10.09.2013 Views

SDK#99 - Sverigedemokraterna

SDK#99 - Sverigedemokraterna

SDK#99 - Sverigedemokraterna

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Nummer 99 | April 2012<br />

s v e r i g e d e m o k r a t i s k t i d s k r i f t<br />

SDU räds inte<br />

det kontroversiella<br />

4 Sverigedemokratisk Ungdom<br />

(SDU) räds inte kontroversiella utspel<br />

utan sticker ut hakan ordentligt<br />

genom den nationalistiska kampanjen<br />

”Stolt svensk”. Därtill slår SDU<br />

ett slag för repatriering av immigranter.<br />

Sidan 4<br />

SD-Kvinnor har<br />

hållit årsmöte i Eksjö<br />

4 SD:s kvinnoförbund SD-Kvinnor<br />

har hållit ett välbesökt årsmöte<br />

i Eksjö. Celeber gäst var Jimmie<br />

Åkesson. På mötet delades förbundets<br />

verksamhet in i tre regioner:<br />

Norra, Mellersta och Södra.<br />

Sidan 9<br />

Älskad och hatad:<br />

Motboken jubilerar<br />

4 Motboken var på sin tid Sveriges<br />

mest ägda bok tillsammans med Bibeln<br />

och psalmboken. Den tillkom<br />

på initiativ av läkaren och den liberale<br />

politikern Ivan Bratt för att<br />

få svensken nyktrare. Men blev det<br />

verkligen så?<br />

Sidan 10<br />

Reportage från Rinkeby:<br />

Ullenhags stängda öppenhet<br />

Statsrådet Erik Ullenhag (FP) skulle demonstrera alliansregeringens öppenhet och tolerans gentemot Rinkebys så kallade etniska minoriteter. Det visade sig vara en öppenhet med<br />

