SDK#99 - Sverigedemokraterna

Nummer 99 | April 2012 

s v e r i g e d e m o k r a t i s k t i d s k r i f t 

SDU räds inte 

det kontroversiella 

4 Sverigedemokratisk Ungdom 

(SDU) räds inte kontroversiella utspel 

utan sticker ut hakan ordentligt 

genom den nationalistiska kampanjen 

”Stolt svensk”. Därtill slår SDU 

ett slag för repatriering av immigranter. 

Sidan 4 

SD-Kvinnor har 

hållit årsmöte i Eksjö 

4 SD:s kvinnoförbund SD-Kvinnor 

har hållit ett välbesökt årsmöte 

i Eksjö. Celeber gäst var Jimmie 

Åkesson. På mötet delades förbundets 

verksamhet in i tre regioner: 

Norra, Mellersta och Södra. 

Sidan 9 

Älskad och hatad: 

Motboken jubilerar 

4 Motboken var på sin tid Sveriges 

mest ägda bok tillsammans med Bibeln 

och psalmboken. Den tillkom 

på initiativ av läkaren och den liberale 

politikern Ivan Bratt för att 

få svensken nyktrare. Men blev det 

verkligen så? 

Sidan 10 

Reportage från Rinkeby: 

Ullenhags stängda öppenhet 

Statsrådet Erik Ullenhag (FP) skulle demonstrera alliansregeringens öppenhet och tolerans gentemot Rinkebys så kallade etniska minoriteter. Det visade sig vara en öppenhet med 

förhinder.t. Foto: Photo2be 

4 Orten Rinkeby i nordvästra Storstockholm 

är ett typexempel på det 

svenska ”miljonprogrammet” som 

drogs upp under Tage Erlanders 

tid. Bostadsbristen skulle byggas 

bort genom tillskapandet av nya 

bostadsområden, ofta i anslutning 

till storstäderna, där svenska ungdomar 

skulle kunna få bra, billiga 

och moderna bostäder. 

Tanken bakom detta miljonprogram 

var god. Men vad Erlander 

och andra tillskyndare av det nya, 

tydligt S-märkta bostadspolitiska 

programmet inte förutsåg var den 

nya immigrationspolitik som vid 

decennieskiftet 1969/70 bara låg 

några få år framåt i tiden. Under 

Palme-eran beslöts nämligen att 

Sveriges gränser skulle öppnas på 

vid gavel för fattiga och förföljda 

från olika delar av världen. 

De nya immigranterna måste ju 

ha någonstans att bo. Och då blev 

lösningen att låta dem inhysas i miljonprogramsområdena 

och andra 

därmed jämförbara orter på olika 

håll i riket: Rinkeby, Tensta, Fittja, 

Ronna, Hovsjö, Rosengård, Hammarkullen, 

Gottsunda… 

Följden blev att de nybyggda och 

ofta futuristiskt utformade bostads- 

Hänt i riksdagen SD:aren Mona i Västsahara Sidan 7 

områdena alltmer kom att domineras 

av invandrargrupper från olika 

håll i världen: Libanon, Palestina 

och många, många andra länder.. 

Rinkeby har blivit något av en 

symbol för detta fenomen med 

en invandrarandel på omkring 90 

procent. Termen ”rinkebysvenska” 

för den sorts svenska dialekt som 

talas har blivit riksbekant. Det har 

blivit en välbekant term tack vare 

ungdomliga musikartister, idrottsstjärnor 

och andra mer eller mindre 

välkända förortsbor med utländska 

rötter. 

Detta tog naturligtvis regerings- 

Hallå där, Peter Aldenlöv! 

representanten Erik Ullenhag fasta 

på när han under en vecka och under 

stor uppmärksamhet i media 

förlade sin arbetsplats till Rinkeby 

Folkets hus. SD-Kurirens reportageteam 

hängde på och stötte ihop 

med Ullenhag på Rinkeby torg. 

Fortsättningen blev dock litet oväntad 

och inte odelat angenäm… < 

Sidan 6 

Sidan 3 Sidan 12

2 | Ledare 

SD-Kuriren 99 

Saudiarabien-affären har flera bottnar – och går långt tillbaka i tiden 

böR j a n av m a R S avslöjade de 

två radioreportrarna Bo- 

Göran Bodin och Daniel 

Öhman vid Ekot att Sverige 

under en följd av år bedrivit förhandlingar 

med Saudiarabien om 

att bygga en fabrik för tillverkning 

av militärmateriel. 

För svensk del gällde det att främja 

svensk militärindustri och säkra 

värdefulla arbetstillfällen. För saudierna 

var det frågan att tillskansa 

sig fördelar man bedömde att inte 

USA och Storbritannien kunde erbjuda. 

Sju partier i riksdagen har varit 

införstådda med Sveriges militära 

samarbete med Saudiarabien. Det 

åttonde av de partier som i dag har 

säte i riksdagen, Sverigedemokraterna 

(SD), har av naturliga skäl befunnit 

sig utanför den gemenskapen 

då man inträdde i riksdagen först 

hösten 2010. 

Saudiarabien är en av världens 

absolut hårdaste diktaturer. Dess 

statsskick är absolut monarkism 

och dess bärande ideologi den sunnimuslimska 

wahhabismen (salafismen), 

en extrem variant av islam 

som kungaätten Saud hämtade från 

den muslimske reformatorn Abd al 

Wahhab redan på 1700-talet. 

Fria val är ett okänt begrepp i dagens 

Saudiarabien, liksom rättigheter 

för kristna. Kyrkor är förbjudna 

också för de många utländska gästarbetare 

som finns i landet vilka 

behandlas som paria. Religionspolisen, 

i dagligt tal kallad muttawa, 

håller invånarna i ett järngrepp i 

sin officiella strävan att främja dygd 

och förebygga synd. Särskilt hårt går 

Chefredaktör 

Tommy Hansson 

trospoliserna åt kvinnor som anses 

klä sig utmanande eller bete sig 

olämpligt på annat sätt. 

I Saudiarabien får kvinnor inte 

köra bil, detta trots att profeten 

Muhammed rimligen inte kunde 

fentliggjord av utrikesminister Carl 

Bildt, har hittills varit att affärer och 

moral inte skall blandas ihop i onödan 

och att om inte Sverige förser 

saudierna med efterfrågad materiel 

så steppar bara något annat land in 

och gör det. 

Det finns ytterligare ett betänkligt 

inslag i affären Saudiarabien. 

Det handlar om att hemligstämplade 

dokument uppenbarligen överlämnats 

till de båda radioreportrar 

som först rapporterade om de saudiska 

förvecklingarna. 

Både att överlämna sådana dokument 

till media och att offentliggöra 

dessa måste anses vara allvarliga 

brott mot rikets säkerhet. Totalförsvarets 

forskningsinstitut (FOI) har 

anmält saken till Justitiekanslern 

(JK), som har rätt att efterforska 

källan till ett så pass allvarligt brott 

det här är fråga om. 

Det finns alltså ett betydande dilemma 

i den saudiarabiska affären. 

Dels har svenska regeringar, både 

April 2012 www.sdkuriren.se 

Vad har Sverige 1624 för likheter med Sverige 2012? 

ÅR E T 16 2 4 UnDE R Gustaf II 

Adolfs regeringstid blev 

skickelsedigert för de fåtaliga 

katolikerna i Sverige. 

I september detta år halshöggs 

nämligen de tre romersk-katolska 

trosbekännarna Zacharias Anthelius, 

Georg Bähr-Ursinus och 

Nicolaus Campanius på Stockholms 

torg (nuvarande Stortorget 

i Gamla stan). Andra som drogs 

in i rättsprocessen mot dessa tre 

klarade sig undan med utvisning 

ur riket eller blotta förskräckelsen. 

