sidorna 9-16 - Finlands svenska baptistmission

More documents

Recommendations

Info

10 här sidan (tidigare sidan åtta) är SBFU:s sida. Bidrag sänds till denna tidnings redaktion eller direkt till SBFU:s kansli, på adress PB 54, 65101 åttanDen VASA. Svenska baptisternas i Finland ungdomsförbund rf Besöksadress: Rådhusg. 44 K 5, Vasa. Postadress: PB 54, 65101 VASA. Tfn: 06-346 4515; fax: 346 4510; e-postadress: sbfu@baptist.fi Ungd.sekr. Magnus Mikander, tfn 0500-761289 ETT PAR TEXTUTDRAG: Dåre Min Gud, min Gud, jag är så trött så trött Slagna är orden och kampen har dött Jag vill så mycket att det värker inuti Men det fi nns ingen som lyssnar, ingen tar sig tid Men det är du, helige Gud som har burit mig tills nu och för din kärlek och för din nåd vill jag fortsätta ändå Det lockar, lockar med bekvämlighet Att stanna upp ett tag och inte bry sig mer Jag måste va en dåre som inte håller käft Men jag är hellre en dåre än en marionett (…) Hjältar Faller Hårt Vi konsumerar ständigt gudar som tillbeds i tabloidformat Och vi höjer dom till skyar Där vi själva helst vill va’ De suger åt sig av äran Söker vinna oförglömlighet Men deras gudamasker vittrar Till mänsklig skröplighet Så gör mig inte till en hjälte För hjältar faller hårt Jag vill leva nära marken Så nära som det går Så nära ditt hjärta som jag får (…) (resten av texterna, och deras andra låttexter, samt en massa annat intressant kan man hitta på ”www.teklaknos.com”) FOTO: PETER SJÖBLOM Missionsstandaret Tekla Knös – en spark i magen på all likgiltighet Kristen och anarkist – kan man vara det? Det är en fråga som medlemmarna i det kristna punkbandet Tekla Knös allt som oftast får svara på. Och frågan ställs både av andra kristna och av andra anarkister. Det tre man starka svenska kristna punkbandet Tekla Knös var ett av bandet som uppträdde på årets Humlefestival. Det var den ena av endast två spelningar i sommar, den andra var en välgörenhetskonsert i England i slutet av juli. Tidig spelning Tekla Knös spelade som första band på lördagen, och tältet var ännu inte så välfyllt. Deras musik är dessutom av den sorten att den delar lyssnarna. En grupp mera hängivna stod och hoppade framför scenen, medan det stora fl ertalet valde att hålla en viss distans, även om det ryckte i både fötter och huvuden också längre bak i tältet. Energin är det ingen brist på när Tekla Knös lirar och engagemanget kommer klart fram i texterna, som faktiskt ofta gick att uppfatta – speciellt om man lyssnat in sig på förhand eller läst in sig på texterna på deras hemsida. Punkmusiken är som känt lite rå och opolerad, gjord för att inte stryka medhårs. Därför var det en liten överraskning att deras sista låt var en i sammanhanget överraskande vacker ballad, ”Hjältar faller hårt”. Den fi nns för övrigt också som sista låt på deras nyaste skiva. Tekla Knös gick upp på Humlescenen drygt kl 17.15 på lördag eftermiddag som första band på huvudscenen. Före det hade tre grupper lite närmare nybörjarstadiet fått ge prov på sina talanger under den så kallade Show Case. Kristen anarkism Men redan kl 15 hade Markus Johansson, sångare och basist i bandet, hållit ett rätt välbesökt seminarium med rubriken “Kris- FOTO: PETER SJÖBLOM FOTO: PETER SJÖBLOM ten tro och anarkism”. Markus defi nierade grundtanken i anarkism som “frivilligt samarbete mellan fria individer”. Det man inte tror på är auktoritets- och maktutövning. – Gud har ägnat hela Bibeln åt att förklara detta, men vi har ägnat tusentals år till att inte lyssna, sade han. – Efter att kyrkan och staten allierade sig på 300-talet vilar det en skugga över kyrkohistorien som vi får dras med än idag. Det