förhinder.t. Foto: Photo2be<br />

4 Orten Rinkeby i nordvästra Storstockholm<br />

är ett typexempel på det<br />

svenska ”miljonprogrammet” som<br />

drogs upp under Tage Erlanders<br />

tid. Bostadsbristen skulle byggas<br />

bort genom tillskapandet av nya<br />

bostadsområden, ofta i anslutning<br />

till storstäderna, där svenska ungdomar<br />

skulle kunna få bra, billiga<br />

och moderna bostäder.<br />

Tanken bakom detta miljonprogram<br />

var god. Men vad Erlander<br />

och andra tillskyndare av det nya,<br />

tydligt S-märkta bostadspolitiska<br />

programmet inte förutsåg var den<br />

nya immigrationspolitik som vid<br />

decennieskiftet 1969/70 bara låg<br />

några få år framåt i tiden. Under<br />

Palme-eran beslöts nämligen att<br />

Sveriges gränser skulle öppnas på<br />

vid gavel för fattiga och förföljda<br />

från olika delar av världen.<br />

De nya immigranterna måste ju<br />

ha någonstans att bo. Och då blev<br />

lösningen att låta dem inhysas i miljonprogramsområdena<br />

och andra<br />

därmed jämförbara orter på olika<br />

håll i riket: Rinkeby, Tensta, Fittja,<br />

Ronna, Hovsjö, Rosengård, Hammarkullen,<br />

Gottsunda…<br />

Följden blev att de nybyggda och<br />

ofta futuristiskt utformade bostads-<br />

Hänt i riksdagen SD:aren Mona i Västsahara Sidan 7<br />

områdena alltmer kom att domineras<br />

av invandrargrupper från olika<br />

håll i världen: Libanon, Palestina<br />

och många, många andra länder..<br />

Rinkeby har blivit något av en<br />

symbol för detta fenomen med<br />

en invandrarandel på omkring 90<br />

procent. Termen ”rinkebysvenska”<br />

för den sorts svenska dialekt som<br />

talas har blivit riksbekant. Det har<br />

blivit en välbekant term tack vare<br />

ungdomliga musikartister, idrottsstjärnor<br />

och andra mer eller mindre<br />

välkända förortsbor med utländska<br />

rötter.<br />

Detta tog naturligtvis regerings-<br />

Hallå där, Peter Aldenlöv!<br />

representanten Erik Ullenhag fasta<br />

på när han under en vecka och under<br />

stor uppmärksamhet i media<br />

förlade sin arbetsplats till Rinkeby<br />

Folkets hus. SD-Kurirens reportageteam<br />

hängde på och stötte ihop<br />

med Ullenhag på Rinkeby torg.<br />

Fortsättningen blev dock litet oväntad<br />

och inte odelat angenäm… <<br />

Sidan 6<br />

Sidan 3 Sidan 12


2 | Ledare<br />

SD-Kuriren 99<br />

Saudiarabien-affären har flera bottnar – och går långt tillbaka i tiden<br />

böR j a n av m a R S avslöjade de<br />

två radioreportrarna Bo-<br />

Göran Bodin och Daniel<br />

Öhman vid Ekot att Sverige<br />

under en följd av år bedrivit förhandlingar<br />

med Saudiarabien om<br />

att bygga en fabrik för tillverkning<br />

av militärmateriel.<br />

För svensk del gällde det att främja<br />

svensk militärindustri och säkra<br />

värdefulla arbetstillfällen. För saudierna<br />

var det frågan att tillskansa<br />

sig fördelar man bedömde att inte<br />

USA och Storbritannien kunde erbjuda.<br />

Sju partier i riksdagen har varit<br />

införstådda med Sveriges militära<br />

samarbete med Saudiarabien. Det<br />

åttonde av de partier som i dag har<br />

säte i riksdagen, <strong>Sverigedemokraterna</strong><br />

(SD), har av naturliga skäl befunnit<br />

sig utanför den gemenskapen<br />

då man inträdde i riksdagen först<br />

hösten 2010.<br />

Saudiarabien är en av världens<br />

absolut hårdaste diktaturer. Dess<br />

statsskick är absolut monarkism<br />

och dess bärande ideologi den sunnimuslimska<br />

wahhabismen (salafismen),<br />

en extrem variant av islam<br />

som kungaätten Saud hämtade från<br />

den muslimske reformatorn Abd al<br />

Wahhab redan på 1700-talet.<br />

Fria val är ett okänt begrepp i dagens<br />

Saudiarabien, liksom rättigheter<br />

för kristna. Kyrkor är förbjudna<br />

också för de många utländska gästarbetare<br />

som finns i landet vilka<br />

behandlas som paria. Religionspolisen,<br />

i dagligt tal kallad muttawa,<br />

håller invånarna i ett järngrepp i<br />

sin officiella strävan att främja dygd<br />

och förebygga synd. Särskilt hårt går<br />

Chefredaktör<br />

Tommy Hansson<br />

trospoliserna åt kvinnor som anses<br />

klä sig utmanande eller bete sig<br />

olämpligt på annat sätt.<br />

I Saudiarabien får kvinnor inte<br />

köra bil, detta trots att profeten<br />

Muhammed rimligen inte kunde<br />

fentliggjord av utrikesminister Carl<br />

Bildt, har hittills varit att affärer och<br />

moral inte skall blandas ihop i onödan<br />

och att om inte Sverige förser<br />

saudierna med efterfrågad materiel<br />

så steppar bara något annat land in<br />

och gör det.<br />

Det finns ytterligare ett betänkligt<br />

inslag i affären Saudiarabien.<br />

Det handlar om att hemligstämplade<br />

dokument uppenbarligen överlämnats<br />

till de båda radioreportrar<br />

som först rapporterade om de saudiska<br />

förvecklingarna.<br />

Både att överlämna sådana dokument<br />

till media och att offentliggöra<br />

dessa måste anses vara allvarliga<br />

brott mot rikets säkerhet. Totalförsvarets<br />

forskningsinstitut (FOI) har<br />

anmält saken till Justitiekanslern<br />

(JK), som har rätt att efterforska<br />

källan till ett så pass allvarligt brott<br />

det här är fråga om.<br />

Det finns alltså ett betydande dilemma<br />

i den saudiarabiska affären.<br />

Dels har svenska regeringar, både<br />

April 2012 www.sdkuriren.se<br />

Vad har Sverige 1624 för likheter med Sverige 2012?<br />

ÅR E T 16 2 4 UnDE R Gustaf II<br />

Adolfs regeringstid blev<br />

skickelsedigert för de fåtaliga<br />

katolikerna i Sverige.<br />

I september detta år halshöggs<br />

nämligen de tre romersk-katolska<br />

trosbekännarna Zacharias Anthelius,<br />

Georg Bähr-Ursinus och<br />

Nicolaus Campanius på Stockholms<br />

torg (nuvarande Stortorget<br />

i Gamla stan). Andra som drogs<br />

in i rättsprocessen mot dessa tre<br />

klarade sig undan med utvisning<br />

ur riket eller blotta förskräckelsen.<br />

Jag blev medveten om förföljelsen<br />

av svenska katoliker inklusive borgmästaren<br />

i dåtidens Söder Tällije i<br />

mitten på 1990-talet. Det ledde till<br />

att jag i fullmäktige motionerade<br />

om att få en gata i min hemkommun<br />

Södertälje uppkallad efter Anthelius<br />

– borgmästare 1623-24 och den förste<br />

ämbetsman i sitt slag som var utbildad<br />

för denna ansvarspåliggande<br />

syssla – men framförallt till att jag<br />

Kungafamiljen styr Saudiarabien med järnhand. Foto: arkiv<br />

ha några synpunkter på den saken.<br />

Veterligt uttalade sig profeten inte<br />

ens om kvinnliga kamelryttare.<br />

Stater med lika hårt eller hårdare<br />

förtryck än Saudiarabien kan räknas<br />

på båda händernas fingrar. Det rör<br />

sig om stater som Nordkorea, Vietnam,<br />

Zimbabwe, Eritrea, Iran och<br />

kanske något land till.<br />

Till skillnad från dessa länder,<br />

Iran undantaget, har emellertid<br />

Saudiarabien extremt gott om olja<br />

vilket gör att medborgarna trots allt<br />

kan föra en ganska komfortabel tillvaro<br />

och att omvärlden gärna överser<br />

med den hårda diktaturen.<br />

Frågan är om Sverige bör exportera<br />

militärmateriel till en diktatur<br />

av ovan beskrivet slag. Den officiella<br />

svenska hållningen, tydligast of-<br />

uppsökte Riksarkivet i Stockholm<br />

och läste in mig på originalhandlingarna<br />

i ämnet. Det var en ganska<br />

skakande läsning.<br />

Min motion om en Antheliusgata<br />

bifölls i alla instanser men har<br />

ännu inte, av någon för mig okänd<br />

anledning, blivit förverkligad. Antagligen<br />

ansågs inte förslagsställaren<br />

vara tillräckligt politiskt korrekt.<br />

Jag funderar nu i egenskap av<br />

SD:s gruppledare i fullmäktige att<br />

göra ett nytt försök – hedras den<br />

som hedras bör, det vill säga mäster<br />

Anthelius!<br />

Det främsta resultatet av mina efterforskningar<br />

och min skrivmöda<br />

är emellertid den bok jag nu, sent<br />

omsider, publicerat: Religionsfrihetens<br />

martyrer. Borgmästaren i Söder<br />

Tällije och hans katolska trosfränder<br />

(Contra förlag , 217 sidor). Boken tar<br />

avstamp i Gustaf Vasas omdaning<br />

av Sverige, fortsätter med att skildra<br />

den lutherska militärstat som<br />

byggdes upp under Gustaf II Adolf<br />

och dess oförsonliga inställning till<br />

rikets fåtaliga katoliker samt drar<br />

även paralleller till vår egen tid.<br />

Ty likheter mellan Sverige 1624<br />

och samma rike 2012 finns faktiskt,<br />

även om olikheterna givetvis överväger.<br />

För det första låg Sverige i ett<br />

mångårigt krig med den katolska<br />

ärkefienden Polen 1624, ett Polen<br />

där Gustaf Adolfs kusin Sigismund<br />

var konung. Samme Sigismund som<br />

även var svensk monark 1592-99 och<br />

fortfarande gjorde anspråk på den<br />

svenska tronen.<br />

Processen mot Zacharias An-<br />

thelius och de övriga svenska katolikerna<br />

var på så sätt minst lika<br />

mycket en politiskt-militär som en<br />

religiös process. Att vara romersk<br />

katolik ansågs per definition vara<br />

landsförrädiskt emedan den som<br />

var det utan vidare antogs gå fiendens<br />

ärenden. Det gjordes yttermera<br />

försök att under rättegångarna i<br />

den nybildade Svea hovrätt visa att<br />

de åtalade bedrivit regelrätt spioneri<br />

för Polens och Sigismunds räkning,<br />

men det lyckades inte ens dåtidens<br />

Tommy Hanssons nya bok tar upp religionsfriheten<br />

i ett historiskt perspektiv.<br />

innovativa förhörsmetoder (läs: tortyr)<br />

leda i bevis.<br />

Sverige 388 år senare är ett helt<br />

annat samhälle. I dag är, förutom<br />

alla andra demokratiska landvinningar<br />

såsom fria val, yttrandefrihet<br />

och mötesfrihet, religionsfriheten<br />

inskriven i grundlagen. Ingen<br />

religiös avvikare riskerar längre<br />

dödsstraff eller tortyr. Det politiska<br />

landskapet i Sverige ger dock upp-<br />

socialdemokratiska och borgerliga<br />

sådana, under en längre tidsperiod<br />

ägnat sig åt tveksam militärexport<br />

till en av världens mest motbjudande<br />

diktaturer. Dels har hemligstämplade<br />

handlingar överlämnats<br />

till media som sedan offentliggjort<br />

dem.<br />

Affären har så här långt krävt sin<br />

tribut i form av försvarsminister<br />

Sten Tolgfors avgång samt ett starkt<br />

minskat förtroende för alliansregeringen<br />

från allmänhetens sida. Det<br />

har smusslats och halvljugits så att<br />

det varit rent bedrövligt.<br />

Det måste slutligen framhållas<br />

att det hemligstämplade samarbetet<br />

med den saudiska diktaturen går<br />

långt tillbaka i tiden. Den nu pensionerade<br />

biståndsingenjören Göran<br />

Näsmark berättar exempelvis i<br />

boken Mzungu (Recito förlag 2009)<br />

om hur han i ett par omgångar med<br />

början på 1970-talet blev djupt involverad<br />

i topphemligt samarbete<br />

med det saudiska flygvapnet.<br />

”Det fick inte komma ut i Sverige<br />

att vi arbetade på uppdrag av Saudis<br />

Flygvapen”, skriver Näsmark (sidan<br />

160). ”Vi skulle övervaka byggandet<br />

av landningsbanor, hangarer och<br />

bombsäkra flygplansbeskydd, och<br />

bostäder. Arbetet skedde på fem olika<br />

flygbaser i landet utspridda från<br />

norr nära gränsen mot Jordanien och<br />

i söder nära gränsen till Jemen.” <<br />

Tommy Hansson<br />

Chefredaktör<br />

hov till frågan, om åtminstone inte<br />

några drag från 1600-talet levt vidare<br />

in i vår tid.<br />

Det kan så knappast råda några<br />

tvivel om att toleransens fernissa är<br />

ganska tunn om man skrapar litet på<br />

ytan. Det finns några få fundamenta<br />

som den som önskar undgå att löpa<br />

gatlopp inom politiken och mediavärlden<br />

bör bekänna sig till. Det<br />

sannolikt viktigaste av dessa fundamenta<br />

är att vara entydigt positiv<br />

till synen att all immigration och all<br />

mångkultur är av godo.<br />

Den som inte är det löper överhängande<br />

risk att anklagas för rasism<br />

och nazism och att bli förklarad<br />

persona non grata i talrika<br />

sammanhang. Partitillhörighet i SD<br />

skall vi inte tala om. Då väntar oftare<br />

än inte uteslutning ur organisationer,<br />

föreningar och fackförbund.<br />

Nej, ingen blir längre avrättad eller<br />

ens fängslad för olämpliga religiösa<br />

eller politiska åsikter. Det som kan<br />

förestå är en betydligt mer förfinad<br />

form av ostracism vilken kan vara<br />

nog så smärtsam för de som drabbas<br />

därav. Arvet från det ogästvänliga<br />

och stundom brutala 1600-talet<br />

lever kvar.<br />

Fotnot: Religionsfrihetens martyrer<br />

beställs enklast genom att kontakta<br />

Tommy Hansson via uppgifterna i redaktionsrutan<br />

eller genom beställning<br />

i närmaste bokhandel! <<br />

En budkavle är utskickad. Den<br />

löper genom dag och natt. Den<br />

går, såsom otaliga budkavlar fordom<br />

har gått, rättsols från gård<br />

till gård, från härad till härad. Det<br />

är den löpande elden som genom<br />

dag och natt skall kringföras.<br />

Budkavle går! Rid i natt!<br />

Vilhelm Moberg, 1941<br />

<strong>Sverigedemokraterna</strong><br />

Riksdagen<br />

100 12 Stockholm<br />

08 - 50 00 00 50<br />

info@sverigedemokraterna.se<br />

www.sverigedemokraterna.se<br />

SD-Kuriren<br />

Box 26<br />

291 21 Kristianstad<br />

Chefredaktör<br />

Tommy Hansson<br />

tommy.hansson@sverigedemokraterna.se<br />

08-50 00 00 66<br />

Ansvarig utgivare<br />

Richard Jomshof<br />

richard.jomshof@sdkuriren.se<br />

Redaktion<br />

Daniel Engström<br />

Jens Leandersson<br />

Mats Dagerlind<br />

Rickard Håkansson<br />

Robert Stenkvist<br />

Therese Borg<br />

Fasta krönikörer<br />

Stellan Bojerud<br />

Linus Bylund<br />

Robert Stenkvist<br />

Övriga medarbetare i detta nummer:<br />

Joakim Isheden<br />

Joakim Larsson<br />

Bertil Malmberg<br />

Malte Holm<br />

Utgivning<br />

SD-Kuriren utkommer med cirka<br />

sex nummer per år till <strong>Sverigedemokraterna</strong>s<br />

medlemmar samt<br />

övriga prenumeranter.<br />

Prenumeration, 6 nummer<br />

150 kronor på bg 5280 - 7005.<br />

Annonsering<br />

Se www.sdkuriren.se eller ring<br />

08-50 00 00 50.<br />

Upplaga<br />

18 300 ex (April 2012)<br />

SD-Kuriren utges av <strong>Sverigedemokraterna</strong><br />

och är officiellt partiorgan.<br />

De åsikter redaktionen<br />

eller externa skribenter uttrycker<br />

i tidningen behöver inte nödvändigtvis<br />

motsvara partiets<br />

ståndpunkter. Redaktionen tar<br />

tacksamt emot foton, artiklar,<br />

sakuppgifter, tidningsutklipp och<br />

teckningar. Insänt material betraktas<br />

som tillhörande SD-K:s<br />

arkiv. Redaktionen förbehåller sig<br />

rätten att korta, rätta, redigera,<br />

illustrera och publicera insänt material.<br />

Redaktionen ansvarar inte<br />

för obeställt material.<br />

© <strong>Sverigedemokraterna</strong>. Eftertryck<br />

tillåts endast om källan<br />

anges.<br />

ISSN 0284 - 6861


www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 April 2012<br />

Sverige | 3<br />

Något av det som hänt i riksdagen sista tiden:<br />

Alla utom SD:s Jomshof hoppade av debatt!<br />

Den 29 mars var det dags för<br />

statsministerns frågestund. Denna<br />

frågestund innebär att representanter<br />

från de olika riksdagspartierna<br />

får tillfälle att ställa frågor<br />

till statsministern.<br />

n R E P l iK ä R T il l åT E n vid<br />

denna frågestund. Jimmie<br />

Åkesson tog chansen<br />

att fråga Reinfeldt<br />

hur det kan komma sig att Sverige<br />

tar emot så många fler så kallade ensamkommande<br />

barn än våra nordiska<br />

grannländer. Åkesson påpekade<br />

att antalet ensamkommande<br />

barn ökat dramatiskt från 2003 till<br />

i dag.<br />

Reinfeldt svarade att det är en<br />

återspegling av en trasig värld.<br />

Reinfeldt hade personligen träffat<br />

en ensamkommande från Afghanistan<br />

med 1,5 års utbildning bakom<br />

sig. Reinfeldt erkände att det är<br />

en mycket tuff väg dessa barn/ungdomar<br />

har framför sig i vårt land.<br />

Reinfeldt menade sedan att han inte<br />

tror på att ”stänga in” dessa barn i<br />

sina hemländer, och ”döma” dem till<br />

en sämre framtid.<br />

Åkesson påpekade att han inte<br />

fått svar på sin fråga, varför Sverige<br />

avviker så kraftigt mot våra nordiska<br />

grannländer avseende hur många<br />

ensamkommande vi tar emot. Åkesson<br />

påpekade för statsministern att<br />

det förmodligen beror på att vi har<br />

ett slappare regelverk i denna fråga.<br />

Åkesson sade också att det som skiljer<br />

sig kraftigt åt mellan länderna är<br />

åldersbestämning av dessa ”barn”.<br />

Sverige har knappt några regler<br />

alls medan man i de flesta av våra<br />

nordiska grannländer har en mycket<br />

noggrann kontroll. Vidare påpeka-<br />

SD:s Richard jomshof fick debattera med sig själv i utbildningsutskottet! Foto: Photo2be<br />

