EFTER DOMEN - Kriminalvården
EFTER DOMEN - Kriminalvården
EFTER DOMEN - Kriminalvården
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>EFTER</strong> <strong>DOMEN</strong><br />
Om påföljder och program inom <strong>Kriminalvården</strong>
Förord<br />
<strong>EFTER</strong> <strong>DOMEN</strong><br />
Om påföljder och program inom <strong>Kriminalvården</strong><br />
Efter domen<br />
En informationsskrift om de<br />
påföljder där Kriminal vården<br />
ansvarar för verkställigheten<br />
och de behandlingsprogram<br />
som bedrivs i Kriminal vårdens<br />
regi.<br />
Omslagsfoton:<br />
Fredrik Schlyter,<br />
Mia Åkermark,<br />
Anna Rut Höglund,<br />
Henrik Witt<br />
Layout & original:<br />
Forma Viva, Linköping<br />
Tryck: Edita, Västerås 2010<br />
Namn på klienter är fingerade.<br />
På bilderna förekommer<br />
både klienter och figuranter.<br />
Ytterligare exemplar beställs<br />
från:<br />
<strong>Kriminalvården</strong><br />
Förlaget<br />
602 80 Norrköping<br />
Hemsida:<br />
www.kriminalvarden.se<br />
Beställningsnummer: 5068<br />
ISBN: 91-85187-63-1<br />
2 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Att verkställa påföljder<br />
och motverka återfall i brott<br />
<strong>Kriminalvården</strong>s uppdrag är att minska brottsligheten och öka tryggheten<br />
i samhället. Kri mi nal vår dens uppgifter är att genom frivård och fängelser<br />
verkställa de påföljder som domstol dömer ut, driva häkten och utföra<br />
transporter samt göra personutredningar i brottmål. Uppgifterna ska utföras på<br />
ett säkert och humant sätt så att lagföring kan ske effektivt och återfall i brott förebyggas.<br />
I brottsbalken finns stadgat vilka påföljder som finns för den som begått brott.<br />
Domstolen kan välja mellan böter, fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, sluten<br />
ungdomsvård och överlämnande till särskild vård eller en kombination av ett<br />
par av dessa.<br />
<strong>Kriminalvården</strong> ansvarar för påföljderna fängelse och skyddstillsyn, den sistnämnda<br />
kan kombineras med samhällstjänst och kontraktsvård. <strong>Kriminalvården</strong><br />
ska också verkställa föreskrifter om samhällstjänst vid villkorlig dom.<br />
Samhällets syn på straff har förändrats över tid. På medeltiden och till och<br />
med 1700-talet var böter, skamstraff, dödsstraff och andra kroppsstraff vanligast,<br />
och fängelserna var främst en förvaring fram till det egentliga straffet. Syftet<br />
med straffen har också varierat och olika idéer har vägt olika tungt under olika<br />
epoker. Ska straffet ses som en veder gällning, samhällets hämnd? Ska man sona<br />
sitt brott inför gud eller brottsoffret? Ska straffet avskräcka andra från att begå<br />
liknande brott? Ska brottslingen ses som ond och hållas borta från andra människor,<br />
eller ska man se den dömde som en produkt av den sociala miljön, och<br />
inte straffa utan istället vårda?<br />
På 1960- och 70-talen fick behandlingstanken stort genomslag i lagstiftningen<br />
– att man genom behandling skulle motverka återfall i brott på individnivå.<br />
Behandlingstanken kom att kritiseras för att den ledde till olikheter inför lagen.<br />
Idag betonas tydligare likhet inför lagen och en förutsägbar rättstillämpning.<br />
Men det viktigaste är kanske att hindra att det händer igen? Pendeln svänger.<br />
Straffvärdet visar hur samhället bedömer brottets allvar. Alltså: ju mer klandervärd<br />
en handling bedöms – desto högre straffvärde. I brottsbalken samt i olika<br />
speciallagstiftningar, stadgas för varje brott ett spann mellan lägsta och högsta<br />
straff som domstolen kan utdöma för just det brottet. Hur domstolen dömer<br />
inom det bestämda spannet, beror på omständigheter runt brottet, gärningsmannens<br />
förhållanden och domstolens praxis.<br />
Även om straffsystemet betonar förutsägbarhet, konsekvens och proportionalitet,<br />
innebär det inte att verkställigheten ser likadan ut för alla klienter. Tvärtom<br />
är det bestämt att varje klient ska ha en individuell verkställighetsplan med syfte<br />
att fylla påföljden med ett individanpassat innehåll som ska minska risken för<br />
återfall i brott för just den klienten.<br />
Inom anstalterna bedrivs såväl teoretisk utbildning och yrkesutbildning,<br />
arbetsträning som behandling i olika program. Dessutom finns kultur- och<br />
friskvårdsverksamhet liksom självförvaltning med städning, tvätt och matlagning.<br />
Klienternas verkställighetsplaner kombinerar dessa sysselsättningar<br />
på det vis som ska hjälpa just den individen att klara sig i samhället utan att<br />
återfalla i brott. Även inom frivården bedrivs de flesta av <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
program.<br />
På följande sidor kan du först läsa om de påföljder som <strong>Kriminalvården</strong> ansvarar<br />
för, sedan om de behandlingsprogram som bedrivs inom Kriminal vården.<br />
Vill du fördjupa dig mer inom något speicellt område kan du titta på<br />
<strong>Kriminalvården</strong>s hemsida www.kriminalvarden.se.
Innehåll<br />
2 Förord<br />
4 <strong>Kriminalvården</strong> ansvarar för olika påföljder<br />
6 En dag i fängelse<br />
8 En chans att slippa fängelse?<br />
Intensivövervakning med fotboja<br />
10 Kriminalvård i frihet<br />
Villkorlig dom och skyddstillsyn<br />
11 Frivård – samhällsnytta eller räkmacka?<br />
12 Att arbeta av sitt straff<br />
Samhällstjänst<br />
14 Att bara vara medmänniska<br />
Lekmannaövervakare<br />
16 Om det inte funkar?<br />
Övervakningsnämnden<br />
18 Planerad verkställighet<br />
Verkställighetsplanering<br />
20 Mer lika inför lagen?<br />
Påföljdsutredningen<br />
22 Att utveckla behandling<br />
23 Kärt barn har många namn<br />
24 Att tänka på ett nytt sätt<br />
ETS, One-to-One, Brottsbrytet, BSF<br />
26 Framgångsrik behandling i Skänninge<br />
12-stegsprogrammet<br />
28 Lasse vågar välja ett liv<br />
utan droger och kriminalitet<br />
Våga Välja<br />
30 Missbruk är ett inlärt beteende<br />
Prism, Prime for life, ÅP<br />
32 Våld har många orsaker<br />
VPP<br />
34 Ett program för män<br />
som vill göra en förändring<br />
Idap<br />
36 ”Endast ett humant sätt<br />
kan få dem att öppna upp”<br />
ROS<br />
38 Att godkänna program<br />
Ackreditering, Vinn<br />
39 Hur vet vi om det fungerar?<br />
Utvärdering<br />
40 Program under utveckling<br />
Entré, språk- och kulturanpassning,<br />
Balansen, Spelberoende<br />
42 Programverksamhet är<br />
mer än behandling<br />
Arbete, klientutbildning och<br />
annan strukturerad verksamhet<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 3
Påföljder<br />
Fakta/<br />
<strong>Kriminalvården</strong><br />
<strong>Kriminalvården</strong> är landets<br />
fjärde största myndighet<br />
med drygt 9 000 anställda.<br />
Myndigheten ansvarar för<br />
verkställigheten av straff i<br />
fängelse och frivård samt för<br />
verksamheten vid häktena.<br />
Fängelser finns det 55 stycken.<br />
De har olika säkerhetsgrad<br />
och delas in i kategorierna<br />
A-E. Varje dag sitter<br />
ungefär 5 000 personer i<br />
fängelse.<br />
Inom frivården övervakas de<br />
personer som verkställer en<br />
kriminalvårdspåföljd i frihet.<br />
Det finns 35 frivårdskontor i<br />
landet och varje dag är cirka<br />
14 000 klienter inskrivna i frivården.<br />
Det finns 31 häkten i Sverige.<br />
Där sitter personer som<br />
misstänkt för att ha begått<br />
allvarliga brott. Häktena ligger<br />
ofta i anslutning till polishus<br />
eller fängelse. Ungefär<br />
1 800 personer om dagen<br />
finns inskrivna i häkte.<br />
4 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
<strong>Kriminalvården</strong><br />
ansvarar för<br />
olika påföljder<br />
Grundtanken i vår lagstiftning är att den dömde ska utsättas<br />
för minsta möjliga ingripande. Det gör frivården till den<br />
mest naturliga formen för kriminalvård, och det är också inom<br />
frivården man finner de flesta klienterna.<br />
Text : Elisabet Jönsson<br />
Domstolen bestämmer om en person ska dömas<br />
för det brott den är misstänkt för, och vad<br />
påföljden då ska bli. <strong>Kriminalvården</strong> verkställer<br />
fängelsestraff, skyddstillsyn i olika former<br />
och samhällstjänst vid villkorlig dom.<br />
Grundtanken i vår lagstiftning är att den<br />
dömde ska utsättas för minsta möjliga ingripande.<br />
Rätten ska fästa särskilt avseende vid<br />
omständigheter som talar för en lindrigare<br />
påföljd än fängelse. Det gör olika former av<br />
frivård till den mest naturliga formen för kriminalvård,<br />
och det är också inom frivården<br />
man finner de flesta klienterna.<br />
Utvecklingen i ett längre perspektiv<br />
Ser man på utvecklingen inom hela <strong>Kriminalvården</strong><br />
de senaste tjugo åren har inflödet av<br />
klienter ökat med 13 procent mellan 1989 och<br />
2009. Det är särskilt inom frivården som<br />
mycket har hänt. År 1999 infördes en ny påföljd<br />
– villkorlig dom med samhällstjänst – där<br />
antalet påbörjade verkställigheter har gått från<br />
noll till ungefär 4 200 per år. Samtidigt permanentades<br />
möjligheten att avtjäna kortare fängelsestraff<br />
med intensivövervakning (fotboja)<br />
inom frivården istället för på anstalt. Det innebar<br />
en stor omedelbar ökning av intensivövervakade<br />
klienter de första åren. Därefter avtog<br />
ökningen.<br />
– En anledning till att ökningen avtog kan<br />
vara att domstolarna tenderar att döma färre<br />
personer till korta fängelsestraff och att fler<br />
därmed får en frivårdspåföljd direkt istället,<br />
säger Karin Lindsten, utredare på <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
huvudkontor.<br />
Även i ett kortare perspektiv på ett par år har<br />
frivårdspåföljderna ökat markant. Skyddstillsyn<br />
utan kombination med föreskrift har ökat med<br />
nära 700 klienter åren 2007-2009. Skyddstillsyn<br />
med samhällstjänst har ökat med ungefär<br />
400 klienter och villkorlig dom med samhällstjänst<br />
med cirka 500.<br />
Färre som tas in<br />
– men fler som vistas i anstalt<br />
Sedan slutet av 1980-talet har antalet nyintagna<br />
i anstalt minskat, men utvecklingen har<br />
inte varit spikrak. Fram till 1997 var kurvan<br />
starkt nedåtgående, men 1997-2004 var trenden<br />
istället svagt uppåtgående. År 2009 togs<br />
9 805 klienter in i anstalt, vilket var ungefär<br />
500 färre än året innan, en minskning med<br />
drygt fem procent.<br />
<strong>Kriminalvården</strong> använder två mått, dels det<br />
sammanlagda antalet intagna under året, dels<br />
antalet inskrivna ett visst datum, nämligen<br />
1 oktober. Den siffran har stigit jämfört med<br />
1 oktober året innan. Från 5 397 till 5 486.<br />
– I statistiken över inskrivna vid en viss tidpunkt<br />
dominerar klienter med långa straff-<br />
tider. De senaste åren har vi alltså fått fler klienter<br />
med längre verkställighetstid, förklarar<br />
Karin Lindsten.
Antal<br />
35 000<br />
30 000<br />
25 000<br />
20 000<br />
15 000<br />
10 000<br />
5 000<br />
Klientflödet inom <strong>Kriminalvården</strong><br />
Fängelse 12 827 Till fängelse 9 805<br />
Skyddsstillsyn<br />
- Kontraktsvård 1 390<br />
- Samhällstjänst 1 466<br />
- Övrig skyddstillsyn 5 025<br />
Villkorlig dom<br />
med samhällstjänst 4 259<br />
Summa 24 967<br />
Intensivövervakning<br />
3 022<br />
Nyintagna i anstalt och de som<br />
påbörjade frivård 1989-2009<br />
Villkorligt frigivna<br />
utan övervakning/<br />
helt verkställt<br />
4 596<br />
Villkorligt frigivna<br />
med övervakning<br />
5 399<br />
Till frivård 20 561<br />
0<br />
’89 ’91 ’93 ’95 ’97 ’99 ’01 ’03 ’05 ’07 ’09<br />
Samhällstjänst (villk.dom) Samhällstjänst (skyddst.) Skyddstillsyn<br />
Intensivövervakning (boja)<br />
Villkorligt frigivna<br />
Kontraktsvård<br />
Fängelse<br />
År<br />
Här ser man fördelningen<br />
mellan de olika kriminalvårdspåföljderna<br />
och genomströmningen<br />
inom anstalt och frivård<br />
2009. De flesta fängelsedömda<br />
passerar även genom frivården<br />
innan hela straffet är avtjänat.<br />
Figuren visar årsflödet, inte<br />
enskilda klienters väg genom<br />
<strong>Kriminalvården</strong>.<br />
» De senaste åren<br />
har vi fått fler<br />
klienter med<br />
längre verkställighetstider.«<br />
Fler klienter i frivården, och<br />
färre nyintagna i fängelser.<br />
Så kan man sammanfatta de<br />
senaste tjugo årens klientutveckling<br />
inom <strong>Kriminalvården</strong>.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 5
Fängelse<br />
Fakta/Fängelse<br />
Fängelse är samhällets sätt att<br />
straffa den som begår ett allvarligt<br />
brott. Den intagne<br />
straffas inte i fängelset, det är<br />
själva frihetsberövandet som<br />
utgör bestraffningen.<br />
Samtidigt är det en grundtanke<br />
i svensk kriminalpolitik<br />
att försöka undvika att låsa in<br />
människor, eftersom inlåsning<br />
har skadliga effekter på<br />
individen. Det finns 55 fängelser<br />
i Sverige, från<br />
Haparanda i norr till Ystad i<br />
söder.<br />
Insatser mot<br />
återfall i brott<br />
Verksamheten i fängelse ska<br />
utformas så att den främjar<br />
den intagnes anpassning i<br />
samhället och motverkar<br />
skadliga följder av frihetsberövandet.<br />
Detta görs genom<br />
arbete, utbildning och behandling,<br />
bland annat olika<br />
former av samtal och program.<br />
Anstaltsvistelsen ska<br />
redan från början inriktas på<br />
att vara en förberedelse för<br />
frigivningen.<br />
Straffets längd<br />
Ett fängelsestraff kan variera<br />
mellan 14 dagar och livstid.<br />
Den som dömts till livstid<br />
kan tidigast efter tio år få<br />
straffet omvandlat till ett<br />
tidsbestämt straff.<br />
6 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
En dag i fängelse<br />
Lasse är dömd till två års fängelse för narkotikabrott.<br />
Så här kan en dag se ut på anstalten Västervik Norra.<br />
Text: Dennis Karlsson Foto: Henrik Witt / Fredrik Schlyter<br />
08.00 God morgon!<br />
Lasse har redan gått upp när personalen kommer<br />
och öppnar celldörren klockan 08.00. Nu<br />
kan han gå på toaletten, tvätta sig och äta frukost<br />
innan det är dags att börja jobba. Toaletterna<br />
och tvättrummen är gemensamma för alla på<br />
avdelningen och frukosten äts i gemensamt<br />
kök. Personalen ser till att alla kommer upp.<br />
Någon enstaka vill ligga och dra sig.<br />
08.30 Arbete<br />
Sex timmar om dagen, fem dagar i veckan arbetar<br />
Lasse med att montera skruvar i en form.<br />
Skruvarna ska sedan pulverlackas. Arbetet är<br />
ett av många underleverantörsjobb som intagna<br />
i kriminalvården utför åt Krimprod och<br />
dess kunder. Krimprod är den del av kriminalvården<br />
som skapar sysselsättning för de intagna.<br />
11.30 Lunch<br />
Lasses avdelning har självförvaltning. Det betyder<br />
att Lasse och de andra intagna sköter<br />
hushållet på egen hand, från planering av budget<br />
och inköp av råvaror till diskning. I självförvaltningen<br />
ingår också städning och tvätt.<br />
Idag blev det currykyckling och ris och en glasspinne<br />
till efterrätt.<br />
12.00 Promenad<br />
Alla intagna har rätt till minst en timmes utevistelse<br />
om dagen. På vinterhalvåret är promenaden,<br />
som utevistelsen kallas, mitt på dagen<br />
för ljusets skull. På sommaren blir det ofta<br />
både en lunchpromenad och en kvällspromenad.<br />
Ofta blir det bollsport.
