14. Sammansatta satser - Interword.se
14. Sammansatta satser - Interword.se
14. Sammansatta satser - Interword.se
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
samordning<br />
även koordination,<br />
paratax<br />
eng. coordination<br />
underordning<br />
även hypotax<br />
eng. subordination<br />
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
<strong>14.</strong>1 Samordning och<br />
underordning<br />
Förutom att de används självständigt för att uttrycka påståenden,<br />
frågor, uppmaningar etc. kan <strong>sat<strong>se</strong>r</strong> ingå som<br />
delar i större, sammansatta <strong>sat<strong>se</strong>r</strong>. Jämför följande exempel:<br />
Det snöar och jag fry<strong>se</strong>r.<br />
Jag förstod att jag var förlorad.<br />
De kursiverade delarna i de här <strong>sat<strong>se</strong>r</strong>na är själva <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
och skulle också kunna användas självständigt. Det finns<br />
två olika sätt att foga samman <strong>sat<strong>se</strong>r</strong>, genom samordning<br />
och genom underordning.<br />
I Det snöar och jag fry<strong>se</strong>r har vi exempel på samordning.<br />
Två likvärdiga <strong>sat<strong>se</strong>r</strong> har här fogats samman till ett större<br />
helt. Vi kan <strong>se</strong> det här som en konstruktion med två<br />
variabla led:<br />
I det andra exemplet, Jag förstod att jag var (örlarad, har vi<br />
att göra med underordning. Den ena sat<strong>se</strong>n ingår som ett<br />
led i den andra - att jag var förlorad är direkt objekt till<br />
verbet förstod:<br />
© Studentlitteratur 99<br />
Og
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
bisats<br />
eng. subordinate clau<strong>se</strong><br />
huvudsats<br />
eng. main clau<strong>se</strong><br />
100<br />
Vi kan jämföra Jag förstod detta där vi har en vanlig nominalfras<br />
(ett demonstrativt pronomen) på objektsplat<strong>se</strong>n.<br />
En sats som är underordnad en annan som i figuren<br />
ovan kallas bisats. Sat<strong>se</strong>r som inte är bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> kallas hu"<br />
vud<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>. När vi har samordnade <strong>sat<strong>se</strong>r</strong> som i Det snöar<br />
och jag fry<strong>se</strong>r är båda de ingående <strong>sat<strong>se</strong>r</strong>na huvud<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>.<br />
En mening innehåller i allmänhet minst en huvudsats.<br />
Här är ett exempel på en mera komplicerad struktur<br />
som involverar både samordning och underordning,<br />
nämligen meningen Det snöade och jag förstod att jag var<br />
förlorad:<br />
I att jag tar förlorad I<br />
I en del fall kan man få <strong>sat<strong>se</strong>r</strong> som kan tolkas på olika<br />
sätt, beroende på hur samordningen och underordningen<br />
antas ha gått till, t.ex. Det snöar och jag fry<strong>se</strong>r om<br />
det är kallt, där om det är kallt kan föras antingen till Det<br />
snöar och jag fry<strong>se</strong>r eller bara till jag fry<strong>se</strong>r.<br />
Man kan också få flera underordningar i samma<br />
mening, d.v.s en bisats inom en annan bisats, t.ex. i<br />
exemplet Jag förstod att du trodde att jag var förlorad:<br />
I att jag var förlorad I<br />
© Studentlitteratur
konjunktion<br />
äldre term: samordnande<br />
konjunktion<br />
eng. (coordinating)<br />
conjunction<br />
subjunktion<br />
äldre term: underordnande<br />
konjunktion<br />
eng. subjunction,<br />
complementizer<br />
© Studentlitteratur<br />
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
Beroende på hur långt ner i strukturen en bisats står kan man<br />
kalla den "förstagradsbisats" (att du trodde...) eller "andragradsbisats"<br />
(att jag var fOrlorad). Om en sats är underordnad en<br />
annan, kallas den <strong>se</strong>nare "matrissats". En huvudsats är då<br />
matrissats till en förstagradsbisats och en förstagradsbisats är<br />
matrissats till en andragradsbisats.<br />
<strong>14.</strong>2 Konjunktioner och<br />
subjunktioner<br />
I exemplet Det snöar och jag fry<strong>se</strong>r används ordet och för<br />
att binda ihop de två samordnade <strong>sat<strong>se</strong>r</strong>na, och ordet om<br />
talar om för oss var bisat<strong>se</strong>n i exemplet Vi kommer om det<br />
blir vackert väder börjar. I traditionell grammatik skulle<br />