de Jimmie Åkesson att migrationsministern<br />

lovat att en harmonisering<br />

skall ske mellan våra nordiska<br />

grannländer. Åkesson ställde då en<br />

mycket rak och enkel fråga – när<br />

skall denna harmonisering ske?<br />

Reinfeldt svar var mycket vagt<br />

och svepande. Så svepande att det<br />

helt enkelt inte går att få ut något<br />

konkret alls av svaret.<br />

Debatt i plenisalen<br />

Värt att anmärka på är också den debatt<br />

som Utbildningsutskottet höll<br />

den 28 mars där Richard Jomshof<br />

satt upp sig på talarlistan tillsammans<br />

med en rad andra oppositionspolitiker<br />

från den röd-gröna<br />

sidan. När väl debatten skulle starta<br />

hoppade samtliga anmälda debattörer<br />

av, precis före mötet.<br />

När debattörerna från oppositionen<br />

hoppat av och tågade ut från<br />

plenisalen så valde även regeringssidan<br />

att ta sin Mats ur skolan och<br />

lämna plenisalen. Richard fick med<br />

andra ord stå och debattera med sig<br />

själv i rikets högsta beslutande organ!<br />

Debaclet angående vapenexport<br />

till Saudiarabien<br />

De flesta har väl noterat massmedias<br />

diskussion om Sveriges eventuella<br />

deltagande i byggnationen av<br />

en vapenfabrik i Saudiarabien. Här<br />

i riksdagen har det talats en hel del<br />

om detta i korridorerna, men ännu<br />

inte särskilt mycket i den mer formella<br />

verksamheten, i utskott och<br />

kammare.<br />

Det närmaste vi kommer sådan<br />

behandling är att det har beslutats<br />

om en granskning av vad det egentligen<br />

är som regeringen har gjort i<br />

konstitutionsutskottet. Dessutom<br />

har det fattats ett principbeslut om<br />

att en särskild debatt om detta skall<br />

avhållas, även om något datum för<br />

detta ännu inte är satt.<br />

För den som inte har hängt med<br />

så har ju vi i <strong>Sverigedemokraterna</strong><br />

uttalats oss flera gånger om vår allmänna<br />

syn på vapenexporten. Vi<br />

säljer inte vapen från Sverige enbart<br />

i vinstsyfte utan det mer vittfamnande<br />

syftet är att främja Sveriges<br />

förmåga att försvara sig genom att<br />

upprätthålla en stark försvarsindustri<br />

så vårt försvar har en god tillgång<br />

till materiel i händelse av krig.<br />

När det fattas beslut om vilken<br />

export som skall tillåtas så är det<br />

alltid detta som är perspektivet som<br />

man tar hänsyn till – det vill säga.<br />

vilka följder detta har för viktig försvarsindustri.<br />

I just det här fallet är det svårt att<br />

veta exakt vad det är som har förevarit.<br />

Mycket av besluten är hemligstämplade<br />

och regeringen försöker<br />

undvika frågor om det hela. Vad<br />

som dock förefaller vara uppenbart<br />

är att hela konstruktionen med bulvanföretag<br />

i Saudiarabien har kommit<br />

till för att undvika besvärliga<br />

frågor om varför man alls säljer vapen<br />

till ett land som detta.<br />

Man kan med rätta kritisera landet<br />

för dess långt gångna islamism,<br />

men trots allt är det så att alla länder<br />

i världen har rätt till ett eget försvar<br />

och Mellanöstern-regionen är ett av<br />

de oroligaste områdena i världen.<br />

För <strong>Sverigedemokraterna</strong>s del är<br />

det också den linjen som vi har valt<br />

att lägga oss på, det vill säga att det<br />

är olämpligt av regeringen att försöka<br />

undandra sig ansvaret för vapenhandelskontrakt<br />

med Saudiarabien<br />

trots att man fattat beslut därom.<br />

<<br />

Robert Stenkvist<br />

Redaktionen<br />

joakim larsson<br />

Politisk sekreterare riksdagen<br />

Syndikalisternas extremism avslöjas i ny bok<br />

y nDiK a l i S mE n uppstod<br />

i Frankrike 1910 men<br />

hade funnits i den teoretiska<br />

diskursen sedan<br />

slutet av 1800-talet.<br />

Ordet ”syndikalism” kommer från<br />

franskans syndicalisme vilket betyder<br />

fackföreningsverksamhet. I<br />

Sverige talades initialt om ”revolutionär<br />

syndikalism”, men det revolutionära<br />

tonades efter hand ner.<br />

De svenska syndikalisterna organiseras<br />

inom Sveriges Arbetares<br />

Centralorganisation (SAC) och kan<br />

sägas ha fått sitt elddop genom storstrejken<br />

1909. Denna pågick i ungefär<br />

en månads tid och fick djupgående<br />

konsekvenser. Som mest berörde<br />

strejken 300 000 svenska arbetare.<br />

Till följd av krympande strejkkassor<br />

tvingades de strejkande dock till<br />

slut ge upp.<br />

Om syndikalismen i går men<br />

framförallt i dag och i någon mån<br />

framtiden handlar en ny, intresseväckande<br />

bok med titeln Syndikalisternas<br />

nya ansikte (Bilda förlag<br />

2011, 155 sidor) av Lars-Olof<br />

Pettersson och Willy Silberstein.<br />

I boken tecknas en bild av dagens<br />

syndikalister som en liten, hårdför<br />

facklig gruppering som inte tvekar<br />

att tillgripa våldsmetoder och andra<br />

olagligheter.<br />

Rörelsen – vilken antas bestå av<br />

vid pass 5 000 medlemmar organiserade<br />

i lokala samorganisationer<br />

(LS) – har sedan 2000-talets början<br />

utvecklats från att ha varit en i stort<br />

hedervärd, facklig organisation till<br />

att främst bli en tummelplats för<br />

vinddrivna existenser från Antifascistisk<br />

aktion (AFA), den militanta<br />

djurrättsaktivismen, Reclaim the<br />

street-rörelsen och andra delar av<br />

den så kallade autonoma vänsterrörelsen.<br />

Det är just dessa, ofta kriminella<br />

och lösligt ihopkomna grupperingar<br />

vilka tagit politiska mötesstörningar<br />

och kriminella trakasserier<br />

mot politiker man inte gillar på entreprenad.<br />

Särskilt har <strong>Sverigedemokraterna</strong><br />

drabbats, men det finns<br />

också exempel på att aktivister från<br />

den här typen av kotterier angripit<br />

representanter från andra politiska<br />

partier. Ännu har inga dödsoffer<br />

krävts, men det är i värsta fall bara<br />

en tidsfråga innan så sker.<br />

Författarna ger i boken ett antal<br />

exempel på uppmärksammade<br />

bojkott- och blockadaktioner genomförda<br />

av SAC-medlemmar och<br />

som riktats mot företag som Berns,<br />

Systembolaget, Lilla Karachi och Josefina,<br />

de båda senare restauranger i<br />

Stockholm. Metodiken har bestått i<br />

att ta fasta på någon verklig eller (oftast)<br />

påhittad oförrätt som påståtts<br />

ha drabbat en eller annan SACansluten<br />

arbetare och därefter med<br />

våld, om så behövts, göra allt för att<br />

sabotera för vederbörande företag.<br />

En vanlig metod har bestått i att ett<br />

stort antal så kallade strejkvakter<br />

hindrat besökare från att besöka<br />

det aktuella företagets lokaler.<br />

Många tidigare SAC-anslutna<br />

har tröttnat på den gangsterliknande<br />

organisation SAC utvecklats<br />

mot att bli. Dessa pekar på att demokrati<br />

och yttrandefrihet är obefintliga<br />

inom organisationen: mobben<br />

styr. Dessutom saknas godtagbar<br />

redovisning av vart de skadeståndspengar<br />

rörelsen i förekommande<br />

fall tillerkänts i samband med arbetsmarknadskonflikter.<br />

Det är således en mörk bild fack-<br />

Syndikalisternas nya, extremistiska ansikte<br />

avslöjas i ny bok.<br />

föreningsmannen Lars-Olof Petterson<br />

och journalisten Willy Silberstein<br />

tecknar av SAC, som kanske<br />

mest är bekant för den en gång respekterade<br />

tidningen Arbetaren som<br />

numera står i farlig närhet av nedläggningens<br />

brant. Författarna ser<br />

två vägar för framtiden (sidan 154):<br />

”Antingen återgår man till att bli<br />

en vanlig facklig organisation som<br />

förtjänar respekt för att den står för<br />

hederliga ideal, en verksamhet som<br />

bygger på decentraliserad beslutsstruktur,<br />

men där man också respekterar<br />

beslut och följer lagar och<br />

regler i samhället.<br />

Eller också fortsätter man att<br />

vända sig till den lilla skara som anser<br />

att den hårdhänta, konfliktfyllda<br />

verksamheten är något att bygga<br />

vidare på. Man respekterar inte demokratiskt<br />

fattade beslut. Medlemmarna<br />

driver varje litet problem till<br />

konflikt, blir fruktade av alla arbetsgivare.”<br />

Om man väljer den senare vägen,<br />

menar författarna, kan den slutliga<br />

undergången inte undvikas. Men på<br />

vägen dit kan man ställa till åtskilligt<br />

med problem. Därför uppmanar<br />

Petterson/Silberstein det omgivande<br />

samhället att reagera i tid. <<br />

Tommy Hansson<br />

Chefredaktör


4 | SDU<br />

SDU populärt i<br />

sociala medier<br />

4 Internet i allmänhet och Facebook<br />

i synnerhet är platser<br />

där många ungdomar och sverigedemokratiska<br />

sympatisörer<br />

återfinns. Detta gör Internet till<br />

en viktig plattform för att nå ut<br />

med vårt budskap. SDU tar fasta<br />

på detta och arbetar för att synas<br />

i sociala medier. För närvarande<br />

har vår Facebook-sida över 3000<br />

så kallade gilla-markeringar. Det<br />

är fler än någonsin som visar intresse<br />

och uppskattning för vårt<br />

förbund.<br />

Meningen är också att förbundets<br />

egen hemsida (sdu.nu) ska<br />

uppdateras ofta och kontinuerligt,<br />

med nyheter såväl från riksorganisationen<br />

som från distrikt och<br />

lokalavdelningar. På hemsidan<br />

finns bland annat Gustav Kasselstrands<br />

ordförandeblogg, där<br />

han skriver om förbundet ur sitt<br />

perspektiv.<br />

”För närvarande har vår<br />

Facebook-sida över 3000<br />

så kallade gilla-markeringar.<br />

Det är fler än någonsin<br />

som visar intresse<br />

och uppskattning för vårt<br />

förbund.”<br />

När SDU skriver en debattartikel<br />

eller gör något annat utspel<br />

publiceras dessa naturligtvis även<br />

på vår hemsida. Från distrikt och<br />

lokalavdelningar brukar det inkomma<br />

mindre reportage från<br />

deras medlemsaktiviteter och<br />

skolbesök.<br />

Trots att det känns bra att fler<br />

och fler gillar vår Facebook-sida<br />

SDU<br />

är det egentligen medlemsantalet<br />

SVERIGEDEMOKRATISK UNGDOM<br />

som står i fokus. SDU:s ambition<br />

är att nå 3000 medlemmar under<br />

året. Hemsidan och Facebook är<br />

viktiga medel för att ta oss dit.<br />

Tipsa dina vänner om SDU! <<br />

SDU<br />

SVERIGEDEMOKRATISK UNGDOM<br />

Ordförandeduell<br />

CMYK 100 22 00 18<br />

4 Inför årets förbundskongress<br />

har den intressanta situationen<br />

CMYK 63 24 01 00<br />

uppstått att det finns två stycken<br />

ordförandekandidater. Den nuvarande<br />

förbundsordföranden,<br />

Svart80%<br />

Gustav Kasselstrand, utmanas av<br />

Paula Bieler från Uppland. Det är<br />

ännu inte klart om det kommer<br />

att finnas flera kandidater även till<br />

andra poster i förbundsstyrelsen.<br />

Liksom i <strong>Sverigedemokraterna</strong><br />

utser distrikten ombud som<br />

uppbär rösträtt vid kongressen.<br />

Medlemmarna gör således sin<br />

röst hörd via representanter. SDU<br />

Stockholm har valt att offentligt<br />

stödja Gustav Kasselstrand. Övriga<br />

distrikt har inte uttalat sig officiellt.<br />

<<br />

SD-Kuriren 99<br />

Stolt svensk!<br />

SDU sticker ut hakan genom den nationalistiska kampanjen ”Stolt svensk”. Foto: SDU<br />

mi T T E n av m a R S lanserade<br />

SDU en stor vårkampanj,<br />

som vi valt att döpa kort<br />

och kärnfullt till ”Stolt<br />

svensk”. Vi vet att det finns en<br />

stark inneboende nationalism<br />

hos många ungdomar. Andra<br />

partier och ungdomsförbund<br />

gör sitt bästa för att beskriva<br />

nationalism som något fult, vilket<br />

naturligtvis smittar av sig på<br />

samhällsklimatet. Ibland hjälper<br />

det dock inte.<br />

I samband med exempelvis<br />

Nytt projekt från SDU:<br />

April 2012 www.sdkuriren.se<br />

Borta bra men hemma bäst!<br />

Åter en gång upprörs det mediala<br />

och politiska etablissemanget<br />

över påstådd sverigedemokratisk<br />

hjärtlöshet. Ord som<br />

”odemokratiskt” och ”propaganda”<br />

blandas med upplevda<br />

kopplingar till lynchningar av<br />

minoriteter när vi, Sverigedemokratisk<br />

Ungdom, ansöker om<br />

bidrag från Migrationsverket i<br />

syfte att inleda ett projekt som<br />

ska underlätta frivillig återvandring.<br />

E D vå R T P R o jE K T<br />

”Borta bra men<br />

hemma bäst” vill<br />

vi nå ut till alla de<br />

som levt i ett långvarigt utanförskap<br />

i vårt land, långt bort från<br />

svensk kultur och det svenska<br />

språket. Om man på detta sätt<br />

valt bort det svenska och fortsätter<br />

att i tankar och handling leva<br />

kvar i sitt hemland så undrar vi<br />

om man verkligen trivs i Sverige<br />

och om man inte hellre skulle<br />

vilja återvända, om man såg det<br />

som möjligt.<br />

Det finns naturligtvis stora<br />

praktiska och ekonomiska svårigheter<br />

med en flytt av den vidd<br />

som en återvandring innebär<br />

men detta är ett faktum som har<br />

uppvägts av det stora stöd man<br />

kan erhålla i form av bland annat<br />

hemresebidrag och återetableringsstöd.<br />

Vi i Sverigedemokratisk<br />

Ungdom tvivlar dock på<br />

att information om dessa bidrag<br />

har kommit människor till handa<br />

då de är näst intill oanvända.<br />

10 000 goodiebags<br />

Den 5 mars i år ansökte vi om ett<br />

större sportevenemang visar många<br />

tydligt och öppet att de älskar Sverige.<br />

Om man hejar på Sverige i en<br />

match i fotbolls-EM är man de facto<br />

nationalist, annars vore det ju bara<br />

två fotbollslag vilka som helst som<br />

möttes.<br />

Sverige är ett helt fantastiskt land,<br />

kanske världens bästa land att leva<br />

i. Vi är med i den sverigedemokratiska<br />

folkrörelsen för att vi älskar<br />

Sverige. Att vi älskar Sverige är något<br />

vi måste bli mycket bättre på att<br />

förmedla – vår uppfattning är att vi<br />

Kampanjen ”borta bra men hemma bäst” informerar om frivillig återvandring. bild: migrationsverket<br />

projektstöd som Migrationsverket<br />

ger ut till organisationer som arbetar<br />

för att underlätta frivillig återvandring<br />

för individer i Sverige.<br />

Vårt projekt kretsar kring ledorden<br />

information och rådgivning och dess<br />

syfte är att informera kring återvandring:<br />

hur man går tillväga och<br />

vilket stöd man kan ansöka om.<br />

Vi tänker arbeta genom att samla<br />

all matnyttig information i egentillverkade<br />

goodiebags och sedan dela<br />

ut dessa till människor som vi tror<br />

kan uppskatta det. Vi har ansökt om<br />

100 000 kronor för framställning av<br />

10 000 stycken goodiebags där kostnader<br />

för grafisk design, materialutveckling<br />

och tolkverksamhet ligger<br />

till grund för summan.<br />

Detta bidrag från Migrationsverket<br />

är nödvändigt för produktionen<br />

av materialet men planerings- och<br />

utdelningsarbetet kommer vi att utföra<br />

ideellt.<br />

Tabu driva återvandring<br />

Efter att vi skickade in vår ansökan<br />

dröjde det inte många timmar<br />

innan människor stod i kö för att<br />

fördöma den. Från MUF och SSU<br />

kallades initiativet smaklöst och i<br />

Grön Ungdom gick man så långt<br />

som att beskylla det för att vara<br />

ibland kan låta som om vi inte alls<br />

tycker om det här landet, eftersom<br />

vi ofta pekar på alla de problem som<br />

finns i samhället.<br />

De problemen ser vi givetvis fortfarande,<br />

och vi kommer fortsatt att<br />

rikta skarp kritik mot samhällsutvecklingen,<br />

men vi får aldrig glömma<br />

att vi engagerar oss politiskt för<br />

att vi älskar det här landet, och då<br />

ska vi givetvis tala om allt det som<br />

är positivt med Sverige.<br />

Kampanjen visar vad vi vill och<br />

berättar om våra mål, inte vad vi är<br />

både vidrigt och diskriminerande.<br />

Att dessa reaktioner uppstod var<br />

föga förvånande, mot vårt parti<br />

tycks de reflexmässiga vid det här<br />

laget, men det tål att tillägga att även<br />

Migrationsverket utdömde det som<br />

en ”propagandaskrift med syfte att<br />

övertala människor att åka tillbaka”.<br />

Det genomgående temat verkade<br />

vara att SDU med detta projekt angrep<br />

utsatta människor och aktivt<br />

manade individer att lämna landet.<br />

Samtliga kritiker verkar antingen ha<br />

undgått faktumet att projektstödet<br />

riktades till projekt som underlättade<br />

frivillig återvandring, eller så<br />

anser de att en återvandring inte<br />

längre kan räknas som frivillig om<br />

någon utestående hjälper vederbörande<br />

att förverkliga den.<br />

Det sistnämnda kan med all sannolikhet<br />

kopplas till det faktum att<br />

det i det svenska politiska rummet<br />

är tabu att driva återvandring som<br />

politisk fråga. Kanske är man rädd<br />

att detta ska uppfattas som att vi inte<br />

är tillräckligt välkomnande eller tillmötesgående<br />

mot invandrare. Sannolikt<br />

är det därför man yrar i politiskt<br />

korrekta termer istället för att<br />

ge vårt förslag den seriösa bedömning<br />

det förtjänar.<br />

emot. På en och samma gång är det<br />

den enklaste kampanj vi någonsin<br />

drivit, och samtidigt den djupaste<br />

och mest kraftfulla. Vi vill återigen<br />

se att en sund nationalism genomsyrar<br />

det svenska samhället – det är<br />

vad vi eftersträvar. Svenskhet är för<br />

oss något positivt. <<br />

joakim isheden<br />

Sverigedemokratisk Ungdom<br />

Gynnar absolut ingen<br />

Personligen tycker jag att återvandring<br />

bör vara en utgångspunkt i flyktingpolitiken,<br />

inte för att svenska<br />

staten önskar detta utan för att man<br />

kan anta att det i flera fall är det som<br />

flyktingen själv vill.<br />

Det gynnar absolut ingen att individer<br />

vantrivs i det svenska samhället<br />

och finner sig ovilliga att integreras<br />

samtidigt som svenska staten<br />

undgår att informera dessa om möjligheten<br />

till återvandring.<br />

Man tycks dessutom bland kritikerna<br />

utgå från det felaktiga antagandet<br />

att all återvandring per definition<br />

alltid sker till krigsdrabbade<br />

oroshärdar. Konflikter som en gång<br />

förorsakade flyktingströmmar kan<br />

idag ha upphört så att återvandring<br />

är möjlig.<br />

Livssituationen<br />

Initiativet ”borta bra men hemma<br />

bäst” spelar många roller i det svenska<br />

samhället där liknande satsningar<br />

lyser med sin frånvaro.<br />

Om man bortser från det stöd till<br />

frivillig återvandring som är kampanjens<br />

syfte så uppmärksammar<br />

den för det första den ovilja som<br />

finns bland politiker att diskutera<br />

ämnet, något som de starka reaktionerna<br />

visar, och för det andra livssituationen<br />

för de människor som<br />

den riktar sig mot.<br />

Om långtidsarbetslöshet i utanförskap<br />

ska ställas mot återvandring<br />

tycker jag att den sistnämnda bör<br />

vara prioriterad, för alla parter! <<br />

malte Holm<br />

Sverigedemokratisk Ungdom


April 2012<br />

www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 Sverige/Utrikes | 5<br />

