Utvärdering av ett laktest för jordar kontaminerade med ... - Sysav

dispersions-ekvationen. Utifrån de modellerade genombrottskurvorna kunde dispersiviteten
(λ) och porvattenhastigheten (v) i varje kolonn bestämmas. Porvattenhastigheten beräknades
även från v = Q/(A×θ), där Q är flödeshastigheten, A är bottenarean i kolonnen och θ är
porositeten. Den modellerade porvattenhastigheten (vm) är ett mått på porvattenhastigheten i
materialet i den del av porositeten som är tillgänglig för transport, medan den beräknade
porvattenhastigheten (vb) är porvattenhastigheten i den totala porositeten i materialet. Om vm
är högre än vb tyder det på att det finns immobila zoner i den mobila fasen och att den
porositet som är tillgänglig för transport är mindre än den totala porositeten. Under
experimentets gång fanns en nettoförlust av bromidjoner inne i kolonnen och den totalt
uppmätta mängden bromidjoner vid kolonnens utlopp var därför inte lika stor som mängden
som pumpades in. Nettoförlusten berodde förmodligen på att det fanns en retardation av
bromidjoner orsakad av immobila zoner i den mobila fasen i kolonnen. Hade mätningar
utförts under längre tid hade förmodligen alla bromidjoner återfunnits vid kolonnens utlopp så
småningom. Eftersom det fanns en nettoförlust av massa i kolonnen under den tid som
experimenten pågick togs en förlustfaktor med i modellen och beskrevs som en linjär funktion
av koncentrationen i den mobila fasen. Förlustfaktorn benämndes α. På grund av praktiska
skäl kunde inte LiBr-pulsens längd vara lika lång, och mätningen av bromidjoner pågå lika
länge, i alla försök. Massbalansen, mängden bromidjoner som återfanns jämfört med hur
mycket som pumpades in, varierade därför mellan de olika försöken.
2.4. Analys av PAH:er, CP:er, PCDE:er och PCDD/F:er i lakvatten
Analysen av PAH:er i lakvätskan från Ringsted-försöken utfördes av Analytica, ALS
Laboratory Group, Prag, Tjeckien, enligt metod baserad på US EPA 610 och 550. Proverna
extraherades med hexan och mätning utfördes sedan med HPLC med fluorescens- och
UVdetektion.
Analysen av CP:er, PCDE:er och PCDD/F:er i lakningsvätskan från Luleå-försöken utfördes
på Institutionen för Miljökemi vid Umeå Universitet och följde förfaringssättet i Frankki et al.
(2006) och Persson et al. (2007a). Analyserade föreningar var kongener av mono-penta CP:er,
tri-deca CDE:er, tetra-octa CPF:er och tetra-okta CDD:er. Filterna från fraktioneringen av
lakvätskan från Luleå 1 och 2 extraherades med Soxhlet-extraktion och vätskefasen med
vätske-vätske extraktion med diklormetan. Den instrumentella analysen utfördes med
HRGC/LRMS och HRGC/HRMS utrustad med en DB-5 MS kapillärkolonn, d.v.s.
gaskromatograf i kombination med lågupplösande respektive högupplösande
masspektrometer.
2.5. Adsorptionstest till filter och glasväggar
Adsorptionen av lösta CP:er, PCDE:er och PCDD/F:er till filter undersöktes genom att 600 ng
av varje CP-kongen, 10-40 ng av 19 PCDE-kongener och 200-1000 pg av de 17 PCDD/F:er
som har kloratomer i positionerna 2,3,7,8 tillsattes till en 250 ml glasflaska med avjoniserat
vatten. Vattnet filtrerades sekventiellt, på samma sätt som lakningsvätskan från Luleå 1 och 2,
genom filterna (2,7 µm, 0,7 µm och 0,2 µm). Glasflaskan, till vilken föreningarna hade
tillsatts, sköljdes ur med diklormetan och mängden som adsorberat till glasväggarna
analyserades. Analysen utfördes på samma sätt som analysen av lakningsvätskan, beskrivet i
kapitel 2.4.
Efter avslutat lakningsförsök undersöktes hur mycket PAH:er respektive PCDD/F:er som
adsorberats till väggarna i glaskolonnen och rören i försök Ringsted 1a och 2 och Luleå 1a
och 1b. Glaskolonnerna tömdes på jord, sköljdes ur med destillerat vatten, och partiklar som
fortfarande fanns kvar på glasväggarna torkades försiktigt bort med papper. Rören sköljdes
17