både och och om räknas till ordklas<strong>se</strong>n konjunktioner,<br />
men i nyare beskrivningar skiljer man på<br />
• konjunktioner som och - tidigare kallade "samordnande<br />
konjunktioner" - ord som förbinder samordnade<br />
uttryck<br />
• subjunktioner som om, när, så länge som - tidigare<br />
kallade "underordnande konjunktioner" - ord eller<br />
fra<strong>se</strong>r som inleder bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
Eftersom många subjunktioner, t.ex. därför att, så länge<br />
som, består av flera. ord, är det lite oegentligt att kalla subjunktioner<br />
en ordklass, men de flesta grammatikböcker<br />
bryr sig inte om detta problem.<br />
<strong>14.</strong>3 Mer om samordning<br />
Samordning är inte begränsat till <strong>sat<strong>se</strong>r</strong>. Man kan till<br />
exempel samordna nominalfra<strong>se</strong>r: Li och Lo tittar på TV,<br />
verbfra<strong>se</strong>r: Kari tittar på TV och äter popcorn eller adjektiv:<br />
Jag är både nykter och klok. Resultatet av samordningen<br />
blir en fras av samma typ som de ingående fra<strong>se</strong>rna - om<br />
man samordnar två nominalfra<strong>se</strong>r, t. ex. flickan och pojken,<br />
blir resultatet också en nominalfras: flickan och pojken.<br />
101
© Studentlitteratur<br />
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
Ordföljden i bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> är mindre flexibel än i huvud<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>.<br />
I många typer av bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> vill man t.ex. ogärna ha något<br />
annat än subjektet på första plats. I svenska och en del<br />
andra germanska språk finns det också andra ordföljdsskillnader<br />
mellan huvud<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> och bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>, som är mindre<br />
vanliga i andra språk. Den mest påfallande skillnaden<br />
i svenskan gäller placeringen av negationer och andra<br />
satsadverbial, som kommer efter det finita verbet i huvudsat<strong>se</strong>n<br />
men före det i bisat<strong>se</strong>n:<br />
Huvudsats:<br />
Bisats:<br />
Det blir inte regn.<br />
SMHI påstår, att det inte blir regn.<br />
Det här kan fungera som test på vad som är en bisats. Om<br />
man kan sätta ett satsadverbial, t.ex. inte, före det finita<br />
verbet i en sats, är det ganska säkert en bisats. (Undantag<br />
är huvud<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> som innehåller kanske: Kanske professorn<br />
inte kommer.) Däremot är det mindre säkert att en sats där<br />
inte kommer efter det finita verbet är en huvudsats.<br />
Huvudsatsordföljd i bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> är nämligen rätt vanligt, åtminstone<br />
i talspråk, särskilt när innehållet i bisat<strong>se</strong>n är<br />
något som talaren vill framhålla som sant (när bisat<strong>se</strong>n<br />
alltså har samma funktion som en påståendesats):<br />
Jag vill framhålla att den här frågan får vi inte lämna olöst.<br />
Regeln om negationens placering i bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> brukar ibland kallas<br />
"BIFF-regeln" (Bisats-Inte Före Finitet). Ett skäl till att man i<br />
svenska skolor har an<strong>se</strong>tt det vara vä<strong>se</strong>ntligt att lära ut skillnaden<br />
mellan huvudsats och bisats är förstås att tyskan - som ju<br />
tidigare var första främmande språk - har en ännu viktigare<br />
ordföljdsregel som skiljer huvudsats och bisats, nämligen den<br />
som säger att det finita verbet ska stå sist i bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>: Ich liebe dich<br />
'jag älskar dig' men Ich sage, dass ich dich liebe 'jag säger, att jag<br />
älskar dig'.<br />
Ytterligare ett kännetecken på en bisats i svenskan är att<br />
man kan utelämna hjälpverben har och hade (vanligast i<br />
skriftspråket):<br />
Regeringen förklarade att alla nödvändiga åtgärder redan<br />
vidtagits aämför Alla nödvändiga åtgärder hade redan vidtagits).<br />
103
estriktiv relativsats<br />
eng. restrictive relative<br />
clau<strong>se</strong><br />
icke-restriktiv<br />
relativsats<br />
eng. non-restrictive<br />
relative clau<strong>se</strong><br />
© Studentlitteratur<br />
<strong>14.</strong> Sammal/salla \al\l'1<br />
meningen handlar bara om de studenter om vilka iII/H'<br />