DEBATT:<br />

Malaysiernas protester mot<br />

”kristianiseringen” ger perspektiv<br />

Öst är öst och väst är väst och<br />

aldrig mötas de två, slog en gång<br />

författaren Rudyard Kipling fast.<br />

Medan vi i vår del av världen ser<br />

vår judeo-kristna värdegrund,<br />

upplysningstradition och sekulära<br />

demokrati alltmer hotad av<br />

tilltagande islamisering och arabisering<br />

med sharia, islamistisk<br />

teokrati och kvinnoförtryckande<br />

hederskultur, upplever man de<br />

omvända problemen i Malaysia.<br />

Här mobiliserar muslimska organisationer<br />

mot det man upplever<br />

som hotet från en tilltagande<br />

”kristianisering” och mot västerländska<br />

påfund som pluralism och<br />

liberalism.<br />

DE n m a l ay S i S K a delstaten Johor<br />

anordnades exempelvis<br />

nyligen en lärarkonferens<br />

under parollen ”Stärk tron<br />

- farorna med liberalism och pluralism<br />

och hotet från kristendomen<br />

mot muslimer. Vilken roll spelar lärarna?”<br />

Det var obligatoriskt för alla<br />

offentliganställda lärare att delta i<br />

konferensen.<br />

Datuk Sheikh Abdul Halim Abdul,<br />

ordförande för det malaysiska<br />

ulamaförbundet, PUM, och en av<br />

initiativtagarna till konferensen<br />

formulerade det hot som Malaysia<br />

står inför på följande sätt: ”Problemet<br />

med kristianisering har funnits<br />

länge. Det är verkligt. Vi behöver utbilda<br />

lärarna, i synnerhet de unga<br />

som inte är medvetna om det här<br />

problemet.”<br />

”Vad vi däremot<br />

kan och bör göra är<br />

att slå vakt om vårt<br />

eget sätt att leva,<br />

vår kultur, vår värdegrund<br />

och vårt<br />

politiska system genom<br />

att erinra oss<br />

Kiplings ord och,<br />

precis som malaysierna,<br />

låta öst vara<br />

öst och väst vara<br />

väst och se till att de<br />

två aldrig mötas.”<br />

Tror på mångfald<br />

De kristna i Malaysia utgör strax<br />

över nio procent av landets drygt<br />

28 miljoner invånare - en inverterad<br />

spegelbild av Sveriges demografiska<br />

situation. Malaysia har också<br />

sin motsvarighet till våra multikulturalister,<br />

bland annat det så kallade<br />

konsultativa rådet för buddhism,<br />

kristendom, hinduism, sikhism och<br />

taoism, MCCBCHST, vars företrädare<br />

i skarpa ordalag kritiserade<br />

den nyss nämnda lärarkonferensen.<br />

De tror på mångfald, vill gärna<br />

lägga locket på en diskussion som<br />

man anser skapar främlingsfientlighet<br />

och avfärdar hotbilden från<br />

en tilltagande kristianisering, pluralisering<br />

och liberalisering som<br />

fördomsfull, konspiratorisk och<br />

populistisk.<br />

En för oss välbekant situation således,<br />

om än med andra förtecken.<br />

Flera steg före<br />

En avgörande skillnad jämfört med<br />

Sverige är att de malaysier som är<br />

medvetna om de utifrån kommande<br />

hoten mot den egna kulturen och<br />

värdegrunden faktiskt har makten i<br />

Johor och kan göra något åt saken,<br />

exempelvis som här genom att fortbilda<br />

lärarna.<br />

I vårt land är det som bekant<br />

ännu så länge de blinda som styr<br />

och som i stället - inte minst genom<br />

just kampanjer i skolorna - hjälper<br />

till att underminera den egna kulturen<br />

och bana väg för de utifrån<br />

kommande eroderande krafterna.<br />

Förhoppningsvis är det endast<br />

en tidsfråga innan också en majoritet<br />

av de svenska väljarna insett vad<br />

som håller på att ske och ritar om<br />

den politiska kartan. Men i Malaysia<br />

ligger man, i likhet med många<br />

andra länder, flera steg före oss när<br />

det gäller nationell mobilisering<br />

och åtgärder för att slå vakt om den<br />

egna kulturella identiteten.<br />

Det finns en gräns<br />

Genom att betrakta Malaysia och,<br />

bakom de förvillande skillnaderna,<br />

se de principiella likheterna i den<br />

nationella och kulturella identitetsproblematik<br />

man brottas med inser<br />

vi på ett mer allmängiltigt sätt att<br />

den mångkulturella ekvationen<br />

saknar lösning.<br />

De gemensamma värdegrundsnämnarna<br />

är för få och uppfattningarna<br />

om vad som är rätt och<br />

gott respektive fel och ont ofta så<br />

diametralt motsatta att integrerad<br />

samexistens inom ett och samma<br />

territorium eller statsbildning inte<br />

är en realistisk vision. För oss i Sverige<br />

syns det obegripligt att människor<br />

i Malaysia förkastar sekulär demokrati<br />

till förmån för islamistisk<br />

teokrati. För det stora flertalet människor<br />

i Malaysia framstår vårt val<br />

av samhälle som lika obegripligt.<br />

Vad som anses vara rätt, fel, gott<br />

och ont skiljer sig åt från en människa<br />

till en annan och än mer från<br />

ett samhälle till ett annat. Man skulle<br />

kunna hävda att dessa begrepp<br />

är relativa. Men denna relativitet<br />

är inte av ett slag som kan användas<br />

som ett argument för<br />

ett mångkulturellt samhälle,<br />

tvärtom. Inom ramen för ett<br />

pluralistiskt och demokratiskt<br />

samhällssystem kan förvisso<br />

inrymmas ett stort antal åsiktsriktningar<br />

och värderingar.<br />

Men det finns en gräns och<br />

den går om inte förr vid värdesystem<br />

som inte erkänner den<br />

sekulära demokratins spelregler<br />

och de värdegrundsaxiom<br />

som utgör detta samhälles fundament.<br />

Kiplings ord<br />

Politisk islam är ett sådant värdesystem<br />

som med sin totalitära<br />

teokrati är närbesläktad<br />

med bland annat kommunism<br />

och militärdiktatur och på ett<br />

grundläggande sätt är inkompatibelt<br />

med demokrati. Inom<br />

den islamistiska ideologin finns<br />

ingen tolerans och inget utrymme<br />

för politisk pluralism.<br />

Författaren och nobelpristagaren Rudyard Kipling menade att öst och väst aldrig möts.<br />

Foto: arkiv<br />

Här finns ingen plats för andra<br />

livsåskådningar, ingen förståelse<br />

för jämställdhet mellan män och<br />

kvinnor, ingen acceptans för homosexuella.<br />

För allt sådant finns<br />

för islamister bara ett svar - brutal<br />

repression och bestraffning,<br />

inte sällan med döden.<br />

Vi kan utifrån vårt synsätt fördöma<br />

avsaknaden av demokrati<br />

och hur kvinnor och minoritetsgrupper<br />

förtrycks under islamistiska<br />

regimer, men vi kan inte bestämma<br />

hur malaysierna ska leva<br />

eller styra sitt land. Detsamma<br />

gäller iranierna, saudiaraberna,<br />

libaneserna, palestinierna, afghanerna<br />

och somalierna.<br />

Vad vi däremot kan och bör<br />

göra är att slå vakt om vårt eget<br />

sätt att leva, vår kultur, vår värdegrund<br />

och vårt politiska system<br />

genom att erinra oss Kiplings ord<br />

och, precis som malaysierna, låta<br />

öst vara öst och väst vara väst och<br />

se till att de två aldrig mötas.<br />

<<br />

mats Dagerlind<br />

Redaktionen<br />

robert.stenkvist@sverigedemokraterna.se<br />

R O B E R T S T E N K V I S T<br />

A N A L Y S E R A R<br />

Starke man<br />

Jag bevistade ett seminarium om strandskyddet och den relativt nya lag<br />

som skall reglera vårt strandskydd. I denna fråga råder vitt skilda åsikter<br />

och diametralt olika intressen. Detta är i själva verket en paradfråga när det<br />

gäller olika intressen som bryts mot varandra.<br />

På seminariet deltog även företrädare för vitt skilda organisationer. Det<br />

var representanter för justitieutskottet samt de jurister som arbetat med den<br />

nya strandskyddslagen. Där var även representanter för Naturvårdsverket,<br />

Sveriges kommuner och landsting (SKL), tre olika kommuner, länsstyrelser<br />

samt några politiska sekreterare. Hela seminariet var som upplagt för starka<br />

åsiktsskillnader som bröts mot varandra.<br />

Vitsen med sådana här seminarier är inte att alla skall tycka likadant vid<br />

dagens slut, eller att alla skall komma fram till samma slutsats. Meningen<br />

är att alla skall få förståelse för varandras synpunkter för att så småningom<br />

kunna komma fram till ett förslag som alla är lika missnöjda med.<br />

Nu blev det inte riktigt så. Ett par av kommunpamparna uppträdde med<br />

pondus och mycket styrka, både i åsikter och i röstläge. På något omärkligt<br />

sätt påverkade dessa starka kommunalpampar övriga deltagare, vilket<br />

innebar att de försköt sina åsikter väldigt mycket åt kommunfolkets håll.<br />

Naturvårdsverkets representanter låg plötsligt mycket nära de starka kommunrepresentanternas<br />

åsikter.<br />

Jag som passiv deltagare (med från början noll kunskaper om strandskyddslagen)<br />

kunde med oförställd förvåning se hur vissa mycket starka<br />

och självsäkra kommunalpampar påverkade övriga deltagare, som ändå<br />

var högutbildade och var i besittning av högstatustjänster.<br />

Det är inte första gången jag betraktar denna mycket effektiva metod att<br />

påverka ett auditorium. Under politikerveckan var jag på ett seminarium<br />

om mediedrev. En av de inbjudna deltagarna var Expressens chefredaktör<br />

Thomas Mattsson. Nu trodde undertecknad att just Expressen skulle hamna<br />

i hetluften som initiativtagare till drev mot enskilda människor. Jag och<br />

många med mig ser nog kvällstidningarna med Expressen och Aftonbladet<br />

som själva symbolerna för drevjournalistik.<br />

Döm om min förvåning när Mattsson med exakt samma metod som<br />

kommunalpamparna påverkade både publiken och panelen till att helt frikänna<br />

kvällspressen från all drevjournalistik. Seminariet avslutades med<br />

att alla var rörande överrens om att det i själva verket är morgontidningarna<br />

som är de stora bovarna vad gäller besinningslösa drev mot enskilda<br />

personer.<br />

Hur lyckades Mattsson med detta trick, som inte stod Joe Labero efter?<br />

Jag har inte ens läst en enda rad av detta med ”härskartekniker”, då jag tycker<br />

hela den diskussionen rör sig på en infantil nivå. Jag lade dock tydligt märke<br />

till Mattssons kroppsställning och blick, det torde vara det mest grundläggande<br />

i nämnda teknik. Hela Mattssons fysionomi sade att den som vände<br />

sig emot honom skulle få det hett om öronen.<br />

Han hade en nästan omärklig aggressivitet i rösten och mig naglade han<br />

fast med svart blick då han inte kände igen mig från medievärlden. Det finns<br />

självklart en massa andra mycket subtila signaler som viljestarka män som<br />

Mattsson sänder ut. Det är omöjligt att definiera alla dessa signaler, men<br />

de finns där och de känns.<br />

Vi lever i en demokrati, hur den nu ser ut. En grundläggande princip<br />

är att åsikter skall kunna brytas mot varandra utan att någon sida viker<br />

ned sig på grund av mer eller mindre subtila signaler. Starka, dominanta<br />

ledarfigurer kommer vi nog alltid ha, ibland har vi också en oerhörd nytta<br />

av dessa människor. Det är människor som i krislägen kan agera kraftfullt<br />

och ibland få saker att hända.<br />

Däremot har vi ett demokratiskt systemfel om andra människor lättvindigt<br />

viker ner sig för att kraftfulla ledargestalter ger mer eller mindre subtila<br />

härskarsignaler. Ett av problemen är förmodligen den konsensuskultur vi<br />

alla är uppfostrade i. Samma konsensuskultur som gör att 90 procent av<br />

befolkningen snällt lyder det politiska skiktet om de samfällt påstår att vår<br />

immigrationspolitik är human och till gagn för vårt land och att EU är ett<br />

fredsprojekt som är värt vartenda öre vi betalar in.<br />

Det är samma lydnad och obegripliga tro på auktoriteter som blottlades<br />

i all sin chockerande nakenhet när Millgram i sitt numera klassiska experiment<br />

lät helt vanliga människor med god utbildning ge elektriska stötar<br />

med dödlig styrka till försökspersoner bara för att män i vita rockar beordrade<br />

dem till det. Här var det vita rockar och allvarligt rynkade ansikten<br />

som symboliserade auktoritet.<br />

Det hela var ett försök om människors lydnad och självständiga tänkande<br />

så självklart gavs inga riktiga stötar, men det förändrar ingenting<br />

vad gäller själva slutsatserna. Tyvärr har det visat sig att hög utbildning och<br />

hög intelligens inte heller på ett avgörande sätt vaccinerar människor mot<br />

hjärntvätt och propaganda. Ibland kan det vara precis tvärtom, då högutbildade<br />

människor har förmåga att abstrahera rena självklarheter och på så<br />

sätt lättare kan lura sig själva. .


