Läs utdrag från Korsad (pdf)! - Barnens Bokklubb

Hon har rätt. Det är inte samma sak. Först trodde jag att det
handlade om att ha bilden, men det är inte ens det. Det är att titta
på den utan att vara iakttagen, utan att någon talar om hur man
ska titta på den. Det är det som gör den speciell.
Jag begriper inte varför jag inte alltid bar med mig tillåtna
bilder och dikter innan jag kom hit. Allt det där papperet som
finns i kommunikationsportarna, all den där lyxen. Så många omsorgsfullt
utvalda skönhetsupplevelser som vi så sällan tillät oss
att njuta av. Hur hade jag kunnat missa att den gröna växtligheten
intill ravinen är så spirande ny att man nästan kan känna hur lena,
men också klibbiga, bladen är? Som fjärilsvingar som öppnar sig
för första gången.
I en enda rörelse sveper Indie bort pappersflagorna från min
säng. Hon tittar inte ens när hon gör det. Det är därför jag vet att
hon också sörjer över att ha förlorat bilden, för hon visste exakt
var bitarna låg.
Med tårar i ögonen går jag med dem till förbränningsugnen.
Det är okej, intalar jag mig. Du har andra, mer solida, saker
kvar, gömda längst ner i påsen. En kapselbehållare. En silverask från
matchningsbanketten.
Kys kompass och de blå kapslarna från Xander.
Jag brukar vanligtvis inte bära med mig kompassen och kapslarna
i påsen. De är alldeles för värdefulla. Jag vet inte om officerarna
brukar söka igenom våra saker men jag är säker på att de
andra flickorna gör det. Därför brukar jag gräva ner kompassen
och de blå kapslarna i jorden den första dagen i varje nytt arbetsläger.
Förutom att de är förbjudna är båda ovärderliga gåvor:
Guldkompassen kan hjälpa mig att hitta rätt och de blå kapslarna
16
Korsad - sättning.indd 16 2012-11-22 13:30:36