11.09.2013 Views

Utvärdering av ett laktest för jordar kontaminerade med ... - Sysav

Utvärdering av ett laktest för jordar kontaminerade med ... - Sysav

Utvärdering av ett laktest för jordar kontaminerade med ... - Sysav

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

1. Inledning<br />

I Sverige har riksdagen, år 1999 och 2005, antagit mål <strong>för</strong> miljökvaliteten inom 16 områden<br />

och strävan är att de stora miljöproblemen ska vara lösta till nästa generation (Sveriges<br />

miljömål, 2006a). Ett <strong>av</strong> dessa är Giftfri miljö där målet är att ”Miljön skall vara fri från<br />

ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits <strong>av</strong> samhället och som kan hota människors<br />

hälsa eller den biologiska mångfalden” (Sveriges miljömål, 2006b). För att d<strong>ett</strong>a mål ska nås<br />

krävs bl.a. inventering och sanering/efterbehandling <strong>av</strong> <strong>för</strong>orenade områden eftersom dessa är<br />

<strong>ett</strong> hot mot människors hälsa och miljön (Sveriges miljömål, 2006b). Ungefär 80 000<br />

potentiellt <strong>för</strong>orenade områden är identifierade i Sverige och <strong>av</strong> dem är upp till 16 500<br />

klassade att utgöra en stor till mycket stor risk (Naturvårdsverket, 2007). Kostnaden <strong>för</strong><br />

efterbehandling <strong>av</strong> <strong>för</strong>orenade områden har hittills varit 2,5 miljarder kronor och <strong>för</strong> att<br />

åtgärda de mest angelägna områdena kommer det att krävas uppskattningsvis ytterligare ca 45<br />

miljarder kronor (Naturvårdsverket, 2006). Åtgärder <strong>med</strong> statliga <strong>med</strong>el pågår eller har<br />

<strong>av</strong>slutats på endast 61 platser (Naturvårdsverket, 2006). Med tanke på hur många områden<br />

som återstår, och den höga kostnaden det ofta innebär att ut<strong>för</strong>a efterbehandlingsarbete, är det<br />

<strong>av</strong> stor vikt att rätt prioriteringar görs och att resurserna används så effektivt som möjligt i<br />

arbetet kring <strong>för</strong>orenade områden.<br />

Uppskattning och utvärdering <strong>av</strong> läckaget <strong>av</strong> <strong>för</strong>oreningar till yt- och grundvatten är en viktig<br />

del i riskbedömningen <strong>av</strong> <strong>för</strong>orenade områden. Ett problem är emellertid att det inte finns<br />

standardmetoder <strong>för</strong> att bestämma läckaget <strong>av</strong> enskilda organiska ämnen från <strong>kontaminerade</strong><br />

områden, trots att många <strong>av</strong> <strong>för</strong>oreningarna <strong>av</strong> intresse vid riskbedömningar är organiska<br />

(Nordtest, 2000). Istället baseras riskbedömningar <strong>av</strong> områden <strong>kontaminerade</strong> <strong>med</strong> organiska<br />

<strong>för</strong>eningar på totalhalterna <strong>av</strong> ämnena i jorden (Naturvårdsverket, 2002). Många organiska<br />

miljögifter är hydrofoba och binder till sorptionsdomäner i jorden hellre än att vara i<br />

vattenfasen, vilket minskar deras transportpotential och tillgänglighet <strong>för</strong> upptag <strong>av</strong><br />

organismer. Det har där<strong>för</strong> <strong>för</strong>eslagits att riskbedömningar baserade på totalhalter kraftigt kan<br />

överdriva risken som <strong>för</strong>oreningarna utgör <strong>för</strong> människor, djur och växter, vilket kan leda till<br />

att felaktiga prioriteringar görs i efterbehandlingsarbetet (Alexander, 2000). För t.ex.<br />

polyaromatiska kolväten (PAH:er) har det visats att deras <strong>för</strong>måga att laka ut, deras<br />

biotillgänglighet och åtkomlighet <strong>för</strong> mikrobiell nedbrytning minskar ju längre de åldras i<br />

jorden (Chung och Alexander, 1999). Totalhalterna <strong>av</strong> organiska <strong>för</strong>oreningar på områden<br />

som <strong>kontaminerade</strong>s <strong>för</strong> länge sedan kan där<strong>för</strong> fortfarande vara höga, men den direkta risken<br />

de utgör <strong>för</strong> människan och miljön kan vara liten eftersom <strong>för</strong>eningarnas mobilitet och<br />

biotillgänglighet kan vara låg.<br />

För att <strong>för</strong>bättra riskbedömningen <strong>av</strong> <strong>för</strong>orenade områden pågår arbete <strong>med</strong> att utveckla<br />

metoder som bestämmer lakbarheten <strong>av</strong> organiska <strong>för</strong>eningar. Skaktester, som ofta används<br />

<strong>för</strong> oorganiska ämnen, har provats men visat sig vara svåra att tillämpa på organiska<br />

<strong>för</strong>eningar. Det beror bl.a. på att det har varit svårt att separera den fasta fasen och lakvattnet<br />

efter skakning samt på att det sk<strong>ett</strong> en frisläppning <strong>av</strong> kolloider under skakningen vilket kan<br />

överskatta lakningspotentialen <strong>av</strong> partikulärt transporterade <strong>för</strong>eningar (Hansen et al., 2004).<br />

Olika kolonnlakningsmetoder har också utvecklats som syftar till att uppskatta<br />

jämvikts<strong>för</strong>delningen <strong>av</strong> ickeflyktiga organiska <strong>för</strong>eningar mellan en fast fas, t.ex. <strong>ett</strong><br />

<strong>för</strong>orenat jordprov, och en vätskefas, t.ex. vatten (Enell et al., 2004, Gamst et al., 2003). Med<br />

hjälp <strong>av</strong> jämviktsbaserade metoder kan den maximala porvattenkoncentrationen i jorden<br />

uppskattas vilket ger <strong>ett</strong> bättre underlag <strong>för</strong> riskbedömning än då utlakningen uppskattas<br />

utifrån totalhalter. I denna studie har <strong>ett</strong> kolonnlakningstest <strong>för</strong> ickeflyktiga organiska<br />

<strong>för</strong>eningar utvecklad <strong>av</strong> Gamst et al. (2003, 2007) utvärderats. Metoden kallas <strong>för</strong> ER-H-<br />

5

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!