Läs utdrag från Korsad (pdf)! - Barnens Bokklubb

knäna, den döde pojkens huvud faller bakåt och de öppna ögonen
stirrar upp mot himlen. De döda ser inte, men det gör jag.
Jag ser för mycket. Det har jag alltid gjort. Ord och bilder
smälter samman i mitt huvud på underliga sätt och jag lägger
alltid märke till små detaljer. Som nu. Vick är inte feg, men jag
ser skräcken i hans ansikte. Den döde pojkens tröjärmar är slitna
och fransiga och trådarna fångas upp av det forsande vattnet där
armarna hänger ner. Hans smala fotleder och nakna fötter lyser
bleka i Vicks händer när han långsamt närmar sig vattenbrynet.
Funktionären har redan tidigare beordrat oss att ta av den döde
pojkens kängor. Nu står han där på flodbanken och svänger dem
otåligt fram och tillbaka i skosnörena. En svepande svart rörelse
för att skynda på oss. Med sin andra hand riktar han ficklampan
rakt mot mitt ansikte.
Jag slänger rocken till funktionären. Han måste släppa kängorna
för att fånga den.
”Du kan släppa taget nu”, säger jag till Vick. ”Han är inte tung.
Jag klarar det själv.”
Men Vick går också ut i vattnet. Den döde pojkens ben och
svarta civilkläder är nu våta.
”Inte mycket till avslutningsceremoni, det här”, ropar Vick till
funktionären. Rösten är ilsken. ”Var middagen i går någonting
som han hade valt? I så fall förtjänar han att vara död.”
Det är så länge sedan jag själv tillät mig att visa vrede att jag inte
bara känner den. Den fyller hela min mun och jag sväljer. Smaken
är skarp och metallisk som om jag bitit i folie. Den här pojken
dog för att funktionärerna gjorde en felaktig bedömning. De gav
honom inte tillräckligt att dricka och nu är han död i förtid.
8
Korsad - sättning.indd 8 2012-11-22 13:30:32