hållet i relativsat<strong>se</strong>n gäller. Den här typen av relalivsalsl'l<br />
kallas för restriktiv relativsats och utmärker sig allls;,<br />
genom att den begränsar referen<strong>se</strong>n hos den nominaifias<br />
som den hör till. Vi kan betrakta relativsat<strong>se</strong>n som dl<br />
attribut till nominalfra<strong>se</strong>n, mer eller mindre likviirdig<br />
med ett adjektiv eller particip:<br />
De underkända studenterna var missnöjda med läraren.<br />
Till skillnad från en restriktiv relativsats har en ick
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
relativpronomen<br />
eng. relative pronoun<br />
relativt adverb<br />
eng. relative adverb<br />
106<br />
ofullständiga sat<strong>se</strong>n och substantivet till en nominalfras<br />
och sätter in den som subjekt i en annan sats:<br />
I boken I<br />
En relativ bisats innehåller alltid ett tomt led. Men om<br />
det är subjektplat<strong>se</strong>n som är tom måste vi sätta subjunktionen<br />
som framför relativsat<strong>se</strong>n:<br />
I boken I som<br />
Det kan man göra även i andra fall, t.ex. boken som du<br />
talade om, tavlan som tjuvama stal, men det är bara när<br />
subjektet är tomt som det är obligatoriskt.<br />
Ett annat sätt att bilda relativ<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> är med hjälp av de<br />
relativa pronomenen vilken (vilket, vilka) och vad eller<br />
de relativa adverben där, dit, när, då.<br />
I mera vardaglig svenska låter en restriktiv relativsats<br />
med vilken inte helt naturlig:<br />
Boken vilken du talade om verkar intressant.<br />
men det blir bättre om relativsat<strong>se</strong>n är icke-restriktiv:<br />
Jag talade med avdelningschefen, vilken genast blev intres<strong>se</strong>rad.<br />
Vanligast är vilket som då kan syfta tillbaka på en hel sats:<br />
Festen blev inställd, vilket gjorde mig besviken.<br />
En relativsats som inleds med vad kan ensam fungera<br />
som nominalfras:<br />
Vad du säger är obegripligt.<br />
Traditionellt brukar också som sägas vara ett relativt pronomen.<br />
Numera (t.ex. i SAG) är det vanligare att betrakta det som en<br />
© StudentIitteratur
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
direkt och indirekt<br />
anföring<br />
eng. direct and indirect<br />
speech<br />
vanliga latinska<br />
beteckningar: oratio<br />
recta och oratio obliqua<br />
108<br />
ensam eller i kombination med andra ord i ett flertal olika typer<br />
av bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>.<br />
En typisk användning aven narrativ bisats har vi i exemplet<br />
Studenterna säger att kurslitteraturen är tråkig.<br />
Bisat<strong>se</strong>n återger här vad studenterna säger. Man kunde<br />
också ha sagt:<br />
Studenterna säger: "Kurslitteraturen är tråkig."<br />
När man återger ett yttrande som ett citat på detta sätt<br />
kallas det direkt anföring. När man använder en narrativ<br />
bisats är det exempel på indirekt anföring. Indirekt<br />
anföring återger innehållet i det sagda, snarare än de<br />
exakta orden som har använts. Det finns också skillnader<br />
i pronomen- och tempusanvändning som i följande<br />
exempel:<br />
Studenterna sade: "Vi tycker att skrivningen var svår".<br />
Studenterna sade att de tyckte att skrivningen var svår.<br />
(I många språk skulle bisat<strong>se</strong>n stå i pre<strong>se</strong>ns i det sista<br />
exemplet.) I de här exemplen fungerar de narrativa bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>na<br />
som direkt objekt till verbet säga, på i stort <strong>se</strong>tt<br />
samma sätt som en vanlig nominalfras, till exempel ett<br />
pronomen:<br />
Studenterna säger det.<br />
Det finns en lång rad verb som tar narrativa bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> som<br />
objekt, framför allt sådana som uttrycker tankar, känslor<br />
etc. En narrativ bisats kan också stå efter en preposition:<br />
Vi talade om att vi borde städa garaget.<br />
Den kan också fungera som subjekt:<br />
Att pri<strong>se</strong>rna går upp är inte förvånande.<br />
men det är vanligare att man använder en extrapositionskonstruktion:<br />
Det är inte förvånande att pri<strong>se</strong>rna går upp.<br />
där ett expletivt det placeras på subjektets plats.<br />
© Studentlitteratur
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
adverbiell bisats<br />