Jag blev medveten om förföljelsen 

av svenska katoliker inklusive borgmästaren 

i dåtidens Söder Tällije i 

mitten på 1990-talet. Det ledde till 

att jag i fullmäktige motionerade 

om att få en gata i min hemkommun 

Södertälje uppkallad efter Anthelius 

– borgmästare 1623-24 och den förste 

ämbetsman i sitt slag som var utbildad 

för denna ansvarspåliggande 

syssla – men framförallt till att jag 

Kungafamiljen styr Saudiarabien med järnhand. Foto: arkiv 

ha några synpunkter på den saken. 

Veterligt uttalade sig profeten inte 

ens om kvinnliga kamelryttare. 

Stater med lika hårt eller hårdare 

förtryck än Saudiarabien kan räknas 

på båda händernas fingrar. Det rör 

sig om stater som Nordkorea, Vietnam, 

Zimbabwe, Eritrea, Iran och 

kanske något land till. 

Till skillnad från dessa länder, 

Iran undantaget, har emellertid 

Saudiarabien extremt gott om olja 

vilket gör att medborgarna trots allt 

kan föra en ganska komfortabel tillvaro 

och att omvärlden gärna överser 

med den hårda diktaturen. 

Frågan är om Sverige bör exportera 

militärmateriel till en diktatur 

av ovan beskrivet slag. Den officiella 

svenska hållningen, tydligast of- 

uppsökte Riksarkivet i Stockholm 

och läste in mig på originalhandlingarna 

i ämnet. Det var en ganska 

skakande läsning. 

Min motion om en Antheliusgata 

bifölls i alla instanser men har 

ännu inte, av någon för mig okänd 

anledning, blivit förverkligad. Antagligen 

ansågs inte förslagsställaren 

vara tillräckligt politiskt korrekt. 

Jag funderar nu i egenskap av 

SD:s gruppledare i fullmäktige att 

göra ett nytt försök – hedras den 

som hedras bör, det vill säga mäster 

Anthelius! 

Det främsta resultatet av mina efterforskningar 

och min skrivmöda 

är emellertid den bok jag nu, sent 

omsider, publicerat: Religionsfrihetens 

martyrer. Borgmästaren i Söder 

Tällije och hans katolska trosfränder 

(Contra förlag , 217 sidor). Boken tar 

avstamp i Gustaf Vasas omdaning 

av Sverige, fortsätter med att skildra 

den lutherska militärstat som 

byggdes upp under Gustaf II Adolf 

och dess oförsonliga inställning till 

rikets fåtaliga katoliker samt drar 

även paralleller till vår egen tid. 

Ty likheter mellan Sverige 1624 

och samma rike 2012 finns faktiskt, 

även om olikheterna givetvis överväger. 

För det första låg Sverige i ett 

mångårigt krig med den katolska 

ärkefienden Polen 1624, ett Polen 

där Gustaf Adolfs kusin Sigismund 

var konung. Samme Sigismund som 

även var svensk monark 1592-99 och 

fortfarande gjorde anspråk på den 

svenska tronen. 

Processen mot Zacharias An- 

thelius och de övriga svenska katolikerna 

var på så sätt minst lika 

mycket en politiskt-militär som en 

religiös process. Att vara romersk 

katolik ansågs per definition vara 

landsförrädiskt emedan den som 

var det utan vidare antogs gå fiendens 

ärenden. Det gjordes yttermera 

försök att under rättegångarna i 

den nybildade Svea hovrätt visa att 

de åtalade bedrivit regelrätt spioneri 

för Polens och Sigismunds räkning, 

men det lyckades inte ens dåtidens 

Tommy Hanssons nya bok tar upp religionsfriheten 

i ett historiskt perspektiv. 

innovativa förhörsmetoder (läs: tortyr) 

leda i bevis. 

Sverige 388 år senare är ett helt 

annat samhälle. I dag är, förutom 

alla andra demokratiska landvinningar 

såsom fria val, yttrandefrihet 

och mötesfrihet, religionsfriheten 

inskriven i grundlagen. Ingen 

religiös avvikare riskerar längre 

dödsstraff eller tortyr. Det politiska 

landskapet i Sverige ger dock upp- 

socialdemokratiska och borgerliga 

sådana, under en längre tidsperiod 

ägnat sig åt tveksam militärexport 

till en av världens mest motbjudande 

diktaturer. Dels har hemligstämplade 

handlingar överlämnats 

till media som sedan offentliggjort 

dem. 

Affären har så här långt krävt sin 

tribut i form av försvarsminister 

Sten Tolgfors avgång samt ett starkt 

minskat förtroende för alliansregeringen 

från allmänhetens sida. Det 

har smusslats och halvljugits så att 

det varit rent bedrövligt. 

Det måste slutligen framhållas 

att det hemligstämplade samarbetet 

med den saudiska diktaturen går 

långt tillbaka i tiden. Den nu pensionerade 

biståndsingenjören Göran 

Näsmark berättar exempelvis i 

boken Mzungu (Recito förlag 2009) 

om hur han i ett par omgångar med 

början på 1970-talet blev djupt involverad 

i topphemligt samarbete 

med det saudiska flygvapnet. 

”Det fick inte komma ut i Sverige 

att vi arbetade på uppdrag av Saudis 

Flygvapen”, skriver Näsmark (sidan 

160). ”Vi skulle övervaka byggandet 

av landningsbanor, hangarer och 

bombsäkra flygplansbeskydd, och 

bostäder. Arbetet skedde på fem olika 

flygbaser i landet utspridda från 

norr nära gränsen mot Jordanien och 

i söder nära gränsen till Jemen.” < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör 

hov till frågan, om åtminstone inte 

några drag från 1600-talet levt vidare 

in i vår tid. 

Det kan så knappast råda några 

tvivel om att toleransens fernissa är 

ganska tunn om man skrapar litet på 

ytan. Det finns några få fundamenta 

som den som önskar undgå att löpa 

gatlopp inom politiken och mediavärlden 

bör bekänna sig till. Det 

sannolikt viktigaste av dessa fundamenta 

är att vara entydigt positiv 

till synen att all immigration och all 

mångkultur är av godo. 

Den som inte är det löper överhängande 

risk att anklagas för rasism 

och nazism och att bli förklarad 

persona non grata i talrika 

sammanhang. Partitillhörighet i SD 

skall vi inte tala om. Då väntar oftare 

än inte uteslutning ur organisationer, 

föreningar och fackförbund. 

Nej, ingen blir längre avrättad eller 

ens fängslad för olämpliga religiösa 

eller politiska åsikter. Det som kan 

förestå är en betydligt mer förfinad 

form av ostracism vilken kan vara 

nog så smärtsam för de som drabbas 

därav. Arvet från det ogästvänliga 

och stundom brutala 1600-talet 

lever kvar. 

Fotnot: Religionsfrihetens martyrer 

beställs enklast genom att kontakta 

Tommy Hansson via uppgifterna i redaktionsrutan 

eller genom beställning 

i närmaste bokhandel! < 

En budkavle är utskickad. Den 

löper genom dag och natt. Den 

går, såsom otaliga budkavlar fordom 

har gått, rättsols från gård 

till gård, från härad till härad. Det 

är den löpande elden som genom 

dag och natt skall kringföras. 

Budkavle går! Rid i natt! 

