Utvärdering av ett laktest för jordar kontaminerade med ... - Sysav

ören. I försöken på Luleå-jorden togs bara plattan i botten bort, och plattan i toppen av
kolonnen fanns kvar (se figur 3). I försöken på Ringsted-jorden togs båda plattorna bort.
2.2.3. Provuppställning
Åtta lakningsförsök utfördes; tre på Ringsted-jorden och fem på Luleå-jorden. Benämning av,
och skillnader mellan, de olika försöken visas i tabell 2. Hansen et al. (2004) rekommenderar
att lakningsförsöken utförs med en flödeshastighet på 20 ml h -1 och med en recirkulationstid
på sju dygn.
Tabell 2: Försöksbenämning, använt testmaterial, flödeshastighet, recirkulationstid och antal replikat för
de olika lakningsförsöken. Tabellen visar även om lakningsvätskan från försöken har fraktionerats
genom filtrering i partikulära fraktioner och vätskefas eller ej.
Benämning Testmaterial Flödeshastighet Recirkulationstid Antal replikat Fraktionering
Ringsted 1 Ringsted-jorden 20 ml/h 7 dygn 2 (a och b) Nej
Ringsted 2 Ringsted-jorden 20 ml/h 22 dygn 1 Nej
Luleå 1 Luleå-jorden 20 ml/h 7 dygn 2 (a och b) Ja
Luleå 2 Luleå-jorden 30 ml/h 7 dygn 2 (a och b) Ja
Luleå 3 Luleå-jorden 20 ml/h 22 dygn 1 Nej
Ringsted-försöken utfördes för att testa att försöksuppställningen fungerade tillfredställande
och för att studera effekten av en förlängd recirkulationstid. Luleå-försöken utfördes för att
implementera metoden på klorerade föreningar, för att studera fördelningen av HOCs mellan
partikelfraktioner och vätskefas, för att studera metodens robusthet med avseende på en
förändring i flödeshastighet samt för att studera effekten av en förlängd recirkulationstid.
Försöken utvärderades, och skillnader studerades, med avseende på pH, DOC, konduktivitet,
turbiditet, utlakade koncentrationer, fördelning av utlakade föreningar till partikelfraktion
respektive vätskefas samt fysikaliska transportprocesser.
2.3. Konservativt spårämnesförsök
De fysikaliska transportprocesserna i kolonnerna, som flödesregimen och förekomsten av
immobila zoner i den mobila fasen, undersöktes i varje kolonn efter lakningsförsöken genom
konservativa spårämnesförsök. En puls (ungefär 200-275 ml) med 555 mg L -1 LiBr pumpades
in i kolonnen följt av 555 mg L -1 CaCl2. Koncentrationen av bromidjoner mättes sedan
kontinuerligt vid kolonnens utloppsrör med en bromidselektiv elektrod (Orion 96-35 ionplus ®
series bromide electrode, Thermo Fisher Scientific, MA, US). Mätningarna gjordes i 5-7,5 ml
lakvätska i provrör, och uppsamling av lakvätskan gjordes med hjälp av en fraktionssamlare.
För att minimera risken för densitetsrelaterade effekter på flödesfältet pumpades en porvolym
555 mg L -1 CaCl2 genom systemet före varje konservativt spårämnesförsök så att densiteten
på lösningen i kolonnen skulle vara densamma som densiteten på LiBr-pulsen.
Flödeshastigheten var densamma i de konservativa spårämnesförsöken som i lakförsöken.
Mätningarna av bromidjoner pågick i 26 till 36h och utifrån uppmätta bromidkoncentrationer
ritades sedan genombrottskurvor upp. Genombrottskurvorna ger ett fingeravtryck av de
fysikaliska processerna i jorden och beskriver den fasta fasens inverkan på den mobila fasen
samt förekomsten av eventuella immobila zoner i den mobila fasen. Till de experimentellt
uppförda genombrottskurvorna tillpassades modellerade genombrottskurvor med hjälp av
programmet CXTFIT, STANMOD, Version 2.2 (US Salinity Laboratory, USDA, ARS,
USA). Modelleringsprogrammet ger en endimensionell analytisk lösning av advektions-
16