14.15 Hämtning<br />
På eftermiddagen två dagar i veckan läser Lasse<br />
in missade betyg i svenska och matte i anstaltens<br />
lärcentrum, som är kriminalvårdens studieorganisation<br />
för klienter. Två andra eftermiddagar<br />
i veckan deltar Lasse i behandlingsprogrammet<br />
ETS, Enhanced Thinking Skills,<br />
ungefär förbättrad tankeförmåga på svenska.<br />
Tillsammans med sju andra intagna tränar han<br />
problemlösning, sociala färdigheter och självkontroll.<br />
Idag hämtas Lasse för ett samtal med sin<br />
kontaktman om planeringen inför en permission.<br />
Det blir en av många promenader genom<br />
anstaltens korridorer.<br />
14.20 Samtal<br />
Alla intagna har en särskilt utsedd kriminalvårdare<br />
som kontaktperson. Tillsammans med<br />
denne planerar Lasse allt som rör verkställigheten.<br />
Mycket av planeringen handlar redan från<br />
början om förberedelser för frigivningen. Idag<br />
ska en permission planeras, men samtalet<br />
handlar också om hur det går med avbetalningen<br />
av en skuld som Lasse har till kronofogden.<br />
Att Lasse ska göra det är beslutat i den<br />
plan för verkställigheten som han själv har<br />
varit med om att ta fram.<br />
17.00 Besök<br />
Lasses flickvän kommer på besök. För det<br />
mesta blir det en gång i veckan. Ibland har det<br />
funnits ledig tid så att det räckt för två besök<br />
samma vecka, men det är ovanligt. Besöken av<br />
nära och kära är populära.<br />
19.30 Kvällsfika<br />
På grund av besöket blev det ingen träning<br />
ikväll. På kvällarna är tiden före inlåsning<br />
knapp, och ofta är det antingen eller som gäller.<br />
Besök eller träning. Bastu eller promenad. En<br />
stunds läsning eller möte med en frivilligorganisation<br />
som besöker anstalten. Det som brukar<br />
hinnas med varje kväll är ett eller två telefonsamtal<br />
och lite biljard eller kortspel med<br />
medintagna. Och lite kvällsmat förstås. Ett par<br />
mackor att ta med in i cellen behövs för att<br />
inte behöva vara hungrig efter filmen på tv.<br />
20.00 Ensam i cellen<br />
Klockan 20.00 låses celldörren för natten och<br />
fängelsets dagpersonal ersätts av nattpersonal.<br />
Lasse är nu inlåst i tolv timmar innan det är<br />
dags för en ny dag innanför murarna.<br />
Narkotikabrott vanligt<br />
Av de som togs in i fängelse<br />
2009 var 93 procent män<br />
och 7 procent kvinnor.<br />
De vanligaste huvudbrotten<br />
var narkotikabrott/<br />
smuggling (24 %), våldsbrott<br />
(18 %), tillgreppsbrott<br />
(14 %) och rattfylleri/grovt<br />
ratt fylleri (11 %).<br />
Kriminalvårdare<br />
och kontaktman<br />
De som arbetar närmast klienterna<br />
på en anstalt är kriminalvårdare.<br />
Många är också<br />
kontaktpersoner. Kontaktpersonen<br />
har speciellt ansvar<br />
för en eller flera intagna.<br />
I kriminalvårdarens och kontaktpersonens<br />
arbetsuppgifter<br />
ingår dels att upprätthålla ordning<br />
och säkerhet på anstalten<br />
och vid permissioner och sjukhusbesök,<br />
dels att tillsammans<br />
med den intagne planera för<br />
tiden i fängelset och inför<br />
fri givningen. En del kriminalvårdare<br />
arbetar med behandlingsprogram<br />
och kallas programledare.<br />
Andra krimi nalvårdare<br />
arbetar speciellt med<br />
säkerhet.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 7
Fotboja<br />
Fakta/Fotboja<br />
Intensivövervakning har<br />
funnits i svensk kriminalvård<br />
sedan 1994, först på försök,<br />
och sedan permanent<br />
från 1999. Först gällde det<br />
fängelsestraff upp till tre<br />
månader, men från 2005 är<br />
det upp till sex månader<br />
som gäller. År 2009 påbörjade<br />
2 896 klienter intensivövervakning.<br />
Av dessa avbröt<br />
220 intensivövervakningen<br />
och avtjänade istället tiden i<br />
fängelse.<br />
Ungefär 600 personer har<br />
i genomsnitt fotboja<br />
varje dag.<br />
De flesta som avtjänar sina<br />
straff med fotboja, ungefär<br />
hälften, har dömts för rattfylleri.<br />
Därefter kommer<br />
dömda för våldsbrott,<br />
17 procent.<br />
Intensivövervakning kan även<br />
användas vid utslussning<br />
från vistelse i anstalt (i halvvägshus<br />
och vid utökad<br />
frigång) och vid övervakning<br />
på öppen anstalt.<br />
» Någon form av<br />
sysselsättning är en<br />
förutsättning för att<br />
få fotboja. «<br />
8 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
En chans att<br />
slippa fängelse?<br />
”10.37. Avvikit under utegångsförbud” står skrivet med rött på<br />
datorskärmen. Via datorn kan <strong>Kriminalvården</strong> följa att varje klient<br />
med fotboja rättar sig efter det schema som satts upp.<br />
– Grundregeln är att man ska stanna inom hemmets fyra väggar,<br />
utom när man går till sitt jobb eller sina studier. Man får inte<br />
ens gå ut och påta i sitt trädgårdsland om det inte finns med i<br />
schemat, förklarar Jan Bungerfeldt, ansvarig för <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
elektroniska övervakning.<br />
Text : Elisabet Jönsson Foto: Fredrik Schlyter<br />
Intensivövervakning är ett alternativt sätt att<br />
avtjäna ett fängelsestraff, som innebär att straffet<br />
avtjänas i hemmet och att den dömde övervakas<br />
med hjälp av en elektronisk sändare.<br />
Sändaren sätts runt fotleden, och kallas för det<br />
mesta för fotboja. Den som döms till fängelse<br />
i högst sex månader kan ansöka om att istället<br />
få avtjäna straffet med fotboja.<br />
<strong>Kriminalvården</strong> skickar ut information till<br />
alla som kan beröras. Om klienten ansöker om<br />
fotboja utreder frivården om den sökande och<br />
dennes personliga förhållanden är lämpliga.<br />
Har klienten bostad, sysselsättning, inte är<br />
inne i ett avancerat missbruk eller att det på<br />
annat vis bedöms som uppenbart orimligt att<br />
den dömde ska klara av verkställighetsformen,<br />
ska fotboja beviljas.<br />
– Någon form av sysselsättning är en förutsättning<br />
för att få fotboja. Den kan bestå av<br />
arbete, utbildning eller föräldraledighet.<br />
Fotbojan kan också kombineras med föreskrift<br />
om att delta i lämplig vård eller ett av <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
behandlingsprogram. Om man inte<br />
har något jobb men allt annat stämmer, kan<br />
<strong>Kriminalvården</strong> hjälpa till att ordna sysselsättning.<br />
Då kan vi använda samma arbetsplatser<br />
som vid samhällstjänst, ofta ideella föreningar,<br />
säger Jan Bungerfeldt som är verksamhetsutvecklare<br />
på <strong>Kriminalvården</strong>s huvudkontor<br />
med ansvar för elektronisk övervakning. Han<br />
fortsätter:<br />
– Bostad kan vi däremot inte hjälpa till att<br />
ordna. Bostaden måste ha godtagbar standard,<br />
vilket innebär el, vatten, toalett och möjlighet<br />
att tvätta sig samt laga mat. Är man dömd för<br />
brottslighet i hemmet är det också orimligt att<br />
få fotboja. Är man till exempel dömd för våld<br />
i nära relation och fortfarande bor tillsammans<br />
med brottsoffret, ska man inte avtjäna straffet<br />
i den gemensamma bostaden. Andra skäl att<br />
neka kan vara om den dömde har stora psykiska<br />
besvär vilket gör det orimligt att tro att
den dömde kan förstå och följa gällande föreskrifter.<br />
Förutom själva fotbojan får klienten också<br />
oanmälda besök från frivården, främst under<br />
kvällar och helger, men ibland på dagen eller<br />
mitt i natten. Minst två besök i veckan ska det<br />
vara. Då får den dömde göra utandningsprov<br />
för att kontrollera att den inte är påverkad av<br />
alkohol.<br />
– Om intensivövervakningen missköts får<br />
den dömde avtjäna tiden i fängelse istället.<br />
Drogförbudet är absolut, där finns inget förhandlingsutrymme,<br />
och brott mot det leder<br />
till att verkställigheten med fotboja avbryts.<br />
– Annan misskötsamhet är att inte passa tider<br />
på jobbet, eller komma hem för sent eller<br />
gå hemifrån för tidigt på morgonen. Där får<br />
man göra en bedömning från fall till fall. Om<br />
personen som vi läste om på datorskärmen<br />
egentligen borde ha gått hemifrån 10.40 men<br />
råkade gå 10.37 vidtar vi för det mesta ingen<br />
åtgärd, men skulle klienten varit i hemmet till<br />
tjugo i tolv måste vi ta reda på vad som har hänt.<br />
Vid en sådan misskötsamhet ringer frivården<br />
först upp klienten för att ta reda på omständigheterna.<br />
Utan godtagbar förklaring får klienten<br />
för det mesta en varning. Vid grov misskötsamhet<br />
kan frivården provisoriskt upphäva intensivövervakningen<br />
för att därefter omedelbart<br />
anmäla ärendet till övervakningsnämnden som<br />
alltid fattar det slutliga beslutet om att avbryta<br />
verkställigheten med fotboja.<br />
– Ofta fungerar det bra för dem som får<br />
fotboja. De flesta är motiverade och ser fotbojan<br />
som en chans att slippa fängelse. De vet<br />
att om de missköter sig tas de in på anstalt<br />
istället.<br />
Återfallsstatistiken är också positiv för personer<br />
som avtjänat sina straff med fotboja,<br />
jämfört med dem som suttit i fängelse. Inom<br />
tre år återfaller över 40 procent av personer<br />
med kortare fängelsestraff, jämfört med 17<br />
procent för personer som haft fotboja.<br />
– Det beror naturligtvis främst på att de<br />
som inte kvalificerar sig för fotboja har större<br />
problem, till exempel är inne i ett tungt missbruk,<br />
säger Jan Bungerfeldt.<br />
– Ungefär 25 procent av alla som får frågan<br />
om de vill ansöka om fotboja gör det inte. Det<br />
kan vara för att de vet att de inte uppfyller<br />
kraven, men det finns vissa som är väldigt<br />
omotiverade, de saknar familj och sysselsättning<br />
och tycker att de lika gärna kan ta en<br />
vända på anstalt.<br />
Under senare delen av 2010 ska <strong>Kriminalvården</strong><br />
göra pilottest av fotboja kombinerat<br />
med gps-sändare. Då kommer man inte bara<br />
kunna se när klienten går till och från bostaden,<br />
utan även var hon/han är under tiden.<br />
– Det kan till exempel vara bra om det gäller<br />
en person som är dömd för våldsbrott och<br />
har besöksförbud. Om vi ser att klienten närmar<br />
sig kan vi ringa klienten och även förvarna<br />
brottsoffret.<br />
När bojan ska sättas på<br />
kommer frivårdspersonal<br />
till bostaden och mäter in<br />
den så att utrustningen<br />
fungerar i alla godkända<br />
utrymmen. Klienten har<br />
på sig bojan dygnet runt<br />
och skulle man försöka<br />
manipulera den går genast<br />
ett larm.<br />
» Ungefär 25 procent<br />
av alla som får<br />
frågan om de vill<br />
ansöka om fotboja<br />
gör det inte.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 9
Villkorlig dom & skyddstillsyn<br />
Fakta/<br />
Skyddstillsyn<br />
Många av dem som döms<br />
till skyddstillsyn har en<br />
svår personlig och social<br />
situation; 75 procent har<br />
missbruks problem, 50<br />
procent bedöms lida av<br />
psykisk ohälsa. Bara 25<br />
procent försörjer sig på<br />
lönearbete.<br />
Vilken vård<br />
som är lämplig<br />
bedöms vanligtvis<br />
av frivården i<br />
samråd med<br />
exempelvis läkare,<br />
socialtjänst eller<br />
beroendevård.<br />
Även när det finns<br />
grund för fängelse<br />
kan skyddstillsyn<br />
utdömas förutsatt<br />
att det finns<br />
särskilda skäl för<br />
det.<br />
10 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Kriminalvård i frihet<br />
När det saknas skäl för fängelse ska villkorlig dom eller skyddstillsyn<br />
väljas. Villkorlig dom kan ses som en straffvarning, som<br />
främst används när en person begår brott av engångskaraktär.<br />
Skyddstillsyn kan väljas om domstolen tror att det kan vara<br />
återfallsförebyggande.<br />
Text: Elisabet Jönsson Foto: Fredrik Schlyter<br />
Vid villkorlig dom står den dömde inte<br />
under övervakning eller annan kontroll.<br />
Det enda som gäller är att under<br />
en prövotid på två år vara skötsam och inte<br />
begå nya brott. <strong>Kriminalvården</strong> är inte inblandad<br />
i villkorlig dom om den inte kombineras<br />
med samhällstjänst. I så fall kontrollerar frivården<br />
att den dömde sköter sitt anvisade arbete.<br />
Skyddstillsyn har domstolen möjlighet att<br />
döma till om det finns skäl att anta att det kan<br />
bidra till att avhålla personen från fortsatt<br />
brottslighet. Skyddstillsyn är inte frihetsberövande.<br />
Den dömde får en prövotid på tre år<br />
och står som regel under övervakning från frivården<br />
det första året. Det är inte ovanligt att<br />
den som tidigare dömts till villkorlig dom och<br />
därefter begår ett nytt brott döms till skyddstillsyn.<br />
Övervakning innebär både stöd och kontroll.<br />
Under övervakningen genomgår många klienter<br />
något av <strong>Kriminalvården</strong>s behandlingsprogram.<br />
Syftet är att frivården genom praktiska<br />
råd samt motivations- och påverkansarbete ska<br />
bidra till att minska risken för återfall i brott.<br />
Klienten bor vanligtvis hemma, men har krav<br />
på sig att ha regelbunden kontakt med den<br />
handläggande tjänstemannen på frivården och<br />
med lekmannaövervakaren, om en sådan finns.<br />
Skyddstillsyn kan kombineras med dagsböter<br />
eller fängelse i högst tre månader om domstolen<br />
vill ge ett strängare straff. Skyddstillsyn<br />
kan också kombineras med föreskrift om samhällstjänst<br />
eller om vård eller behandling, vilket<br />
innebär att klienten ska genomgå vård för<br />
problem som hänger ihop med brottsligheten.<br />
Det vanligaste är behandling mot alkohol- eller<br />
narkotikamissbruk i öppen- och/eller slutenvård,<br />
men det kan också innebära psykiatrisk<br />
behandling eller behandling av annan proble-<br />
matik som bidragit till brottet. Till exempel<br />
kan män som dömts för hot eller våld mot en<br />
kvinna i nära relation gå i specialiserad behandling,<br />
eller en person vars spelmissbruk bidragit<br />
till kriminaliteten kan behöva hjälp med sitt<br />
beroende. Lämplig vård föreslås vanligtvis av<br />
frivården efter samråd med exempelvis läkare,<br />
socialtjänst eller beroendevård.<br />
Även när det finns grund för fängelse kan<br />
skyddstillsyn utdömas förutsatt att det finns<br />
särskilda skäl för det. Skälen kan vara att den<br />
tilltalade samtycker till en föreskrift om samhällstjänst<br />
eller en föreskrift om särskild behandlingsplan.<br />
När det sistnämnda är ett alternativ<br />
till fängelse kallas det kontraktsvård, och<br />
kan bli aktuellt om missbruk eller något annat<br />
som kräver behandling väsentligt bidragit till<br />
brottsligheten. Istället för fängelse kan den<br />
dömde då få behandling för sina problem.<br />
Kontraktsvård kan i regel motsvara max två års<br />
fängelse.<br />
Om frivården bedömer att det är lämpligt med<br />
kontraktsvård presenteras en behandlingsplan<br />
för domstolen. Klienten ska ha skrivit på behandlingsplanen<br />
innan rättegången. I planen<br />
ska tydligt framgå behandlingens innehåll och<br />
längd, hur drogfriheten ska kontrolleras och<br />
möjligheten till permission om man vistas på<br />
behandlingshem. Allt utformas individuellt<br />
utifrån klientens behov och brottets straffvärde.<br />
Klienter kan dömas till att genomgå Kri minalvårdens<br />
behandlingsprogram inom ramen<br />
för kontraktsvården, men det är vanligare med<br />
behandling på institution eller i öppenvård. I så<br />
fall planerar frivården, socialtjänsten och klienten<br />
tillsammans behandlingen. Det är en förutsättning<br />
att socialtjänsten tillstyrker behandling,<br />
eftersom de betalar vårdkostnaderna från<br />
den dag klienten skulle ha blivit villkorligt frigiven<br />
om fängelsestraffet utdömts.
Frivård – samhällsnytta eller räkmacka?<br />
– I Sverige har vi en tradition av att värna<br />
frivården. Vi vill gärna hålla människor<br />
ifrån fängelse, eftersom frihetsberövande<br />
ofta är nedbrytande. För rätt klient håller<br />
jag med om att kriminalvård i frihet är bäst,<br />
men det finns också många människor som<br />
hävdar att tiden i fängelse räddat livet på<br />
dem. Rätt påföljd till rätt person, säger jag.<br />
Martin Grann är chef på <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
utvecklingsenhet. Enheten analyserar<br />
och följer såväl <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
egen verksamhet som förändringar i omvärlden<br />
för att få underlag för en evidensbaserad<br />
kriminalvård. Enligt enhetens<br />
beräkningar är behandlingsprogram genomförda<br />
inom frivården 54 procent mer<br />
effektivt som återfallspreventiv insats,<br />
jämfört med behandling på anstalt.<br />
– På anstalt är det lätt att känna sig säker<br />
på hur man ska hantera drogsug och kompistryck,<br />
men fängelset är en artificiell<br />
miljö. Kan man genomgå behandlingsprogram<br />
i frivården behandlas man i sin naturliga<br />
miljö och möter alla svårigheter direkt.<br />
– Kriminalvård i frihet innebär också att<br />
den dömde kan<br />
fortsätta med en<br />
utbildning eller<br />
ett jobb och ha ett<br />
vederkvickan de<br />
socialt liv. Eller<br />
kanske skaffa ett<br />
jobb och nya kontakter,<br />
vil ket kan<br />
Martin Grann<br />
vara återfallsförebyggande.Dessutom<br />
är frivård mycket billigare för samhället,<br />
säger Martin Grann och resonerar vidare:<br />
– Är man omotiverad till ett liv utan kriminalitet<br />
eller har ett aktivt missbruk är det<br />
svårare med kriminalvård i frihet. Då kan ett<br />
fängelsestraff vara bra. Enligt en teori är<br />
fängelsestraff alltid av ondo, men det stämmer<br />
inte. Med ett väl planerat och strukturerat<br />
innehåll kan en anstaltsvistelse definitivt<br />
vara återfallsförebyggande.<br />
Martin Grann poängterar vikten av bra<br />
personutredningar. Utredningarna begärs<br />
Vid all kriminalvård<br />
i frihet måste<br />
klienten ha kontakt<br />
med frivårdskontoret.<br />
Det är fri vårds -<br />
inspek tören<br />
som samordnar<br />
planeringen av<br />
klientens hela<br />
verkställighetstid.<br />
av domstolen och det är <strong>Kriminalvården</strong><br />
som genomför dem. Då utreds personens<br />
sociala situation och behov av övervakning<br />
kopplat till risken för återfall i brott.<br />
<strong>Kriminalvården</strong> bedömer också om en frivårdspåföljd<br />
vore lämplig vid en fällande<br />
dom.<br />
– Min mening är att kriminalvård i frihet<br />
fungerar bäst under ansvar. Alltså att den<br />
dömde har ett tydligt åtagande kopplat till<br />
domen. Det kan vara en föreskrift om att<br />
följa ett drogavvänjningsprogram eller<br />
samhällstjänst. Om man inte dyker upp<br />
på sin behandling eller på sitt jobb blir det<br />
väldigt tydligt att påföljden inte fungerar<br />
och då ska sanktioner kopplas på. Det är<br />
betydligt enklare om man har föreskriften<br />
redan från domstolen, säger Martin<br />
Grann och avslutar:<br />
– Det är inte meningen att tiden i frivården<br />
ska vara som att glida fram på en<br />
räkmacka. Det är en rättslig påföljd precis<br />
som fängelse, och man måste kunna passa<br />
tider och sköta sina åtaganden.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 11
Samhällstjänst<br />
Ur Brottsbalken:<br />
27 kap. Om villkorlig dom<br />
2a§ Villkorlig dom får, om<br />
den tilltalade samtycker till<br />
det, förenas med en<br />
föreskrift om samhällstjänst.<br />
En sådan föreskrift skall avse<br />
skyldighet att utföra oavlönat<br />
arbete i lägst fyrtio och<br />
högst tvåhundrafyrtio<br />
timmar.<br />
När rätten meddelar en föreskrift<br />
om samhällstjänst skall<br />
den i domslutet ange hur<br />
långt fängelsestraff som<br />
skulle ha dömts ut, om<br />
fängelse i stället hade valts<br />
som påföljd.<br />
En föreskrift om samhällstjänst<br />
får ändras eller upphävas<br />
på talan av åklagare,<br />
när det finns skäl till det.<br />
28 kap. Om skyddstillsyn<br />
2 a § Skyddstillsyn får, om<br />
den tilltalade samtycker till<br />
det, förenas med en föreskrift<br />
om samhällstjänst.<br />
En sådan föreskrift skall avse<br />
skyldighet att utföra oavlönat<br />
arbete i lägst fyrtio och<br />
högst tvåhundrafyrtio timmar.<br />
När rätten meddelar en föreskrift<br />
om samhällstjänst<br />
skall den i domslutet ange<br />
hur långt fängelsestraff som<br />
skulle ha dömts ut, om<br />
fängelse i stället hade valts<br />
som påföljd.<br />
Övervakningsnämnden får<br />
ändra eller upphäva en<br />
föreskrift om samhällstjänst,<br />
när det finns skäl till det.<br />
12 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Att arbeta av sitt straff<br />
Bengt Karlsson är dömd för rattfylleri. Påföljden blev villkorlig<br />
dom med samhällstjänst som han utför på idrottsföreningen<br />
Smedby AIS i Norrköping.<br />
Text och foto: Elisabet Jönsson<br />
är jättebra. Alter nativet<br />
för mig var fängelse, och<br />
–Samhällstjänst<br />
skulle man hellre välja det vore<br />
man ju tokig. Jag tror att fängelse kan knäcka<br />
en person helt. Jag kan knappt föreställa mig<br />
att jag skulle komma hem till min 90-åriga<br />
mamma och berätta att jag ska sitta i fängelse.<br />
Det känns som om man blir stämplad som en<br />
mördare nästan.<br />
Bengt fick 50 timmars samhällstjänst som<br />
ska klaras av under ungefär en månads tid, så<br />
lång tid som fängelsestraffet annars skulle ha<br />
varit. I domen anges alltid det alternativa fängelsestraffet,<br />
som ligger mellan 14 dagar och ett<br />
år. Samhällstjänst är förenat med antingen villkorlig<br />
dom, som i Bengts fall, eller med skyddstillsyn.<br />
I så fall står klienten även under övervakning.<br />
Under sina 50 timmar har Bengt plockat skräp,<br />
städat omklädningsrum och krattat. Idag är<br />
det gräsklippning och kritning av fotbollsplaner<br />
som står på schemat. Bengt är arbetslös och<br />
har kunnat jobba på dagarna. Har man arbete<br />
ska samhällstjänsten utföras på fritiden. Frivården<br />
beslutar var samhällstjänsten ska utföras.<br />
Arbetet ska vara samhällsnyttigt och oavlönat<br />
och får inte utföras i något vinstdrivande<br />
företag. Vanligtvis tar ideella föreningar, hjälporganisationer,<br />
kommunal verksamhet och<br />
kyrkor emot klienter för samhällstjänst.<br />
Krister Andersson jobbar på idrottsföreningen<br />
och är handledare för dem som dömts till samhällstjänst.<br />
Smedby AIS har tagit emot samhällstjänstklienter<br />
i drygt åtta år. För Krister<br />
Anders son verkar det vara en självklarhet att<br />
föreningen ställer upp.<br />
– Jag tror att det är viktigt för människor att<br />
känna sig värdefulla, och här gör de ett värdefullt<br />
jobb. Många killar och tjejer behöver<br />
börja på ny kula. Vi får ofta hit folk som är<br />
dömda för första gången, men det är ju ett<br />
läge när det är lätt att hamna på fel bana.<br />
Samtidigt poängterar han att det är viktigt att<br />
vara rak.<br />
– Det går inte att ha någon här som äventyrar<br />
föreningens rykte. När de är här representerar<br />
de inte <strong>Kriminalvården</strong>, de representerar<br />
Smedby AIS. Om någon missköter sig går det<br />
inte att vara kvar. Då skickar jag hem dem och<br />
ringer till frivården och berättar. Men det brukar<br />
alltid fungera bra. Under alla år har jag<br />
bara skickat hem en eller två personer.<br />
Som misskötsamhet räknas till exempel att<br />
utebli utan godtagbart skäl, eller alkohol- och<br />
narkotikapåverkan under arbetspasset. Klienter<br />
som har samhällstjänst i kombination med<br />
skyddstillsyn kan vid lindrig misskötsamhet få<br />
en varning av övervakningsnämnden. Vid villkorlig<br />
dom och samhällstjänst anmäls misskötsamhet<br />
direkt till åklagare som beslutar om<br />
olika åtgärder. Allvarlig eller upprepad missskötsamhet<br />
kan leda till en ny rättegång och<br />
att fängelsestraff istället kan dömas ut.<br />
När <strong>Kriminalvården</strong> får i uppdrag att göra<br />
per sonutredningen, vilket sker innan domstolen<br />
avkunnat domen, ska alltid en bedömning<br />
ske av om klienten skulle klara av att fullgöra<br />
samhällstjänst. Utredaren ska fråga den misstänkte<br />
om dennes inställning till samhällstjänst.<br />
Om viljan inte finns går det inte att<br />
döma till samhällstjänst. Har man ett aktivt<br />
missbruk, eller kan befaras uppföra sig aggressivt,<br />
är samhällstjänst i stort sett alltid en olämplig<br />
påföljd.