Vilhelm Moberg, 1941 

Sverigedemokraterna 

Riksdagen 

100 12 Stockholm 

08 - 50 00 00 50 

info@sverigedemokraterna.se 

www.sverigedemokraterna.se 

SD-Kuriren 

Box 26 

291 21 Kristianstad 

Chefredaktör 

Tommy Hansson 

tommy.hansson@sverigedemokraterna.se 

08-50 00 00 66 

Ansvarig utgivare 

Richard Jomshof 

richard.jomshof@sdkuriren.se 

Redaktion 

Daniel Engström 

Jens Leandersson 

Mats Dagerlind 

Rickard Håkansson 

Robert Stenkvist 

Therese Borg 

Fasta krönikörer 

Stellan Bojerud 

Linus Bylund 


Övriga medarbetare i detta nummer: 

Joakim Isheden 

Joakim Larsson 

Bertil Malmberg 

Malte Holm 

Utgivning 

SD-Kuriren utkommer med cirka 

sex nummer per år till Sverigedemokraternas 

medlemmar samt 

övriga prenumeranter. 

Prenumeration, 6 nummer 

150 kronor på bg 5280 - 7005. 

Annonsering 

Se www.sdkuriren.se eller ring 

08-50 00 00 50. 

Upplaga 

18 300 ex (April 2012) 

SD-Kuriren utges av Sverigedemokraterna 

och är officiellt partiorgan. 

De åsikter redaktionen 

eller externa skribenter uttrycker 

i tidningen behöver inte nödvändigtvis 

motsvara partiets 

ståndpunkter. Redaktionen tar 

tacksamt emot foton, artiklar, 

sakuppgifter, tidningsutklipp och 

teckningar. Insänt material betraktas 

som tillhörande SD-K:s 

arkiv. Redaktionen förbehåller sig 

rätten att korta, rätta, redigera, 

illustrera och publicera insänt material. 

Redaktionen ansvarar inte 

för obeställt material. 

© Sverigedemokraterna. Eftertryck 

tillåts endast om källan 

anges. 

ISSN 0284 - 6861

www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 April 2012 

Sverige | 3 

Något av det som hänt i riksdagen sista tiden: 

Alla utom SD:s Jomshof hoppade av debatt! 

Den 29 mars var det dags för 

statsministerns frågestund. Denna 

frågestund innebär att representanter 

från de olika riksdagspartierna 

får tillfälle att ställa frågor 

till statsministern. 

n R E P l iK ä R T il l åT E n vid 

denna frågestund. Jimmie 

Åkesson tog chansen 

att fråga Reinfeldt 

hur det kan komma sig att Sverige 

tar emot så många fler så kallade ensamkommande 

barn än våra nordiska 

grannländer. Åkesson påpekade 

att antalet ensamkommande 

barn ökat dramatiskt från 2003 till 

i dag. 

Reinfeldt svarade att det är en 

återspegling av en trasig värld. 

Reinfeldt hade personligen träffat 

en ensamkommande från Afghanistan 

med 1,5 års utbildning bakom 

sig. Reinfeldt erkände att det är 

en mycket tuff väg dessa barn/ungdomar 

har framför sig i vårt land. 

Reinfeldt menade sedan att han inte 

tror på att ”stänga in” dessa barn i 

sina hemländer, och ”döma” dem till 

en sämre framtid. 

Åkesson påpekade att han inte 

fått svar på sin fråga, varför Sverige 

avviker så kraftigt mot våra nordiska 

grannländer avseende hur många 

ensamkommande vi tar emot. Åkesson 

påpekade för statsministern att 

det förmodligen beror på att vi har 

ett slappare regelverk i denna fråga. 

Åkesson sade också att det som skiljer 

sig kraftigt åt mellan länderna är 

åldersbestämning av dessa ”barn”. 

Sverige har knappt några regler 

alls medan man i de flesta av våra 

nordiska grannländer har en mycket 

noggrann kontroll. Vidare påpeka- 

SD:s Richard jomshof fick debattera med sig själv i utbildningsutskottet! Foto: Photo2be 

de Jimmie Åkesson att migrationsministern 

lovat att en harmonisering 

skall ske mellan våra nordiska 

grannländer. Åkesson ställde då en 

mycket rak och enkel fråga – när 

skall denna harmonisering ske? 

Reinfeldt svar var mycket vagt 

och svepande. Så svepande att det 

helt enkelt inte går att få ut något 

konkret alls av svaret. 

Debatt i plenisalen 

Värt att anmärka på är också den debatt 

som Utbildningsutskottet höll 

den 28 mars där Richard Jomshof 

satt upp sig på talarlistan tillsammans 

med en rad andra oppositionspolitiker 

från den röd-gröna 

sidan. När väl debatten skulle starta 

hoppade samtliga anmälda debattörer 

av, precis före mötet. 

När debattörerna från oppositionen 

hoppat av och tågade ut från 

plenisalen så valde även regeringssidan 

att ta sin Mats ur skolan och 

lämna plenisalen. Richard fick med 

andra ord stå och debattera med sig 

själv i rikets högsta beslutande organ! 

Debaclet angående vapenexport 

till Saudiarabien 

De flesta har väl noterat massmedias 

diskussion om Sveriges eventuella 

deltagande i byggnationen av 

en vapenfabrik i Saudiarabien. Här 

i riksdagen har det talats en hel del 

om detta i korridorerna, men ännu 

inte särskilt mycket i den mer formella 

verksamheten, i utskott och 

kammare. 

Det närmaste vi kommer sådan 

behandling är att det har beslutats 

om en granskning av vad det egentligen 

är som regeringen har gjort i 

konstitutionsutskottet. Dessutom 

har det fattats ett principbeslut om 

att en särskild debatt om detta skall 

avhållas, även om något datum för 

detta ännu inte är satt. 

För den som inte har hängt med 

så har ju vi i Sverigedemokraterna 

uttalats oss flera gånger om vår allmänna 

syn på vapenexporten. Vi 

säljer inte vapen från Sverige enbart 

i vinstsyfte utan det mer vittfamnande 

syftet är att främja Sveriges 

förmåga att försvara sig genom att 

upprätthålla en stark försvarsindustri 

så vårt försvar har en god tillgång 

till materiel i händelse av krig. 

När det fattas beslut om vilken 

export som skall tillåtas så är det 

alltid detta som är perspektivet som 

man tar hänsyn till – det vill säga. 

vilka följder detta har för viktig försvarsindustri. 

I just det här fallet är det svårt att 

veta exakt vad det är som har förevarit. 

Mycket av besluten är hemligstämplade 

och regeringen försöker 

undvika frågor om det hela. Vad 

som dock förefaller vara uppenbart 

är att hela konstruktionen med bulvanföretag 

i Saudiarabien har kommit 

till för att undvika besvärliga 

frågor om varför man alls säljer vapen 

till ett land som detta. 

Man kan med rätta kritisera landet 

för dess långt gångna islamism, 

men trots allt är det så att alla länder 

i världen har rätt till ett eget försvar 

och Mellanöstern-regionen är ett av 

de oroligaste områdena i världen. 

För Sverigedemokraternas del är 

det också den linjen som vi har valt 

att lägga oss på, det vill säga att det 

är olämpligt av regeringen att försöka 

undandra sig ansvaret för vapenhandelskontrakt 

med Saudiarabien 

trots att man fattat beslut därom. 

< 


Redaktionen 

joakim larsson 

Politisk sekreterare riksdagen 

Syndikalisternas extremism avslöjas i ny bok 

y nDiK a l i S mE n uppstod 

i Frankrike 1910 men 

hade funnits i den teoretiska 

diskursen sedan 

slutet av 1800-talet. 

Ordet ”syndikalism” kommer från 

franskans syndicalisme vilket betyder 

fackföreningsverksamhet. I 

Sverige talades initialt om ”revolutionär 

syndikalism”, men det revolutionära 

tonades efter hand ner. 