har visserligen alltid funnits revolutionärer, men det stora arvet är att kyrkan är en del av makten. Och eftersom de makthavande åtminstone förr i tiden oftast var despoter, har det här enligt Markus gett till följd att vi ofta lärt oss att betrakta Gud som en despot som tvingar oss att rätta oss efter hans vilja. Rom 13, där det bland annat Publiken diggar ett av banden på Show Case-scenen, där vem som helst får anmäla sitt intresse för att spela. Tekla Knös öser på från Humlescenen (ovan). Bandets basist och sångare Markus Johansson (t v) höll tidigare på eftermiddagen ett seminarium om kristen tro och anarkism. står att ”all överhet är av Gud” har ofta fått gälla som argument för att kristna ska anpassa sig till de makthavande. – Man behöver inte vara anarkist för att tycka att de här verserna är jobbiga! Kräver perspektiv Markus har studerat det här ämnet ända sedan tonåren och har lärt sig att det kräver perspektiv för att förstå sammanhangen. – Vi måste se på hur Gud ser på jordisk makt och hur vi ska förhålla oss till den. Markus tog oss sedan ut på en lång biblisk vandring från 1 Mos via Domarboken, Samuelsboken, Jeremia och profeterna ända fram till Nya Testamentet och Jesu eget förhållningssätt till den världsliga makten. I början av Moseboken be skrivs hur Gud tar av sin makt och ger till människan för att hon ska råda över jorden och djuren. Ganska snart faller de första människorna för ”ärkesynden” att de vill ta Guds plats. I 1 Mos 10:8 omnämns Nimrod som den första härskaren. – Nimrod grundade bland annat Babel, synonymt med Babylon som genom hela Bibeln framställs som Guds huvudfi ende och senare som symbol för all jordisk makt. Från och med detta fi nns en uppdelning mellan två riken: världens rike i form av Babylon och Guds rike (ofta i form av Jerusalem). För den som vill fördjupa sig i detta rekommenderade Markus boken ”Från Nimrod till Antikrist” av Sven Reichmann. Domarboken och Samuelsbo- ken visar sedan utvecklingen i Israel från domare till kung. Situationen under domartiden sammanfattas i Domarbokens sista vers: ”Vid den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han fann för gott.” – Lite anarki således! Och det konstiga är att Gud verkade vilja ha det så. Vad Gud ville var att folket av egen fri vilja skulle söka sig till Gud. Orsaken till allt eländet som beskrivs i Domarboken är att folket alltid valde fel väg. Så småningom ger Gud i alla fall med sig och Israel får en kung, Saul, trots att Samuel varnade folket för att ge bort sin frihet på det sättet. Därefter arbetar Gud genom kungarna i stället. – Saul var ett praktexempel på hur makt korrumperar, medan hans efterträdare David däremot blev en mönsterkonung, som trots sina felsteg ändå alltid stod med hjärtat nära Gud och rättade sig när Gud klandrade honom. Jesus och makten Hur förhöll sig då Jesus själv till makt? Enligt Markus var hans inställning till den romerska kejsaren och hans makt nästan nonchalant, eftersom hans eget rike inte är av denna världen. Jesu recept för hur vi ska föhålla oss till makten och till varandra fi nns i Matt 20:25. – Vi ska inte ta efter världens sätt att ha makt, för det förslavar. Jesus tvättar sina lärjungars fötter som en bild på tjänandet. Det handlar om att ge makt, inte ta. I Rom 12:18-21 står det bl a att vi ska ”hålla fred med alla” och ”besegra det onda med det goda”. – Det handlar alltså om att inte kämpa med samma makt som världen. En handlingsplan Markus avslutade med att ge en sorts kristen anarkistisk handlingsplan i fem punkter. 1) Sprid evangelium – Vi ska inte underskatta evangeliets kraft. För varje människa som tar Gud på allvar har vi en till som leder genom att tjäna. 