Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Slaitha bru "Släbro" : ett ortnamn och en runinskrift
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
188 Jan P. Strid<br />
slaiba : <strong>bru</strong> + fraystain : hrulfp || o<strong>bru</strong><br />
(med kvistrunor:) toR biakna "Håmund<br />
(<strong>och</strong>) Ulv reste d<strong>en</strong>na st<strong>en</strong> efter Rolv, sin<br />
fader, Öborg efter sin man. De ägde byn<br />
Släbro, Fröst<strong>en</strong> (<strong>och</strong>) Rolv, dugande 1 män."<br />
(Bråte & Wessén 1924—36 s. 356.)<br />
Ristning<strong>en</strong>s utformning, med lodräta parallella<br />
skriftband <strong>och</strong> ornam<strong>en</strong>tik i form av<br />
<strong>ett</strong> människoansikte (jfr a. a. s. XLV f.) i<br />
mitt<strong>en</strong> upptill samt <strong>ett</strong> "korsat kors" nedtill,<br />
placerar d<strong>en</strong> bland de äldsta i d<strong>en</strong>na del av<br />
Södermanland. Av ålderdomliga karakteristika<br />
i språkligt hänse<strong>en</strong>de märks pret.<br />
raisbu med bevarat p, uddljudande h i<br />
hrulf, hrulfR samt d<strong>en</strong> märkliga m-runan<br />
med "prickar" mellan huvudstav <strong>och</strong> bistavar<br />
— <strong>en</strong>da kända exemplet i Södermanland.<br />
2 Anmärkningsvärt är också <strong>bru</strong>ket av<br />
O-runa för a i otu 'ägde' <strong>och</strong> <strong>bru</strong>tOR<br />
(*prottaR) 'dugande' (ibid.).<br />
Vår runristning har sannolikt tillkommit<br />
alldeles i början av 1000-talet, dvs. vid <strong>en</strong><br />
tid då man räknar med att de fornspråkliga<br />
diftongerna ännu borde ha varit bevarade i<br />
d<strong>en</strong>na del av Sverige. Ristar<strong>en</strong> tecknar ai<br />
för cd i raisbu, stain, \pa\r, slaiba, -stain.<br />
Förutom slaiba, vars etymon vi ännu så<br />
länge betraktar som ovisst, innehåller samtliga<br />
dessa ord gammalt germanskt ai, runsv.<br />
ai. Nu förhåller det sig så att <strong>en</strong>kelskrivning<br />
av diftonger såsom exempelvis stin för stain<br />
var vanligare i <strong>ett</strong> äldre skede (början av<br />
århundradet) än s<strong>en</strong>are under 1000-talet,<br />
alltså <strong>en</strong> utveckling stick i stäv med d<strong>en</strong><br />
strävan mot för<strong>en</strong>kling av diftongerna som<br />
på 900-talet gör sig märkbar i Danmark <strong>och</strong><br />
som s<strong>en</strong>are under vikingatid<strong>en</strong> utbreder sig<br />
norrut. Man har velat tolka f<strong>en</strong>om<strong>en</strong>et med<br />
de tidiga <strong>en</strong>kelskrivningarna så, att ristarna<br />
först påverkats av mönster söderifrån, m<strong>en</strong><br />
att det verkliga uttalet så småningom slagit<br />
ig<strong>en</strong>om i runskrift<strong>en</strong> (jfr Bråte & Wessén<br />
1924—36 s. LXXI, Wessén 1969 s. 32). Wessén<br />
framhåller i inledning<strong>en</strong> till Södermanlands<br />
<strong>runinskrift</strong>er (Bråte & Wessén a. st.)<br />
att det sörmländska runmaterialet tydligt<br />
visar att diftongerna inte varit försvunna<br />
"eller <strong>en</strong>s på väg att försvinna under inskriftstid<strong>en</strong>".<br />
D<strong>en</strong> relation vari d<strong>en</strong> kvinna, öborg, som<br />