6 | Sverige<br />

Rapport från Rinkeby:<br />

I mars meddelades att integrationsminister<br />

Erik Ullenhag (FP)<br />

skulle flytta sitt kontor till Rinkeby<br />

i syfte att demonstrera alliansregeringens<br />

varma omtanke om<br />

de många invandrarna på orten.<br />

Ullenhag skulle umgås med rinkebyborna<br />

på ett öppet och otvunget<br />

sätt och demonstrera sin antirasistiska<br />

övertygelse. Det blev dock<br />

inte mycket bevänt med öppenheten<br />

– i vart fall inte för intresserade<br />

media.<br />

K a DE mil E D a mo T E n Kerstin<br />

Ekman skrev en gång så<br />

här om stockholmsförorten<br />

Rinkeby:<br />

”Men Rinkeby! Gud, en värld…<br />

De flesta människor är mycket mörka<br />

och mycket fattiga. Nu rör de sig<br />

i väldiga vågor över kontinenterna.<br />

Bildar världar inuti den kända världen…fyller<br />

den med växtkraft som<br />

spränger, obevekligen.” (Texten, ur<br />

serien ”Det litterära Stockholm”,<br />

finns återgiven på plattor som satts<br />

upp i Rinkeby centrum).<br />

Ekman återger den intill leda<br />

återupprepade schablonen om den<br />

saliggörande invandringen, vilken<br />

berikar oss stackars européer med<br />

sin obändiga livs- och skaparkraft<br />

– tänk på alla färggranna klädedräkter,<br />

all spännande mat, alla exotiska<br />

seder och bruk samt religioner, alla<br />

språk.<br />

Och som inte minst förgyller<br />

tillvaron i socialkontoren och fängelserna<br />

med sin pockande närvaro<br />

(fast det skrev Ekman inget om vad<br />

jag vet).<br />

Ingen tillfällighet<br />

Det var ingen tillfällighet att integrations-<br />

samt arbetsmarknadsminister<br />

Erik Ullenhag valde just<br />

Rinkeby som plats för sitt tillfälliga<br />

kontor. Just Rinkeby i västra Storstockholm<br />

har blivit något av en<br />

symbol för det Sköna, Nya Sverige<br />

som grundlades av den socialdemokratiska<br />

regeringen Palme i mitten<br />

på 1970-talet och som i dag, likt ett<br />

kulturarv, ömt vårdas av alliansregeringen<br />

med Nye Moderaten Fredrik<br />

Reinfeldt som statsminister.<br />

Rinkebys arkitektur – eller kanske<br />

snarare brist på sådan – är ett<br />

typiskt exempel på sossarnas beramade<br />

miljonprogram, framtagna<br />

redan av regeringen Erlander på<br />

1960-talet, som skulle bygga bort<br />

den besvärande bostadsbristen och<br />

ge svenskarna nya, moderna och<br />

funktionella bostäder att framleva<br />

sina liv i. Då hade man inte räknat<br />

med att den skenande invandringen<br />

skulle göra etniska svenskar till en<br />

minoritet i de aktuella områdena.<br />

Rinkeby ingår i stadsdelsområdet<br />

Rinkeby-Tensta och har befolk-<br />

SD-Kuriren 99<br />

Erik Ullenhag slog sig i slang med en rinkebyit. Foto: Photo2be<br />

ning som till omkring 90 procent<br />

utgörs av personer med utländsk<br />

bakgrund, de flesta från Asien. Den<br />

speciella sorts svenska som talas i<br />

Rinkeby och på andra jämförbara<br />

orter kallas inte för inte för ”rinkebysvenska”.<br />

Hur mycket denna sorts dialekt<br />

har att göra med ärans och hjältarnas<br />

språk kan dock diskuteras.<br />

Ullenhag på torget<br />

SD-Kurirens fotograf från Photo2be<br />

och undertecknad beslutade oss för<br />

att bege oss till Rinkeby en av de dagar<br />

statsrådet Ullenhag hade förlagt<br />

sin arbetsplats till orten. Vi ville gärna<br />

på nära håll studera hur ministern<br />

tacklade sin uppgift att skapa<br />

förutsättningar för integration och<br />

förståelse över gränserna.<br />

”Jag och fotografen<br />

var förståeligt nog<br />

rätt snopna. Här<br />

hade regeringen<br />

gått ut offentligt<br />

med minister Ullenhags<br />

hela program<br />

– och så tillåts<br />

inte media närvara!<br />

Vi undrade i vårt<br />

stilla sinne vad det<br />

var för slags öppenhet.<br />

Kanske en ny<br />

innovation från vår<br />

förändringsbenägna<br />

regering: öppenhet<br />

med stängda dörrar!”<br />

April 2012 www.sdkuriren.se<br />

Ullenhags öppenhet blev till stängda dörrar<br />

De allra flesta rinkebybor kommer från andra kontinenter än den europeiska. Foto: Photo2be<br />

Det började bra. Precis när vi<br />

träder in på Rinkeby torg får vi syn<br />

på Erik Ullenhag som, omgiven<br />

av en SÄPO-man och en kvinnlig<br />

medarbetare, står och samtalar med<br />

en mörkhyad man. En stund senare<br />

skall ministern enligt programmet<br />

hålla samråd med företrädare för etniska<br />

minoriteter i ett rum på Folkets<br />

hus i torgets utkant.<br />

När vi kommer till Folkets hus<br />

En typisk rinkebykvinna med barnvagn. Foto: Photo2be<br />

verkar dock ingen av dem vi frågor<br />

ha en susning om att Ullenhag skall<br />

ha möte där. Så småningom får vi<br />

dock klart för oss att mötet skall hållas<br />

högst upp i byggnaden. Glada i<br />

hågen går vi dit i god tid, och det<br />

första vi ser när vi kommit innanför<br />

dörren är en inbjudande lunchbuffé.<br />

Därintill sitter några personer med<br />

svenskt utseende och pratar och<br />

äter.<br />

Om vi hade trott att vi och representanter<br />

för andra media skulle få<br />

bevista Ullenhags möte med lokala<br />

rinkebyiter högg vi dock i sten. Sådana<br />

här samråd hade hållits i tio<br />

år utan media närvarande och så<br />

skulle det förbli, fick vi veta. Också<br />

en reporter och en kameraman från<br />

SVT:s finska redaktion fick nobben.<br />

Lunchbuffén fick vi byta mot en<br />

ostfralla och en kopp kaffe på ett<br />

kafé i en varuhusarkad.<br />

Öppenhet med stängda dörrar<br />

Jag och fotografen var förståeligt<br />

nog rätt snopna. Här hade regeringen<br />

gått ut offentligt med minister<br />

Ullenhags hela program – och<br />

så tillåts inte media närvara! Vi<br />

undrade i vårt stilla sinne vad det<br />

var för slags öppenhet. Kanske en<br />

ny innovation från vår förändringsbenägna<br />

regering: öppenhet med<br />

stängda dörrar!<br />

Hur som haver –SD-Kurirens<br />

förhoppningsfulla reportageteam<br />

åkte hem en erfarenhet rikare. <<br />

Tommy Hansson<br />

Chefredaktör


www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 April 2012<br />

Sverige | 7<br />

SD:aren Mona reste till Västsahara<br />

för att hjälpa flyktingar på plats<br />

Här syns mona Erichsén tillsammans med några västsahariska kvinnor. Slöjan skyddar mot sol och sand. Foto: Privat<br />

Det finns en spridd nidbild av den<br />

typiske sverigedemokraten som<br />

en insnöad individ som knappt<br />

är medveten om världen utanför<br />

Sveriges gränser. Den bilden<br />

stämmer definitivt inte in på Mona<br />

Erichsén, aktiv SD:are med hemvist<br />

i Simrishamn/SD Österlen.<br />

Hon arbetade nyligen en tid som<br />

biståndsarbetare i västsahariska<br />

flyktingläger som administreras<br />

av Algeriet. En insats som går väl i<br />

linje med SD:s hållning: bättre att<br />

hjälpa flyktingar på plats än att<br />

importera dem till Sverige.<br />

i va R F y R a kvinnor som<br />

åkte till Västsahara<br />

för att arbeta socialt<br />

bland kvinnor och<br />

barn, etablera kontakter för kom-<br />

mona medföljde ofta lägrets ambulansfordon. Foto: Privat<br />

mande resor samt i studiesyfte, berättar<br />

Mona Erichsén för SD-Kuriren.<br />

Jag tror att de flesta skulle må<br />

bra av att hjälpa andra människor<br />

litet mer.<br />

Gruppen bestod av en läkare,<br />

en sjuksköterska samt två andra –<br />

bland vilka Mona återfanns – vilka<br />

hjälpte till med bland annat undervisning.<br />

Kräver självständighet<br />

– Trots naturrikedomarna är folket<br />

fattigt, säger Mona. Alla har mobiltelefon<br />

men inte mycket annat. Saker<br />

som tandkräm, tvål och husgeråd<br />

är bristvaror. Maten består mest<br />

av pasta, ris och couscous. Nästan<br />

aldrig kött. Maten importeras från<br />

Spanien, Frankrike och Italien.<br />

Det uppskattas att omkring<br />

165 000 människor lever i de algeriska<br />

flyktinglägren. Hela den sahariska<br />

befolkningen beräknas uppgå<br />

till drygt en halv miljon. Västsahara,<br />

som är ungefär hälften så stort som<br />

Sverige, utropade sin självständighet<br />

som Sahariska Arabiska Demokratiska<br />

Republiken den 27 februari<br />

1976 sedan Spanien uppgivit sina<br />

anspråk på området som man administrerat<br />

sedan 1884.<br />

Samma dag ockuperades Västsahara<br />

av Marocko, något som fick<br />

motståndsrörelsen Polisario att inleda<br />

ett gerillakrig vilket slutade<br />

med ett eldupphör efter FN-ingripande<br />

1991. Även Mauretanien<br />

gick in i Västsahara men uppgav<br />

sina anspråk 1979. Den västsahariska<br />

nationen kräver självständighet<br />

under parollen ”frihet, enighet,<br />

demokrati”, men det är ett krav som<br />

emfatiskt avvisas av Marocko som<br />

vill att området skall förbli marockanskt<br />

med viss autononomi.<br />

80 länder har erkänt Västsahara<br />

som självständig stat men 20 av<br />

dessa har dragit tillbaka sina erkännanden.<br />

USA och Frankrike stödjer<br />

tanken på Västsahara som en autonom<br />

del av Marocko.<br />

”Naturtillgångarna en olycka”<br />

– Vi hämtades upp av Polisario som<br />

förde oss ut till flyktinglägren som<br />

tillhör Algeriet, omtalar Mona Erichsén.<br />

Vi var också i den fria delen<br />

av Västsahara men fick inte röra oss<br />

fritt utan åkte alltid jeep med Polisario<br />

eller någon som arbetade i<br />

lägren.<br />

Mona berättar vidare om hur hon<br />

såg halvt förskrämda, magra getter<br />

vilka sprang omkring och åt vad de<br />

kunde få tag på i det ogästvänliga<br />

området. Till exempel papper som<br />

flög omkring.<br />

– Religionsfrihet råder faktiskt,<br />

även om islam är den officiella religionen.<br />

Rasism finns till viss del<br />

mellan de arabiska och svarta befolkningsgrupperna.<br />

Mona säger vidare att det var<br />

många i flyktinglägren som bad<br />

hjälparbetarna föra ut deras budskap:<br />

– De berättade bland annat att<br />

de väntat i 37 år, att de inte kommer<br />

någonstans utan sitter fast i lägren<br />

därför att de inte kan få något pass<br />

- deras naturtillgångar har blivit deras<br />

olycka, säger de.<br />

”Marocko förkastar allt”<br />

Ty naturtillgångar finns det gott<br />

om i detta eljest karga hörn av världen<br />

med ökenklimat, det kan bli<br />

50-60 plusgrader på sommaren<br />

medan det kan bli minusgrader vintertid.<br />

Här finns fosfat, järn, koppar,<br />

uran och troligen också olja. Utanför<br />

kusten finns rikliga fisketillgångar.<br />

Detta förklarar mer än väl varför<br />

Marocko hårdnackat vägrar släppa<br />

taget.<br />

Västsahara är Afrikas sista koloni<br />

och står på FN:s lista över områden<br />

som skall avkoloniseras. Den folkomröstning<br />

som saharierna blivit<br />

lovade har dock skjutits upp ett antal<br />

gånger. En i stort tyst omvärld har<br />

låtit Marocko sabotera och hindra<br />

avkoloniseringen.<br />

– Motståndsrörelsen Polisario<br />

har gått med på olika fredsförslag,<br />

men Marocko förkastar allt, konstaterar<br />

Mona. Marocko har också<br />

tecknat ett avtal med ett amerikanskt<br />

och ett franskt oljebolag om<br />

prospektering utanför Västsaharas<br />

kust. FN har dock fastslagit att man<br />

inte får utvinna olja mot västsahariernas<br />

vilja.<br />

arbetet i flyktinglägret bestod för monas del<br />

huvudsakligen i att verka bland barn och<br />

kvinnor. Foto: Privat<br />

Inte ofarligt<br />

De arma människor vilka försmäktar<br />

i flyktingläger i en tidigare obebodd<br />

del av Sahara-öknen är för<br />

sitt uppehälle helt beroende av utländskt<br />

bistånd och de insatser som<br />

utförs av Mona Erichsén och andra<br />

hjälparbetare med hjärtat på rätta<br />

stället.<br />

Det bör framhållas att Monas<br />

oegennyttiga insats går väl i linje<br />

med <strong>Sverigedemokraterna</strong>s linje: att<br />

hjälpa flyktingar på plats hellre än att<br />

importera dem till Sverige!<br />

Helt ofarligt är inte detta arbete -<br />

det har hänt att utlänningar mördats<br />

eller bortförts av banditer. <<br />

Tommy Hansson<br />

Chefredaktör<br />

västsahariska barn iförda moderna, västerländska kläder. Så värst mycket moderna prylar<br />