De svenska syndikalisterna organiseras 

inom Sveriges Arbetares 

Centralorganisation (SAC) och kan 

sägas ha fått sitt elddop genom storstrejken 

1909. Denna pågick i ungefär 

en månads tid och fick djupgående 

konsekvenser. Som mest berörde 

strejken 300 000 svenska arbetare. 

Till följd av krympande strejkkassor 

tvingades de strejkande dock till 

slut ge upp. 

Om syndikalismen i går men 

framförallt i dag och i någon mån 

framtiden handlar en ny, intresseväckande 

bok med titeln Syndikalisternas 

nya ansikte (Bilda förlag 

2011, 155 sidor) av Lars-Olof 

Pettersson och Willy Silberstein. 

I boken tecknas en bild av dagens 

syndikalister som en liten, hårdför 

facklig gruppering som inte tvekar 

att tillgripa våldsmetoder och andra 

olagligheter. 

Rörelsen – vilken antas bestå av 

vid pass 5 000 medlemmar organiserade 

i lokala samorganisationer 

(LS) – har sedan 2000-talets början 

utvecklats från att ha varit en i stort 

hedervärd, facklig organisation till 

att främst bli en tummelplats för 

vinddrivna existenser från Antifascistisk 

aktion (AFA), den militanta 

djurrättsaktivismen, Reclaim the 

street-rörelsen och andra delar av 

den så kallade autonoma vänsterrörelsen. 

Det är just dessa, ofta kriminella 

och lösligt ihopkomna grupperingar 

vilka tagit politiska mötesstörningar 

och kriminella trakasserier 

mot politiker man inte gillar på entreprenad. 

Särskilt har Sverigedemokraterna 

drabbats, men det finns 

också exempel på att aktivister från 

den här typen av kotterier angripit 

representanter från andra politiska 

partier. Ännu har inga dödsoffer 

krävts, men det är i värsta fall bara 

en tidsfråga innan så sker. 

Författarna ger i boken ett antal 

exempel på uppmärksammade 

bojkott- och blockadaktioner genomförda 

av SAC-medlemmar och 

som riktats mot företag som Berns, 

Systembolaget, Lilla Karachi och Josefina, 

de båda senare restauranger i 

Stockholm. Metodiken har bestått i 

att ta fasta på någon verklig eller (oftast) 

påhittad oförrätt som påståtts 

ha drabbat en eller annan SACansluten 

arbetare och därefter med 

våld, om så behövts, göra allt för att 

sabotera för vederbörande företag. 

En vanlig metod har bestått i att ett 

stort antal så kallade strejkvakter 

hindrat besökare från att besöka 

det aktuella företagets lokaler. 

Många tidigare SAC-anslutna 

har tröttnat på den gangsterliknande 

organisation SAC utvecklats 

mot att bli. Dessa pekar på att demokrati 

och yttrandefrihet är obefintliga 

inom organisationen: mobben 

styr. Dessutom saknas godtagbar 

redovisning av vart de skadeståndspengar 

rörelsen i förekommande 

fall tillerkänts i samband med arbetsmarknadskonflikter. 

Det är således en mörk bild fack- 

Syndikalisternas nya, extremistiska ansikte 

avslöjas i ny bok. 

föreningsmannen Lars-Olof Petterson 

och journalisten Willy Silberstein 

tecknar av SAC, som kanske 

mest är bekant för den en gång respekterade 

tidningen Arbetaren som 

numera står i farlig närhet av nedläggningens 

brant. Författarna ser 

två vägar för framtiden (sidan 154): 

”Antingen återgår man till att bli 

en vanlig facklig organisation som 

förtjänar respekt för att den står för 

hederliga ideal, en verksamhet som 

bygger på decentraliserad beslutsstruktur, 

men där man också respekterar 

beslut och följer lagar och 

regler i samhället. 

Eller också fortsätter man att 

vända sig till den lilla skara som anser 

att den hårdhänta, konfliktfyllda 

verksamheten är något att bygga 

vidare på. Man respekterar inte demokratiskt 

fattade beslut. Medlemmarna 

driver varje litet problem till 

konflikt, blir fruktade av alla arbetsgivare.” 

Om man väljer den senare vägen, 

menar författarna, kan den slutliga 

undergången inte undvikas. Men på 

vägen dit kan man ställa till åtskilligt 

med problem. Därför uppmanar 

Petterson/Silberstein det omgivande 

samhället att reagera i tid. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör

4 | SDU 

SDU populärt i 

sociala medier 

4 Internet i allmänhet och Facebook 

i synnerhet är platser 

där många ungdomar och sverigedemokratiska 

sympatisörer 

återfinns. Detta gör Internet till 

en viktig plattform för att nå ut 

med vårt budskap. SDU tar fasta 

på detta och arbetar för att synas 

i sociala medier. För närvarande 

har vår Facebook-sida över 3000 

så kallade gilla-markeringar. Det 

är fler än någonsin som visar intresse 

och uppskattning för vårt 

förbund. 

Meningen är också att förbundets 

egen hemsida (sdu.nu) ska 

uppdateras ofta och kontinuerligt, 

med nyheter såväl från riksorganisationen 

som från distrikt och 

lokalavdelningar. På hemsidan 

finns bland annat Gustav Kasselstrands 

ordförandeblogg, där 

han skriver om förbundet ur sitt 

perspektiv. 

”För närvarande har vår 

Facebook-sida över 3000 

så kallade gilla-markeringar. 

Det är fler än någonsin 

som visar intresse 

och uppskattning för vårt 

förbund.” 

När SDU skriver en debattartikel 

eller gör något annat utspel 

publiceras dessa naturligtvis även 

på vår hemsida. Från distrikt och 

lokalavdelningar brukar det inkomma 

mindre reportage från 

deras medlemsaktiviteter och 

skolbesök. 

Trots att det känns bra att fler 

och fler gillar vår Facebook-sida 

SDU 

är det egentligen medlemsantalet 

SVERIGEDEMOKRATISK UNGDOM 

som står i fokus. SDU:s ambition 

är att nå 3000 medlemmar under 

året. Hemsidan och Facebook är 

viktiga medel för att ta oss dit. 

Tipsa dina vänner om SDU! < 

SDU 

SVERIGEDEMOKRATISK UNGDOM 

Ordförandeduell 

CMYK 100 22 00 18 

4 Inför årets förbundskongress 

har den intressanta situationen 

CMYK 63 24 01 00 

uppstått att det finns två stycken 

ordförandekandidater. Den nuvarande 

förbundsordföranden, 

Svart80% 

Gustav Kasselstrand, utmanas av 

Paula Bieler från Uppland. Det är 

ännu inte klart om det kommer 

att finnas flera kandidater även till 

andra poster i förbundsstyrelsen. 

Liksom i Sverigedemokraterna 

utser distrikten ombud som 

uppbär rösträtt vid kongressen. 

Medlemmarna gör således sin 

röst hörd via representanter. SDU 

Stockholm har valt att offentligt 

stödja Gustav Kasselstrand. Övriga 

distrikt har inte uttalat sig officiellt. 

< 

SD-Kuriren 99 

Stolt svensk! 

SDU sticker ut hakan genom den nationalistiska kampanjen ”Stolt svensk”. Foto: SDU 

mi T T E n av m a R S lanserade 

SDU en stor vårkampanj, 

som vi valt att döpa kort 

och kärnfullt till ”Stolt 

svensk”. Vi vet att det finns en 

stark inneboende nationalism 

hos många ungdomar. Andra 

partier och ungdomsförbund 

gör sitt bästa för att beskriva 

nationalism som något fult, vilket 

naturligtvis smittar av sig på 

samhällsklimatet. Ibland hjälper 

det dock inte. 

