Utvärdering av ett laktest för jordar kontaminerade med ... - Sysav

En förutsättning för att en metod ska kunna användas vid rutinkontroller är att den ger
reproducerbara resultat, vilket Hansen et al. (2004) visar att ER-H-metoden gör för PAH:er.
Resultaten i den här studien visar ytterligare att både repeterbarheten och reproducerbarheten
för metoden är god för PAH:er. Repeterbarheten i denna studie var 5-21% jämfört med 19-
59% i Hansen et al. (2004) (se tabell 4). De utlakade koncentrationerna från Ringsted-jorden
var något lägre än rapporterade värden i Hansen et al. (2004), men var inom variationen
mellan laboratorier för de flesta PAH:erna (se figur 4). Att de utlakade koncentrationerna var
lägre i denna studie beror förmodligen på att försöken utfördes tre år senare än försöken i
Hansen et al. (2004), och trots att försöksjorden legat i kylskåp under tiden kan en del av
PAH:erna ha brutits ned eller förflyktigats. Skillnaden mellan det analyserade Cs-värdet och
det rapporterat Cs-värdet för Ringsted-jorden tyder på att jorden har förändrats med tiden (se
tabell 3). I Hansen et al. (2004) var den totala mängden PAH:er i jorden 583 µg g -1 medan den
bara vara 160 µg g -1 i denna studie. Eftersom det var så stor skillnad i Cs mellan studierna
borde eventuellt skillnaderna i utlakade koncentrationer också ha varit större. Cs bestämdes
däremot bara utifrån ett replikat i denna studie och det är inte tillräckligt för att på ett
tillförlitligt sätt bestämma PAH-koncentrationerna i jorden eftersom föroreningsspridningen i
jordar ofta är mer eller mindre heterogen (se vidare kapitel 4.2.). Skillnaden i PAHkoncentrationer
i hela jordmängden som använts vid lakningsförsöken i denna studie och i
Hansen et al. (2004) behöver därför inte vara så stor som skillnaderna i Cs i tabell 3 som bara
baserats på ett litet jordprov. Det framgår inte i Hansen et al. (2004) om de rapporterade Csvärdena
är singelvärden eller medelvärden från flera replikat.
Det är även möjligt att omrörningen vid homogenisering, då nya ytor med adsorberade
PAH:er exponeras och görs tillgängliga för utlakning, har stor inverkan på hur mycket som
lakas ut eftersom utlakningen endast sker från en liten del av totalhalten (se tabell 3). Att
skillnaden i Cw inte vara så stor, trots stor skillnad i Cs, i denna studie och i Hansen et al.
(2004) kan därför eventuellt bero på att provberedningen av jorden varit ungefär likadan före
varje lakförsök.
Det fanns ingen skillnad i de fysikaliska och kemiska parametrarna mellan replikaten
Ringsted 1a och 1b (se tabell 5). Det var inte heller någon större skillnad i flödesregimerna
genom kolonnerna. Båda genombrottskurvorna var relativt symmetriska, men med en viss
svansning (se figur 5). Svansningen tyder på att det förekommit en viss retardation av
bromidjoner i jorden, orsakad av t.ex. diffusion in i jordmatrisen eller av immobila zoner i den
mobila fasen. Kurvornas front tyder på att hela porositeten inte medverkat i transporten
genom kolonnen. Masscentrum (då C/C0 = 0,5) på fronten kom före en porvolym, vilket den
inte skulle ha gjort om ideala transportförhållanden hade rått. Den modellerade
porvattenhastigheten var något högre än den beräknade vilket tyder på att det till viss del har
förekommit immobila zoner i den mobila fasen. Massbalansen var hög i Ringstedförsöken,
96-98%, och nettoförlusten av bromidjoner i kolonnen låg under den tid experimenten pågick.
Den modellerade förlustfaktorn var därför nästan obefintlig i Ringsted-försöken.
Dispersiviteten var ungefär dubbelt så hög i Ringsted 1b än i 1a. Sammantaget tyder
likheterna i fysikaliska och kemikaliska parametrar samt flödesregim genom kolonnerna på att
packningen av jorden och förutsättningarna för utlakningsprocesserna varit likvärdiga mellan
replikaten.
Sammanfattningsvis dras slutsatsen att metoden fungerar tillfredställande med avseende på
repeterbarhet och reproducerbarhet för utlakning av PAH:er. För att ta reda på för vilka jordar
som metoden är tillämpbar på måste fler material med olika egenskaper testas. I Hansen et al.
(2004) har repeterbarhetsförsök gjorts för tre andra material, med mer eller mindre
tillfredställande resultat, men inte reproducerbarhetstest.
36