i övrigt, utom mobiltelefoner, fanns inte i lägret. Foto: mona Erichsén


8 | Utrikes<br />

STELLAN BOJERUD KOMMENTERAR<br />

Jag är en helt vanlig svensk man som<br />

tror att det finns ett svenskt folk med<br />

hemvist i ett land som heter Sverige.<br />

Det finns inte svenskar och ingen<br />

svensk kultur, säger den politiska<br />

eliten. Barbari, löjlig dans kring<br />

midsommarstången. Det viktigaste<br />

är att bekämpa israeliska bosättningar<br />

i Palestina. Kurderna har rätt<br />

till en egen stat. Syrianerna har rätt<br />

till en egen stat. Alla folk har rätt till<br />

egna stater – utom svenskarna, för<br />

det finns inga svenskar.<br />

Att fälla tårar över judiska bosättningar<br />

på Västbanken och samtidigt<br />

applådera muslimska bosättningar i<br />

Malmö?<br />

Svenskarna finns! Det finns tre<br />

slags svenskar. Svensk medborgare<br />

kan envar som fyller lagstadgade<br />

krav härför bli. Svensk i allmän<br />

bemärkelse är den som lever efter<br />

svenska normer och sedvänjor.<br />

Etnisk svensk är däremot blott den<br />

som antingen har svenska föräldrar<br />

eller är född och uppvuxen i Sverige<br />

och har en etniskt svensk förälder.<br />

Lika lite som det går att konvertera<br />

till att bli eskimå är det omöjligt<br />

att konvertera till att bli svensk.<br />

Assimilering under århundraden<br />

leder till etnicitet. De mångomtalade<br />

vallonerna, som kom till Sverige<br />

för 300 år sedan, är numera etniskt<br />

svenska. Romerna, som under namnet<br />

zigenare funnits i Sverige sedan<br />

1500-talet, har däremot inte assimilerats<br />

på grund av självvald rasistisk<br />

segregering.<br />

”Jag är en<br />

helt vanlig<br />

svensk man<br />

som tror att<br />

det finns ett<br />

svenskt folk<br />

med hemvist<br />

i ett land<br />

som heter<br />

Sverige.”<br />

Jag tycker det är beklämmande<br />

att journalisten Dawit Isaak sitter<br />

fängslad i Eritrea. Hans frigivning<br />

skulle glädja mig, och de som arbetar<br />

för att åstadkomma detta förtjänar<br />

beröm och stöd. Men Dawit<br />

Isaak är inte svensk. Han har bott i<br />

Sverige och förvärvat svenskt medborgarskap.<br />

Men han valde att återvända<br />

till Eritrea och åberopa medborgarskap<br />

i det landet.<br />

Olika mått<br />

Det är märkligt att allehanda<br />

utlänningar, som blivit svenska<br />

medborgare, kallas svenska medan<br />

existensen av ett svenskt folk<br />

och en svensk kultur förnekas.<br />

Men svenskarna och den<br />

svenska kulturen finns, även om<br />

våra ledande politiker inte orkat<br />

lyfta blicken tillräckligt för att<br />

se den. Grunden är nordbons<br />

förbundenhet med naturen och<br />

förmågan att hålla rent kring sig<br />

samt omtanken om barn och<br />

djur. Högtstående forskare, kvalificerad<br />

industri, konst (Zorn,<br />

Liljefors, Carl Larsson med flera)<br />

musik (Cornelis Vreeswijk – holländare,<br />

Calle Jularbo – zigenare<br />

och så vidare), arkitektur, litteratur,<br />

filmkonst med mera.<br />

Notera särskilt hur Cornelis<br />

Vreeswijk och Calle Jularbo genom<br />

öppen bekännelse till den<br />

svenska kulturen själva blir bärare<br />

av den.<br />

Är Zlatan svensk? Ja och nej.<br />

Han är född och uppvuxen i Malmö,<br />

men har bosnisk och kroatisk<br />

härkomst. Han kan välja om<br />

Dragspelskungen Calle jularbo var av zigensk<br />

härkomst. Foto: arkiv<br />

han ser sig själv som bosnier,<br />

kroat eller svensk. Men vad anser<br />

jag då om Zlatan? Jag anser att<br />

Zlatan är Zlatan med förtjänster<br />

och brister oavsett vilken etikett<br />

som klistras på honom.<br />

Så är min världsbild. En god<br />

människa är god och en ond är<br />

ond oavsett hudfärg, kön, sexuell<br />

läggning, kroppslängd, skostorlek<br />

och så vidare.<br />

Det är blott en sak jag skäms<br />

för. Jag har inte kunnat leva upp<br />

till min livsroll. Jag har aldrig förolämpat<br />

någon med färgad hud.<br />

Jag har fällt nedlåtande omdömen<br />

om ”bögar” till dess en god<br />

vän för 30 år sedan framhöll att<br />

han kände sig sårad av sådant tal.<br />

Nej, det som stör mig är att<br />

jag är totalt oduglig som nazist.<br />

Därigenom sjunker ju sanningshalten<br />

i mediaskvallret. <<br />

SD-Kuriren 99<br />

April 2012 www.sdkuriren.se<br />

Demokrati ingen naturlig följd<br />

av ”den arabiska våren”<br />

För ett år sedan rådde nästan<br />

eufori i svenska och västliga<br />

media över det man snabbt<br />

döpte till den ”arabiska våren”.<br />

Förhoppningsfullt och naivt<br />

aningslöst tog man nästan för<br />

givet att de vacklande regimerna<br />

i Tunisien, Egypten och<br />

Libyen skulle komma att ersättas<br />

av demokratier.<br />

E R a n y K T R a röster<br />

som kristna minoriteter<br />

och intellektuellaex-muslimer<br />

varnade dock tidigt för att i<br />

Egypten Muslimska brödraskapet<br />

(MB) redan då var den star-<br />

kaste kraften vid sidan av regimen.<br />

Man bortser oftast från att<br />

de sekulära regimerna i dessa<br />

länder och i Syrien länge varit<br />

garanter för olika minoriteter<br />

mot islamiska krafter.<br />

”Utvecklingen i Tunisien,<br />

Egypten och<br />

Libyen förskräcker. I<br />

de två förstnämnda<br />

länderna har islamistiska<br />

rörelser<br />

vunnit valen, vilket<br />

fått till exempel kopter<br />

och liberala intellektuella<br />

att frukta<br />

det värsta. I Libyen<br />

är det mera kaosartat,<br />

men ledaren för<br />

övergångsstyret förkunnade<br />

samma dag<br />

Khadaffi dödades<br />

att landet nu skulle<br />

få en konstitution<br />

grundad på sharia.<br />

Adjöss med den demokratin!”<br />

I väst tar alltför många för givet<br />

att diktatur med närmast naturnödvändighet<br />

skall ersättas av demokrati.<br />

Dessa förhoppningar odlas i<br />

avsaknad av en djupare analys och<br />

brist på förståelse för omständigheterna.<br />

En av dessa omständigheter<br />

är att islam har mycket starka politiska<br />

komponenter, vilka inpräntas<br />

ständigt under fredagsbönen. Trots<br />

att man gjort exakt samma misstag<br />

förr är man fullt beredd att göra det<br />

igen.<br />

Demokratisk tradition saknas<br />

Alltför många förstår inte att den<br />

kulturella kontexten är så starkt<br />

färgad av islam och dess dogmer att<br />

Regimkrititiska demonstranter visar sitt missnöje med Tunisiens gamla, korrupta styre. Foto: arkiv<br />

utgången snarare blir att diktaturen<br />

ersätts av islamistisk totalitarism,<br />

som fallet var i Iran. Och då hamnar<br />

folket ur askan i elden. Mina iranska<br />

vänner har bekräftat att så var fallet.<br />

En annan viktig omständighet är<br />

att demokratisk tradition fullständigt<br />

saknas i dessa länder. Många<br />

hundra år under islamiska kalifat<br />

ersattes efter ett kort kolonialt mellanspel<br />

med delvis sekulära diktaturer,<br />

vilka dock alltid måste ta viss<br />

hänsyn till islam.<br />

Utvecklingen i Tunisien, Egypten<br />

och Libyen förskräcker. I de två<br />

förstnämnda länderna har islamistiska<br />

rörelser vunnit valen, vilket<br />

fått till exempel kopter och liberala<br />

intellektuella att frukta det värsta. I<br />

Libyen är det mera kaosartat, men<br />

ledaren för övergångsstyret förkunnade<br />

samma dag Khadaffi dödades<br />

att landet nu skulle få en konstitution<br />

grundad på sharia.<br />

Adjöss med den demokratin!<br />

En i grunden falsk bild<br />

Jag talade helt nyligen med en syriansk<br />

vän, som har nära släktingar<br />

i Syrien. Han förklarade att syrianerna<br />

där menar att regimen varit<br />

förutsägbar även om det varit diktatur,<br />

men fruktar nu ett islamistiskt<br />

maktövertagande. Samma oro finns<br />

bland alaviter och andra minoriteter.<br />

”Eftersom islam är ett<br />

omfattande system av<br />

dyrkan (Ibadah) och<br />

lagstiftning (Sharia)<br />

innebär godkännande av<br />

sekularism övergivande<br />

av sharia, ett förnekande<br />

av den gudomliga vägledningen<br />

och ett förkastande<br />

av Allahs förelägganden.”<br />

Kan det sägas tydligare<br />

än då?”<br />

Man måste ständigt hålla i minnet<br />

att ”fria val” endast är ett av de<br />

rekvisit vilka är oumbärliga för en<br />

demokrati. Minst lika viktiga är<br />

åsikts- och yttrandefrihet samt allas<br />

likhet inför lagen. Till saken hör att<br />

sharia är en integrerad del av islam<br />

och den tillåter ingendera av dessa<br />

centrala rättigheter.<br />

Inte minst SR:s korrespondenter<br />

har ofta gett en i grunden falsk bild<br />

av MB såsom varande en ”moderat”<br />

rörelse, trots att det är väldokumenterat<br />

att den strävar efter en teokratisk<br />

stat styrd enligt sharia.<br />

Kan det sägas tydligare?<br />

Al-Qaradawi: ”Eftersom islam är<br />

ett omfattande system av dyrkan<br />

(Ibadah) och lagstiftning (Sharia)<br />

innebär godkännande av sekularism<br />

övergivande av sharia, ett förnekande<br />

av den gudomliga vägledningen<br />

och ett förkastande av Allahs<br />

förelägganden.”<br />

Kan det sägas tydligare än så? <<br />

bertil malmberg<br />

Gruppledare SD Trosa


www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 April 2012<br />

SD-Kvinnor | 9<br />

SD-Kvinnor höll årsmöte i Eksjö<br />

SD-Kvinnors nyvalda styrelse. Foto: matthias Rausbo<br />

Den 17-18 mars höll SD-Kvinnor<br />

årsmöte med efterföljande föreläsningar<br />

och grupparbete. Styrelse,<br />

valberedning samt fotograf/<br />

filmare anlände till hotell Ullinge i<br />

Eksjö redan på fredagskvällen den<br />

16 mars för att hinna förbereda<br />

allt.<br />

å l öR D a GE n a nl ä nDE ytterligare<br />

drygt 40 medlemmar<br />

och direkt efter<br />

lunch hölls årsmötet<br />

under vilket det valdes en ny styrelse<br />

och valberedning. Nya stadgar<br />

antogs också, och det beslutades<br />

därmed att SD-Kvinnor nu delas i<br />

anna Wigenstorp har lämnat sin plats som suppleant och sekreterare i styrelsen och avtackas<br />