I samband med exempelvis 

Nytt projekt från SDU: 


Borta bra men hemma bäst! 

Åter en gång upprörs det mediala 

och politiska etablissemanget 

över påstådd sverigedemokratisk 

hjärtlöshet. Ord som 

”odemokratiskt” och ”propaganda” 

blandas med upplevda 

kopplingar till lynchningar av 

minoriteter när vi, Sverigedemokratisk 

Ungdom, ansöker om 

bidrag från Migrationsverket i 

syfte att inleda ett projekt som 

ska underlätta frivillig återvandring. 

E D vå R T P R o jE K T 

”Borta bra men 

hemma bäst” vill 

vi nå ut till alla de 

som levt i ett långvarigt utanförskap 

i vårt land, långt bort från 

svensk kultur och det svenska 

språket. Om man på detta sätt 

valt bort det svenska och fortsätter 

att i tankar och handling leva 

kvar i sitt hemland så undrar vi 

om man verkligen trivs i Sverige 

och om man inte hellre skulle 

vilja återvända, om man såg det 

som möjligt. 

Det finns naturligtvis stora 

praktiska och ekonomiska svårigheter 

med en flytt av den vidd 

som en återvandring innebär 

men detta är ett faktum som har 

uppvägts av det stora stöd man 

kan erhålla i form av bland annat 

hemresebidrag och återetableringsstöd. 

Vi i Sverigedemokratisk 

Ungdom tvivlar dock på 

att information om dessa bidrag 

har kommit människor till handa 

då de är näst intill oanvända. 

10 000 goodiebags 

Den 5 mars i år ansökte vi om ett 

större sportevenemang visar många 

tydligt och öppet att de älskar Sverige. 

Om man hejar på Sverige i en 

match i fotbolls-EM är man de facto 

nationalist, annars vore det ju bara 

två fotbollslag vilka som helst som 

möttes. 

Sverige är ett helt fantastiskt land, 

kanske världens bästa land att leva 

i. Vi är med i den sverigedemokratiska 

folkrörelsen för att vi älskar 

Sverige. Att vi älskar Sverige är något 

vi måste bli mycket bättre på att 

förmedla – vår uppfattning är att vi 

Kampanjen ”borta bra men hemma bäst” informerar om frivillig återvandring. bild: migrationsverket 

projektstöd som Migrationsverket 

ger ut till organisationer som arbetar 

för att underlätta frivillig återvandring 

för individer i Sverige. 

Vårt projekt kretsar kring ledorden 

information och rådgivning och dess 

syfte är att informera kring återvandring: 

hur man går tillväga och 

vilket stöd man kan ansöka om. 

Vi tänker arbeta genom att samla 

all matnyttig information i egentillverkade 

goodiebags och sedan dela 

ut dessa till människor som vi tror 

kan uppskatta det. Vi har ansökt om 

100 000 kronor för framställning av 

10 000 stycken goodiebags där kostnader 

för grafisk design, materialutveckling 

och tolkverksamhet ligger 

till grund för summan. 

Detta bidrag från Migrationsverket 

är nödvändigt för produktionen 

av materialet men planerings- och 

utdelningsarbetet kommer vi att utföra 

ideellt. 

Tabu driva återvandring 

Efter att vi skickade in vår ansökan 

dröjde det inte många timmar 

innan människor stod i kö för att 

fördöma den. Från MUF och SSU 

kallades initiativet smaklöst och i 

Grön Ungdom gick man så långt 

som att beskylla det för att vara 

ibland kan låta som om vi inte alls 

tycker om det här landet, eftersom 

vi ofta pekar på alla de problem som 

finns i samhället. 

De problemen ser vi givetvis fortfarande, 

och vi kommer fortsatt att 

rikta skarp kritik mot samhällsutvecklingen, 

men vi får aldrig glömma 

att vi engagerar oss politiskt för 

att vi älskar det här landet, och då 

ska vi givetvis tala om allt det som 

är positivt med Sverige. 

Kampanjen visar vad vi vill och 

berättar om våra mål, inte vad vi är 

både vidrigt och diskriminerande. 

Att dessa reaktioner uppstod var 

föga förvånande, mot vårt parti 

tycks de reflexmässiga vid det här 

laget, men det tål att tillägga att även 

Migrationsverket utdömde det som 

en ”propagandaskrift med syfte att 

övertala människor att åka tillbaka”. 

Det genomgående temat verkade 

vara att SDU med detta projekt angrep 

utsatta människor och aktivt 

manade individer att lämna landet. 

Samtliga kritiker verkar antingen ha 

undgått faktumet att projektstödet 

riktades till projekt som underlättade 

frivillig återvandring, eller så 

anser de att en återvandring inte 

längre kan räknas som frivillig om 

någon utestående hjälper vederbörande 

att förverkliga den. 

Det sistnämnda kan med all sannolikhet 

kopplas till det faktum att 

det i det svenska politiska rummet 

är tabu att driva återvandring som 

politisk fråga. Kanske är man rädd 

att detta ska uppfattas som att vi inte 

är tillräckligt välkomnande eller tillmötesgående 

mot invandrare. Sannolikt 

är det därför man yrar i politiskt 

korrekta termer istället för att 

ge vårt förslag den seriösa bedömning 

det förtjänar. 

emot. På en och samma gång är det 

den enklaste kampanj vi någonsin 

drivit, och samtidigt den djupaste 

och mest kraftfulla. Vi vill återigen 

se att en sund nationalism genomsyrar 

det svenska samhället – det är 

vad vi eftersträvar. Svenskhet är för 

oss något positivt. < 

joakim isheden 

Sverigedemokratisk Ungdom 

Gynnar absolut ingen 

Personligen tycker jag att återvandring 

bör vara en utgångspunkt i flyktingpolitiken, 

inte för att svenska 

staten önskar detta utan för att man 

kan anta att det i flera fall är det som 

flyktingen själv vill. 

Det gynnar absolut ingen att individer 

vantrivs i det svenska samhället 

och finner sig ovilliga att integreras 

samtidigt som svenska staten 

undgår att informera dessa om möjligheten 

till återvandring. 

Man tycks dessutom bland kritikerna 

utgå från det felaktiga antagandet 

att all återvandring per definition 

alltid sker till krigsdrabbade 

oroshärdar. Konflikter som en gång 

förorsakade flyktingströmmar kan 

idag ha upphört så att återvandring 

är möjlig. 

Livssituationen 

Initiativet ”borta bra men hemma 

bäst” spelar många roller i det svenska 

samhället där liknande satsningar 

lyser med sin frånvaro. 

Om man bortser från det stöd till 

frivillig återvandring som är kampanjens 

syfte så uppmärksammar 

den för det första den ovilja som 

finns bland politiker att diskutera 

ämnet, något som de starka reaktionerna 

visar, och för det andra livssituationen 

för de människor som 

den riktar sig mot. 

Om långtidsarbetslöshet i utanförskap 

ska ställas mot återvandring 

tycker jag att den sistnämnda bör 

vara prioriterad, för alla parter! < 

malte Holm 

Sverigedemokratisk Ungdom

April 2012 

www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 Sverige/Utrikes | 5 

DEBATT: 

Malaysiernas protester mot 

”kristianiseringen” ger perspektiv 

Öst är öst och väst är väst och 

aldrig mötas de två, slog en gång 

författaren Rudyard Kipling fast. 

Medan vi i vår del av världen ser 

vår judeo-kristna värdegrund, 

upplysningstradition och sekulära 

demokrati alltmer hotad av 

tilltagande islamisering och arabisering 

med sharia, islamistisk 

teokrati och kvinnoförtryckande 

hederskultur, upplever man de 

omvända problemen i Malaysia. 