Fornvänn<strong>en</strong> 75 (1980)<br />
nämns i vår inskrift står i förhållande till<br />
d<strong>en</strong> bortgångne Rolv, uttrycks g<strong>en</strong>om ledet<br />
at unir sin. Wessén uppfattar unir som <strong>en</strong><br />
felristning för uair; att <strong>en</strong> ristare råkat vända<br />
bistav<strong>en</strong> på <strong>ett</strong> a eller n fel är inte ovanligt.<br />
Han förutsätter vidare att ai här betecknar<br />
kort e <strong>och</strong> kan därig<strong>en</strong>om tolka<br />
uair som uer = fvn. verr m. '(äkta) man'<br />
(jfr latinets vir) <strong>och</strong> unir sin följaktlig<strong>en</strong><br />
som 'sin äkta make'. D<strong>en</strong> antagna digrafiska<br />
beteckning<strong>en</strong> av kort e stödjer Wessén med<br />
följande paralleller: hailki = Halghe (Sö<br />
129), uaistr = vestr (Sö 159) <strong>och</strong> "möjlig<strong>en</strong>"<br />
baik = Pegn (?) (Sö 348), baisi = pessi<br />
(?) (Sö 319). Till dessa skulle — om Wesséns<br />
tanke är riktig — kunna fogas slaiba<br />
<strong>bru</strong> 'Släbro', namnet på d<strong>en</strong> by som Rolv<br />
<strong>och</strong> Fröst<strong>en</strong> <strong>en</strong> gång ägde.<br />
Under fornsv<strong>en</strong>sk tid skrevs d<strong>ett</strong>a <strong>ortnamn</strong><br />
Sladhabro, Sledhabro o. likn. (äldre belägg<br />
redovisas utförligt nedan samt i not 7), med<br />
a eller e som stamvokal. Uttalet är idag<br />
slä'bro, med ä. Om runristning<strong>en</strong>s slaiba <strong>bru</strong><br />
i själva verket skall förstås som <strong>ett</strong> 'sleba<br />
<strong>bru</strong>, repres<strong>en</strong>terar de fornsv<strong>en</strong>ska skrivformerna<br />
med a <strong>och</strong> det nuvarande uttalet<br />
med ä <strong>en</strong> ljudlags<strong>en</strong>lig utveckling. Ett ursprungligt<br />
slaip- innehållande d<strong>en</strong> gamla diftong<strong>en</strong><br />
ai (runsv. ai) borde däremot normalt<br />
motsvaras av *sled- med långt e-ljud i nusv<strong>en</strong>skan.<br />
Förled<strong>en</strong> i Släbro vill Wessén uppfatta<br />
som ordet släde, fsv. slapi (slipi) m. D<strong>ett</strong>a<br />
är bildat till det svaga avljudsstadiet av <strong>ett</strong><br />
nu förlorat starkt verb, urnord. slidan 'glida'<br />
(varom se närmare nedan). Släde innehåller<br />
således <strong>ett</strong> ursprunglig<strong>en</strong> kort i vilket g<strong>en</strong>om<br />
a-omljud blivit e, varav fsv. a som s<strong>en</strong>are<br />
förlängts. D<strong>en</strong> sakliga sidan av namntolkning<strong>en</strong><br />
får <strong>en</strong> knapp del av framställning<strong>en</strong> i<br />
Runverket. Som redan nämnts efterlyser Wessén<br />
<strong>en</strong> undersökning av åstränderna vilk<strong>en</strong><br />
skulle kunna fastställa av vad karaktär bron<br />
vid Släbro varit. Det oaktat ger han s<strong>en</strong>are<br />
uttryck för <strong>en</strong> bestämd uppfattning därom:<br />
"En 'bro för slädar' måste givetvis vara <strong>en</strong><br />
byggd bro, <strong>en</strong> fribro. En sådan har alltså<br />
funnits på plats<strong>en</strong> åtminstone från 1000talets<br />
förra hälft." (Brale & Wessén 1924—<br />
36 s. 356.)
Change language