2) Lev ut bibelordet – Hela Bibeln är ett enda stort förråd av revolutionärt sprängstoff. Läs t ex Jes 1:17. Du är inte maktlös, för de val man gör är ett sätt att utöva makt – var man handlar, vilka kläder man bär, hur man förhåller sig till invandrare, sjuka, gamla – man kan välja att göra världen bättre. 3) Håll inte tyst om orättvisor – Det är vår uppgift som kristna att påtala för makthavarna att de gjort fel. (Jfr Amos) 4) Underskatta aldrig bönens kraft – ”Den rättfärdiges bön har kraft”. Bönen kan förändra människor, samhällen, kyrkor. 5) Tjänande ledarskap
Krönikan Knutby inom oss Domarna har fallit. Samhällets domar och folkets. De skyldiga har fått sitt straff. Kvar lämnar frågan hur detta kunde hända. Vi som på avstånd följde händelserna som de beskrevs av media förfärades och förundrades. En del av oss bespottade dramat. Några av oss följde med skeendena som när tungan söker sig till en trasig tand. Några insåg att knutbydramat uppenbarade den möjlighet till försyndelse som fi nns i varje människa. Sanningen är att Knutby inte skulle fi nnas om inte Knutby fanns i var och en av oss. Dostojevskijs beskriver i sitt stora epos ”Bröderna Karamazov” hur djävulen kämpar med Gud på det slagfält som är människohjärtat. I inledningen av romanen utspinner sig ett samtal mellan bröderna Mitja och Aljosja. Mitja är en lättsinnig, vild och oregerlig rumlare. Aljosja hade valt att gå i kloster, eftersom han ansåg att detta var den ideala utvägen för hans själ att tränga ut ur den världsliga ondskans mörker fram till kärlekens ljus. Mitja bekänner för Aljosja hur han drogs till lasten, hur han tyckte om skammen i själva lasten, ja, hur han njöt av själva grymheten: ”för jag är ju en lus, en parasitmask, inte sant – en Karamazov!”. Han berättade om den insektvällust som han närde inom sig…”och alla Karamazovar är likadana, också i dig, lilla ängel, bor den där masken och väcker storm och oro i ditt blod… jag har alltid gillat gränder och mörka smågator… bli inte förvånad att jag inte skäms, när jag berättar det för dig, utan liksom gör det med nöje.” Aljosja svarar: ”Det där tror du bara för att jag rodnade. Det var inte för det där du berättade som jag rodnade eller för det där du gjort, utan det var för att jag är likadan som du själv. Det här är bara frågan om olika steg på samma trappa. Jag befi nner mig ännu på det allra nedersta, men du är högre upp, någonstans på det trettonde eller så. Det är så jag ser på det här, det är samma sak, helt och hållet samma sak. Den som beträtt det nedersta steget kommer också en gång ofelbart att stiga upp på det översta.” ”Kan du låta bli att beträda stegen?” frågar Mitja. ”Nej tydligen inte”, svarar Aljosja. Innerst inne befi nner vi oss alla på samma trappa som pastorn, barnfl ickan och Kristi brud i knutbydramat. Sorgespelet i Knutby handlar om dig och mig, om gott och ont, om våra hjärtan, slagfältet där djävulen kämpar med Gud. Innerst inne vet vi att skuld är – Sträva inte efter makt, utan efter att upphöja andra. Också inom församlingar fi nns så oerhört mycket maktkamp – det är djävulens strategi för att splittra. ”Inte alla anarkister” Markus för klarade ännu till sist att han inte tror att det är meningen att alla ska bli anarkister. Om någon i stället vill arbeta politiskt, så ska de göra det, men bör i så fall noga tänka på hur de utövar den makt det innebär. – Vi får ofta höra att det vi anarkister före språkar inte är realistiskt. Men om alla skulle fråga efter Guds vilja vore det möjligt att genomföra. Vi är ändå människor, så vi kommer inte att kunna ge upphov till ett