» Det brukar alltid<br />
fungera bra. Under<br />
alla år har jag bara<br />
skickat hem en eller<br />
två personer.«<br />
Bengt Karlsson har trivts under sin samhällstjänst göring. – Det här ser jag inte som något direkt straff. Mitt värsta straff<br />
var när jag var tvungen att ringa till min mamma och mina pojkar och berätta att jag åkt dit för rattfylla.<br />
– Här brukar folk sköta sig. Hit kommer tjejer<br />
och killar som vill lägga brottet bakom sig<br />
och de brukar trivas. En del kommer hit långt<br />
senare och fikar och snackar lite, berättar<br />
Krister Andersson som varit handledare för<br />
många samhällstjänstklienter genom åren.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 13
Lekmannaövervakare<br />
Fakta/<br />
Lekmannaövervakare<br />
Alla klienter som står under<br />
övervakning tilldelas en<br />
handläggande tjänsteman<br />
(frivårdsinspektör). Så många<br />
klienter som möjligt ska<br />
även få stöd av en lekmannaövervakare.<br />
Lekmannaövervakare är<br />
personer med ett socialt<br />
engagemang som är beredda<br />
att finnas till hands för<br />
klienten även utanför<br />
kontorstid.<br />
Vara god förebild<br />
Lekmannaövervakaren ska vara<br />
ett stöd som den övervakade<br />
kan vända sig till och<br />
känna förtroende för.<br />
Lekmannaövervakaren ska<br />
genom sitt sätt att leva vara<br />
en god förebild och visa på<br />
alternativ till en kriminell<br />
livsstil.<br />
Lekmannaövervakaren kontrollerar<br />
att klienten följer de<br />
villkor som gäller för övervakningen.<br />
Om klienten misssköter<br />
sig ska det rapporteras<br />
till den handläggande<br />
tjänstemannen.<br />
Intervju och<br />
referenstagning<br />
För att bli lekmannaövervakare<br />
krävs ingen särskild<br />
utbildning och det spelar<br />
ingen roll vad man arbetar<br />
med. Däremot krävs ett<br />
intresse för människor, sunt<br />
förnuft och uthållighet.<br />
Innan lekmannaövervakaren<br />
godkänns ska han eller hon<br />
intervjuas hos frivården.<br />
Dessutom kontaktar frivården<br />
referenser och gör<br />
en kontroll i belastningsregistret.<br />
Den som förekommer<br />
i belastningsregistret<br />
är inte automatiskt<br />
utesluten som lekmannaövervakare,<br />
en individuell<br />
prövning görs alltid.<br />
14 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Att bara vara<br />
medmänniska<br />
– Det ger mig väldigt mycket att träffa de här människorna och<br />
kanske kunna göra något för en person som hamnat snett. Att<br />
möta en person som varit uteliggare i 18 år och diskutera livet<br />
med denne, det ger en helt ny dimension åt mitt liv.<br />
Text och foto: Elisabet Jönsson<br />
Så svarar Jan Häggberg på frågan om varför<br />
han är lekmannaövervakare. Det var<br />
en kompis som sa att han skulle passa<br />
som övervakare och då bestämde han sig för<br />
att prova. För Gunilla Erlandsson började det<br />
med att hon såg en annons i tidningen och Jan<br />
Östlund blev uppringd av frivården som undrade<br />
om han kunde vara övervakare åt en person<br />
han kände.<br />
– I min butik hade jag haft en praktikant<br />
som det gick snett för, och då frågade de om<br />
jag ville vara hans övervakare. Och det funkade<br />
bra, så sen ringde de igen och igen.<br />
Klienterna har ofta övervakning i ett års tid.<br />
Frivårdsinspektören som ansvarar för klientens<br />
påföljd försöker hitta en lämplig övervakare.<br />
Det gäller att få ihop några som passar tillsammans.<br />
Vid den första träffen ska både klienten<br />
och övervakaren säga ja eller nej. Sedan träffar<br />
övervakaren sin klient, i början varje vecka,<br />
sedan kanske varannan vecka. Dessutom har<br />
man möten tillsammans på frivårdskontoret.<br />
Hur ofta beror på klientens situation.<br />
Får man mycket<br />
utbildning från frivården?<br />
– Jo, som ny får man<br />
veta en del om sekretess<br />
och så där, och<br />
de har några temakvällar<br />
om året. Men<br />
jag tycker inte att<br />
lekmannaövervakare<br />
ska ha för mycket utbildning. Själva grejen är<br />
ju att man ska vara en vanlig människa med<br />
empati. Man ska inte formas i någon myndighetsmall,<br />
tycker Jan Häggberg.<br />
Vad gör ni när ni träffar era klienter?<br />
– För mig är det mest som att träffa en vän;<br />
man hittar på nåt eller sitter och snackar om<br />
de bekymmer man har. Min första klient var<br />
en a-lagare som har haft det svårt på många vis.<br />
Han behövde komma ut och han gillade musik.<br />
Vi var på klassiska konserter och gick på<br />
teater, fortsätter Jan Häggberg.<br />
Gunilla Erlandsson<br />
träffar ofta sina klienter<br />
hemma hos sig<br />
själv. Alla tre berättar<br />
om andra sätt att<br />
träffas: de har fiskat,<br />
sprungit i joggingspår,<br />
ätit på Kinarestaurang.<br />
– Det är ofta bra<br />
att ta en biltur, då<br />
kan det vara lättare att prata än om man bara<br />
sitter och stirrar på varandra i en soffa, säger<br />
Gunilla Erlandsson.<br />
– Ibland behöver de hjälp med något, som<br />
kontakt med kronofogden, få tillbaka körkortet,<br />
kontakt med socialtjänst eller sjukvård.<br />
Men ofta behöver de bara träffa någon, säger<br />
Jan Häggberg.<br />
Om ni fikar på stan och någon undrar vem<br />
ni är, hur funkar det?<br />
– Det är olika. En av mina klienter har inte ens<br />
berättat för sin fru att han är dömd i tingsrätten,<br />
forsätter Jan Häggberg.<br />
– Jag brukar alltid fråga i början: om vi ses<br />
på stan, känner vi varandra då? För de flesta är<br />
det inga problem, säger Jan Östlund.<br />
Gunilla berättar om en kille som presente-
Jan Hägglund, Jan Östlund och Gunilla Erlandsson är inte särskilt nöjda med titeln övervakare.<br />
– För det första är man aldrig ´över´ någon annan, och man ´vakar´ ju knappast heller.<br />
Kontaktperson låter bättre.<br />
rade henne som sin svensklärare. Om de var<br />
hemma hos honom och hans kompisar kom<br />
dit sa klienten alltid att hon var där för att<br />
lära honom bättre svenska.<br />
Varför behövs lekmannaövervakare?<br />
– För att vi inte är<br />
myndighetspersoner<br />
utan bara människor.<br />
På vissa bryter<br />
svetten fram i<br />
pannan bara de hör<br />
ordet ‘myndighet’,<br />
förklarar Jan Östlund.<br />
Gunilla Erlands<br />
son håller med:<br />
– Att bara vara<br />
medmänniska är<br />
viktigt. Många har<br />
inte ens varit i ett<br />
‘vanligt’ hem. Jag kan vara den enda ‘vanliga’<br />
människan de känner. Många behöver hjälp i<br />
det dagliga livet som ingen annan kan ge. Inte<br />
ens luttrade kriminella är så kaxiga när det<br />
gäller kontakt med kronofogden, pantbanken<br />
eller socialen.<br />
– En del blir man mer än övervakare för. En<br />
person jag har övervakat för flera gånger, har jag<br />
ungefär samma kontakt med när han inte står<br />
under övervakning. Det är till mig han ringer<br />
om det händer nåt, berättar Jan Östlund.<br />
Hur känns det om man får övervaka samma<br />
person gång efter gång?<br />
– Man måste ha hjälp och kontakt med<br />
samhället, oavsett om man har begått ett brott<br />
eller inte. Och man får inte tappa modet. Har<br />
någon åkt dit åtta gånger får man tänka att<br />
den nionde gången kanske är den som gör<br />
förändringen, säger Jan Häggberg.<br />
De tre övervakarna har exempel på det.<br />
– När det går bra och folk kommer på rätt<br />
köl känns det fantastiskt. När en rejält strulig<br />
kille jag hade fick stadga i sitt liv, förlovade sig,<br />
skaffade barn och jobb, då kändes det som om<br />
jag hade kunnat frälsa hela världen. Nu ser jag<br />
ju att det inte främst var min förtjänst, men<br />
då svävade jag som på moln, säger Gunilla<br />
Erlandsson.<br />
Jan Östlund berättar något liknande:<br />
– En klient som hade dåliga förutsättningar,<br />
ett mångårigt och kraftigt blandmissbruk, var<br />
illa däran, han hade sin familj och vänner i<br />
samma situation. Nu lever han helt ren sedan<br />
många år tillbaka, tillsammans med sin fästmö.<br />
Det kan finnas en ljusning för alla.<br />
Vad vill ni säga till den som funderar på<br />
att bli övervakare?<br />
– Prova. Det är inte så farligt. Samhället<br />
skulle bli bättre om fler får uppleva att kriminella<br />
är vanliga människor.<br />
Viss ersättning<br />
Viss ekonomisk ersättning<br />
utgår för den som är övervakare.<br />
Arvodet är 250 kronor<br />
i månaden och kostnadsersättningen<br />
250 kronor per månad.<br />
Viss ersättning för aktiviteter<br />
eller annat som är överenskommet<br />
kan också utgå.<br />
Den som är intresserad av att<br />
bli lekmannaövervakare är<br />
välkommen att kontakta<br />
<strong>Kriminalvården</strong>.<br />
» På vissa bryter<br />
svetten fram<br />
i pannan bara<br />
de hör ordet<br />
‘myndighet’.«<br />
» När det går bra<br />
och folk kommer<br />
på rätt köl känns<br />
det fantastiskt.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 15
Övervakningsnämnden<br />
Fakta/<br />
Skyddstillsyn<br />
Misskötsamhet är till exempel<br />
att inte sköta kontakten med<br />
frivården eller lekmannaövervakaren.<br />
Det kan också<br />
vara att inte följa föreskrifter<br />
som meddelats av domstol<br />
eller övervakningsnämnd.<br />
Övervakningsnämnden<br />
kan besluta om att förlänga<br />
övervakningstiden och<br />
meddela föreskrifter om att<br />
hålla tät kontakt under viss<br />
tid eller att genomgå<br />
behandling. Dessutom kan<br />
nämnden meddela klienten<br />
en varning. Om klienten<br />
ändå inte sköter sig kan<br />
ärendet återförvisas till<br />
åklagaren. Det kan då bli ny<br />
rättegång och ett fängelsestraff<br />
kan istället komma att<br />
dömas ut. Åtgärderna varierar<br />
beroende på hur allvarlig<br />
misskötsamheten är.<br />
Nämndens<br />
ordförande tittar<br />
klienten i ögonen<br />
för att försäkra sig<br />
om att han är med<br />
på vad som sägs.<br />
16 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Om det inte funkar?<br />
Markus är dömd till skyddstillsyn med särskild föreskrift att han<br />
ska genomgå drogavvänjande behandling. Men han trivs inte<br />
med den behandling han har i öppenvården, så han har helt<br />
enkelt struntat i att gå dit.<br />
Text och foto: Elisabet Jönsson<br />
Därför är Markus kallad till frivårdskontoret,<br />
för ett möte med övervakningsnämnden.<br />
Nämnden beslutar om<br />
sanktioner för den som inte följer de regler som<br />
satts upp för klientens verkställighet.<br />
Den handläggande frivårdsinspektören läser<br />
upp ärendet och säger att frivården föreslår att<br />
nämnden utdelar en varning. Markus får också<br />
tillfälle att säga om han tycker att beskrivningen<br />
stämmer. I det här fallet har Markus<br />
själv tagit initiativ till en annan behandlingsform,<br />
och tycker att det borde vägas in i beslutet.<br />
När nämnden ska diskutera får Markus och<br />
frivårdsinspektören gå ut en stund, men de kalllas<br />
in nästan direkt igen. Det gick fort för övervakningsnämnden<br />
att fatta sitt beslut.<br />
– För det som har hänt får du en varning. En<br />
varning är ett första steg. Om du missköter dig<br />
igen får du som regel inte varning, utan då<br />
återförvisas ärendet till åklagaren. Då kan det<br />
bli ny rättegång och ett fängelsestraff kan istället<br />
dömas ut. Och det är dumt att försätta sig<br />
i den situationen, eller hur?<br />
Nämndens ordförande Lennart Nilsson tittar<br />
klienten i ögonen för att försäkra sig om att<br />
han är med på vad som sägs. Markus säger att<br />
han håller med, och att han har för avsikt att<br />
följa sin nya behandlingsplan, som han hoppas<br />
få igenom både med frivården och med den<br />
nya behandlaren. Han får varningen skriftligt,<br />
och sedan är mötet över för hans del.<br />
Östergötlands övervakningsnämnd har möten<br />
varje måndag, varannan gång på frivården<br />
i Norrköping, varannan gång i Linköping. Den<br />
här gången är mötet i Linköping. Nämnden<br />
består av en ordförande, i det här fallet en rådman<br />
från Linköpings tingsrätt, och tre lek-<br />
Ordförande Lennart Nilsson förklarar noga för<br />
klienten vad nämndens beslut innebär.<br />
mannaledamöter, utsedda av landstingsfullmäktige.<br />
Protokoll skrivs av en notarie från<br />
tingsrätten.<br />
Nästa klient har inte kommit till mötet, men<br />
har meddelat att hon kan vara med per telefon.<br />
– Det är bättre att ha klienten här så att man<br />
ser att den förstår vad som händer, men vi<br />
ringer väl upp i det här fallet, säger Lennart<br />
Nilsson.<br />
Den här klienten har uteblivit från möten<br />
både med frivården och med drogbehandlingen.<br />
Hon blev också omhändertagen av polisen<br />
härom kvällen och i hennes blod fanns spår av<br />
narkotika. Hon hävdar själv att hon inte tar<br />
droger.
Idag bestod nämnden av ordförande Lennart Nilsson, ledamöterna Artturi Affleckt, Åke Andersson och<br />
Patrik Björling. Evelina Tejle förde protokoll.<br />
Nämnden utdelar en varning men har också<br />
ett annat problem: klienten är dömd till samhällstjänst,<br />
men det går inte att verkställa om<br />
man har ett aktivt missbruk. Frivården ska<br />
titta mer på ärendet, men troligen kommer<br />
det upp i övervakningsnämnden snart igen.<br />
Kanske får samhällstjänsten tas bort från påföljden,<br />
den måste i alla fall skjutas upp.<br />
Alternativt får ärendet redovisas tillbaka till<br />
åklagaren, som kan begära hos rätten att en<br />
annan påföljd döms ut.<br />
Några av klienterna har inte dykt upp, och<br />
inte heller meddelat sig. Det är inte alldeles<br />
ovanligt. I en del fall vet inte heller frivården<br />
var personen finns, kanske har han eller hon<br />
ingen fast bostadsadress. Då blir det aktuellt<br />
för nämnden att besluta om omhändertagande.<br />
Det innebär att polisen får i uppdrag att<br />
hämta in personen till häktet. Över vakningsnämnden<br />
beslutar sedan om den omhändertagna<br />
personen ska sitta kvar i häktet i väntan<br />
på övervakningsnämndens nästa sammanträde.<br />
– Omhändertagande är ingen påföljd eller<br />
något straff. Det är det sätt vi har att komma<br />
i kontakt med någon som håller sig undan,<br />
förklarar ordföranden.<br />
De flesta förseelser som tas upp i nämnden<br />
har skett relativt nyligen, ofta senaste månaden.<br />
Frivården reagerar ofta snabbt på missskötsamhet,<br />
allt för att klienten ska genomföra<br />
den påföljd de är dömda till och få hjälp<br />
till ett liv utan kriminalitet.<br />
Lekmannaledamöterna känner att de gör en<br />
viktig samhällsinsats.<br />
– Det är viktigt att vi är här som samhällets<br />
öga. Men man kan känna sig maktlös. Många<br />
av klienterna är unga och har stora problem<br />
med alkohol och droger. Men de har komplexa<br />
problem, och många hade problem redan<br />
innan de provade droger. Drogerna kanske<br />
inte är roten till det onda, utan bara en<br />
beståndsdel, funderar Artturi Affleckt, som<br />
varit ledamot i tjugo år.<br />
Några av<br />
klienterna<br />
har inte dykt upp,<br />
och inte heller<br />
meddelat sig.<br />
Det är inte<br />
alldeles ovanligt.<br />
» Man kan känna<br />
sig maktlös.<br />
Många klienter<br />
är unga och<br />
har stora problem<br />
med alkohol<br />
och droger.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 17
Verkställighetsplanering<br />
Fakta/ Om vsp<br />
Verkställighetsplan, vsp, kallas<br />
den plan som ska upprättas<br />
för varje klient/intagen med<br />
kriminalvårdspåföljd. För<br />
intagna i häkte görs en<br />
plan för häktesvistelsen.<br />
Sedan 2005 är vsp:na inlagda<br />
i ett datasystem, vilket<br />
under lättar för personal från<br />
olika enheter att arbeta med<br />
samma planering.<br />
1 oktober 2010 börjar nya<br />
föreskrifter om verkställighetsplanering<br />
att gälla. I de<br />
nya föreskrifterna talas inte<br />
längre om mål utan om vilka<br />
åtgärder som bör sättas in<br />
för att minska återfall i brott.<br />
Åtgärder är mer konkreta<br />
och lättare att följa upp<br />
än mål.<br />
Vid risk- och behovsbedömningarna<br />
används ibland<br />
särskilda utredningshjälpmedel.<br />
Exempelvis SARAchecklistan<br />
vid partnervåld<br />
och ASI-utredning vid<br />
missbruksproblem.<br />
Frivården som vsp-samord nare<br />
för anstaltsärendena drog<br />
igång på prov 2006 och<br />
permanentades 2008.<br />
Arbetssättet föreslogs av<br />
internrevisionen 2004<br />
efter att den konstaterat<br />
en brist på samverkan och<br />
helhetssyn i arbetet med vsp.<br />
Det finns fyra utslussningsalternativ<br />
som syftar till<br />
att förbereda för livet efter<br />
anstaltstiden: vårdvistelse,<br />
frigång, utökad frigång<br />
och halvvägshus.<br />
18 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Planerad verkställighet<br />
Alla klienter med kriminalvårdspåföljd ska ha en plan för verkställigheten.<br />
Tanken är att planen ska följa klienten som en röd<br />
tråd från häkte till anstalt och frivård. Rollen som samordnare av<br />
planeringen har frivården.<br />
Text: Minna Nyman Sabbadini Foto: Lars Forsstedt<br />
Frivårdsinspektör Helena Söderström är<br />
på väg till anstalten Färingsö för att<br />
träffa sin klient Maria som avtjänar ett<br />
tvåårigt fängelsestraff. Ett glatt ”välkommen”<br />
hörs från porttelefonen innan grinden öppnas.<br />
Solen gassar och på ängen nedanför råmar kossorna.<br />
I centralvakten sammanstrålar Helena<br />
med kriminalvårdaren Åsa Johansson. Deras<br />
samarbete kring Marias situation är ett exempel<br />
på verkställighetssamordning.<br />
Att göra verkställighetsplaner, vsp, är egentligen<br />
inget nytt. I lagstiftningen från 1974 står<br />
att alla klienter i kriminalvården ska ha en behandlingsplan,<br />
som det tidigare kallades.<br />
Arbetet med verkställighetsplanerna förtydligades<br />
dock med nya föreskrifter 2001, och i<br />
samband med det infördes en gemensam mall.<br />
– Dokumentet för verkställighetsplanering<br />
har gjort att vårt arbete med klienterna har fått<br />
en helt annan struktur och ordning. Alla insatserna<br />
ska vara tydligt kopplade till att förebygga<br />
återfall i brott, berättar Helena Söderström<br />
som arbetar vid frivården Södertörn.<br />
Rent konkret innebär vsp-arbetet att information<br />
om klientens historik och aktuella sociala<br />
situation samlas in på ett strukturerat sätt.<br />
Sedan görs en risk- och behovsbedömning som<br />
bygger på de faktorer som forskning visat är<br />
relevanta för att förebygga återfall i brott.<br />
Tidigare kriminalitet är exempelvis en faktor<br />
som markant ökar risken för återfall i brott.<br />
Andra faktorer som ökar risken för ny kriminalitet<br />
är antisocialt livsmönster, kriminellt umgänge<br />
och kriminella attityder och värderingar.<br />
Dessa fyra faktorer är särskilt viktiga att fånga<br />
upp för kriminalvården eftersom de inte är statiska,<br />
de går därmed att förändra. Nästa steg är<br />
att planera för vilka insatser som klienten behöver<br />
under verkställigheten och här är risk- och<br />
behovsbedömningen vägledande.<br />
Helena Söderström<br />
– I och med vsp:n måste vi ta ställning till<br />
olika faktorer som vi kanske inte alltid uppmärksammade<br />
tidigare. Därmed tror jag att<br />
vsp:n gör att vi i mindre utsträckning missar<br />
insatsområden, säger Helena Söderström.<br />
Frivårdens samordningsansvar innebär att<br />
frivården redan från början av anstaltsvistelsen<br />
ska vara med och planera för verkställigheten<br />
och utslussningen från anstalten. Att frivården<br />
fått det ansvaret är ganska naturligt eftersom<br />
klientens resa ofta börjar hos frivården med<br />
personutredningen och efter villkorlig frigivning<br />
från anstalt ställs många av klienterna<br />
under övervakning hos frivården.<br />
För Helena Söderström innebär arbetssättet<br />
att hon nuförtiden har väldigt tät kontakt med<br />
många av klienterna redan under anstaltstiden.<br />
Eftersom hon arbetar som handläggare för<br />
kvinnor framförallt har hon ett väl upparbetat<br />
samarbete med anstalten Färingsö.