med en blomma. Foto: matthias Rausbo<br />

SD-Kvinnan den här gången heter Victoria<br />

Wärmler och bor i Grums tillsammans med två<br />

katter och tre hundar. Det senaste tillskottet i<br />

familjen är en adopterad gatuhund från Rumänien<br />

som hittats i en soptunna.<br />

På fritiden tycker Victoria om att ta del av<br />

andras åsikter och följa med i vad som händer i<br />

världen, speciellt via bloggdebatter på Internet.<br />

Hon är också intresserad av långa sköna skogspromenader<br />

samt en sport som kräver pricksäkerhet,<br />

närmare bestämt pistolskytte.<br />

Victoria har tidigare studerat TV-journalistik<br />

i Stockholm och därefter varit egen företagare.<br />

Nu har karriären bytt riktning och Victoria<br />

arbetar halvtid som undersköterska samtidigt<br />

som hon studerar på Vårdyrkeshögskolan. Stu-<br />

verigedemokrater<br />

SD-Kvinnan<br />

tre regioner: Södra, Mellersta och<br />

Norra.<br />

För var och en av dessa regioner<br />

utsågs två regionansvariga, och deras<br />

huvudsakliga uppgift är att hädanefter<br />

utgöra en viktig kommunikativ<br />

länk mellan styrelsen och<br />

medlemmarna ute i kommunerna.<br />

Efter årsmötet följde några fria<br />

timmar då medlemmarna gavs tillfälle<br />

att koppla av och att lära känna<br />

varandra, och kvällen avslutades sedan<br />

med en god middag och därefter<br />

underhållning i form av musik<br />

framförd av trubadurer.<br />

Söndagen inleddes med en både<br />

gripande och upprörande föreläsning<br />

om hedersförtryck och hedersvåld,<br />

och följdes av ett besök av<br />

Jimmie Åkesson som föreläste och<br />

svarade på frågor. Slutligen samlades<br />

medlemmar ur de nybildade regionerna<br />

för att lägga grund för det<br />

fortsatta arbetet, och helgens sammankomst<br />

avslutades sedan med<br />

fika. <<br />

dierna leder till specialistkompetens inom hälsa<br />

och vård av äldre.<br />

Victoria är aktiv inom politiken och har<br />

förtroendeuppdrag som ordförande i kommunföreningen<br />

Mellerud-Åmål-Säffle-Grums,<br />

suppleant i SD Värmlands distriktsstyrelse och<br />

fullmäktigeledamot i Grums. Hon sitter även<br />

med i mittregionens skattenämnd. Frågor som<br />

rör folkhälsa, vård och omsorg, trygghet samt<br />

djurskyddsfrågor ligger Victoria varmt om hjärtat.<br />

<<br />

På söndagen besökte jimmie åkesson SD-<br />

Kvinnor för att föreläsa och svara på frågor.<br />

Foto: Therese borg<br />

Therese borg<br />

SD-Kvinnor<br />

SD-Kvinnors<br />

nya styrelse<br />

Carina Herrstedt<br />

– ordförande (omval)<br />

Therese Borg<br />

– vice ordförande (omval)<br />

Janita Kirchberg<br />

– ledamot (omval)<br />

Hanna Wigh<br />

– ledamot (omval)<br />

Paula Bieler<br />

– ledamot (nyval)<br />

Kristina Winberg<br />

– suppleant (nyval)<br />

Cassandra Sundin<br />

– suppleant (nyval)<br />

SD-Kvinnors nya valberedning<br />

Louise Erixon (omval)<br />

Alexandra Brunell (omval)<br />

Julia Holmelius (nyval)<br />

Regionansvariga SD-Kvinnor<br />

Norra<br />

Ann-Katrin Löfwenhamn<br />

Felicia Lindell<br />

Regionansvariga SD-Kvinnor<br />

Mellersta<br />

Lina Boy<br />

Birgitta Kullvén<br />

Regionansvariga SD-Kvinnor<br />

Södra<br />

Sara-Lena Bjälkö<br />

Jennie Åfeldt <<br />

SD-Kvinnor<br />

Trygghet & Tradition<br />

victoria Wärmler ägnar sig gärna åt pistolskytte när hon har en<br />

stunds ledighet från studier och politiska uppdrag. Foto: Privat


10 | Kultur<br />

SD-Kuriren 99<br />

95 år sedan motboken infördes i hela landet:<br />

Jag sitter här och kolkar, snart är<br />

jag full och snäll.<br />

Så sjunger framlidne Björn Afzelius<br />

i sin låt ”DSB blues”. Tyvärr är<br />

det inte alla alkoholnyttjare som<br />

blir snälla när de dricker. I början<br />

på förra seklet var det dessutom<br />

inte ovanligt att den familjeförsörjande<br />

mannen söp upp hushållskassan.<br />

Detta var faktorer som låg<br />

bakom motbokens införande.<br />

o T boK E n inFöR DE S först<br />

i Sverige 1914 och användes<br />

i hela landet<br />

mellan 1917 och 1955.<br />

I år kan vi alltså fira 95-årsjubileum<br />

av den både älskade och hatade bokens<br />

nationella debut. Motboken<br />

var ett häfte där alla alkoholinköp<br />

bokfördes genom stämplar. Motivet<br />

var att hålla ordentlig koll på drickandet<br />

och att minska alkoholkonsumtionen.<br />

Det var dock i första hand starkspriten<br />

myndigheterna ville åt. Den<br />

var starkt förknippad med misär,<br />

fylleri och våldsbrott. Vin kunde<br />

den som hade motbok köpa i stort<br />

sett utan restriktioner. Vin ansågs<br />

kunna intagas under mer kontrollerade<br />

former och var heller inte på<br />

långa vägar lika populärt i Sverige<br />

som drycken i fråga är i dag.<br />

Motbok och systembolag<br />

Motbokens pionjärgestalt var<br />

Ivan Bratt (1878-1956), som var<br />

en svensk läkare, liberal politiker<br />

och entreprenör. Den modell för<br />

alkoholkontroll, som även omfattande<br />

Systembolaget (ursprungligen<br />

”Göteborgssystemet”), Bratt<br />

var upphovsman till kom att kallas<br />

Brattsystemet.<br />

Ivan Bratt var son till hovrättsrådet<br />

Axel Bratt och Ellen Wahlberg.<br />

Han blev medicine licentiat i Stockholm<br />

1903 och var verksam som<br />

sjukhusläkare 1903-06. Därefter<br />

öppnade han egen praktik. 1908-19<br />

var Bratt ledamot av Stockholms<br />

stadsfullmäktige och blev invald i<br />

riksdagens andra kammare för Liberala<br />

samlingspartiet 1921. 1929<br />

blev han chef för Svenska kullagerfabrikens<br />

(SKF) Paris-kontor.<br />

Det var 1908 som Ivan Bratt inför<br />

Läkaresällskapet presenterade sitt<br />

förslag till lösning på samhällets alkoholproblem.<br />

1909 gav han ut bo-<br />

Författaren/konstnären albert Engströms berömda affisch hjälpte nej-sidan att vinna folkomröstningen. Foto: arkiv<br />