eng. adverbial clau<strong>se</strong><br />
110<br />
på innehållet i en fråga och förekommer i allmänhet med<br />
verb av typen fråga, undra etc.<br />
Indirekta frågeordsfrågor kan ibland vara svåra att<br />
skilja från relativbi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> som fungerar som självständiga<br />
nominal<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>. Jämför<br />
Vi köpte vad vi föreslog (relativbisats).<br />
Vi undrade vad du såg (frågebisats).<br />
I relativbisat<strong>se</strong>n kan man emellertid i allmänhet byta ut<br />
vad mot det som, vilket inte går i frågebisat<strong>se</strong>n.<br />
<strong>14.</strong>1 OAdverbiella bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
Det finns en rad subjunktioner som bildar adverbiella<br />
bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong>, t.ex. när, då, om, fast(än). Traditionellt brukar<br />
man göra en indelning av adverbiella bi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> som ganska<br />
väl överensstämmer med den indelning av adverbial<br />
efter deras betydel<strong>se</strong>relationer som vi gjorde i kapitel 10.<br />
Man har alltså t.ex.<br />
• tidssubjunktioner (temporala subjunktioner), t.ex. då,<br />
när: När du kommer går jag.<br />
• villkorssubjunktioner (konditionala subjunktioner),<br />
t.ex. om, ifall: Om du kommer går jag.<br />
• orsakssubjunktioner (kausala subjunktioner), t.ex.<br />
eftersom, därför att: Eftersom du kommer går jag.<br />
• avsiktssubjunktioner (finala subjunktioner), t.ex. för<br />
att: Jag går får att du ska vara ensam.<br />
• följdsubjunktioner (kon<strong>se</strong>kutiva subjunktioner), t.ex.<br />
så att: Trollet åt så att det sprack.<br />
• koncessiva subjunktioner (anger omständigheter som<br />
skulle få en att vänta sig något annat än det som sker),<br />
t.ex. trots att, fast: Fast jag har ätit är jag hungrig.<br />
Vi <strong>se</strong>r att en del av de här subjunktionerna egentligen är<br />
kombinationer av prepositioner eller adverb och att.<br />
© Studentlitteratur
<strong>14.</strong> <strong>Sammansatta</strong> <strong>sat<strong>se</strong>r</strong><br />
objekt med infinitiv<br />
även ackusativ med<br />
infinitiv<br />
eng. object (accusative)<br />
with infinitive<br />
112<br />
Som vi redan har sagt, saknar satsförkortningar ofta<br />
subjekt. För att vara exakt borde man kanske hellre säga<br />
att de inte innehåller något uttryckt subjekt. När man<br />
tolkar en sats som innehåller en sådan satsförkortning<br />
tänker man vanligen s.a.s. till ett subjekt. I många fall<br />
kan detta "tankesubjekt" finnas uttryckt någon annanstans<br />
i meningen. I vårt exempel ovan tolkas satsförkortningen<br />
så att det får samma subjekt som huvudsat<strong>se</strong>n.<br />
Detta är kanske det vanligaste fallet. Det är emellertid<br />
också vanligt att verb konstrueras med ett objekt följt av<br />
en infinitiv och detta objekt får då bli infinitivfra<strong>se</strong>ns<br />
tankesubjekt, t.ex.<br />
Kaptenen beordrade <strong>se</strong>rgeanten att lämna rummet.<br />
Läraren tillät eleverna att gå hem.<br />
Termen objekt med infinitiv används ibland för konstruktioner<br />
av denna typ men kanske oftast om sådana<br />
där kombinationen av objekt och infinitivfra<strong>se</strong>r kan<br />
ersättas aven att-bisats, som efter verben <strong>se</strong>, höra, känna,<br />
an<strong>se</strong> m.fl.:<br />
Jag såg barnen spela brännboll. (Jag såg att barnen spelade<br />
brännboll).<br />
Jag an<strong>se</strong>r statsministern vara begåvad. (Jag an<strong>se</strong>r att statsministern<br />
är begåvad).<br />
På samma sätt kan man tala om "subjekt med infinitiv"<br />
i fall som<br />
Statsministern verkar vara begåvad.<br />
Även andra bisatstyper än att-<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> kan motsvaras av<br />
satsförkortningar, även om det kanske inte är så vanligt i<br />
svenskan. Vissa adverbialsbi<strong>sat<strong>se</strong>r</strong> kan till exempel ersättas<br />
av ett participuttryck, d.v.s. en verbfras med ett particip<br />
istället för finit verb:<br />
Nyss hemkommen har jag ännu inte hunnit läsa ditt brev.<br />
(= Eftersom jag nyss har kommit hem... )<br />
Även här gäller att subjektet i huvudsat<strong>se</strong>n normalt tolkas<br />
som tankesubjekt till satsförkortningen. Detta kallas<br />
© Studentlitteratur
Change language