– Jag har telefon- eller mejlkontakt med<br />
klienternas kontaktmän varje vecka och känner<br />
mig väldigt delaktig i klientens planering<br />
även om jag inte är fysiskt närvarande. När<br />
klienten sedan friges tar jag bara vid, berättar<br />
Helena Söderström.<br />
Tillbaka till Färingsö. Helena Söderström och<br />
Åsa Johansson beger sig ner till den öppna<br />
avdelningen Björngärdet för att träffa Maria.<br />
De ska börja arbeta med hennes ansökan om<br />
utökad frigång, ett av de nya utslussningsalternativen.<br />
Maria friges villkorligt till våren<br />
och de sista fyra månaderna av fängelsestraffet<br />
hoppas hon på att få bo utanför anstalten med<br />
fotboja. Förutom boendet är det en massa<br />
detaljer som ska dokumenteras i ansökan som<br />
Helena ska formulera och sedan skicka till<br />
regionjuristerna för beslut.<br />
Helena Söderström ser många vinster i att<br />
på det här sättet samordna verkställighetsplaneringen.<br />
– Man använder varandra som resurser.<br />
Anstaltspersonalen kan ha massor med information<br />
från anstaltstiden som är bra att känna<br />
till. Vi på frivården kan ha information från<br />
personutredningen och ibland har vi haft<br />
kontakt med klienten i massor med år.<br />
Samarbetet leder till mindre dubbelarbete, och<br />
om vi är samspelta kan klienten inte spela ut<br />
oss mot varandra. Jag tänker även att det är en<br />
vinst för klienterna som slipper att prata om<br />
sina problem om och om igen, berättar hon.<br />
Hur gör man då klienten delaktig i sin egen<br />
planering?<br />
– Jag är noga med att alltid få ett telefonsamtal<br />
med klienten initialt och inför frigivning.<br />
Dessutom försöker jag att prioritera att<br />
besöka klienten på anstalten. Sedan gör jag<br />
alltid en muntlig sammanfattning för klienten<br />
av vad jag skrivit i vsp:n, berättar Helena<br />
Söderström.<br />
Att få samarbetet att flyta i en så stor organisation<br />
som <strong>Kriminalvården</strong> är däremot inte<br />
alltid så lätt. Och även om <strong>Kriminalvården</strong><br />
kommit långt i arbetet med verkställighetsplanerna<br />
återstår en hel del att göra.<br />
Nu planerar <strong>Kriminalvården</strong> en fördjupad<br />
vsp-utbildning till början av 2011. Man ska<br />
även arbeta fram ett effektivare stöd för uppföljning.<br />
Den tid som kommer. Kriminalvårdaren<br />
Åsa Johansson och<br />
frivårdsinspektör Helena<br />
Söderström samtalar med<br />
klienten Maria om resten av<br />
hennes tid i kriminalvården.<br />
» Det är en vinst<br />
för klienterna som<br />
slipper att prata<br />
om sina problem<br />
om och om igen.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 19
Påföljdsutredningen<br />
Elisabeth Lager<br />
Fakta/<br />
Påföljdsutredningen<br />
Utredaren ska göra en översyn<br />
av påföljdssystemet för<br />
vuxna och unga lagöverträdare.<br />
Utredaren ska<br />
analysera hur betydelsen av<br />
brottslighetens art kan begränsas<br />
och dess innebörd<br />
klart avgränsas. Vidare ska<br />
utredas vilken betydelse<br />
tidigare brottslighet ska<br />
tillmätas. Utredaren ska<br />
också undersöka behovet<br />
av förslag som ger flerfaldig<br />
brottslighet större genomslag<br />
vid påföljdsbestämningen<br />
eller som motverkar<br />
sådan brottslighet mer<br />
effektivt.<br />
Utredaren ska analysera<br />
hur användningen av<br />
fängelse, i första hand de<br />
korta straffen, kan minska<br />
samtidigt som trovärdigheten<br />
i systemet kan upprätthållas.<br />
Det ska utredas hur valet av<br />
ingripanden som inte utgör<br />
fängelse i anstalt ska ske,<br />
vilket innehåll ingripandena<br />
ska ha samt hur reaktionerna<br />
vid återfall i brott och annan<br />
misskötsamhet ska utformas.<br />
Utredaren ska även ta<br />
ställning till om intensivövervakning<br />
med elektronisk<br />
kontroll kan användas<br />
i ökad utsträckning eller på<br />
annat sätt förändras.<br />
Dessutom ska det utredas<br />
hur användningen av dagsböter<br />
kan öka och hur verkställigheten<br />
av böter kan<br />
effektiviseras.<br />
20 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Mer lika inför lagen?<br />
En bred utredning om framtidens påföljder har tillsatts av regeringen.<br />
Just nu diskuterar Påföljdsutredningen att det endast ska<br />
finnas två påföljder för vuxna lagöverträdare; böter och fängelse,<br />
där det under vissa förutsättningar kan beslutas att fängelsestraffet<br />
ska vara villkorligt.<br />
Text: Elisabet Jönsson Foto: Elisabet Jönsson / Arkiv<br />
Som expert i Påföljdsutredningen sitter<br />
Elisabeth Lager, <strong>Kriminalvården</strong>s chefsjurist.<br />
– Jag tycker att det är jättebra att utredningen<br />
har tillsatts. Nuvarande påföljdssystem kritiseras<br />
för att det är för komplext och uppdelat, med<br />
så många alternativ och så snåriga beslutsvägar<br />
att det är svårbegripligt för den enskilde och<br />
besvärligt att tillämpa på ett enhetligt sätt av<br />
domstolarna. Och det är dags att tankarna om<br />
proportionalitet och likabehandling får genomslag<br />
även när det gäller frivårdspåföljderna.<br />
Tankarna Elisabeth Lager syftar på är de om<br />
att brottets straffvärde ska styra vilket straff<br />
som ska utmätas. När brottsbalken infördes i<br />
början av 1960-talet pratades mest om preventivt<br />
och behandlande arbete. Detta har sedan<br />
kritiserats för att det leder till stora olikheter<br />
inför lagen. Genom 1989 års påföljdsreform<br />
sattes istället straffvärdet i centrum. Varken<br />
allmänprevention – att avskräcka andra – eller<br />
vård- eller behandlingsskäl skulle användas som<br />
grund för påföljdsbestämningen. Straffvärdet<br />
fick dock inte genomslag fullt ut. Fortfarande<br />
sker valet mellan skyddstillsyn och villkorlig<br />
dom framför allt efter prognostiska kriterier;<br />
som skäl för villkorlig dom ska beaktas om det<br />
saknas anledning att anta att den tilltalade<br />
kommer att begå nya brott och som skäl för<br />
skyddstillsyn ska beaktas om det finns anledning<br />
att anta att det kan bidra till att den tilltalade<br />
avhåller sig från brott.<br />
– Idag kan den dömde – eller andra – inte<br />
alltid heller se hur allvarligt rätten ser på brottet<br />
han eller hon begått. Döms man till skyddstillsyn<br />
kan innehållet se likadant ut oavsett om<br />
straffvärdet är tre eller elva månaders fängelse.<br />
– Hur ingripande straffet ska vara måste<br />
bero på brottet man begått och hur allvarligt<br />
samhället bedömer det. Ingen döms till fängelse<br />
en viss tid för att någon tycker att det är<br />
”bra för den”. På samma sätt bör även ingripandenivån<br />
för andra påföljder kopplas till<br />
brottets svårighetsgrad. Sedan ska man självklart<br />
fylla påföljden – i fängelse eller i frivård<br />
– med den behandling eller det andra innehåll<br />
som just den individen har förutsättningar för<br />
och behov av, tycker Elisabeth Lager.<br />
Genomgripande reform<br />
Påföljdsutredningen tillsattes 2009 och har fått<br />
ganska lång tid på sig att komma fram till sina<br />
slutsatser. Inte förrän sista maj 2012 ska slutrapporten<br />
redovisas. Men sen är det också den mest<br />
genomgripande utredningen sedan brottsbalkens<br />
tillkomst. Elisabeth Lager tror att ny lagstiftning<br />
tidigast kan träda i kraft någon gång<br />
2014-2015. En genomgripande reform kräver<br />
en bred remiss och stort politiskt arbete.<br />
Utredningen har flera olika uppdrag. Det<br />
gäller hela påföljdssystemet – vilka påföljder<br />
ska domstolarna välja och vilket innehåll ska<br />
påföljderna ha. Utredningen ska särskilt titta<br />
på om samhällstjänst och intensivövervakning<br />
med elektronisk kontroll (i dagligt tal kallat<br />
IÖV eller fotboja) kan användas mer, och hur<br />
man kan minska de korta fängelsestraffen.<br />
– Utredningen är långt ifrån klar, men utredaren<br />
är ändå väldigt öppen med hur vi resonerar<br />
och var vi ligger just nu.<br />
En sak som utredningen hunnit diskutera är<br />
möjligheten att införa ett system med villkorligt<br />
fängelse.<br />
– Vi diskuterar nu att föra in alla ingripanden,<br />
utom fängelse i anstalt och böter, under en och<br />
samma hatt, nämligen villkorligt fängelse.<br />
Villkorligt fängelse skulle innebära att domstolen<br />
i domen anger fängelsestraffets längd<br />
men om den dömde uppfyller vissa villkor behöver<br />
straffet inte verkställas i anstalt. Grundvillkoret<br />
är att den dömde ska avhålla sig från<br />
nya brott under en prövotid. Det villkorliga
fängelsestraffet ska också förenas med olika tillläggssanktioner,<br />
som böter, samhällstjänst, programverksamhet<br />
eller vård- och behandlingsföreskrifter.<br />
Ju längre fängelsestraff, desto mer<br />
innehåll i tilläggssanktionerna. Skulle den dömde<br />
inte sköta sina åtaganden kan straffet verkställas<br />
i fängelse. Tanken är dock att misskötsamhet<br />
och återfall i första hand ska hanteras<br />
genom strängare tilläggssanktioner.<br />
Brottets art ges mindre vikt<br />
Nu gäller att om ett brotts straffvärde motsvarar<br />
över ett års fängelse, är förstahandsvalet<br />
fängelse. Vid lägre straffvärde ska man i första<br />
hand välja frivård. Vissa brott anses dock vara<br />
”av sådan art” att de ska leda till fängelse även<br />
om straffvärdet är lägre och den tilltalade tidigare<br />
är ostraffad. Men här anser många jurister<br />
att det har blivit rörigt.<br />
Särbehandlingen på grund av brottslighetens<br />
art var från början tänkt som en undantagsregel<br />
för t.ex. rattfylleri och bokföringsbrott.<br />
Men brottets art har utvidgats och domstolarna<br />
hänvisar till det i allt större utsträck ning.<br />
Betydelsen av art är ett avsteg från huvudprincipen<br />
att det är brottets straffvärde som utvisar<br />
hur allvarligt domstolen ser på brottet. Dessutom<br />
leder särbehandlingen till att det döms<br />
ut ett stort antal korta fängelsestraff – och även<br />
i övrigt mer kostnadskrävande påföljder, som<br />
samhällstjänst – för förstagångsförbrytare. Därför<br />
vill regeringen ha förslag på hur man kan<br />
komma till rätta med det.<br />
Dömas till fotboja<br />
Elisabeth Lager ser också potentialen i att<br />
kunna använda intensivövervakningen med<br />
fotboja på ett nytt sätt.<br />
– Intensivövervakningen har fungerat väldigt<br />
väl, men många domare tycker att det är<br />
konstigt att det är en verkställighetsform och<br />
inte en påföljd som de direkt kan döma till. Jag<br />
tror att det skulle kunna vara en tilläggssanktion<br />
vid villkorligt fängelse, istället för en verkställighetsform<br />
av fängelse, säger Elisabeth<br />
Lager och fortsätter att fundera:<br />
– Man skulle också kunna använda elektronisk<br />
övervakning på nya sätt, t.ex. förbud att<br />
vistas på vissa platser. Är du dömd för krogslagsmål<br />
kanske du inte ska få gå till Stureplan,<br />
men kanske på en promenad i skogen.<br />
Stort jobb för personutredare<br />
Om innehållet i frivårdspåföljden i högre grad<br />
skulle bestämmas av domstolen skulle det<br />
innebära ett stort förarbete för frivården. Det<br />
är frivården som idag genomför den personutredning<br />
som vägleder domstolen i dess beslut.<br />
– Det skulle bli stor skillnad i vårt arbetssätt<br />
om man redan vid personutredningen måste<br />
beskriva vad frivården kan erbjuda vid en eventuell<br />
påföljd, så att domstolen kan ta ställning<br />
om det är ”lämpligt ingripande”. Dessutom kan<br />
processen ta lång tid och förutsättningarna ändras,<br />
t.ex. för intensivövervakning. Till tingsrättsförhandlingen<br />
kanske personen bor med sin<br />
make och har en bostad, när överklagandet<br />
kommer till hovrätten kanske hon har skiljt sig<br />
och är bostadslös. En del blir också frikända, och<br />
utredningsarbetet kan då sägas ha gjorts i onödan.<br />
– För att detta ska fungera måste frivården<br />
redan i detta tidiga läge ha ett hum om hur<br />
långt straffet kan tänkas bli, vilket inte är det<br />
lättaste. En tanke som tidigare väckts är att<br />
åklagarna redan i stämningsansökan skulle<br />
ange ett förslag till påföljd, vilket kunde hjälpa<br />
handläggarna hos oss, säger Elisabeth Lager<br />
och avslutar:<br />
– Det är frågor som utredningen måste fortsätta<br />
att diskutera.<br />
forts<br />
Fakta/<br />
Påföljdsutredningen<br />
Utredaren ska ta ställning<br />
till om den som har fyllt<br />
18 år ska behandlas som<br />
en vuxen lagöverträdare.<br />
De särskilda påföljderna<br />
för unga lag överträdare<br />
ska ses över.<br />
Användningen av böter<br />
för brott före 18 års ålder<br />
ska slopas eller begränsas.<br />
Slutligen ska utredaren ta<br />
ställning till om ett system<br />
med villkorligt fängelse<br />
ska införas.<br />
Särskild utredare är hovrättspresident<br />
Fredrik Wersäll, som<br />
till sin hjälp har ett sekretariat<br />
och en expertgrupp från<br />
framför allt rättsväsendet.<br />
Det finns också en parlamentarisk<br />
referensgrupp knuten till<br />
utredningen.<br />
www.sou.gov.se/pafoljd<br />
Fakta/<br />
Personutredning<br />
I de flesta brottmål där<br />
fängelse kan bli påföljden<br />
begär domstolen in en personutredning<br />
från <strong>Kriminalvården</strong>.<br />
Personutredningen genomförs<br />
av frivården. I utredningen<br />
beskrivs den<br />
åtalades sociala situation<br />
och behov av övervakning<br />
kopplat till risken för<br />
återfall i brott. Frivården<br />
bedömer sedan om en<br />
frivårdspåföljd vore<br />
l ämplig vid en fällande<br />
dom och om personen<br />
skulle klara av att utföra<br />
samhällstjänst.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 21
Behandlingsprogram<br />
Fakta/<br />
Behandlingsprogram<br />
Just nu bedrivs program som<br />
riktar sig mot följande risk-<br />
och brottsbeteenden: alkohol-<br />
och droganvändning,<br />
våld, våld i nära relation,<br />
sexualbrott och kriminellt<br />
beteende. De flesta program<br />
som genomförs i grupp har<br />
även några individuella<br />
träffar mellan program-<br />
ledare och klient.<br />
ETS<br />
Enhanced Thinking Skills.<br />
Allmänt kriminalitetsprogram<br />
med 20 gruppsessioner.<br />
One-to-One<br />
Allmänt kriminalitetsprogram<br />
med 21 individuella<br />
träffar.<br />
Brottsbrytet<br />
Allmänt kriminalitetsprogram<br />
med 25 gruppsessioner.<br />
BSF<br />
Beteende Samtal<br />
Förändring. Allmänt kriminalitetsprogram<br />
med fem<br />
individuella sessioner.<br />
12-steg<br />
Alkohol- och narkotikaprogram,<br />
upp till tio<br />
månader långt. Grupp.<br />
Våga Välja<br />
Missbruksprogram. 25<br />
gruppträffar.<br />
Prism<br />
Programme for Reducing<br />
Individual Substance Misuse.<br />
Missbruksprogram med<br />
21 individuella träffar.<br />
22 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Att utveckla behandling<br />
<strong>Kriminalvården</strong> har bedrivit behandlingsprogram under en<br />
lång följd av år med förhoppningen att dessa ska bidra till<br />
minskade återfall i brott. Programmen var till en början ofta<br />
lokalt utvecklade, bedrevs i liten skala och hade ett mycket<br />
skiftande innehåll.<br />
Text: Stig-Åke Johansson/ Elisabet Jönsson Foto: Anna Rut Höglund / Elisabet Jönsson<br />
Vid en inventering i mitten av 1990-talet<br />
fanns nära 270 programvarianter.<br />
Det var en tid när ”tusen blommor<br />
blom made” men där innehållet generellt sett<br />
inte var byggt på vetenskaplig grund, sånär<br />
som på ett par undantag.<br />
Forskningsstudier från framförallt Ka na da<br />
och USA visade med tiden att det hade stor<br />
betydelse för antalet återfall om programmen<br />
uppfyllde vissa grundläggande krav. <strong>Kriminalvården</strong><br />
beslöt därför att inleda ett arbete med<br />
mål att endast bedriva program som bedöms<br />
klara en vetenskaplig prövning, så kallad ackreditering.<br />
En ackrediteringspanel inrättades<br />
2002 bestående av åtta externa ledamöter från<br />
i huvudsak universiteten och med särskild<br />
kunskap inom området.<br />
I panelen ingår även representanter från<br />
Krimi nal vården som svarar för den kriminalvårdsspecifika<br />
kunskapen. Från och med 2007<br />
rekryteras de externa ledamöterna ur <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
vetenskapliga råd, som består av ett<br />
20-tal disputerade forskare från olika områden,<br />
vars kunskaper bedömts viktiga för <strong>Kriminalvården</strong>.<br />
Sammansättningen av panelen<br />
skiftar därmed, beroende på vilket program<br />
som ska bedömas.<br />
<strong>Kriminalvården</strong> bedriver numera endast program<br />
som antingen är ackrediterade eller är<br />
under utveckling mot ackreditering, vilket innebär<br />
att det gjorts en bedömning att det finns<br />
förutsättningar att utveckla programmet mot<br />
ackreditering. Målet som sattes inledningsvis är<br />
därmed uppnått.<br />
Programuppdragen beslutas av generaldirektören<br />
och är resurssatta för att säkerställa<br />
att det finns tillräckliga medel för att bedriva<br />
programmen enligt uppställda krav.<br />
På följande sidor beskrivs vilka ackrediterade<br />
program som bedrivs inom <strong>Kriminalvården</strong><br />
under 2010. Som framgår är programmen i<br />
stor utsträckning importerade från andra länder<br />
och har anpassats för svenska förhållanden.<br />
Detta sammanhänger med att Sverige är ett<br />
litet land och att programutveckling är mycket<br />
resurskrävande. Programmanualer och övriga<br />
dokument upptar vanligen flera hundra<br />
sidor för varje program. Det tar också tid att få<br />
ihop tillräckligt stora populationer för att bedöma<br />
om programmet har effekter.