ken Kan nykterhetsfrågan lösas utan<br />

totalförbud? Bratt blev samma år<br />

revisor för Stockholms spritbolag,<br />

vilket fungerade enligt Göteborgssystemet.<br />

Det senare avvecklade<br />

Bratt och inrättade ett nytt bolag<br />

som kallade Stockholmssystemet,<br />

där Bratt från 1914 själv innehade<br />

chefssysslan.<br />

Ivan Bratt lyckades snart få koncession<br />

för all detaljhandel för sprit<br />

i Stockholm och hade på fyra år<br />

skapat ett privat monopol på spritdrycker.<br />

Överskottet på handeln<br />

tillföll statskassan. 1917 skapades<br />

Vin & Spritcentralen.<br />

Först 1955, då motboken avskaffades,<br />

samlades all form av lokal<br />

spritförsäljning under ett tak i form<br />

av Systembolaget.<br />

Eget ansvar<br />

Spritkonsumtionen i riket ansågs<br />

alltfort vara ett stort samhällsproblem,<br />

och nykterhetsivrarna var ordentligt<br />

på hugget med en röststark<br />

propaganda i vilken man påtalade<br />

alkoholens skadeverkningar. Den<br />

27 augusti 1922 hölls en rådgivande<br />

folkomröstning om införande av<br />

totalförbud vilken, kanske något<br />

överraskande, slöt med en knapp<br />

seger för förbudsmotståndarna. Att<br />

omröstningen hölls mitt under pågående<br />

kräftsäsong var dock inte<br />

något som gynnade förbudsivrarna.<br />

Det är dock inte säkert att det<br />

blivit något förbud även om förbudsanhängarna<br />

vunnit – riksdagens<br />

nykterhetskommitté hade slagit<br />

fast att det skulle krävas minst<br />

60 procents ja-röster för att ett rusdrycksförbud<br />

skulle införas. Det<br />

måste understrykas att förnuftet<br />

segrade den gången – hade vi fått ett<br />

totalförbud hade vi med stor sannolikhet<br />

i Sverige fått en situation<br />

som i USA, där förbudstiden kring<br />

decennieskiftet 1930 ledde till ett<br />

avstamp för den organiserade, maffialiknande<br />

brottsligheten med Al<br />

Capone som galjonsfigur.<br />

Den mest kände förbudsmotståndaren<br />

var den humoristiske<br />

författaren och konstnären Albert<br />

Engström (1869-1940), vars nuna<br />

prydde den mest kända affischen<br />

från folkomröstningen med texten<br />

”Kräftor kräva dessa drycker”.<br />

Efter nej-sidans seger i folkomröstningen<br />

kom båda sidor överens<br />

om att permanenta Bratts motbokssystem<br />

med målsättningen att<br />

minska spridrickandet. Motbokens<br />

införande och permanentande var<br />

April 2012 www.sdkuriren.se<br />

När det skulle hållas ordentlig koll på drickandet<br />

Den liberale läkaren ivan bratt tog initiativet till motboken. Foto: arkiv<br />

kantade av goda intentioner men<br />

ansågs inte leda till avsedd effekt.<br />

Följden blev att det både älskade och<br />

avskydda häftet efter riksdagsbeslut<br />

gick i graven den 1 oktober 1955.<br />

I fortsättningen fick svenska<br />

folket inmundiga alkoholhaltiga<br />

drycker under eget ansvar. Det statliga<br />

monopolet var det dock aldrig<br />

tal om att avskaffa, varför Systembolaget<br />

fortsatte att leva och frodas.<br />

Bibel, psalmbok – och motbok<br />

Motbokssystemet kan på goda<br />

grunder anses vara en hittills oöverträffad<br />

form av byråkrati i svensk<br />

historia. Att få ut sin ranson – ”köpa<br />

ut” – var förenat med ett ganska<br />

komplicerat köande i den statliga<br />

butiken.<br />

I motboken fanns dels sidor för<br />

stämpling, dels ett antal rekvisitionsblad<br />

som kunden måste fylla i<br />

och lämna vid varje inköp. I samband<br />

med detta kontrollerade en<br />

av butikens tjänstemän att köparen<br />

fanns med i kundregistret, stämplade<br />

i den godkände kundens motbok<br />

och hänvisade denne till nästa<br />

kö där betalning skedde. Därefter<br />

var det dags för den tredje och sista<br />

kön där köparen fick ut sin vara i<br />

inslaget skick. Avlöningsdagar och<br />

helger var de stora köptillfällena.<br />

Extra rigorös var kontrollen om<br />

motboksinnehavaren ansökte om<br />

extra tilldelning i samband med fester/högtider<br />

av typ bröllop, begravning<br />

eller födelsedag. Då måste den<br />

sökande på en blankett ange antalet<br />

gäster, lokalens storlek, den mat<br />

som skulle förtäras samt hur länge<br />

evenemanget beräknades hålla på.<br />

Även spritservering på restau-<br />

ranger var föremål för noggrann<br />

kontroll. Statliga spritspioner skulle<br />

säkerställa att ingen gäst serverades<br />

mer än 15 centiliter sprit och då enbart<br />

i samband med måltid. Barer<br />

där man kunde stå och dricka var<br />

förbjudna. Envar som misstänktes<br />

missbruka alkohol rapporterades<br />

till kommunernas nykterhetsnämnder<br />

som kunde ingripa och dra in<br />

motboken.<br />

Att bli av med motboken ansågs<br />

vara jämbördigt med att få rösträtten<br />

annullerad. Efter Bibeln och<br />

psalmboken var motboken den vanligaste<br />

boken i svenska hem.<br />

Djupt orättvist<br />

Motboken var till allt annat även ett<br />

djupt orättvist system. Det var nämligen<br />

inkomst, kön, förmögenhet<br />

och samhällsposition som var avgörande<br />

för vilka medborgare som<br />

ansågs kunna få ansvaret att förfoga<br />

över dokumentet i fråga.<br />

Arbetslösa och andra personer<br />

vilka saknade inkomst gjorde sig<br />

icke besvär . Det innebar att hemarbetande<br />

kvinnor – hemmafruar<br />

– vilka var beroende av makens inkomst<br />

för sin försörjning inte kom<br />

ifråga, sak samma för hushållerskor<br />

där husbonden innehade motbok.<br />

Samma gällde studenter och ungdomar<br />

i allmänhet. En ogift kvinna<br />

kunde få motbok men med en betydligt<br />

lägre ranson än vad männen<br />

fick.<br />

Ingen bestrider att excessiv alkoholkonsumtion<br />

kan vara skadlig.<br />

Veterligt har ändå inga krav på ett<br />

återinförande av ett system liknande<br />

motbokens rests i modern tid. Visserligen<br />

råder fortfarande statligt<br />

alkohoholmonopol, men det måste<br />

ändå sägas att de radikala nykteristerna<br />

jobbar i motvind. Svenskarna<br />

har blivit alltmer internationella i<br />

sitt drickande vilket medfört ökad<br />

motboken – svenskt förmynderi i kvadrat.<br />

Foto: arkiv<br />

konsumtion och att reklam för alkohol<br />

är inte längre förbjudet.<br />

Jag kan med viss tvekan gå med<br />

på att motboken sannolikt fyllde en<br />

viss funktion på sin tid. Men att<br />

sörja dess frånfälle skulle aldrig falla<br />

mig in, en hållning jag säkerligen<br />

delar med det övervägande flertalet<br />

svenskar. <<br />

Tommy Hansson<br />

Chefredaktör


April 2012<br />

www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 Sverige | 11<br />

Jens Leandersson<br />

kommenterar<br />

uttalanden<br />

”Om till exempel nån i fikarummet säger att invandrarna<br />

är för många, då ska debattören agera.<br />

-Som förtroendevald måste man ställa sig bakom<br />

den värdegrund som finns i fackförbundet.”<br />

(Källa: http://svt.se/2.22620/1.2753262/facket_utslot_<br />

sd-fortroendevald)<br />

Kennet Bergqvist, facklig debattör på LO ger<br />

prov på hur en hjärntvättad papegoja låter.<br />

Upprinnelsen är att LO ska i samarbete med<br />

Expo utbilda 150 000 debattörer i konsten att<br />

argumentera mot främlingsfientlighet och rasism.<br />

Fast egentligen handlar satsningen enbart<br />

om att få arbetare att inte rösta på SD. På vilket<br />

sätt det står i värdegrunden vilket parti och<br />

vilka politiska åsikter du ska ställa dig bakom är<br />

oklart…<br />

•<br />

”Det är fel att peka ut ’islamistisk extremism’.<br />

Definitionen är problematisk eftersom man inte<br />

har tagit sig tiden att definiera våldsbejakande<br />

islamism, vilket också kan innebära att man<br />

misstänkliggör svenska muslimer och stigmatiserar<br />

dem ytterligare.”<br />

(Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?progra<br />

mid=3993&artikel=5032072)<br />

Fatima Doubakil vid Muslimska Mänskliga rättighetskommittén<br />

(vad är det för organisation<br />

egentligen?) är kritisk till att islamism tillsammans<br />

med nazism och kommunism pekas ut<br />

som extremrörelser. Muslimska Mänskliga<br />

rättighetskommittén arbetar för att implementera<br />

sharia i Sverige enligt deras hemsida vilket<br />

påminner om hur kommunistiska Östtyskland<br />

(DDR) stod för Tyska demokratiska republiken.<br />

•<br />

”De boende på demensboendet Klockargården i<br />

Löt på norra Öland får inte längre gå på de andakter<br />

som hålls i den gamla skolan alldeles intill<br />

Klockargårdens lokaler. Det har socialnämnden i<br />

Borgholms kommun beslutat. Skälet till förbudet<br />

är att det finns flera religioner i vårt mångkulturella<br />

samhälle.”<br />

(Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?program<br />

id=86&artikel=5032554)<br />

Anna Hasselbom Trofast på socialförvaltningen<br />

i Borgholms kommun ger den politiska korrektheten<br />

ett ansikte. Att ta ifrån äldre möjligheten<br />

till att sitta tillsammans och sjunga de gamla<br />

psalmerna de känner igen och dricka kaffe visar<br />

att man är olämplig i sin tjänstemannaroll. Vad<br />

är nästa steg, förbjuda jul- och påskpynt?<br />

•<br />

”Mohammed Mareh – söndersliten av de globala<br />

krigen och motsättningarna, men också av det<br />

franska samhälle där klassorättvisorna och främlingsfientligheten<br />

är starka.”<br />

(Källa: http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/<br />

Ledare/Och-Mohammed-Merah-singlar-genom-vartid-/)<br />

Göran Greider gör det igen. Den islamistiske<br />

terroristen som sköt oskyldiga judiska skolbarn<br />

var i själva verket ett offer! Likheterna med Anders<br />

Bering Breivik är slående men reaktionerna<br />

från svenska ledarredaktioner ter sig fundamentalt<br />

annorlunda nu jämfört med dåden på Utöya.<br />

Att jämföra ondskan i de olika dåden är som att<br />

diskutera grader i helvetet men för svenska journalister<br />

så diskuteras det himmel och helvete<br />

istället. Sjukt<br />

•<br />

”Jag har fått ett svar från vår avdelning i Stockholm<br />

som säger att vi endast samarbetar och gör<br />

utbildningar tillsammans med de partier som<br />

vi redan har ett samarbete med. Detta innebär<br />

alltså att vi inte kan hjälpa till med ert önskemål.”<br />

(Källa: Sydsvenskan 120203 http://www.sydsvenskan.se/<br />

malmo/article1605820/Akuten-fick-stanga-dorrarna.<br />

html)<br />

SD i Trelleborg ville bättra på sina datorkunskaper<br />

och vände sig därför till Studieförbundet<br />

Vuxenskolan, SV, för att anmäla sig till en datorutbildning.<br />

Man fick dock kalla handen när<br />

studieförbundet fick klart för sig att de som ville<br />

anmäla sig till kursen var sverigedemokrater.<br />

Samtidigt uppbär studieförbunden kommunala<br />

bidrag och säger sig vara öppna för alla<br />

men svaret från Josefin Holmberg som<br />

är avdelningschef på Studieförbundet<br />

Vuxenskolan säger något annat…<br />

Problem med introduktion av nya sedlar<br />

4 Svenska bankföreningen<br />

varnar nu för konsekvenserna<br />

av att Sverige under obestämd<br />

tid framöver kommer att ha<br />

elva olika sedeltyper. Detta<br />

riskerar leda till ett betydande<br />

mått av ineffektivitet.<br />

De nya sedlar riksbanken<br />

planerar att introducera kommer<br />

att ersätta dagens sedlar<br />

om 20, 50, 100, 500 och 1000<br />

kronor. Därtill tillkommer en<br />

ny valör med 200-kronorssedeln,<br />

vilken kommer att få<br />

regissören Ingmar Bergman<br />

som motiv.<br />

Dagens mynt kommer att<br />

bestå men ett nytt mynt, tvåkronan,<br />

införs. Alla mynt förutom<br />

tiokronan skall bli mindre<br />

och lättare.<br />

De nya sedlarna beräknas<br />

komma i omlopp tidigast om tre<br />

till fyra år. Förutom Bergman kommer<br />

svenska storheter som Astrid<br />

Lindgren, Evert Taube, Birgit Nilsson,<br />

Greta Garbo och Dag Hammarskjöld<br />

att stirra mot oss från de<br />

olika sedlarna.<br />

”I ett remissvar till Sveriges riksbank”,<br />

heter det i tidningen Riksdag<br />

& Departement, ”skriver föreningen<br />

att det under obestämd tid kommer<br />

att finnas elva olika sedelvalörer<br />

som är giltiga parallellt. Hårdvaran<br />

till maskiner och utrustning som<br />

ska hantera kontanterna kommer<br />

inte att mäkta med detta.”<br />

Emedan systemet med två varianter<br />

av samma sedelvalör troligen<br />

blir av begränsad varaktighet ”finns<br />

heller inget incitament för att göra<br />

förändringar i hårdvaran”. Bankföreningen<br />

menar i sin remiss också att<br />

nationaltrubaduren Evert Taube är ett<br />

av motiven på de nya sedlarna. Foto:<br />

arkiv<br />

det är ineffektivt att sätta de nya<br />

sedlarna i omlopp så länge de<br />

gamla cirkulerar. <<br />

Foto: Photo2be<br />

Bild: Arkiv<br />

Foto: Rickard Håkansson<br />

UNDRA OM JAG SER UT SOM<br />

MARGARETH THATCHER OM JAG<br />

LÄGGER HUVET PÅ SNE SÅ HÄR...<br />

...OCH GLÖM NU<br />

INTE ATT GÅ MED<br />

I SD-KVINNOR!


12 | Sverige<br />

a G T R ä F Fa R distriktsordföranden<br />

från Norrbotten,<br />

Peter Aldenlöv, på mitt<br />

kontor en sen eftermiddag.<br />

Att Peter med sin karaktäristiska<br />

dialekt och sitt otvungna sätt<br />

kommer från Norrbotten är inte att<br />

ta miste på.<br />

Peter börjar med att berätta lite<br />

om sin bakgrund. Han är uppvuxen<br />

i Tornedalen och Malmfälten, därigenom<br />

behärskar Peter både det<br />

finska och svenska språket lika bra.<br />

Peter bor nu i Gamlestaden utanför<br />

Luleå och där trivs han alldeles utmärkt.<br />

På frågan varför Peter blev<br />

medlem i <strong>Sverigedemokraterna</strong> svarar<br />

han så här:<br />

– Jag hade länge haft åsikter som<br />

liknade de SD stod för, det var helt<br />

enkelt det parti som hade en politik<br />

jag tyckte bäst om. Jag röstade länge<br />

på SD innan jag bestämde mig för<br />

att bli medlem, det var väl en sexsju<br />

år sedan jag gick med i partiet.<br />

Därefter berättar Peter att stödet<br />

för SD är enormt stort. Många äldre<br />

människor har svårt för dagens globaliseringspolitik<br />

med alla tomma<br />

och meningslösa floskler. Många<br />

människor förstår inte att regering<br />

och landsting driver igenom alla<br />

nedskärningar samtidigt som man<br />

satsar stora summor på en obegriplig<br />

invandringspolitik.<br />

Peter menar att det största problemet<br />

just nu är de nedskärningar<br />

landstingen gjort på akutsjukvården<br />

i Norrbotten. Akutsjukvården skall<br />

läggas ned i Kiruna, då blir närmaste<br />

akutsjukvård i Gällivare, elva mil<br />

därifrån.<br />

Peter förstår inte hur det skall<br />

fungera om någon till exempel får<br />

en hjärtinfarkt i Kiruna, en inte<br />

alldeles ovanlig sjukdom i dagens<br />

samhälle. Dessutom kan det inträffa<br />

olyckor i gruvan. Inträffar en lite<br />

SD-Kuriren 99<br />

Hallå där, Peter Aldenlöv!<br />

norrbottningen Peter alderlöv på sin vita springare. Foto: Privat<br />

större olycka räcker inte ambulanserna<br />

till och vägarna vintertid är<br />

inte alltid farbara.<br />

Peter anser att människor kan<br />

komma att dö på grund av de planerade<br />

nedskärningarna. Denna<br />

politik är så mycket mer stötande<br />

som Norrbottens landsting beviljat<br />

starkt subventionerade omskärelser<br />

av småbarn. Oavsett vad man tycker<br />

i frågan om omskärelse, så är det få<br />

som tycker att detta skall ske med<br />

skattebetalarnas pengar, speciellt<br />

när man samtidigt skär ned på den<br />

livräddande akutsjukvården.<br />

Peter Aldenlöv anser också att i<br />

stället för satsningar på arbetskraftsinvandring<br />

så borde pengarna läggas<br />

på utbildningar av de ungdomar<br />

som är födda i Norrbotten, så att<br />

dessa kan ta de arbeten som ändå<br />

växer fram i dag, främst inom gruvnäringen.<br />

Att göra satsningar på arbetskraftsinvandring,<br />

samtidigt som en<br />

stor del av ungdomarna i Norrbotten<br />

är arbetslösa framstår som en<br />

vansinnig politik enligt Peter.<br />

När jag till sist frågar Peter vad<br />

han tycker om sitt landskap längst<br />

uppe i vårt avlånga land så blir han<br />

entusiastisk och förklarar med emfas<br />

så här:<br />

– Politikerna i Stockholm pratar<br />

om mångfald, i Norrbotten har vi<br />

en enorm mångfald, en mångfald<br />

av natur! Vi har allt från badstränder<br />

och skogar till höga fjäll. Vi har<br />

tystnad och stillhet likväl som lagom<br />

stora städer. Människor kan<br />

April 2012 www.sdkuriren.se<br />

segla vid kusten, fiska och jaga<br />

inåt land samt vandra i fjällen. Du<br />

kan paddla kanot eller åka skidor.<br />

Inte nog därmed, anser Peter<br />

Aldenlöv:<br />

– Norrbotten har nästan allt,<br />

utom trängseln och hetsen i storstäder<br />

som Stockholm. Med rätt<br />

politik kan vi tillvarata landskapets<br />

naturliga resurser och göra<br />

Norrbotten till en fantastisk del<br />

av Sverige! <<br />

Robert Stenqvist<br />

Redaktionen<br />

Nationalistiskt 100-årsjubileum: Stockholms-OS 1912<br />

S omm a R K a n vi svenskar<br />

med synnerligen gott<br />

samvete fira 100-årsminnet<br />

av de femte olympiska<br />

spelen i Stockholm vilka<br />

hölls 5 maj- 27 juli 1912. Över<br />

2500 deltagare från 27 nationer<br />

tävlade då i 13 idrotter omfattande<br />

102 grenar. Därtill tävlades<br />

i såväl konst som litteratur.<br />

Sverige hade redan 1894 genom<br />

föregångsmannen Viktor<br />

Balck erbjudit sig att arrangera<br />

de moderna olympiska spel<br />

som då planerades. Det skulle<br />

dock dröja till 1908 innan vårt<br />

land formulerade en officiell<br />

ansökan. Denna föll den Internationella<br />

olympiska kommittén<br />

(IOC) på läppen. 1909<br />

bestämde således IOC att spelen<br />

skulle tillfalla Sverige och<br />

Stockholm.<br />

Den moderna olympiska<br />

historien inleddes med spelen<br />

i olympiavaggan Aten 1896.<br />

Svenska framgångar vid spelen<br />

i Aten 1906 (ett extraspel för att<br />

fira tioårsjubiléet av de moderna<br />

olympiska tävlingarnas födelse)<br />

och London 1908 hade<br />

satt ordentlig fart på idrottsintresset<br />

i vårt land. När det blev dags att hålla<br />

egna olympiska spel fanns således<br />

ett brett stöd för evenemanget.<br />

De olympiska spelen i Stockholm,<br />

huvudsakligen förlagda till<br />

den av arkitekten Torben Grut ritade<br />

Stadion-borgen vid Lidingövägen/Valhallavägen<br />

i Stockholm,<br />

blev på flera sätt var en nationalistisk<br />

manifestation. Skilsmässan från<br />

Norge 1905 hade stärkt de nationella<br />

strömningarna vilka förhärskande<br />

framförallt i borgerliga kretsar. Det<br />

var delvis samma kretsar som styrde<br />

och ställde inom den organiserade<br />

idrotten.<br />

Stockholms-OS 1912 blev en formidabel<br />

succé för ”gamla Sverige”<br />

och detta både organisatoriskt och<br />

idrottsligt. Det varma och soliga<br />

sommarvädret gjorde sitt till – inte<br />

för inte har spelen i den svenska huvudstaden<br />

kommit att kallas ”solskensolympiaden”.<br />

Hettan krävde emellertid sin tribut.<br />

Portugisen Francisco Lazaro<br />

kollapsade under maratonloppet<br />

och avled dagen därpå på Serafimerlasarettet,<br />

och hälften av de 68<br />

deltagarna tvingades bryta. Segrade<br />

gjorde den vid hetta vane sydafrikanen<br />

Kenneth MacArthur.<br />

Spelens mest uppmärksammade<br />

deltagare blev USA-indianen Jim<br />

Thorpe som vann tiokamp och femkamp.<br />

Han blev emellertid diskad<br />

efter spelen på grund av de hårda<br />

amatörbestämmelserna. Thorpe<br />

gick sedan vidare och blev legendar<br />

i hemlandet inom både baseboll<br />

och amerikansk fotboll. Segrarna<br />

tilldömdes i stället norrmannen<br />

Ferdinand Bie och svensken Hugo<br />

Wieslander. Thorpe återupprättades<br />

1983 som olympiavinnare, 30 år efter<br />

sin död.<br />

Sverige mönstrade närmare 500<br />

deltagare och avgick, kanske inte<br />

helt oväntat, med spelens totalseger<br />

närmast före USA. Stor svensk stjärna<br />

var OS-veteranen Eric Lemming,<br />

som vann spjutkastning bästa hand<br />

med 60,64. En helt annan idrottstyp<br />

var den 64-årige kamreren Oscar<br />

Swahn, försedd med böljande<br />

profetskägg och kulmage, som<br />

vann hjortskyttet. Också sonen Alfred<br />

vann OS-guld. Guldvinnande<br />

svenska skyttar var även bröderna<br />

Vilhelm och Eric Carlberg.<br />

En uppseendeväckande svensk<br />

trippelseger skedde i friidrottsgrenen<br />

tresteg. Här<br />

vann Gustaf ”Topsy” Lindblom<br />

på svenska rekordet<br />

14,76 före landsmännen Georg<br />

Åberg och Eric Almlöf.<br />

Lindblom blev sedermeraledande<br />

sportjournalist på<br />

Idrottsbladet samt i tidernas<br />

fullbordan känd nöjesprofil<br />

som chef för dansrestaurangen<br />

Nalen i Stockholm.<br />

I OS 1912 fick vi också vår<br />

första kvinnliga guldolympier<br />

i Greta Johansson, som vann<br />

damernas raka hopp tio meter.<br />

Hon emigrerade året därpå<br />

till USA. Sigrid Fick blev<br />

i par med Gunnar Setterwall<br />

silver- och bronsmedaljör i<br />

mixedtävlingarna (inomhus<br />

och utomhus) i tennis.<br />

Stockholmsolympiaden<br />

avslutades med en festmiddag<br />

på restaurang Hasselbacken<br />

på Skansen under medverkan<br />

av olympiafadern, baron<br />

Pierre de Coubertin, som för<br />

övrigt själv hemförde guldmedaljen<br />

i litteratur. <<br />

3 frågor<br />

till 3 sverigedemokrater<br />

1. Vilken är den senaste film<br />

du såg?<br />

2. Vilken är den bästa bok du läst?<br />

3. Vart åkte du på semester<br />

senast?<br />

Christian Staaf<br />

Politisk sekreterare, riksdagen.<br />

SD Järfälla<br />

1. War Horse i regi av Steven Spielberg.<br />

Ger den tre blåsippor av fem.<br />

2. Läser inte så mycket böcker<br />

utan det blir mest tidskrifter. Men<br />

om man räknar med nytta och<br />

nöje så blir det en om att Hålla tal<br />

och anföranden och en om Sveriges<br />

och Europas framtida energifrågor.<br />

Fem av fem blåsippor.<br />

3. Till Barcelona, en fin stad med<br />

bra mat och uteliv.<br />

Sergius P. T. Himmelving<br />

SD Botkyrka<br />

1. Utvandrarna i regi av Jan Troell<br />

efter Vilhelm Mobergs bok.<br />

2. Essäer av humanisten och filosofen<br />

Michel de Montaigne. Kan<br />

varmt rekommenderas!<br />

3. Till Tavira i Portugal. Där har<br />

jag tillbringat mina tio senaste<br />

semestrar. Helt underbar semesterort.<br />

Charlotte Qvick<br />

Politisk sekreterare i riksdagen,<br />

ledamot i SDU:s styrelse<br />

1. Margin Call, regi J. D. Chandor.<br />

2. Steven Pinkers Ett oskrivet blad.<br />

3. Första semestern i år blev till Las<br />

Palmas på Kanarieöarna.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!