Här mobiliserar muslimska organisationer 

mot det man upplever 

som hotet från en tilltagande 

”kristianisering” och mot västerländska 

påfund som pluralism och 

liberalism. 

DE n m a l ay S i S K a delstaten Johor 

anordnades exempelvis 

nyligen en lärarkonferens 

under parollen ”Stärk tron 

- farorna med liberalism och pluralism 

och hotet från kristendomen 

mot muslimer. Vilken roll spelar lärarna?” 

Det var obligatoriskt för alla 

offentliganställda lärare att delta i 

konferensen. 

Datuk Sheikh Abdul Halim Abdul, 

ordförande för det malaysiska 

ulamaförbundet, PUM, och en av 

initiativtagarna till konferensen 

formulerade det hot som Malaysia 

står inför på följande sätt: ”Problemet 

med kristianisering har funnits 

länge. Det är verkligt. Vi behöver utbilda 

lärarna, i synnerhet de unga 

som inte är medvetna om det här 

problemet.” 

”Vad vi däremot 

kan och bör göra är 

att slå vakt om vårt 

eget sätt att leva, 

vår kultur, vår värdegrund 

och vårt 

politiska system genom 

att erinra oss 

Kiplings ord och, 

precis som malaysierna, 

låta öst vara 

öst och väst vara 

väst och se till att de 

två aldrig mötas.” 

Tror på mångfald 

De kristna i Malaysia utgör strax 

över nio procent av landets drygt 

28 miljoner invånare - en inverterad 

spegelbild av Sveriges demografiska 

situation. Malaysia har också 

sin motsvarighet till våra multikulturalister, 

bland annat det så kallade 

konsultativa rådet för buddhism, 

kristendom, hinduism, sikhism och 

taoism, MCCBCHST, vars företrädare 

i skarpa ordalag kritiserade 

den nyss nämnda lärarkonferensen. 

De tror på mångfald, vill gärna 

lägga locket på en diskussion som 

man anser skapar främlingsfientlighet 

och avfärdar hotbilden från 

en tilltagande kristianisering, pluralisering 

och liberalisering som 

fördomsfull, konspiratorisk och 

populistisk. 

En för oss välbekant situation således, 

om än med andra förtecken. 

Flera steg före 

En avgörande skillnad jämfört med 

Sverige är att de malaysier som är 

medvetna om de utifrån kommande 

hoten mot den egna kulturen och 

värdegrunden faktiskt har makten i 

Johor och kan göra något åt saken, 

exempelvis som här genom att fortbilda 

lärarna. 

I vårt land är det som bekant 

ännu så länge de blinda som styr 

och som i stället - inte minst genom 

just kampanjer i skolorna - hjälper 

till att underminera den egna kulturen 

och bana väg för de utifrån 

kommande eroderande krafterna. 

Förhoppningsvis är det endast 

en tidsfråga innan också en majoritet 

av de svenska väljarna insett vad 

som håller på att ske och ritar om 

den politiska kartan. Men i Malaysia 

ligger man, i likhet med många 

andra länder, flera steg före oss när 

det gäller nationell mobilisering 

och åtgärder för att slå vakt om den 

egna kulturella identiteten. 

Det finns en gräns 

Genom att betrakta Malaysia och, 

bakom de förvillande skillnaderna, 

se de principiella likheterna i den 

nationella och kulturella identitetsproblematik 

man brottas med inser 

vi på ett mer allmängiltigt sätt att 

den mångkulturella ekvationen 

saknar lösning. 

De gemensamma värdegrundsnämnarna 

är för få och uppfattningarna 

om vad som är rätt och 

gott respektive fel och ont ofta så 

diametralt motsatta att integrerad 

samexistens inom ett och samma 

territorium eller statsbildning inte 

är en realistisk vision. För oss i Sverige 

syns det obegripligt att människor 

i Malaysia förkastar sekulär demokrati 

till förmån för islamistisk 

teokrati. För det stora flertalet människor 

i Malaysia framstår vårt val 

av samhälle som lika obegripligt. 

Vad som anses vara rätt, fel, gott 

och ont skiljer sig åt från en människa 

till en annan och än mer från 

ett samhälle till ett annat. Man skulle 

kunna hävda att dessa begrepp 

är relativa. Men denna relativitet 

är inte av ett slag som kan användas 

som ett argument för 

ett mångkulturellt samhälle, 

tvärtom. Inom ramen för ett 

pluralistiskt och demokratiskt 

samhällssystem kan förvisso 

inrymmas ett stort antal åsiktsriktningar 

och värderingar. 

Men det finns en gräns och 

den går om inte förr vid värdesystem 

som inte erkänner den 

sekulära demokratins spelregler 

och de värdegrundsaxiom 

som utgör detta samhälles fundament. 

Kiplings ord 

Politisk islam är ett sådant värdesystem 

som med sin totalitära 

teokrati är närbesläktad 

med bland annat kommunism 

och militärdiktatur och på ett 

grundläggande sätt är inkompatibelt 

med demokrati. Inom 

den islamistiska ideologin finns 

ingen tolerans och inget utrymme 

för politisk pluralism. 

Författaren och nobelpristagaren Rudyard Kipling menade att öst och väst aldrig möts. 

Foto: arkiv 

Här finns ingen plats för andra 

livsåskådningar, ingen förståelse 

för jämställdhet mellan män och 

kvinnor, ingen acceptans för homosexuella. 

För allt sådant finns 

för islamister bara ett svar - brutal 

repression och bestraffning, 

inte sällan med döden. 

Vi kan utifrån vårt synsätt fördöma 

avsaknaden av demokrati 

och hur kvinnor och minoritetsgrupper 

förtrycks under islamistiska 

regimer, men vi kan inte bestämma 

hur malaysierna ska leva 

eller styra sitt land. Detsamma 

gäller iranierna, saudiaraberna, 

libaneserna, palestinierna, afghanerna 

och somalierna. 

Vad vi däremot kan och bör 

göra är att slå vakt om vårt eget 

sätt att leva, vår kultur, vår värdegrund 

och vårt politiska system 

genom att erinra oss Kiplings ord 

och, precis som malaysierna, låta 

öst vara öst och väst vara väst och 

se till att de två aldrig mötas. 

< 

mats Dagerlind 

Redaktionen 

robert.stenkvist@sverigedemokraterna.se 

R O B E R T S T E N K V I S T 

A N A L Y S E R A R 

Starke man 

Jag bevistade ett seminarium om strandskyddet och den relativt nya lag 

som skall reglera vårt strandskydd. I denna fråga råder vitt skilda åsikter 

och diametralt olika intressen. Detta är i själva verket en paradfråga när det 

gäller olika intressen som bryts mot varandra. 

På seminariet deltog även företrädare för vitt skilda organisationer. Det 

var representanter för justitieutskottet samt de jurister som arbetat med den 

nya strandskyddslagen. Där var även representanter för Naturvårdsverket, 

Sveriges kommuner och landsting (SKL), tre olika kommuner, länsstyrelser 

samt några politiska sekreterare. Hela seminariet var som upplagt för starka 

åsiktsskillnader som bröts mot varandra. 

Vitsen med sådana här seminarier är inte att alla skall tycka likadant vid 

dagens slut, eller att alla skall komma fram till samma slutsats. Meningen 

är att alla skall få förståelse för varandras synpunkter för att så småningom 

kunna komma fram till ett förslag som alla är lika missnöjda med. 

Nu blev det inte riktigt så. Ett par av kommunpamparna uppträdde med 

pondus och mycket styrka, både i åsikter och i röstläge. På något omärkligt 

sätt påverkade dessa starka kommunalpampar övriga deltagare, vilket 

innebar att de försköt sina åsikter väldigt mycket åt kommunfolkets håll. 