<strong>Kriminalvården</strong> arbetar systematiskt för att enbart ha nationellt godkända program.<br />
Programmen måste ha en tydlig teori kring hur programmet åstadkommer en förändring<br />
hos klienterna, samt en plan för hur programmet fortlöpande ska utvärderas.<br />
Kärt barn har många namn<br />
I<br />
denna skrift har vi genomgående valt att<br />
kalla alla presenterade program för behandlingsprogram.<br />
Andra namn som förekommer<br />
inom <strong>Kriminalvården</strong> är påverkansprogram<br />
och brotts- och missbruksprogram,<br />
förkortat BoM-program.<br />
– Våra program innehåller mer eller mindre<br />
behandling. En del är djupgående och innehåller<br />
starka inslag av behandling, andra kan sna-<br />
rare räknas som motivationsprogram – kortare<br />
och mer övergripande, berättar Martin Grann,<br />
<strong>Kriminalvården</strong>s utvecklingschef.<br />
– Men det är bra att ha ett gemensamt namn<br />
för alla program, och helst någonting som fler<br />
än de som arbetar inom <strong>Kriminalvården</strong> kan<br />
förstå. Vad ett BoM-program är, är inte så lätt<br />
för utomstående att veta, avslutar Martin<br />
Grann.<br />
forts<br />
Fakta/<br />
Behandlingsprogram<br />
Prime for Life<br />
För alla som använder<br />
narkotika eller gör högriskval<br />
när det gäller alkohol.<br />
4-6 gruppträffar.<br />
ÅP<br />
Återfalls preventionsprogram<br />
för missbrukare.<br />
8 individuella träffar.<br />
ART<br />
Aggression Replacement<br />
Training. Grupprogram,<br />
riktat till dömda för våldsbrott.<br />
30 sessioner.<br />
VPP<br />
Våldspreventivt program<br />
med upp till 87 gruppträffar.<br />
IDAP<br />
Integrated Domestic Abuse<br />
Programme. Grupprogram<br />
för män som använt hot,<br />
våld eller annat kontrollerande<br />
beteende gentemot<br />
sin partner/före detta partner.<br />
27 träffar.<br />
ROS<br />
Relation och Samlevnad.<br />
För sexualbrottsdömda<br />
män. 36-56 tillfällen i grupp.<br />
Finns även som individuellt<br />
alternativ som omfattar<br />
20 sessioner.<br />
Vinn<br />
Kriminalitetsprogram utvecklat<br />
speciellt för kvinnor.<br />
16 träffar. Grupp.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 23
ETS<br />
Emma Sjöström<br />
Fakta/Om ETS<br />
Enhanced Thinking Skills är<br />
ett allmänt kriminalitetsprogram<br />
för män och kvinnor.<br />
Programmet är från början<br />
utvecklat i England och<br />
används inom <strong>Kriminalvården</strong><br />
sedan 2003. Det är<br />
ett kognitivt beteende-<br />
orienterat program och<br />
omfattar totalt 20 sessioner,<br />
två till tre gånger i veckan.<br />
Fler allmänna<br />
kriminalitetsprogram:<br />
ONE-TO-ONE<br />
Ett strukturerat kognitivt<br />
beteendebaserat program<br />
med målsättning att minska<br />
återfall i brott. Programmet<br />
är skapat av en av Englands<br />
mest välkända kriminologer,<br />
Philip Priestley. Det bedrivs<br />
inom ramen för relationen<br />
mellan handläggare och<br />
klient under 20 träffar.<br />
Kärnområden är:<br />
• Problemlösning<br />
• Attityder och värderingar<br />
• Sociala färdigheter<br />
• Självkontroll<br />
Individuella program som<br />
One-to-One fyller ett stort<br />
behov. Alla klienter passar<br />
inte för grupprogram och<br />
många klienter uppför sig<br />
helt olika i grupp och enskilt.<br />
Metodiken kan också<br />
an passas efter klientens<br />
inlärningsstil.<br />
24 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Att tänka på ett nytt sätt<br />
– Det borde nästan vara lag på att alla människor skulle gå det<br />
här behandlingsprogrammet.<br />
– Men andra kanske har det här i ryggmärgen?<br />
– Jag är inte så säker på det alla gånger.<br />
Text: Elisabet Jönsson Foto: Anna Rut Höglund<br />
Det är ingen tvekan om att kvinnorna<br />
i ETS-gruppen på frivården Fridhems<br />
plan känner att programmet<br />
utvecklar dem.<br />
– Det handlar om att tänka annorlunda.<br />
Hade man gjort det tidigare kanske livet hade<br />
sett annorlunda ut, säger Birgitta eftertänksamt.<br />
Det är fyra kvinnor som träffas tre gånger i<br />
veckan för att med hjälp av två programledare<br />
från <strong>Kriminalvården</strong> gå igenom programmet<br />
ETS. ETS står för Enhanced Thinking Skills,<br />
vilket betyder utvecklad tankeförmåga. Från<br />
början var de sex personer i gruppen, vilket är<br />
den planerade gruppstorleken, men två försvann<br />
i ett tidigt skede. Gruppen har utvecklat<br />
sig bra, stämningen är öppen och varm.<br />
Tre av deltagarna har föreskrift i sina domar<br />
att delta i programverksamhet, en av dem fick<br />
rådet att vara med av sin handläggare på frivårdskontoret.<br />
– Frivården föreslår för domstolen vilka program<br />
som kan vara lämpliga. Och frivården gör<br />
inte det utan att först tala med klienten. Det<br />
går inte att delta i ett intensivt behandlingsprogram<br />
om man inte själv är med på det, förklarar<br />
Emma Sjöström, en av de två programledarna<br />
som leder den här gruppen.<br />
– Frivården har blivit bra på att välja ut vilka<br />
personer som kan passa i programmen. Oftast<br />
fungerar deltagarna bra hos oss, fortsätter<br />
hon.<br />
Programmet på sammanlagt 50 timmar är<br />
uppbyggt i olika block; problemlösning, sociala<br />
färdigheter, kreativt tänkande, effektivt<br />
tänkande, självkontroll och perspektivtagande.<br />
Svag problemlösningsförmåga är just en av<br />
de påverkbara faktorer som forskningen upptäckt<br />
ökar risken för återfall i brott och missbruk.<br />
Insatser som hjälper klienten att lära sig<br />
nya sätt att lösa problem utan att begå brott<br />
och att känna igen och hantera högrisksituationer<br />
på ett socialt accepterat sätt, har visat sig<br />
fungera bra.<br />
Tills idag har deltagarna haft en hemuppgift<br />
kring egna misslyckanden och negativa tankar.<br />
Ingången är att man kommer att misslyckas<br />
med något, frågan är hur man då kan tänka för<br />
att handskas med misslyckandet på ett sätt som<br />
inte är destruktivt. Gunnel berättar om att hon<br />
har haft en insektsfylld tur i skogen, och haft<br />
negativa tankar om hur hon alltid drabbas av<br />
problem. Birgitta har oroat sig för att hon aldrig<br />
mer kommer att få ett jobb, Pirkko har<br />
ofta destruktiva tankar om att hon måste vara<br />
bäst på allt och omtyckt av alla för att inte<br />
känna sig totalt misslyckad. Alla redovisar utan<br />
omsvep sina tankar och hur de tänkt att man<br />
ska kunna utmana de negativa tankarna. Ett<br />
par av de frågor de ställer sig till hjälp är: Finns<br />
det något bevis för den här tanken? Hur skulle<br />
jag reagera om det var någon annan som var i<br />
min situation?<br />
– Det som är bra med det här programmet<br />
är att det inte bara är någon som står och säger<br />
”sluta tänka på brott”, utan att vi får hjälp med<br />
hur man kan tänka. Vi får en slags verktygslåda<br />
mot återfall, tycker Pirkko.<br />
– Jag tycker att det är positivt att vi inte<br />
bara fokuserar på missbruket och brottet. Det<br />
är ju andra tankar och vardagssituationer som<br />
gör att man hamnar i situationen igen, resonerar<br />
Gunnel.<br />
Dagens övning är ett nytt redskap när det gäller<br />
kreativt tänkande. Det nya verktyget heter<br />
APS – Andra Personers Synsätt. Men först vill<br />
programledaren ha en repetition om varför de<br />
egentligen håller på med kreativt tänkande.<br />
– För att vi har kört fast i samma tankebanor.
Det är viktigt att byta perspektiv och inte gå<br />
i samma hjulspår, svarar Pirkko.<br />
Emma Sjöström är nöjd med svaret och säger<br />
att det de ska göra nu enligt den engelska programutvecklaren<br />
är ett ”motgift mot självupptagenhet”.<br />
Alla går fram till tavlan för att göra<br />
en övning om olika perspektiv. Först handlar<br />
det om en 13-årig flicka och hennes pappa<br />
som inte vill att hon ska börja röka, sedan om<br />
en tågstrejk. Här gäller det att se de olika aktörernas<br />
pespektiv och önskemål. Deltagarna<br />
förstår direkt vad som förväntas av dem och<br />
går in för uppgiften.<br />
– Jag tycker att tjejerna är väldigt modiga.<br />
De delar med sig av sina egna erfarenheter och<br />
när vi gör övningar känns det som om de är<br />
väldigt genuina, att det är väldigt mycket på<br />
riktigt, säger Emma Sjöström.<br />
– Det är klart att man har garden uppe när<br />
man kommer till en ny grupp. Men om man<br />
släpper på den får man själv mer ut av det. Det<br />
är ju det som är ett av syftena med att delta i<br />
ett grupprogram – att lära av varandra och få<br />
nya infallsvinklar från människor i liknande<br />
sits, avslutar Pirkko.<br />
forts<br />
Fler allmänna<br />
kriminalitetsprogram:<br />
Brottsbrytet<br />
Brottsbrytet innehåller<br />
25 gruppsessioner och<br />
minst tre enskilda träffar<br />
per klient.<br />
Även detta program är<br />
kognitivt beteendeterapeutiskt.<br />
I metoden ingår<br />
kunskapsförmedling,<br />
övningar, modellering<br />
och rollspel. Teman som<br />
man arbetar med är<br />
• Självkontroll<br />
• Problemlösning<br />
• Kriminogena tanke-<br />
och beteende mönster<br />
• Konfliktlösning<br />
Programmet är utvecklat i<br />
den svenska <strong>Kriminalvården</strong>.<br />
BSF<br />
BSF står för Beteende –<br />
Samtal – Förändring.<br />
Det korta programmets<br />
främsta syfte är att öka<br />
motivationen till förändring,<br />
antingen som enskild<br />
insats, eller som förberedelse<br />
för fortsatt programverksamhet<br />
eller andra<br />
återfallsföre byggande<br />
åtgärder.<br />
BSF bygger på kommunikationsmodellenMotiveran<br />
de samtal – MI – och är<br />
utvecklat i den svenska<br />
kriminalvården. Klienten<br />
möter programledaren<br />
under fem semistrukturerade<br />
träffar och arbetar<br />
kring klientens egen<br />
motivation till förändring<br />
mot ett överenskommet<br />
specifikt mål.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 25
12-stegsbehandling<br />
Vad som är en<br />
”högre makt”<br />
är upp till varje<br />
deltagare att<br />
avgöra.<br />
Intagna som<br />
genomgår<br />
programmet<br />
skiljs från de klienter<br />
som är omotiverade<br />
till behandling.<br />
26 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Fram gångs rik<br />
behand ling i Skänninge<br />
På anstalten i Skänninge bedrivs ett framgångsrikt arbete<br />
med 12-stegsbehandling av alkohol- och drogberoende.<br />
Varje år genomgår ett hundratal klienter det tio månader<br />
långa programmet, vilket gör Skänninge till en av landets<br />
största behandlingsanstalter.<br />
Text: Malin Björkroth Foto: Brita Nordholm<br />
–Vi har<br />
12-stegsbehandling som vår<br />
profil, berättar Jerry Johansson,<br />
programsamordnare vid anstal-<br />
ten. Vi har fått möjlighet att bygga upp vår verksamhet<br />
utifrån ett behandlingsperspektiv. Idag<br />
har vi 140 behandlingsplatser och det är kö för<br />
att komma in på programmet, berättar han.<br />
Det började i USA<br />
12-stegsprogrammet startade som en självhjälpsrörelse<br />
i USA på 1930-talet av grundarna<br />
till Anonyma Alkoholister, Bill och Bob.<br />
Tillsammans med andra nyktra alkoholister<br />
arbetade de fram de tolv stegen, som än idag<br />
används världen över för att hålla miljontals<br />
människor nyktra och drogfria.<br />
– Vi har anpassat programmet för att passa<br />
in i fängelsemiljö, men det är fortfarande samma<br />
tolv steg som utformades på 1930-talet,<br />
förklarar Jerry Johansson.<br />
12-stegsprogrammet är andligt orienterat,<br />
men det finns inget krav på att vara eller bli<br />
troende. Vad som är en ”högre makt” är upp<br />
till varje deltagare att avgöra.<br />
Behandling i tre delar och tolv steg<br />
Vid anstalten finns fem bostadshus med behandlingsplatser.<br />
Det innebär att intagna som<br />
genomgår programmet skiljs från de klienter<br />
som är omotiverade till behandling. Programmet<br />
genomförs i tre delar; introduktion, grundbehandling<br />
och förlängd behandling, som totalt<br />
tar cirka tio månader att genomföra. För korttidsdömda<br />
kan Skänninge som enda anstalt i<br />
landet även erbjuda en intensivbehandling<br />
under sex veckor.<br />
– Behandlingen bygger helt på den egna individens<br />
motivation och deltagande, berättar<br />
Jerry. Innan antagning förs ett bedömningssamtal<br />
som ibland leder till att klienten rekommenderas<br />
ett annat program. Allvarlig psykisk<br />
sjukdom, kriminell gängtillhörighet eller stora<br />
brister i svenska språket kan vara orsaker till att<br />
man inte antas till programmet.<br />
Carpe diem – fånga dagen<br />
Maria Brimalm är en av totalt femton alkohol-<br />
och drogterapeuter vid anstalten. Liksom de<br />
flesta av terapeuterna har Maria ett eget beroende<br />
bakom sig.<br />
– Jag tror att det är en fördel för att kunna<br />
hjälpa andra, säger Maria och förbereder sig<br />
inför dagens 12-stegsgrupp.<br />
Hon ställer tolv stolar i en ring och tänder<br />
ett rött stearinljus i mitten. Runtom på väg-
Drogterapeuten Maria Brimalm leder dagens möte.<br />
garna sitter färgglada lappar med ord som<br />
kärlek, skuld, skam, lycka, mod, ilska och<br />
rädsla. Här finns även budskap som ”Carpe<br />
diem – fånga dagen”, ”En dag i taget” och<br />
”Det viktigaste först”. Rummet känns hemtrevligt<br />
och rofyllt. En öppen, kamratlig stämning<br />
sprider sig i rummet när klienterna kommer<br />
in en efter en. Dagens grupp består av tio<br />
intagna, en vårdare och terapeuten Maria. De<br />
flesta känner varandra, men det händer att<br />
gruppen får nya medlemmar. Alla presenterar<br />
sig innan de säger något inför de andra.<br />
”Hej, jag heter Kalle och är narkoman.”<br />
”Hej Kalle”, lyder tillropen.<br />
Steg nio – gottgöra dem man skadat<br />
Träffen börjar med att en av deltagarna läser i<br />
boken ”Bara för idag”. Dagens text handlar<br />
om att gottgöra dem man skadat genom sitt<br />
beroende. Detta utgör steg nio i behandlingen.<br />
Alla har fått göra en lista över personer som<br />
de vill gottgöra.<br />
– Jag vill gottgöra mina föräldrar och min<br />
dotter, säger en av männen.<br />
– Mormor och morfar står med på min<br />
lista, säger en annan person i gruppen.<br />
– De gick bort medan jag satt inne, men jag<br />
ska gottgöra dem genom att besöka deras grav<br />
och göra den extra fin.<br />
Innan omgången är slut, får varje deltagare<br />
välja ut dagens känsla som antecknas på tavlan.<br />
Sedan reser sig alla upp och avslutar med<br />
sinnesrobönen. Ännu en terapiomgång är till<br />
ända.<br />
Som en trasig bil<br />
Kalle har varit på anstalten i åtta månader. Nu<br />
går han sista veckorna på 12-stegsprogrammet,<br />
förlängd behandling.<br />
Vad har varit svårast med att delta i<br />
programmet?<br />
– Det jobbigaste är att gå tillbaka och gräva<br />
i det förflutna, att våga vända ut och in på<br />
sig själv inför gruppen. Från början trodde jag<br />
att 12-stegsprogrammet var någon slags amerikansk<br />
sekt. Nu vet jag att behandlingen är<br />
det enda sättet för mig att komma vidare i<br />
livet.<br />
Vad har du lärt dig under resans gång?<br />
– Att jag har en sjukdom som jag måste<br />
fortsätta jobba med under resten av livet. Jag<br />
är gammal mekaniker och brukar likna mig<br />
själv vid en trasig bil. Under behandlingen här<br />
har jag reparerat mig själv, men framförallt fått<br />
en verktygslåda som jag kan använda när jag<br />
kommer ut.<br />
Kalle har snart avtjänat sitt straff och kommer<br />
inom kort att flytta till ett stödboende i<br />
sin hemkommun där han ska arbetsträna.<br />
Vad har du för tankar om framtiden?<br />
– Målet är att få ett jobb och skaffa nya<br />
vänner. Jag är ganska social av mig, så jag tror<br />
att det kommer att lösa sig. Tyvärr finns inga<br />
NA-möten på min hemort, men jag kanske<br />
kan dra i gång en egen grupp, berättar Kalle<br />
med glimten i ögat.<br />
Fakta/<br />
12-stegsprogrammet<br />
bedrivs i tre olika nivåer;<br />
introduktion, grund-<br />
behandling och förlängd<br />
behandling.<br />
Introduktionen presenterar<br />
programmet och ger<br />
den enskilde underlag<br />
för att ta ställning till om<br />
han/hon vill genomgå<br />
behandling. Introduktionen<br />
tar drygt tre veckor.<br />
Grundbehandlingen går<br />
igenom de tre första<br />
stegen i programmet och<br />
genomförs under cirka tre<br />
månader. Stegen innebär<br />
erkännande av problemet,<br />
införlivande av hopp<br />
och tro på en förändring<br />
och slutligen ett beslut att<br />
ta emot hjälp och påbörja<br />
förändringsarbetet. Man<br />
deltar i grupp fem dagar i<br />
veckan på halvtid, lyssnar<br />
på föreläsningar, ser filmer<br />
och gör individuella<br />
arbetsuppgifter. Möjlighet<br />
ges också till enskilda<br />
samtal med den alkohol-<br />
och drogterapeut som<br />
leder gruppen.<br />
I förlängd behandling går man<br />
igenom stegen 4-9 och även<br />
underhållsstegen 10-12.<br />
Behandlingstiden är cirka sex<br />
månader. Deltagarna tittar<br />
närmare på de tankar och<br />
känslor som styrt beteendet<br />
och ser över vad som bör och<br />
kan förändras. Man går också<br />
igenom vilka personer man<br />
skadat med sitt beteende och<br />
gottgör dessa i möjligaste mån.<br />
Den viktigaste basen för<br />
12-stegsprogrammet är självhjälpsgrupper<br />
som AA och NA.<br />
Ett grundläggande mål i<br />
behandlingen är att motivera<br />
deltagarna att delta i dessa<br />
möten ute i samhället efter<br />
verkställt straff och där fortsätta<br />
arbetet med sitt tillfrisknade.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 27
Våga Välja<br />
Fakta/<br />
Våga välja<br />
Programmet kommer<br />
från Kanada och vänder sig<br />
i första hand till manliga<br />
drogmissbrukare som är<br />
i slutet av sin verkställighet<br />
på anstalt. Just nu bedrivs<br />
programmet även på två<br />
kvinnoanstalter.<br />
Våga Välja omfattar<br />
25 grupp träffar à 2,5 timmar<br />
samt tre individuella träffar<br />
per deltagare.<br />
Mycket handlar<br />
om att identifiera<br />
risk situationer,<br />
att fundera över<br />
vilka de utlösande<br />
