga om väderstrecksnamnet<br />
vestr 'väster' ristat vaistr (Sö<br />
Slaipa <strong>bru</strong> 'Släbro' 189<br />
159) måste hänsyn tagas till att motsatt väderstreck<br />
har <strong>ett</strong> namn som innehåller gammal<br />
diftong (runsv. austr), något som kan<br />
ha påverkat ristar<strong>en</strong> (<strong>en</strong> annan förklaring<br />
återges nedan s. 192). Mansnamnet Halghi<br />
ristat hailka (ack.) på Sö 129 är <strong>en</strong> substantivering<br />
i svag form av <strong>ett</strong> adjektiv som i<br />
runsv. tid löd hailagr ( = helig), <strong>och</strong> ristning<br />
med ai kan bero på association till grundordet.<br />
Om dessa exempel anmärker Wessén<br />
i inledning<strong>en</strong> till Södermanlands <strong>runinskrift</strong>er<br />
(s. LXXI) med rätta att de är få "<strong>och</strong> delvis<br />
osäkra" <strong>och</strong> att de "fullt tilfredsställande<br />
[kan] förklaras såsom kompromiss mellan två<br />
olika möjligheter att beteckna e- <strong>och</strong> a-l\uå,<br />
med i <strong>och</strong> med a".<br />
Kronologiskt betecknar Nore<strong>en</strong> (1904 §<br />
15, s. 32) digrafisk skrivning au, ai för<br />
korta vokaler såsom "etwas später" i förhållande<br />
till det normala <strong>bru</strong>ket (jfr äv. K. M.<br />
Niels<strong>en</strong>, Til runedansk<strong>en</strong>s ortografi, s. 7 ff.<br />
med litt.). Sö 367 placerar Wessén bland<br />
"de allra äldsta inom Södermanland över<br />
huvud taget" (Bråte & Wessén 1924—36 s.<br />
XLIII).<br />
På d<strong>en</strong> östgötska <strong>runinskrift</strong><strong>en</strong> ög 45, som<br />
kännetecknas av sitt ymniga <strong>bru</strong>k av digrafer<br />
för korta vokaler, ristas samtliga ord som<br />
innehåller kort a med ai. Där möter haili<br />
(ack. sg. av häll), baisi (runsv. passi),<br />
kairbu (runsv. garpu, av garva, 'göra') aiftJR<br />
(runsv. af HR). Inskrift<strong>en</strong> har också au för p;<br />
haukua 'hugga'. Så vitt jag har mig bekant<br />
står d<strong>en</strong>na inskrift med sitt konsekv<strong>en</strong>ta <strong>bru</strong>k<br />
av digrafer i särklass. I alla händelser kan<br />
några motsvarande t<strong>en</strong>d<strong>en</strong>ser icke skönjas på<br />
vår runst<strong>en</strong>. Det <strong>en</strong>da ord som där otvivelaktigt<br />
innehåller gammalt kort e uppträder<br />
tyvärr i <strong>bru</strong>t<strong>en</strong> form, biakna = pegna) <strong>och</strong><br />
ger oss därför ing<strong>en</strong> hjälp, m<strong>en</strong> man noterar<br />
att det ord som ojämförlig<strong>en</strong> oftast möter<br />
med "oeg<strong>en</strong>tligt" ai, preposition<strong>en</strong> runsv.<br />
aftiR, i vår inskrift uppträder med e (efti).<br />
Enligt min åsikt har vi att utgå från att<br />
vår runristare med ai avs<strong>ett</strong> d<strong>en</strong> gamla diftong<strong>en</strong><br />
ai, icke kort e eller a. I fallet unir<br />
kan man, vid em<strong>en</strong>dering till uair, överväga<br />
om det är frågan om <strong>en</strong> kompromiss i ljudbeteckning<strong>en</strong><br />
av det slag Wessén alternativt<br />
tänker sig för exempl<strong>en</strong> ovan. M<strong>en</strong> innan<br />
Fornvänn<strong>en</strong> 75 (1980)
Change language