Naturvårdsverkets representanter låg plötsligt mycket nära de starka kommunrepresentanternas 

åsikter. 

Jag som passiv deltagare (med från början noll kunskaper om strandskyddslagen) 

kunde med oförställd förvåning se hur vissa mycket starka 

och självsäkra kommunalpampar påverkade övriga deltagare, som ändå 

var högutbildade och var i besittning av högstatustjänster. 

Det är inte första gången jag betraktar denna mycket effektiva metod att 

påverka ett auditorium. Under politikerveckan var jag på ett seminarium 

om mediedrev. En av de inbjudna deltagarna var Expressens chefredaktör 

Thomas Mattsson. Nu trodde undertecknad att just Expressen skulle hamna 

i hetluften som initiativtagare till drev mot enskilda människor. Jag och 

många med mig ser nog kvällstidningarna med Expressen och Aftonbladet 

som själva symbolerna för drevjournalistik. 

Döm om min förvåning när Mattsson med exakt samma metod som 

kommunalpamparna påverkade både publiken och panelen till att helt frikänna 

kvällspressen från all drevjournalistik. Seminariet avslutades med 

att alla var rörande överrens om att det i själva verket är morgontidningarna 

som är de stora bovarna vad gäller besinningslösa drev mot enskilda 

personer. 

Hur lyckades Mattsson med detta trick, som inte stod Joe Labero efter? 

Jag har inte ens läst en enda rad av detta med ”härskartekniker”, då jag tycker 

hela den diskussionen rör sig på en infantil nivå. Jag lade dock tydligt märke 

till Mattssons kroppsställning och blick, det torde vara det mest grundläggande 

i nämnda teknik. Hela Mattssons fysionomi sade att den som vände 

sig emot honom skulle få det hett om öronen. 

Han hade en nästan omärklig aggressivitet i rösten och mig naglade han 

fast med svart blick då han inte kände igen mig från medievärlden. Det finns 

självklart en massa andra mycket subtila signaler som viljestarka män som 

Mattsson sänder ut. Det är omöjligt att definiera alla dessa signaler, men 

de finns där och de känns. 

Vi lever i en demokrati, hur den nu ser ut. En grundläggande princip 

är att åsikter skall kunna brytas mot varandra utan att någon sida viker 

ned sig på grund av mer eller mindre subtila signaler. Starka, dominanta 

ledarfigurer kommer vi nog alltid ha, ibland har vi också en oerhörd nytta 

av dessa människor. Det är människor som i krislägen kan agera kraftfullt 

och ibland få saker att hända. 

Däremot har vi ett demokratiskt systemfel om andra människor lättvindigt 

viker ner sig för att kraftfulla ledargestalter ger mer eller mindre subtila 

härskarsignaler. Ett av problemen är förmodligen den konsensuskultur vi 

alla är uppfostrade i. Samma konsensuskultur som gör att 90 procent av 

befolkningen snällt lyder det politiska skiktet om de samfällt påstår att vår 

immigrationspolitik är human och till gagn för vårt land och att EU är ett 

fredsprojekt som är värt vartenda öre vi betalar in. 

Det är samma lydnad och obegripliga tro på auktoriteter som blottlades 

i all sin chockerande nakenhet när Millgram i sitt numera klassiska experiment 

lät helt vanliga människor med god utbildning ge elektriska stötar 

med dödlig styrka till försökspersoner bara för att män i vita rockar beordrade 

dem till det. Här var det vita rockar och allvarligt rynkade ansikten 

som symboliserade auktoritet. 

Det hela var ett försök om människors lydnad och självständiga tänkande 

så självklart gavs inga riktiga stötar, men det förändrar ingenting 

vad gäller själva slutsatserna. Tyvärr har det visat sig att hög utbildning och 

hög intelligens inte heller på ett avgörande sätt vaccinerar människor mot 

hjärntvätt och propaganda. Ibland kan det vara precis tvärtom, då högutbildade 

människor har förmåga att abstrahera rena självklarheter och på så 

sätt lättare kan lura sig själva. .

6 | Sverige 

Rapport från Rinkeby: 

I mars meddelades att integrationsminister 

Erik Ullenhag (FP) 

skulle flytta sitt kontor till Rinkeby 

i syfte att demonstrera alliansregeringens 

varma omtanke om 

de många invandrarna på orten. 

Ullenhag skulle umgås med rinkebyborna 

på ett öppet och otvunget 

sätt och demonstrera sin antirasistiska 

övertygelse. Det blev dock 

inte mycket bevänt med öppenheten 

– i vart fall inte för intresserade 

media. 

K a DE mil E D a mo T E n Kerstin 

Ekman skrev en gång så 

här om stockholmsförorten 

Rinkeby: 

”Men Rinkeby! Gud, en värld… 

De flesta människor är mycket mörka 

och mycket fattiga. Nu rör de sig 

i väldiga vågor över kontinenterna. 

Bildar världar inuti den kända världen…fyller 

den med växtkraft som 

spränger, obevekligen.” (Texten, ur 

serien ”Det litterära Stockholm”, 

finns återgiven på plattor som satts 

upp i Rinkeby centrum). 

Ekman återger den intill leda 

återupprepade schablonen om den 

saliggörande invandringen, vilken 

berikar oss stackars européer med 

sin obändiga livs- och skaparkraft 

– tänk på alla färggranna klädedräkter, 

all spännande mat, alla exotiska 

seder och bruk samt religioner, alla 

språk. 

Och som inte minst förgyller 

tillvaron i socialkontoren och fängelserna 

med sin pockande närvaro 

(fast det skrev Ekman inget om vad 

jag vet). 

Ingen tillfällighet 

Det var ingen tillfällighet att integrations- 

samt arbetsmarknadsminister 

Erik Ullenhag valde just 

Rinkeby som plats för sitt tillfälliga 

kontor. Just Rinkeby i västra Storstockholm 

har blivit något av en 

symbol för det Sköna, Nya Sverige 

som grundlades av den socialdemokratiska 

regeringen Palme i mitten 

på 1970-talet och som i dag, likt ett 

kulturarv, ömt vårdas av alliansregeringen 

med Nye Moderaten Fredrik 

Reinfeldt som statsminister. 

Rinkebys arkitektur – eller kanske 

snarare brist på sådan – är ett 

typiskt exempel på sossarnas beramade 

miljonprogram, framtagna 

redan av regeringen Erlander på 

1960-talet, som skulle bygga bort 

den besvärande bostadsbristen och 

ge svenskarna nya, moderna och 

funktionella bostäder att framleva 

sina liv i. Då hade man inte räknat 

med att den skenande invandringen 

skulle göra etniska svenskar till en 

minoritet i de aktuella områdena. 

Rinkeby ingår i stadsdelsområdet 

Rinkeby-Tensta och har befolk- 

SD-Kuriren 99 

Erik Ullenhag slog sig i slang med en rinkebyit. Foto: Photo2be 

ning som till omkring 90 procent 

utgörs av personer med utländsk 

bakgrund, de flesta från Asien. Den 

speciella sorts svenska som talas i 

Rinkeby och på andra jämförbara 

orter kallas inte för inte för ”rinkebysvenska”. 

Hur mycket denna sorts dialekt 

har att göra med ärans och hjältarnas 

språk kan dock diskuteras. 

Ullenhag på torget 

SD-Kurirens fotograf från Photo2be 

och undertecknad beslutade oss för 

att bege oss till Rinkeby en av de dagar 

statsrådet Ullenhag hade förlagt 

sin arbetsplats till orten. Vi ville gärna 

på nära håll studera hur ministern 

tacklade sin uppgift att skapa 

förutsättningar för integration och 

förståelse över gränserna. 