faktorerna, så<br />
kallade triggers,<br />
är för att sedan<br />
träna strategier<br />
som kan vara<br />
till hjälp då<br />
risksituationer<br />
uppstår.<br />
28 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Lasse vågar välja<br />
ett liv utan droger<br />
och kriminalitet<br />
Att sluta med droger är inte svårt, svårigheten ligger i att inte<br />
börja använda dem igen. Det vet Lasse i Umeå och många med<br />
honom. Genom programmet Våga Välja försöker han finna sätt att<br />
avstå från att använda droger i de situationer där de förekommer.<br />
– Programmet har lärt mig vilka mina triggers är och hur jag kan<br />
undvika dem, berättar han.<br />
Text och foto: Monica Sten<br />
Lasse är 24 år och har rökt cannabis i tre<br />
år. Han avtjänar sedan åtta månader<br />
tillbaka ett straff vid anstalten Umeå<br />
och har deltagit i programmet Våga Välja i<br />
snart fyra veckor. Hans kontaktman föreslog<br />
att han skulle delta i programmet eftersom<br />
Lasse under en tid känt sig motiverad att sluta<br />
med droger. En förutsättning för att få delta är<br />
nämligen att man vill ha hjälp med att sluta<br />
eller minska sin drogkonsumtion.<br />
Kontrakt<br />
Efter att Lasses kontaktman skrivit en remiss<br />
med bakgrundsfakta till programteamet i<br />
Umeå bjöds han in till en individuell förträff<br />
då han fick träffa programledarna. Då fick<br />
Lasse berätta på vilket sätt drogerna har påverkat<br />
vardagen. I det här programmet skriver<br />
alla deltagare (och även programledarna) på ett<br />
kontrakt inför gruppstarten. Det utgår från att<br />
han/hon själv väljer att delta i programmet och<br />
i kontraktet står bland annat att deltagare ska<br />
• komma på alla träffar och i tid<br />
• göra alla hemuppgifter som delas ut<br />
• aktivt bidra till grupp diskussionerna<br />
• behandla övriga deltagare med respekt<br />
och hövlighet<br />
Personliga saker som diskuteras i gruppen är<br />
belagda med tystnadsplikt och ska inte diskuteras<br />
med andra.<br />
Programledarna understryker att grupperna är<br />
Eva Kristensen Lindgren presenterar ABCmodellen<br />
som deltagarna i Våga Välja programmet<br />
har som en analysmodell. Det handlar om<br />
att identifiera risksituationer, fundera över beteenden<br />
samt analysera vilka konsekvenser drogmissbruket<br />
ger.<br />
slutna och de deltagare som väljer att sluta ersätts<br />
inte.<br />
Inga färdiga svar<br />
– Det svåraste var nog att se mitt problem, men<br />
det har Våga Välja verkligen hjälpt mig med,<br />
säger Lasse.<br />
Namnet Våga Välja anspelar på det val som<br />
deltagaren måste göra då han/hon väljer bort<br />
missbrukartillhörigheten för ett liv utan droger<br />
och kriminalitet. Pro grammet bygger på den<br />
sociala inlärningsteorin där man utgår ifrån att<br />
alla våra beteenden är inlärda och att alla in-
– Det här är det roligaste vi vet och det tror vi smittar av sig på deltagarna säger delar av programteamet i Umeå.<br />
Från vänster: Susanna Wilander, Eva Kristensen Lindgren och Mats Isberg.<br />
lärda beteenden går att lära om. De metoder<br />
som ingår i programmet utgår från<br />
klientens verklighet och det finns inga färdiga<br />
svar på hur problemen ska lösas. Trots<br />
att programmet följer en manual i nio delar<br />
finns öppna inslag som ger stora möjligheter<br />
till anpassning utifrån deltagarnas behov.<br />
– Man kan säga att vi håller i ramarna<br />
men tillsammans med deltagarna fyller vi<br />
innehållet i programmet, menar Eva Kristensen<br />
Lindgren som är programledare i<br />
Umeå.<br />
Identifiera utlösande faktorer<br />
Mycket handlar om att identifiera risksituationer,<br />
att fundera över vilka de utlösande<br />
faktorerna, så kallade triggers, är för<br />
sedan träna strategier som kan vara till<br />
hjälp då risksituationer uppstår. Allt för<br />
att deltagarna ska förbereda sig för att<br />
kunna använda sig av strategier när risktillstånd<br />
uppstår. I programmet ingår där-<br />
för flera övningar och rollspel i att lyssna,<br />
ge kritik och att säga nej.<br />
Träning utanför programtiden<br />
Programledarna träffar deltagarna på<br />
anstalten Umeå två till tre gånger i veckan.<br />
De betonar att det är viktigt att de övningar<br />
man går igenom vid träffarna inte<br />
isoleras där. Att få träna i den omgivande<br />
miljön är ett måste för att befästa inlärningen<br />
och öka självinsikten.<br />
– Deltagarna får hemuppgifter där de<br />
får granska sitt eget beteende och skriva<br />
dagbok kring olika omständigheter. Det<br />
kan exempelvis handla om att analysera<br />
situationer då man kan känna sug efter<br />
kaffe eller cigaretter. De kan få till uppgift<br />
att fundera över när suget kommer och<br />
hur de hanterar det, berättar programledaren<br />
Eva Kristensen Lindgren.<br />
Deltagarna uppmanas att använda de<br />
nya sociala färdigheterna i samspel med övriga<br />
intagna och personal. Programteamet<br />
i Umeå informerar därför regelbundet, via<br />
nyhetsbrev, personalen på anstalten om<br />
vilka delar man gått igenom i programmet.<br />
Förbereder ett drogfritt liv i frihet<br />
Lasse har snart gått halva programmet på<br />
totalt nio delar. Han har nyligen avslutat<br />
test och övningar kring att hantera problem<br />
lösning, beteenden och tankar. Träf farna<br />
framåt kommer att hand la mycket om<br />
fritid och livsstil samt förstås också om<br />
förberedelser inför att söka arbete. En annan<br />
viktig del handlar om att förebygga<br />
och att hantera återfall. Så småningom<br />
kommer Lasse att få göra en egen plan för<br />
tiden framåt – allt för att försöka skapa så<br />
bra förutsättningar som möjligt för att<br />
leva ett drogfritt liv efter frigivningen. På<br />
frågan om vad Lasse har för tankar om<br />
framtiden svarar han:<br />
– Jag vill åka till Norge och jobba i två<br />
år. Sedan ska jag ordna en lägenhet i Göteborg<br />
och skaffa familj.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 29
PRISM<br />
Fakta/<br />
PRISM<br />
Programme för Reducing<br />
Individual Substance Misuse<br />
Programmet, som har<br />
använts sedan 2003, är ett<br />
kognitivt, beteendebaserat<br />
och individuellt program<br />
som riktar sig till missbrukare.<br />
Målgrupp för<br />
programmet är kriminal-<br />
vårdsklienter som har ett<br />
missbruk som hör samman<br />
med deras kriminalitet.<br />
PRISM omfattar ett förmöte<br />
och 20 träffar uppdelade<br />
i tre delar, sammantaget<br />
32,5 timmar. Den sista delen<br />
av programmet är individanpassad<br />
för den enskilde<br />
deltagaren.<br />
» Nu har jag tagit<br />
steget att lämna<br />
ifrån mig varenda<br />
spruta.«<br />
30 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Missbruk är<br />
ett inlärt beteende<br />
Martin tog amfetamin i 15 år. När han åkte fast tyckte han inte<br />
att det fanns någon anledning att sluta, han såg ju inte ut som<br />
en missbrukare. Inte ens föräldrarna anade något. Men av<br />
nyfikenhet gick han ändå <strong>Kriminalvården</strong>s program, först BSF<br />
och sedan PRISM. Nu har han varit ren ett tag och ska snart träffa<br />
sin programledare för sista gången.<br />
Text: Maria Erlandsson Foto: Mia Åkermark<br />
förändrade hur jag såg på mig<br />
själv och på missbruket, jag insåg<br />
–BSF<br />
att det fanns annat än knark.<br />
Sedan gick jag PRISM och utan det hade jag<br />
aldrig slutat. Nu har jag tagit steget att lämna<br />
ifrån mig varenda spruta, säger han.<br />
Martin är snart 30 år gammal. Uppvuxen i<br />
en vanlig medelklassfamilj utan den trasiga<br />
bakgrund som ofta förknippas med missbrukare.<br />
På frågan hur han kunde hamna där han<br />
gjorde säger han att kanske berodde det på att<br />
han är född sent på året. När han inte kom in<br />
på klubbarna träffade han folk på stan och blev<br />
bjuden på amfetamin. Han började sälja och<br />
blev duktig på det, behövde varken leta köpare<br />
på Plattan eller gå till soc. Rätt länge kunde<br />
han sköta ett vanligt jobb också. Och inget<br />
syntes ju utanpå. Men efter många års missbruk<br />
åkte han fast i en polisrazzia. En konsekvens<br />
av domen blev att han erbjöds <strong>Kriminalvården</strong>s<br />
program.<br />
Ulrika Palm-Jaconelli arbetar som programledare<br />
för PRISM inom frivården i Stockholm.<br />
De flesta hon kommer i kontakt med är narkotikamissbrukare,<br />
men även alkoholister.<br />
Hon tycker att PRISM fungerar på de flesta<br />
missbruk, men tycker sig ha märkt att haschmissbrukare<br />
är lite svårare att nå, det tar ett tag<br />
för dem att bli avgiftade och innan dess är de<br />
inte mottagliga.<br />
– PRISM bygger på kognitiv beteendeterapi.<br />
Som programledare jobbar man tillsammans<br />
med klienten och fokuserar på just det som för<br />
honom eller henne hänger samman med miss-<br />
bruket. Sedan tränar vi på nya sätt att hantera<br />
dessa situationer. Vi hittar klientens styrkor<br />
och bygger vidare på dem, säger hon.<br />
Andelen som fullföljt programmet vid frivården<br />
på Fridhemsplan under 2010 är 83 procent,<br />
vilket är en klar ökning sedan förra året.<br />
Tidigare klienter har i utvärderingar framhållit<br />
att det har varit bra att öva på sociala färdigheter<br />
inför risksituationer. Flera menar att det är<br />
användbart att identifiera varför drogsug uppstår<br />
och vad de kan göra för att undvika eller<br />
minska konsekvenserna. Enligt Ulrika är det<br />
också viktigt att se felsteg som en varnings-
Ulrika Palm-Jaconelli är programledare inom frivården i Stockholm.<br />
signal, men att de inte behöver betyda ett<br />
återfall i den tidigare livsstilen.<br />
– Missbruk är ett inlärt beteende, men med<br />
upprepad träning och engagemang går det att<br />
lära om. Det handlar ju om att förändra sitt<br />
liv i grunden, inte bara att sluta knarka, säger<br />
hon.<br />
Sedan några månader tillbaka är Martin tillsammans<br />
med barndomskompisen Sara. Hon<br />
har funnits där hela tiden, även när han missbrukade<br />
åkte han hem till henne för att sova<br />
ut och äta mellan de perioder då han levde på<br />
amfetamin och kakor.<br />
– Jag vägde 15 kilo mindre än idag och<br />
körde på i ett extremt tempo. Kunde vara vaken<br />
flera dagar i sträck. Startade massor av<br />
saker utan att slutföra. En gång hade jag sju<br />
cyklar i hallen utan att ha någon aning om vad<br />
jag skulle göra av dem.<br />
– PRISM har gett mig redskap att ta till när jag<br />
känner suget. Ibland kan jag sakna själva skjutandet<br />
precis som en före detta rökare saknar<br />
att hålla i en cigarett. Jag har fått det här gummibandet<br />
att smälla mot armen. Då minns jag<br />
också smärtan.<br />
Fakta/<br />
Fler program<br />
Andra alkohol- och drogprogram:<br />
Prime for life<br />
Prime for life är ett kort<br />
grupprogram som syftar till att<br />
minska risken för alkohol- och<br />
drogproblem hos deltagarna<br />
och därmed brott som är<br />
relaterade till problemen.<br />
Programmet syftar till att öka<br />
riskmedveten heten för både<br />
situations relaterade problem<br />
på kort sikt och för hälsoproblem<br />
och beroende på<br />
längre sikt.<br />
På 15-20 timmar fördelade<br />
på 4-6 gruppträffar ges varje<br />
deltagare möjlighet att undersöka<br />
sin egen biologiska risknivå<br />
för att utveckla alkoholproblem<br />
och ges kunskap om<br />
hur man kan förebygga problem<br />
genom att göra så kallade<br />
lågriskval. Deltagaren får<br />
överväga för- och nackdelar<br />
med sin egen konsumtion och<br />
möjligheten att ändra sina val.<br />
Målgrupp är alla som dricker<br />
alkohol på ett sätt som enligt<br />
forskningen är förenad med<br />
förhöjd risk, och alla som<br />
använder narkotika. Programmet<br />
har amerikanskt ursprung<br />
och används inte enbart inom<br />
kriminalvården.<br />
Återfallsprevention<br />
ÅP, eller återfalls preven tions -<br />
programmet, är ett individuellt<br />
korttids program med<br />
åtta träffar à 90 minuter.<br />
Det används ofta som en<br />
förstärkare efter en mer<br />
omfattande missbruksbehandling.<br />
Programmet<br />
syftar till att lära ut tekniker<br />
när det gäller problemlösning,<br />
kritiskt tänkande<br />
och sociala färdigheter.<br />
Inom teorin poängeras<br />
begreppen vilja och självförmåga,<br />
vilket är detsamma<br />
som tilliten till den egna<br />
för mågan.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 31
VPP<br />
Fakta/ VPP<br />
Våldspreventivt program<br />
Filosofin bakom VPP är att våldsamt<br />
beteende har flera orsaker.<br />
För att åstadkomma förändringar<br />
arbetar man<br />
med flera olika rehabiliteringsinstatser,<br />
tekniker och pedagogiska<br />
modeller. Programmet<br />
finns i två versioner: 37 lektioner<br />
för dem med medelhög<br />
återfallsrisk och 87 möten för<br />
dem med högst återfallsrisk.<br />
Dessutom ingår ett antal individuella<br />
samtal med programledarna.<br />
Målgruppen för den högintensiva<br />
versionen är klienter som<br />
dömts för minst två våldsbrott<br />
och/eller mord. Deltagande i<br />
medelintensiv version kan ha<br />
dömts för mindre allvarliga<br />
våldsbrott.<br />
För att delta i programmet måste<br />
klienten ha en tanke om att<br />
våldsanvändandet är ett problem.<br />
Programmet är inte lämpat<br />
för dem som bedöms ha<br />
låg risk för återfall i brott.<br />
32 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Våld har<br />
många orsaker<br />
VPP är ett program för våldsbrottslingar.<br />
En hög intensiv version riktas till intagna som dömts till långa<br />
fängelsestraff för grova våldsbrott och bedöms ha hög risk för<br />
återfall, och en medelintensiv version riktar sig till intagna som<br />
har en moderat risk för återfall i våldsbrott. De får hjälp att bättre<br />
klara av sin situation och inte använda våld i framtiden.<br />
Text: Elisabet Jönsson / Isabel Zavalía Foto: Brita Nordholm / Arkiv<br />
Programmet ackrediterades i svensk kriminalvård<br />
i juni 2010. VPP har utformats<br />
av den kanadensiska kriminalvården<br />
och är ett omfattande program för återanpassning<br />
i samhället. Grund tanken är att<br />
aggression och våld har flera olika orsaker, så<br />
för att åstadkomma förändringar krävs många<br />
olika insatser.<br />
– Klienterna har ofta flera problem. Det gäller<br />
exempelvis tankemässiga brister där de rättfärdigar<br />
våldsanvändande. Många har svårigheter<br />
med problemlösning, kommunikation och<br />
självkontroll, berättar Carina Drugge, nationell<br />
programutbildare för VPP. Hon fortsätter:<br />
– Behandlingsinsatserna är i första hand färdighetsinriktade.<br />
Med olika metoder arbetar<br />
vi med lugnande tekniker, social problemlös-<br />
ning, relationer, insikt och planering. Klienterna<br />
får göra individuella självhanteringsplaner<br />
för hur ska hanterna de risksituationer<br />
som kan uppstå.<br />
För att välja lämpliga klienter till en grupp har<br />
programledarna ingående intervjuer med klienterna.<br />
Det är viktigt att åtminstone en av<br />
programledarna är behandlingsspecialist och<br />
kan göra en egen avvägning. Även om en individ<br />
uppfyller rätt kriterier på pappret kanske<br />
den kan förstöra en grupprocess eller själv fara<br />
illa i gruppen.<br />
Meningen är att hjälpa de mest utåtagerande<br />
klienterna med just det personlighetsdraget hos<br />
dem. Detta kan enligt Carina Drugge väcka<br />
väldigt starka reaktioner, vilket ställer stora krav<br />
Två röster från klienter som genomgår<br />
program för personer dömda för våldsbrott:<br />
» Programmet har hjälpt mig att se mig själv från ett annat perspektiv.<br />
Nu kan jag göra en sån enkel grej som att åka buss och titta folk i<br />
ögonen utan att leta efter något som provocerar. Jag har varit mycket<br />
arg, haft en vrede som varit onödig och irriterat mig på andra.<br />
Hjärnspökena har försvunnit och jag är mer positiv i tankarna nu.«<br />
» Jag har alltid varit en impulsmänniska, agerat först och tänkt sen. Men<br />
nu har jag hittat ro i mig själv och hittat lugnet inom mig och jag tror<br />
att jag kommer att ta med mig det efter att programmet är slut.«
på programledarna. Förutom att båda ska ha<br />
adekvata akademiska utbildningar, varav en<br />
ska vara psykolog, gäller det också att kunna<br />
förmedla sina kunskaper på ett positivt och<br />
entusiasmerande sätt utan att kompromissa<br />
med kriminalvårdens normer, och att själv ha<br />
väl utvecklade värderingar, resonera logiskt<br />
och rationellt samt visa öppenhet för andras<br />
idéer.<br />
– Man måste vara trygg i att arbeta med svår<br />
problematik och programledarna måste vara<br />
samspelta och kunna ge och ta kritik av varandra.<br />
Man kommer att gå i fällor, man kom-<br />
mer att göra misstag, då gäller det att ta tag i<br />
det innan processerna blir för destruktiva.<br />
Återfallsfrekvensen är ännu inte mätt, men<br />
Drugge säger att såväl programledare, personalen<br />
ute på avdelningarna och klienterna<br />
själva ofta märker tydliga framsteg. Klienterna<br />
kan hantera situationer utan att ta till våld,<br />
hinner tänka på konsekvenserna och kommunicera<br />
innan det smäller.<br />
Kontakten med personalen ute på avdelningarna<br />
är viktig. Vi kan inte leva på vår egen<br />
lilla ö och bara se vad som händer vid behandlingstillfällena,<br />
avslutar Carina Drugge.<br />
» Man kommer<br />
att gå i fällor,<br />
man kommer<br />
att göra misstag.<br />
Då gäller det att<br />
ta tag i det innan<br />
processerna blir<br />
för destruktiva.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 33
IDAP<br />
Fakta/<br />
IDAP<br />
Målgrupp<br />
IDAP är ett behandlingsprogram<br />
för vuxna män som<br />
har använt hot, våld eller<br />
annat kontrollerande<br />
beteende gentemot sin<br />
kvinnliga partner/före detta<br />
partner.<br />
Teori<br />
Ett kognitivt beteendeterapeutiskt<br />
grupprogram som<br />
bygger på social inlärningsteori.<br />
Innehåll<br />
Gruppsessionerna är<br />
upp delat i nio teman:<br />
• icke-våld<br />
• icke hotfullt beteende<br />
• respekt<br />