nytt samhälle. Inte förrän Jesus återkommer, kan det perfekta samhället uppstå. PETER SJÖBLOM Läs mer om ämnet på Teklas hemsida. Går man förresten till hemsidans gästbok, ser man att rätt många hittat dit efter festivalen och tackar för deras insats på Humle. ”Sorgespelet i Knutby handlar om dig och mig, om gott och ont, om våra hjärtan,slagfältet där djävulen kämpar med Gud. Roger Wingren Missionsstandaret 11 något annat än bristande överensstämmelse med straffl agen och den offentliga meningen – så den som är utan skuld må kasta den första stenen. Innerst inne vet vi – hur präktiga vi än må vara – att vi alla har skuld inför alla och för allting, ”och kanske är jag mer skyldig än alla andra och sämre människa än alla andra människor i världen” (Zosima i bröderna Karamazov). Ifall vi inte inser detta bedrar vi oss själva och ”detta är förfärligt, därför att man – som Sokrates sade – alltid har bedragaren inom sig”. Innerst inne vet vi att första uttrycket för frälsning är uppenbarelsen, bekännelsen. Innerst inne vet vi att endast den som bekänner blir förlåten. Innerst inne vet vi att endast den som vandrar i ljuset renas. Den avgörande frågan är om vi ens för oss själva vågar utsäga det som döljs bakom våra klosterfasader. Avgörande är om vi vågar låta ljuset lysa över våra mörka gränder och smågator. Avgörande är om vi bejakar det goda, ljuset. Uppenbarelsen är det goda, genomskinligheten är befriande. Avgörande är om vi vill låta oss frihalsas. Frälsning är att befrias från slavringen kring halsen. Frälsning är att försättas i frihet. Motsatsen är slutenheten, det instängda, sekterismen, slavringen. Det instängda är alltid ångest för det goda; sekterismen är demonisk. I Knutby var det väl så, att viljan till slutenhet var starkare än strävan efter öppenhet. Så lämnades fältet öppet för det demoniska spel som ledde till död och förintelse. Vi är alla skyldiga. Men den som bestiger det fjortonde steget på trappan bestraffas av myndigheterna. Pastorn och barnfl ickan beträdde det fjortonde steget. Jag kom nyligen av en händelse att se fi lmen ”O, brother where art thou gone”. Filmen handlar om tre straffångar som fastkedjade vid varandra rymt från fånglägret. På sin odyssé hamnar de mitt i en dopförrättning vid fl oden Mississippi. En av dem störtar ut i vattnet och låter sig döpas tillsammans med de vitklädda. ”Jag är återlöst” utropar han, jag är frälst, alla mina brott är förlåtna”. ”Ja”, säger Ulysses (Odysseus), ”Gud har förlåtit dig, vi har förlåtit dig, men staten Mississippi är hårdare”. Svenska staten har utdömt straff för försyndelserna i Knutby. Vi kan endast hoppas på att de inblandade för sin egen salighets skull bekänner sin synd inför Herren över liv och död. Vår uppgift är inte att förfasa oss eller att döma. Vår utmaning är att bekänna vår egen skuld och leva i Ny verkstad för psalmskrivare I oktober startar en ny omgång av den så kallade Sakralverkstaden, ett projekt med mål att skapa nya fi nlandssvenska andliga sånger och psalmer. Det rör sig om ett samarbetsprojekt mellan Stiftsrådet, Svenska studiecentralen, Konservatoriet i Jakobstad och föreningen Tondiktarna och riktar sig till både textförfattare och tonsättare. Bland annat Svenska kulturfonden är med och understöder projektet. Första skrivarträffen kommer att vara 8-10 oktober i Jakobstad och sedan kommer det att följa en träff per termin i tre års tid. Deltagarna kommer att delas upp i tre grupper: textgruppen handleds av Carina Nynäs och Ull-Britt Gustafsson-Pensar, musikgruppen av Kaj-Erik Gustafsson och Andres Hedelin, medan Ingmar Hokkanen och Camilla Cederholm handleder en grupp för