• stöd och tillit<br />
• ärlighet och ansvarstagande<br />
• sexuell respekt<br />
• partnerskap<br />
• ansvarsfullt föräldraskap<br />
• förhandling och rättvisa<br />
Omfattning<br />
Männen arbetar i grupp<br />
under 27 veckor med<br />
en träff varje vecka.<br />
Efter 27 veckor följs<br />
programmet upp med<br />
återfallsförebyggande<br />
insatser enskilt med varje<br />
deltagare.<br />
34 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Ett program för män<br />
som vill göra en förändring<br />
– Det jobbigaste med IDAP var rollspelet om gärningen, eftersom<br />
det var så nära inpå. Fast samtidigt är det också det bästa med<br />
programmet. Man får en insikt om vad man har gjort och jag har<br />
blivit en mycket lugnare person, säger frivårdsklienten Stefan som<br />
har gått tre av de nio modulerna i programmet mot partnervåld.<br />
Text och foto: Jonas Malm<br />
Redan under andra dagen på häktet i<br />
Karlstad kom Stefan till insikt om vad<br />
han hade gjort – misshandlat sin sambo.<br />
IDAP har nu fått honom att konfronteras<br />
med sitt brott och det är skönt säger han.<br />
– Allt som ingår i programmet stämmer in på<br />
mig. Jag har lärt mig att det inte hjälper att lösa<br />
problem med våld. Jag har sedan jag började gå<br />
IDAP fått starta om i kontakten med mina tre<br />
barn och kommer, om allt fungerar, att få delad<br />
vårdnad, säger Stefan och fortsätter:<br />
– Jag har bara positivt att säga. Alla borde gå<br />
det här programmet. Man får en insikt i hur<br />
man ska agera med andra människor, det tror<br />
jag alla är i behov av, säger Stefan.<br />
Formulär för förändring<br />
IDAP riktar sig till män som har använt hot,<br />
våld eller annat kontrollerande beteende mot<br />
sin kvinnliga partner/före detta partner.<br />
Programmet bygger på nio olika moduler.<br />
Patrik Johansson, en av de i dagsläget tre<br />
utbildade programledarna på anstalten Salberga,<br />
beskriver hur en modul kan byggas upp.<br />
– Vi inleder oftast en modul med en diskussionsövning<br />
där deltagarna får beskriva vad<br />
ämnet betyder för dem. Sedan visar vi en film,<br />
med ett scenario på aktuellt tema, som gruppen<br />
går igenom och får berätta var problemen<br />
uppstod.<br />
– Efter det jobbar vi med ett antal strategier<br />
som vi lär ut till gruppdeltagarna. Strategierna<br />
beskriver hur de skulle ha gjort i stället, exempelvis<br />
genom att ta en time-out, ha ett positivt<br />
självresonemang eller arbeta med konflikthantering.<br />
Varje strategi jobbar vi med i ungefär<br />
30 till 60 minuter. Sessionen avslutas med en<br />
hemläxa. Där ska gruppdeltagarna beskriva en<br />
situation, grundad på temat, som de själva varit<br />
med om.<br />
Gången efter tas egna exempel fram och<br />
skrivs upp på tavlan. Sedan väljs ett exempel<br />
ut och på detta genomförs ett kontrollformulär<br />
där själva händelsen bryts ner och analyseras.<br />
Gruppdeltagarna får bland annat jobba med<br />
åsikter, avsikter och påverkan.<br />
Sista sessionen fokuserar på vad man skulle<br />
ha gjort istället, vilka strategier som hade varit<br />
lämpliga. Gruppdeltagarna får via ett rollspel,<br />
där man övar in ett nytt beteende för hur man<br />
skulle ha agerat annorlunda, prata om hur man<br />
kände och hur det upplevdes.<br />
Jobbat med sin svartsjuka<br />
Mohamed har snart gått färdigt alla modulerna<br />
på anstalten Salberga och han håller med<br />
om att IDAP är ett bra program.<br />
– Jag har verkligen fått jobba med min svartsjuka<br />
och vändpunkten för mig kom efter modulen<br />
Respekt, då förändrades jag verkligen<br />
som person. Jag har inte samma tankesätt som<br />
tidigare, jag kan nu respektera andra och inte<br />
vara fördomsfull och kritiskt utan istället acceptera<br />
andras åsikter, säger Mohamed och<br />
fortsätter:<br />
– Det var ett stort steg att påbörja IDAP. Jag<br />
har hittat saker som jag kan ta med mig, när<br />
jag blir villkorligt frigiven. Som person har jag<br />
lärt mig att hantera saker på rätt sätt. Att handla<br />
och uppföra mig på det sätt som gör att jag<br />
och andra mår bra, avlutar Mohamed.<br />
Lizette Gårdh, Susanne Silvén och Anette
Berggren, tre av totalt fem programledare för<br />
IDAP på frivården i Karlstad, förklarar hur de<br />
förbereder sig inför en session.<br />
– Programledarna samlas och går igenom<br />
programmanualen och det aktuella temat. Vi<br />
hjälps åt med att se över vad de enskilda<br />
gruppdeltagarna behöver stöd och hjälp med.<br />
Vi kontrollerar målen, vilken film de ska titta<br />
på och vilken övning som ska köras.<br />
Lizette Gårdh fyller i:<br />
– Det är viktigt att vi kan så ett frö hos<br />
klienten och att de får jobba med sina tankar,<br />
åsikter och värderingar. En av de positiva delarna<br />
med att leda IDAP är när klienterna<br />
kommer tillbaka till nästa session och är stolta<br />
över att kunna hantera situationen på ett<br />
icke-kontrollerande sätt. Men några garantier<br />
för att mannen kommer att ändra sitt beteende<br />
finns inte, det avgörande är om mannen<br />
kommer till insikt om sitt ansvar och vill<br />
jobba med förändring.<br />
Partnerkontakt viktig<br />
Liselotte Lökken Svärd på anstalten Salberga<br />
arbetar med partnerkontakter.<br />
– Eftersom kvinnorna är utspridda över<br />
hela Sverige har jag sett det som viktigt att de<br />
får en stödkontakt på sin hemort. I flera fall<br />
har jag tagit kontakt med vårdcentraler och<br />
andra mottagningar på kvinnornas hemort<br />
för att berätta om deras situation. De behöver<br />
ofta den hjälpen, det kan vara svårt för dem<br />
att veta vart de ska vända sig. De vill ha hjälp<br />
men de orkar inte riktigt ta första steget, säger<br />
Liselotte Lökken Svärd.<br />
På Salberga är partnerkontaktarbetet starkt<br />
knutet till något som kallas Brottsofferslussen,<br />
här förkortat BOS. Arbetet med BOS handlar<br />
om att arbeta strukturerat för att förhindra<br />
destruktiva kontakter mellan intagna och<br />
brottsoffer.<br />
Kortfattat går BOS-arbetet ut på att om en<br />
kvinna vill ha kontakt med sin eller barnens<br />
förövare, så görs en utredning som börjar med<br />
kontakt mellan kvinnan och personalen.<br />
Därefter kan det bli aktuellt att besöka förövaren,<br />
eventuellt under ledning av personal<br />
som ser till att kvinnan inte återigen blir utsatt.<br />
Mötet ska bli respektfullt och konstruktivt<br />
och ska leda till en fördjupad insikt för<br />
både offer och förövare, om vad de behöver<br />
göra.<br />
Jämställdhetshjulet på bilderna<br />
hjälper deltagarna i IDAP att träna<br />
på alternativa strategier till sitt<br />
tidigare beteende.<br />
» Det är viktigt att vi<br />
kan så ett frö hos<br />
klienten och att de<br />
får jobba med sina<br />
tankar, åsikter och<br />
värderingar.«<br />
» Några garantier<br />
för att mannen<br />
kommer att ändra<br />
sitt beteende finns<br />
inte, det avgörande<br />
är om mannen<br />
kommer till insikt<br />
om sitt ansvar och<br />
vill jobba med<br />
förändring.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 35
ROS<br />
Fakta/ROS<br />
Relation och samlevnad<br />
Ett program för sexualbrottsdömda<br />
män. Programmet<br />
består av drygt 50 gruppträffar,<br />
sammanlagt cirka<br />
160 timmar, och genomförs<br />
under minst fem månader.<br />
Grupperna består av 6-8<br />
deltagare.<br />
Av de två ledarna i varje<br />
grupp ska minst en vara<br />
psykolog/psykoterapeut.<br />
Den andre är kriminalvårdare,<br />
ofta med psykoterapeutisk<br />
eller beteendevetenskaplig<br />
utbildning. Därtill<br />
krävs tio dagars special-<br />
utbildning i ROS.<br />
Programmet kommer<br />
ursprungligen från<br />
Kanada och har använts<br />
inom svensk kriminalvård<br />
sedan 2002.<br />
ROS Individ<br />
Sedan 2008 finns en ackrediterad<br />
version med enbart<br />
individuella träffar mellan<br />
klient och programledare,<br />
ROS-individ. Omfattning<br />
cirka 60 timmar.<br />
36 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
”Endast ett humant sätt<br />
kan få dem att öppna upp”<br />
Få brott väcker sådant hat i samhället som sexualbrott.<br />
- Om vi låter den känslan styra behandlingen kommer vi att<br />
misslyckas, säger Bengt Hasselrot, psykolog på anstalten<br />
Skogome.<br />
Text: Dennis Karlsson Foto: Monica G Engström / Dennis Karlsson<br />
Skogome ligger fridfullt, vid ändhållplatsen<br />
för en av Göteborgs stadsbussar. Här<br />
är sedan ett par år tillbaka alla platser<br />
reserverade för män som begått någon typ av<br />
sexualbrott, inklusive dömda för barnpornografibrott.<br />
De intagna arbetar bland annat i anstaltens<br />
stora tvätteri, men de flesta genomgår också<br />
<strong>Kriminalvården</strong>s särskilda behandlingsprogram<br />
för sexualbrottsdömda – Relation och<br />
samlevnad, förkortat ROS. I grupp eller enskilt<br />
görs en systematisk genomgång av alla kända<br />
riskfaktorer för sexbrott, bland annat avvikande<br />
sexuella fantasier, empati och medvetenhet<br />
om offret och förmågan att hantera känslor.<br />
ROS har en i förväg fastlagd struktur, men programledarna<br />
(sammanlagt tolv psykologer<br />
runt om i landet och specialutbildade kriminalvårdare)<br />
är flexibla. Klienten har också enskilda<br />
samtal med psykolog.<br />
Att klienten erkänner det brott han begått<br />
ökar chanserna för en framgångsrik behandling.<br />
Men många sexualbrottslingar har svårt<br />
för att erkänna sina brott.<br />
– Skammen är det som ligger i vägen för att<br />
erkänna brottet. Det de är mest rädda för är en<br />
framtida ensamhet och att bli avvisade. Endast<br />
om vi visar ett humant sätt kan vi få dem att<br />
öppna upp, säger Bengt Hasselrot.<br />
En av dem som genomgått ROS är Thomas.<br />
– Om jag ska vara ärlig så var <strong>Kriminalvården</strong><br />
i allmänhet och ROS i synnerhet det bästa som<br />
kunde hända mig i det läge jag befann mig,<br />
säger han.<br />
Bengt Hasselrot psykolog på anstalten Skogome.<br />
Det är ingen ovanlig synpunkt. Domen,<br />
fängel se straffet och behandlingen blir en möjlig<br />
väg bort från skamkänslorna.<br />
Risken för att Thomas återfaller i brott är mindre<br />
än vad många tycks tro. Sexualbrott är en<br />
brottskategori med låga återfall jämfört med<br />
till exempel stöld, narkotikabrott och våldsbrott.<br />
Så varför lägger <strong>Kriminalvården</strong> ändå<br />
stora resurser på behandling för sexualbrottsdömda?<br />
– För att de återfall som sker kostar så oerhört<br />
mycket i mänskligt lidande och pengar,<br />
säger Elisabeth Kwarnmark, psykolog och nationell<br />
samordnare för ROS inom kriminalvården.
Ombedd att beskriva nyckeln till framgång<br />
med behandlingen erinrar hon sig ett gruppmöte<br />
med ett antal förövare som just då arbetade<br />
med temat empati:<br />
– De hade alla skrivit ett ansvarstagande brev<br />
till dem som de hade förbrutit sig mot, och som<br />
de med stor vånda – en efter en – läste upp<br />
inför gruppen, somliga med bruten röst och<br />
somliga med tårar. Jag vill påstå att detta inte<br />
hade kommit till uttryck om gruppledarna<br />
inte visat sin förmåga till empati och så föredömligt<br />
balanserat på ”knivseggen”: att tålmodigt<br />
tillbakavisa försök till undanflykter och<br />
provocerande försvar, ge förståelse för vissa<br />
känslor och ändå inte släppa fokus på personens<br />
eget ansvar. Att visa att man vill förövaren<br />
väl innebär just att man accepterar honom som<br />
människa trots det förfärliga han gjort, att det<br />
finns möjlighet till reparation även om vägen<br />
dit är smärtsam, säger Elisabeth Kwarn mark.<br />
ROS har alltid minst en psykolog eller<br />
psykoterapeut i varje grupp. Det är<br />
ett grupprogram, men klienterna<br />
har också enskilda samtal med psykolog,<br />
som här med Elisabeth<br />
Kwarnmark.<br />
Sexualbrott är en<br />
brottskategori med<br />
låga återfall jämfört<br />
med till exempel<br />
stöld, narkotikabrott<br />
och våldsbrott.<br />
» De återfall<br />
som sker kostar<br />
så oerhört mycket<br />
i mänskligt lidande.«<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 37
Ackreditering<br />
Fakta/Vinn<br />
Vinn är ett program speciellt<br />
utformat för kvinnor som<br />
genomförs i grupper om 5-8<br />
deltagare. Det bedrivs sedan<br />
2006 på alla kvinno anstalter<br />
och inom frivården i Göteborg.<br />
Programmet omfattar<br />
16 träffar i grupp och några<br />
individuella samtal och tar upp<br />
13 olika ämnesområden som<br />
vävs ihop till varje deltagares<br />
individuella livskarta.<br />
Vinn står för att deltagarna ska<br />
vinna över kriminaliteten och<br />
bli bättre på att göra val som<br />
förbättrar deras livs kvalitet. Ett<br />
mål är att väcka hopp om att<br />
en förändring är möjlig och<br />
man tar fasta på varje individs<br />
styrkor och svagheter för att<br />
stärka den egna identiteten.<br />
Ackrediteringsansökan<br />
prövas utifrån följande tio<br />
kriterier:<br />
1. En tydlig förändringsmodell<br />
En tydlig modell ska förklara<br />
hur programmet avser att<br />
åstadkomma relevanta förändringar<br />
hos klienterna.<br />
2. Klienturval<br />
Det måste klart anges vilka<br />
klienter programmet är avsett<br />
för och vilka urvalsmetoderna<br />
är. Det är mycket viktigt att<br />
beakta klientens risk för återfall<br />
i brott, vilket säkrast görs genom<br />
att ta reda på tidigare<br />
kriminalitet, kriminella attityder<br />
och värderingar samt kriminellt<br />
umgänge.<br />
3. Inriktning mot flera<br />
dynamiska riskfaktorer<br />
Programmet ska som helhet<br />
vara inriktat mot ett flertal av<br />
de dynamiska riskfaktorer som<br />
sammanhänger med kriminellt<br />
beteende.<br />
38 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Att godkänna program<br />
Alla behandlingsprogram ackrediteras för att uppfylla god vetenskaplig<br />
standard. Här får läsaren följa hur det gick till på det senaste<br />
ackrediteringsmötet, när kvinnoprogrammet Vinn diskuterades.<br />
Text och foto: Elisabet Jönsson<br />
I<br />
juni 2010 samlades ackrediteringspanelen<br />
på <strong>Kriminalvården</strong>s regionkontor i Stockholm<br />
för att diskutera och förhoppningsvis<br />
ackreditera Vinn, ett program anpassat för<br />
kvinnor. Dagen inleddes med att Torunn Höjdahl<br />
som är en av programutvecklarna, presenterade<br />
Vinn för de professorer och docenter<br />
som hade i uppgift att värdera programmet.<br />
Ackrediteringspanelen väljs ur Kriminal vårdens<br />
vetenskapliga råd. Beroende på programmets<br />
inriktning väljer man ut personer ur olika<br />
discipliner, så ackrediteringspanelens sammansättning<br />
ändras inför varje prövning.<br />
Vinn tar ett brett grepp över deltagarnas<br />
hela livssituation. Genom att diskutera ämnesområden<br />
som ekonomi, missbruk, sexualitet,<br />
ilska, gränser och våld ska varje enskild klient<br />
få fram en livskarta. Kartan och stödet från<br />
gruppen ska hjälpa henne att urskilja vilket<br />
problemområde hon ska prioritera, i sin ofta<br />
mycket stora problemsäck.<br />
Innan ett program bedöms för ackreditering<br />
prövas det vanligtvis i begränsad skala under<br />
utveckling. Efter ackreditering är avsikten att<br />
programmen ska bli tillgängliga för alla klienter<br />
som har behov av dem. Vinn är från början<br />
utvecklat i Norge, men har genomgått stora<br />
förändringar efter synpunkter från deltagare<br />
och enskilda ledamöter i det vetenskapliga rådet<br />
som tagit del av tidigare programförslag<br />
under utvecklingen. Nu täcks ett stort antal av<br />
de faktorer som ökar risken för fortsatt kriminellt<br />
beteende och programmet kan i viss mån<br />
anpassas utifrån gruppdeltagarnas problematik.<br />
– En reflektion är att när vi behandlar män<br />
behandlar vi enskilda problemområden, som<br />
våld eller sexualitet. Kvinnor behandlar vi för<br />
själva livet, säger Jerzy Sarnecki, professor i<br />
kriminologi, i diskussionen som följer efter<br />
presentationen.<br />
Torunn Höjdahl berättar att även män efterfrågar<br />
den här typen av breda program, men<br />
att det generellt sett är ännu viktigare för kvinnor,<br />
som när de kommer till kriminalvården<br />
ofta har en komplex problembild och ofta är i<br />
sämre kondition än vad män är.<br />
Forskarna börjar diskutera med varandra<br />
utifrån sina olika forskningsområden. Mats<br />
Fridell är professor i klinisk psykologi:<br />
– Ny forskning visar att de relationella<br />
aspek terna är mycket viktigare för kvinnor än<br />
vad vi tidigare vetat. På det viset ligger ni rätt<br />
i hur ni jobbar i det här programmet.<br />
Någon reagerar på att det korta programmet<br />
blir ytligt.<br />
– Det har också en poäng. Olika program<br />
har olika funktioner. Deltagare kan dessutom<br />
slussas vidare till andra program när de kommit<br />
till insikt om vilket livsområde de bör<br />
jobba mer med, invänder Bengt-Åke Armelius,<br />
också professor i klinisk psykologi, och lägger<br />
till:<br />
– Ett liknande program vore jättebra för<br />
många män också.<br />
Efter diskussionen är det dags för ackrediteringspanelen<br />
att resonera sig fram till en gemensam<br />
hållning. De har tio kriterier att bedöma<br />
programmet efter, och varje kriterium<br />
kan få mellan 0 och 2 poäng. Beroende på<br />
sammanlagda poäng får programmen sedan<br />
olika stauts. För att bli fullt ackrediterat krävs<br />
minst 17 av 20 poäng, och två poäng på de<br />
viktigaste kriterierna. Ackreditering med villkor<br />
innebär att panelen ger minst 15 poäng och<br />
förslag till konkreta ändringar som bör kunna<br />
göras relativt snabbt, samtidigt som programmet<br />
kan drivas vidare. Nästa steg är utvecklingsbart<br />
men ej ackrediterat, vilket innebär att<br />
<strong>Kriminalvården</strong> med stöd av panelens råd måste<br />
göra ganska stora förändringar av programmet.<br />
Skulle programmet få under tio poäng är<br />
programmet inte värt att satsa vidare på.<br />
Vinn uppnådde 19 poäng av 20 möjliga och<br />
blev fullt ackrediterat.