dem som skriver både text och musik. Deltagarna antas på basen av insända arbetsprov – högst två texter eller melodier per person – som sänds till Anna- Maria Böckerman, Tomas församling, Mannerheimvägen 66, 00260 Helsingfors och bör vara framme senast den 11 september. Verkstaden är gratis, men uppehället måste deltagarna ordna själva. Bengt Pohjanen Naddes pärlor Bengt Pohjanen hör Anders ”Nadde” Blomberg gör till de refl ektioner kring litteratur författare som och musik. inte bara skriver bra utan också är intressant som person. Han är före detta präst inom lutherska kyrkan. Han var präst i Överkalix när han för 17 år sedan skapade tidningsrubriker då han lämnade kyrkan. Det var inte bara det att han lämnade kyrkan, utan då han lämnade domkapitlet i Luleå bad han ledamöterna ”torka sig där bak” med uppsägningen. Idag är han etablerad författare och efterfrågad föreläsare som har byggt en egen kyrka hemma på gården Sirillus i utkanten av Överkalix. I en tidningsintervju i Hemmets Journal säger han: ”Det första kyrkan skall användas till är teaterlokal. Men visst ska jag predika också här i framtiden.” Bengt föddes 1944 i Kassa, Pajala, vid fi nska gränsen. Mamman och hennes släkt var læstadianer, hans pappa religiöst totalt likgiltig och hans farfar benhård ateist. I hemmet han växte upp i talades tornedalsfi ns ka och i skolan lärde han sig svenska. Efter gymnasiet började han studera teologi i Uppsala i slutet av 1960-talet. Efter studierna började han jobba som präst, ända till den ödesdigra dag han kom till domkapitlet i Luleå och sparkade upp dörren i bästa John Wayne stil och frågade biskopen ”om han tyckte att jag skulle kasta ut honom, bordet eller stolarna först”. Tumult uppstod och när Bengt lämnade rummet fällde han kommentaren om vad de kunde göra med hans uppsägning. Bengt och hans hustru Monika var då båda två arbetslösa och hade fem barn att försörja. Men Bengt började skriva och sedan dess har hans författarkarriär gått spikrakt upp. Gården Sirillus är ett centrum för konsten med galleri, teater, bokhandel samt att det är ett författar- och översättarcentrum. Bengt Pohjanen fi ck Dan Andersson-priset sommaren 1998. Men nu till den av hans böcker som bär namnet ”På ett litet men vilar ett helt millennium”. Detta är faktiskt andliga tal fullspäckade med privatfi losofi ska funderingar. Bengt är slagfärdig, provokativ men har också ett vackert språk. Han avslöjar och går hårt åt socialismen, falska präster, profeter och kristna väckelserörelser som inte alltid ser djupet i den kristna tron utan har gjort den ytlig och kommersiell. Han hänger ut idrotten som inte längre handlar om motion och glädje utan om pengar och anabola steroider. Han sparar inte på orden då det gäller vad vi värderar och förstör vår hälsa på. Kort sagt, han ger oss mycket att tänka på. Han är något av en profetröst som vill få oss att vakna upp för mycket av de galenskaper som pågår runtomkrig oss. Vi kommer säkert att få höra mera ifrån hans utsiktstorn i Överkalix. Bengt Pohjanen PÅ ETT LITET MEN VILAR ETT HELT MILLENNIUM – Andliga tal & privatfi losofi sk mottagning Norma Bokförlag, 173 sidor Andra böcker av Bengt: Och fi skarna svarade Guds frid (1979) Ropandes röst (1981) Kasaland (1984) Kamos i hjärtat av vintern (1986) Dagningen röd (1988) Silvertorpeden (1992) Vårt land (1992) Himlalots (1995) Dödens ängar (1995) Anders ”Nadde” Blomberg
Page 1: Våra bilder talar Konst- och bokda
Page 5 and 6: Nordiska baptistkvinnor möttes i K
Page 7 and 8: AUGUSTI Kl 6.55 27 Pamela Granskog

sidorna 9-16 - Finlands svenska baptistmission

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?