Torunn Höjdahl presenterar Vinn utifrån de tio kriterier som bedöms. För att bli fullt ackrediterat måste<br />
programmet få minst en poäng på varje kriterium, och två poäng på de områden som bedöms som<br />
allra viktigast.<br />
Hur vet vi om det fungerar?<br />
<strong>Kriminalvården</strong> utvecklar och genomför behandlingsprogram<br />
med det övergripande syftet<br />
att minska återfall i kriminalitet. Därför måste<br />
man utvärdera programmen kontinuerligt för<br />
att se om de fungerar.<br />
– På samma sätt som inom sjukvården är det<br />
viktigt att vi inom <strong>Kriminalvården</strong> arbetar med<br />
evidensbaserad behandling. Det handlar om att<br />
få en bild av vad som fungerar och för vem,<br />
säger Martin Lardén, centralt sakkunnig i behandlingsfrågor<br />
i <strong>Kriminalvården</strong>.<br />
Insatserna ska alltid baseras på bästa tillgängliga<br />
kunskap. De ständiga frågorna är: Varför<br />
fungerar ett visst program? Varför har ett annat<br />
program inte effekt? Fyra programutvärderingar<br />
har hittills publicerats och resultaten är uppmuntrande<br />
enligt Lardén. Generellt sett ger<br />
deltagande i behandlingsprogram minskad risk<br />
för återfall.<br />
– Men det måste<br />
tilläggas att det<br />
handlar om grupper<br />
som har väldigt<br />
svåra förutsättningar<br />
så man<br />
kan inte vänta sig<br />
mirakel. Utvärdering<br />
arna visar också<br />
att vi måste vara<br />
väldigt noggranna<br />
Martin Lardén<br />
när vi väljer ut vilka<br />
program en klient<br />
ska gå. Precis som när det gäller en läkemedelsbehandling<br />
innebär ju till exempel ett avhopp<br />
att klienten inte får tillräcklig ”dos”. Då<br />
kanske behandlingen till och med kan förvärra<br />
situationen. Det är viktigt att vi har den kunskapen,<br />
avslutar Martin Lardén.<br />
4. Effektiva metoder<br />
Det ska finnas stöd för att de<br />
metoder som används kan förväntas<br />
ha effekt på de dynamiska<br />
riskfaktorer som programmet<br />
inriktas mot.<br />
5. Färdighetsinriktning<br />
Programmet ska främja inlärning<br />
av färdigheter som kommer att<br />
göra det lättare för deltagarna att<br />
undvika kriminalitet och främja<br />
att de ägnar sig åt lagliga aktiviteter.<br />
6. Ordningsföljd, intensitet<br />
och varaktighet<br />
Omfattningen av insatserna ska<br />
vara kopplad till programdeltagarnas<br />
behov. Olika komponenter<br />
ska introduceras i en ordning<br />
så att de kompletterar varandra.<br />
7. Engagemang<br />
och motivation<br />
Programstrukturen ska maiximera<br />
deltagarnas engagemang så<br />
att deras motivation upprätthålls.<br />
8. Kontinuitet i program<br />
och andra insatser<br />
Det måste finnas en tydlig koppling<br />
mellan programmet och<br />
den samlade verkställighetsplaneringen,<br />
både under<br />
fängelse tiden och i samband<br />
med kriminalvård i frihet.<br />
9. Program- och<br />
behandlingsintegritet –<br />
system för kvalitetssäkring<br />
Varje enhet som bedriver<br />
programmet har ansvar för<br />
att programmet genomförs<br />
i enlighet med manualerna<br />
och att nödvändig kvalitetssäkring<br />
utförs. Om programmet<br />
inte övervakas noga finns<br />
risk att det inte bedrivs på<br />
avsett sätt med risk att effekten<br />
undermineras. Det måste<br />
därför finnas system för att<br />
säkerställa att program-<br />
och behandlings integriteten<br />
upprätthålls och att avvikelser<br />
rättas till.<br />
10. Fortlöpande utvärdering<br />
Rutiner för utvärdering av<br />
programmets effektivitet ska<br />
finnas.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 39
Nya program<br />
Program under utveckling<br />
Samhället är i ständig förändring, precis som brottsligheten. När nya problem<br />
uppstår ska <strong>Kriminalvården</strong> vara redo för nya lösningar. Program utvecklas<br />
hela tiden och prövas i begränsad skala. Efter ackreditering är avsikten att<br />
programmen ska bli tillgängliga för alla klienter som har behov av dem.<br />
Text: Elisabet Jönsson Foto: Niclas Sandberg (förändringshjulet) Annica Adolfsson Freij (Sarah)<br />
Entré – mot grov organiserad brottslighet<br />
Organiserad brottslighet är ett aktuellt<br />
samhällsproblem. Det finns indikationer<br />
på att omfattningen ökat de senaste åren.<br />
Inom <strong>Kriminalvården</strong> bedöms 300-350<br />
klienter tillhöra organiserad brottslighet.<br />
Entré har som mål att förhindra nyrekrytering<br />
till kriminella grupperingar samt<br />
att stödja och underlätta för klienter som<br />
vill lämna grupperna.<br />
Förhindra nyrekrytering<br />
Arbetet med att förhindra nyrekrytering till<br />
kriminella gäng kommer att koncentreras<br />
till frivård och häkte, där det finns störst<br />
utrymme att möta klienterna individuellt.<br />
Målgrupp för insatsen är de, sannolikt<br />
Sarah Åhlen<br />
– Det är mycket som ska fungera.<br />
Programmen är ackrediterade<br />
för att bedrivas på ett<br />
visst sätt och vi får se hur detta<br />
passar in. Sedan har vi också<br />
logistiska problem; med få klienter<br />
som är utspridda får vi<br />
tänka till – går det att flytta klienter<br />
för att de ska delta i<br />
program, och vad händer om<br />
klienter förflyttas av andra skäl<br />
under programtiden?<br />
40 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
unga, klienter med risk att dras in i gäng<br />
eller organiserad brottslighet.<br />
Stöd att lämna<br />
Personer knutna till organiserad brottslighet<br />
finns på många av våra anstalter. Flera<br />
av dessa har på ett eller annat sätt till personal<br />
gett uttryck för att de skulle vilja bryta<br />
upp från gänget.<br />
Programmets tyngdpunkt kommer att<br />
ligga på att stärka motivationen att lämna<br />
den organiserade brottsligheten. De åtgärder<br />
som krävs när klienten lämnar anstalten<br />
ska erbjudas av andra samhällsorganisationer,<br />
t.ex. polis, socialtjänst och frivilligorganisationer.<br />
Språk- och kulturanpassning<br />
En del klienter bedöms inte ha tillräckliga språkkunskaper<br />
för att kunna medverka i programverksamhet<br />
på svenska.<br />
– När generaldirektören bad att få veta vilka<br />
hinder som finns för att genomföra program<br />
nämnde alla regioner språkproblem som exempel.<br />
Vi ska ju fylla verkställighetstiden med<br />
riskreducerande innehåll, och det finns klienter<br />
som vill genomgå program, men som inte kan<br />
för att de inte behärskar sven s ka tillräckligt bra.<br />
Det förklarar Sarah Åhlén, en av de nationella<br />
samordnarna för <strong>Kriminalvården</strong>s särskilda<br />
satsning mot våld i nära relationer och sexualbrott.<br />
Det är programmen ROS och IDAP<br />
som på prov kommer att bedrivas på andra<br />
språk.<br />
Kugghjul<br />
Idén är att programmet<br />
ska kunna ges<br />
som en helt individuell<br />
insats, men<br />
även som en kombination<br />
av indi viduel la och<br />
gruppbaserade behandlingsinslag<br />
som ska erbjudas på avdelningar<br />
som arbetar särskilt med den aktuella målgruppen.<br />
I något som kallas ”kugg hjulsmodellen”<br />
ska den individuella delen komp letteras<br />
och ”kugga i” grupp behandling och diskussionsgrupper.<br />
Klienter med korta verkställighetstider har<br />
svårt att hinna förbättra sina språkkunskaper<br />
genom att studera svenska för invandrare och<br />
därefter medverka i längre behandlingsprogram.<br />
Innehållet i sfi ger inte heller tillräcklig<br />
språkkompetens för att det ska bli möjligt att<br />
i en grupp uttrycka sammansatta känslo- och<br />
tanketillstånd och dess koppling till kriminella<br />
beteenden.<br />
– Vi har ett projekt kring språkanpassningen<br />
under 2010. Planen är att genomföra program<br />
både med programledare som talar andra<br />
språk, och med tolkhjälp, för att sedan utvärdera<br />
vilka hinder och möjligheter det finns för<br />
de olika alternativen, avslutar Sarah Åhlén.
Balansen<br />
Balansen ska hjälpa deltagarna att utforska sin motivation<br />
och möjlighet till förändring samt motivera till beteendeförändring.<br />
Pro gram met fungerar som förberedelse<br />
för längre program för de som har längre strafftider, samt<br />
före utsluss eller villkorlig frigivning.<br />
Låg tröskel<br />
Balansen ska vara ett lågtröskelprogram. Det innebär att<br />
även klienter som har bristande probleminsikt ska kunna<br />
delta, men framför allt de som överväger en förändring,<br />
eller förbereder sig för att bryta sin situation. Redan på<br />
första träffen (av nio) betonas att deltagarna själva har ett<br />
ansvar, både för sitt eget liv, samt att göra det bästa av<br />
programtiden.<br />
Matta med budskap<br />
I Balansen arbetar man mycket med förändringshjulet som<br />
nu också finns som färgglad matta. Före begrundandet<br />
känner man sig ganska obekymrad om sin situation, men<br />
i begrundande fasen börjar man känna sig ambivalent.<br />
Därefter förbereder man sig, fattar beslutet och skrider till<br />
handling. Sedan gäller det att hålla i sitt nya beteende,<br />
vilket inte alltid är det lättaste. Härifrån kommer sedan<br />
återfallet, om det händer. Därefter kan man fatta ett nytt<br />
beslut. Men den riktigt bekymmersfria tiden är svår att<br />
uppnå igen.<br />
Spelberoende<br />
Det finns forskning som visar att upp till en tredjedel av alla<br />
fängelseklienter kan vara spelberoende, och att många av deras<br />
brott har direkt anknytning till finansiering av spel.<br />
Ett antagande är att det finns två vanliga kopplingar mellan<br />
spel och kriminalitet. Antingen att spelberoendet leder till kriminalitet<br />
för att finansiera spelandet, eller att en antisocial störning<br />
gör individen predestinerad för både kriminalitet och spelande,<br />
vilket i så fall kan utvecklas parallellt.<br />
Programupplägg<br />
Som det ser ut just nu ska programmet finnas i två varianter:<br />
antingen som ett tillägg till andra program (Våga Välja, Prism<br />
eller ÅP) eller som ett eget program. Deltagarna får börja med<br />
att fundera över hur deras eget spelbeteende har etablerats och<br />
lära sig sätt att hantera situationer där viljan att spela uppstår.<br />
Man får också diskutera vanliga missuppfattningar när det gäller<br />
spel. Det är nämligen mer vanligt bland spelberoende än hos<br />
andra att ha en vag känsla av att det går att påverka slumpen,<br />
och inte heller ovanligt att den som är spelberoende har haft tur<br />
i början av sitt spelande, och att den känslan håller i sig, oavsett<br />
hur det går senare.<br />
Individuellt<br />
Vid sista mötet får man utforska risken för återfall, och utifrån<br />
sina egna erfarenheter upprätta en nödplan med möjliga handlingsalternativ.<br />
Nödplan<br />
Om detta händer så kan jag:<br />
eller:<br />
eller:<br />
Om detta händer så kan jag:<br />
eller:<br />
eller:<br />
Om detta händer så kan jag:<br />
eller:<br />
eller:<br />
Om detta händer så kan jag:<br />
eller:<br />
eller:<br />
Som avslutning får klienten utifrån sina egna erfarenheter/kunskaper<br />
upprätta en nödplan där olika högrisksituationer kopplas till verktyg<br />
man tagit del av under programmet. Nödplanen ska vara individuell<br />
och innehålla verktyg som fungerar för just den klienten.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 41
Arbete – Studier – Annan strukturerad verksamhet<br />
Fakta/<br />
Programverksamhet<br />
Programverksamhet på<br />
anstalt och häkte omfattar:<br />
• Arbete<br />
• Klientutbildning<br />
• Behandlingsprogram<br />
• Annan strukturerad<br />
verksamhet<br />
<strong>Kriminalvården</strong>s långsiktiga<br />
vision sammanfattas i uttrycket<br />
”Bättre ut”, vilket innebär att<br />
klienten ska vara bättre rustad<br />
att leva ett liv utan kriminalitet<br />
efter avtjänat straff. Genom<br />
arbete, studier, behandling<br />
och annan strukturerad verksamhet<br />
tränar klienterna<br />
sociala och yrkesmässiga<br />
färdigheter samt utvecklar<br />
insikter och eget ansvarstagande.<br />
§ 12 i Lagen om kriminalvård i<br />
anstalt om sysselsättningsplikt:<br />
”En intagen är skyldig att delta<br />
i den verksamhet och ha den<br />
sysselsättning i övrigt som<br />
anvisas honom eller henne.”<br />
Program inom <strong>Kriminalvården</strong><br />
definieras genom att de har:<br />
• tydliga mål<br />
• är strukturerade och<br />
schemalagda<br />
• syftar till ökade kunskaper,<br />
insikter och/eller<br />
färdigheter och/eller<br />
ändrat beteende<br />
• följs upp och revideras<br />
Per Elebäck är produktionsledare<br />
på anstalten Norrtälje. Han har tidigare<br />
arbetat inom träindustrin<br />
och som yrkeslärare. Arbetet på<br />
anstalten tycker han påminner<br />
om lärarjobbet.<br />
– Många intagna tycker att det är<br />
kul att komma hit. Tiden går fortare,<br />
man ser resultat av det man<br />
gör. Jag tycker också att det blir<br />
ett naturligt sätt att umgås. Man<br />
pratar naturligt och kommer in<br />
på andra ämnen än bara arbetet.<br />
42 Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong><br />
Programverksamhet<br />
är mer än behandling<br />
I den här skriften har vi beskrivit de behandlingsprogram som<br />
<strong>Kriminalvården</strong> bedriver. Men för de intagna i våra fängelser är<br />
det annat som tar upp den mesta tiden.<br />
Text: Elisabet Jönsson Foto: Niclas Sandberg<br />
Intagna i fängelser har sysselsättningplikt<br />
under normal arbetstid. Det innebär att<br />
den intagne är skyldig att delta i den sysselsättning<br />
som bestämts i verkställighetsplanen.<br />
För de flesta innebär det en mix av olika<br />
typer av sysselsättning.<br />
För många intagna i kriminalvården är det<br />
arbetsdriften som slukar flest timmar. För långtidsdömda<br />
hamnar renodlade behandlingsprogram<br />
och studier långt efter att helt enkelt<br />
gå till jobbet och jobba. Sammanlagt har arbetsdriften<br />
två miljoner sysselsättningstimmar<br />
per år. Det motsvarar över 1 000 intagna och<br />
häktade på heltid varje dag.<br />
Samarbete med Arbetsförmedlingen<br />
Arbetsdriften ska i så hög utsträckning som<br />
möjligt motsvara sättet att arbeta utanför grindarna,<br />
men man ska också ta hänsyn till den<br />
enskildes behov och förutsättningar. Arbetsdriften<br />
måste därför ha ett varierat utbud av<br />
arbeten inom utvalda arbetsmarknadsanpassade<br />
områden - från enklare montering och<br />
förpackning till mer avancerade arbeten som<br />
kräver modern teknik och stor yrkeskunskap.<br />
Men att sköta ett arbete är också social träning.<br />
Man måste kunna passa tider, visa hänsyn,<br />
städa efter jobbet och klara av sina arbetsuppgifter.<br />
Målet är att de intagna ska kunna finna,<br />
få och behålla ett jobb efter frigivningen.<br />
Just nu bedrivs tillsammans med Arbetsförmedlingen<br />
yrkesutbildning för intagna på<br />
nästan hälften av landets anstalter. De mest<br />
populära utbildningarna är inom bygg- och<br />
tillverkningsarbete samt service, omsorg och<br />
försäljning. Undersökningar visar att yrkesutbildningarna<br />
är väldigt populära och bidrar till<br />
att höja deltagarnas självkänsla och skapa<br />
bättre stämning på anstalten.<br />
Alltfler intagna studerar<br />
Många kombinerar arbetet eller yrkesutbildningen<br />
med mer teoretisk utbildning. Utbildnings<br />
nivån bland klienterna på landets häkten<br />
och fängelser varierar kraftigt, precis som i<br />
övriga samhället men fyra av tio har enbart<br />
fullföljt grundskola och en av tio har ingen<br />
fullföljd utbildning alls. <strong>Kriminalvården</strong> be-
driver egen utbildning för klienter på grundläggande<br />
och gymnasial nivå samt svenska för<br />
invandrare. Verksamheten står under<br />
Skolinspek tionens tillsyn. Det finns också<br />
möjlighet att bedriva studier på högskolenivå<br />
om resurser och övriga arrangemang kan ordnas.<br />
Meningen är att alla ska kunna hitta något<br />
som de kan ha nytta av i ett framtida fritt<br />
liv utan kriminalitet.<br />
Annan strukturerad verksamhet<br />
De senaste åren har antalet studerande som<br />
avslutar kurser och antalet utfärdade betyg<br />
ökat kraftigt. Under 2009 registrerades 1 775<br />
betyg. År 2008 var motsvarande siffra 1 363<br />
och 2007 var antalet 938. Ungefär en tredjedel<br />
av de intagna deltar i någon form av utbildning<br />
under tiden i anstalt.<br />
Annat som förekommer som sysselsättning<br />
är exempelvis friskvård, skapande verksamhet<br />
och studiecirklar om föräldraskap. Vissa aktiviteter<br />
anordnas för att det kan vara svårt att<br />
få annat arbete att räcka till, men det är också<br />
viktigt att det erbjuds en helhet av aktiviteter<br />
i kriminalvården.<br />
Självförvaltning är en del i programverksamheten<br />
och ingår i den återfallsförebyggande<br />
uppgiften att förbereda den intagne för<br />
frigivningen och stärka den enskildes personliga<br />
ansvar. Självförvaltning motverkar negativa<br />
konsekvenser av vistelse i institution.<br />
Så långt det är möjligt med hänsyn till risk-<br />
och säkerhetsbedömningar är det bra att låta<br />
klienterna ansvara för måltider, tvätt, källsortering<br />
och annat vardagsarbete på avdelningen.<br />
Då tränar klienten sig i att fungera i grupp,<br />
planera, ta ansvar och visa hänsyn till övriga<br />
boende.<br />
Just nu bedrivs<br />
tillsammans med<br />
Arbets förmedlingen<br />
yrkesutbildning för<br />
intagna på nästan<br />
hälften av landets<br />
anstalter.<br />
Påföljder & Program / <strong>Kriminalvården</strong> 43
<strong>Kriminalvården</strong>s ansvar i samhället<br />
<strong>Kriminalvården</strong> ansvarar för att verkställa<br />
påföljder som domstolen dömer<br />
ut. <strong>Kriminalvården</strong> ska också verka för<br />
att återfall i brott förebyggs.<br />
I den här skriften beskriver vi vårt<br />
arbete med personer som dömts till<br />
någon kriminalvårdspåföljd. Vi vill<br />
också på ett samlat sätt skildra de<br />
olika behandlingsprogram som<br />
<strong>Kriminalvården</strong> bedriver.<br />
Förutom rena fakta ska förhoppningsvis<br />
en del reportage i den här skriften<br />
ge lite mer känsla för vad både personal<br />
och klienter upplever kring de olika<br />
påföljderna och behandlingarna.<br />
SE-601 80 Norrköping<br />
Tel: 077-22 80 800<br />
Fax: 011-496 35 17<br />
www.kriminalvarden.se<br />
<strong>EFTER</strong> <strong>DOMEN</strong><br />
Om påföljder och program inom <strong>Kriminalvården</strong><br />
Ytterligare exemplar av denna broschyr beställs från<br />
<strong>Kriminalvården</strong>, Förlaget, 602 80 Norrköping, tel 077-22 80 800. Beställningsnummer 5068.