”Jag och fotografen 

var förståeligt nog 

rätt snopna. Här 

hade regeringen 

gått ut offentligt 

med minister Ullenhags 

hela program 

– och så tillåts 

inte media närvara! 

Vi undrade i vårt 

stilla sinne vad det 

var för slags öppenhet. 

Kanske en ny 

innovation från vår 

förändringsbenägna 

regering: öppenhet 

med stängda dörrar!” 


Ullenhags öppenhet blev till stängda dörrar 

De allra flesta rinkebybor kommer från andra kontinenter än den europeiska. Foto: Photo2be 

Det började bra. Precis när vi 

träder in på Rinkeby torg får vi syn 

på Erik Ullenhag som, omgiven 

av en SÄPO-man och en kvinnlig 

medarbetare, står och samtalar med 

en mörkhyad man. En stund senare 

skall ministern enligt programmet 

hålla samråd med företrädare för etniska 

minoriteter i ett rum på Folkets 

hus i torgets utkant. 

När vi kommer till Folkets hus 

En typisk rinkebykvinna med barnvagn. Foto: Photo2be 

verkar dock ingen av dem vi frågor 

ha en susning om att Ullenhag skall 

ha möte där. Så småningom får vi 

dock klart för oss att mötet skall hållas 

högst upp i byggnaden. Glada i 

hågen går vi dit i god tid, och det 

första vi ser när vi kommit innanför 

dörren är en inbjudande lunchbuffé. 

Därintill sitter några personer med 

svenskt utseende och pratar och 

äter. 

Om vi hade trott att vi och representanter 

för andra media skulle få 

bevista Ullenhags möte med lokala 

rinkebyiter högg vi dock i sten. Sådana 

här samråd hade hållits i tio 

år utan media närvarande och så 

skulle det förbli, fick vi veta. Också 

en reporter och en kameraman från 

SVT:s finska redaktion fick nobben. 

Lunchbuffén fick vi byta mot en 

ostfralla och en kopp kaffe på ett 

kafé i en varuhusarkad. 

Öppenhet med stängda dörrar 

Jag och fotografen var förståeligt 

nog rätt snopna. Här hade regeringen 

gått ut offentligt med minister 

Ullenhags hela program – och 

så tillåts inte media närvara! Vi 

undrade i vårt stilla sinne vad det 

var för slags öppenhet. Kanske en 

ny innovation från vår förändringsbenägna 

regering: öppenhet med 

stängda dörrar! 

Hur som haver –SD-Kurirens 

förhoppningsfulla reportageteam 

åkte hem en erfarenhet rikare. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör


Sverige | 7 

SD:aren Mona reste till Västsahara 

för att hjälpa flyktingar på plats 

Här syns mona Erichsén tillsammans med några västsahariska kvinnor. Slöjan skyddar mot sol och sand. Foto: Privat 

Det finns en spridd nidbild av den 

typiske sverigedemokraten som 

en insnöad individ som knappt 

är medveten om världen utanför 

Sveriges gränser. Den bilden 

stämmer definitivt inte in på Mona 

Erichsén, aktiv SD:are med hemvist 

i Simrishamn/SD Österlen. 

Hon arbetade nyligen en tid som 

biståndsarbetare i västsahariska 

flyktingläger som administreras 

av Algeriet. En insats som går väl i 

linje med SD:s hållning: bättre att 

hjälpa flyktingar på plats än att 

importera dem till Sverige. 

i va R F y R a kvinnor som 

åkte till Västsahara 

för att arbeta socialt 

bland kvinnor och 

barn, etablera kontakter för kom- 

mona medföljde ofta lägrets ambulansfordon. Foto: Privat 

mande resor samt i studiesyfte, berättar 

Mona Erichsén för SD-Kuriren. 

Jag tror att de flesta skulle må 

bra av att hjälpa andra människor 

litet mer. 

Gruppen bestod av en läkare, 

en sjuksköterska samt två andra – 

bland vilka Mona återfanns – vilka 

hjälpte till med bland annat undervisning. 

Kräver självständighet 

– Trots naturrikedomarna är folket 

fattigt, säger Mona. Alla har mobiltelefon 

men inte mycket annat. Saker 

som tandkräm, tvål och husgeråd 

är bristvaror. Maten består mest 

av pasta, ris och couscous. Nästan 

aldrig kött. Maten importeras från 

Spanien, Frankrike och Italien. 

Det uppskattas att omkring 

165 000 människor lever i de algeriska 

flyktinglägren. Hela den sahariska 

befolkningen beräknas uppgå 

till drygt en halv miljon. Västsahara, 

som är ungefär hälften så stort som 

Sverige, utropade sin självständighet 

som Sahariska Arabiska Demokratiska 

Republiken den 27 februari 

1976 sedan Spanien uppgivit sina 

anspråk på området som man administrerat 

sedan 1884. 

Samma dag ockuperades Västsahara 

av Marocko, något som fick 

motståndsrörelsen Polisario att inleda 

ett gerillakrig vilket slutade 

med ett eldupphör efter FN-ingripande 

1991. Även Mauretanien 

gick in i Västsahara men uppgav 

sina anspråk 1979. Den västsahariska 

nationen kräver självständighet 

under parollen ”frihet, enighet, 

demokrati”, men det är ett krav som 

emfatiskt avvisas av Marocko som 

vill att området skall förbli marockanskt 

med viss autononomi. 

80 länder har erkänt Västsahara 

som självständig stat men 20 av 

dessa har dragit tillbaka sina erkännanden. 

USA och Frankrike stödjer 

tanken på Västsahara som en autonom 

del av Marocko. 

”Naturtillgångarna en olycka” 

– Vi hämtades upp av Polisario som 

förde oss ut till flyktinglägren som 

tillhör Algeriet, omtalar Mona Erichsén. 

Vi var också i den fria delen 

av Västsahara men fick inte röra oss 

fritt utan åkte alltid jeep med Polisario 

eller någon som arbetade i 

lägren. 

Mona berättar vidare om hur hon 

såg halvt förskrämda, magra getter 

vilka sprang omkring och åt vad de 

kunde få tag på i det ogästvänliga 

området. Till exempel papper som 

flög omkring. 

– Religionsfrihet råder faktiskt, 

även om islam är den officiella religionen. 

Rasism finns till viss del 

mellan de arabiska och svarta befolkningsgrupperna. 

Mona säger vidare att det var 

många i flyktinglägren som bad 

hjälparbetarna föra ut deras budskap: 

– De berättade bland annat att 

de väntat i 37 år, att de inte kommer 

någonstans utan sitter fast i lägren 

därför att de inte kan få något pass 

- deras naturtillgångar har blivit deras 

olycka, säger de. 

”Marocko förkastar allt” 

Ty naturtillgångar finns det gott 

om i detta eljest karga hörn av världen 

med ökenklimat, det kan bli 

50-60 plusgrader på sommaren 

medan det kan bli minusgrader vintertid. 

Här finns fosfat, järn, koppar, 

uran och troligen också olja. Utanför 

kusten finns rikliga fisketillgångar. 

Detta förklarar mer än väl varför 

Marocko hårdnackat vägrar släppa 

taget. 

Västsahara är Afrikas sista koloni 

och står på FN:s lista över områden 

som skall avkoloniseras. Den folkomröstning 

som saharierna blivit 

lovade har dock skjutits upp ett antal 

gånger. En i stort tyst omvärld har 

låtit Marocko sabotera och hindra 

avkoloniseringen. 

– Motståndsrörelsen Polisario 

har gått med på olika fredsförslag, 

men Marocko förkastar allt, konstaterar 

Mona. Marocko har också 

tecknat ett avtal med ett amerikanskt 

och ett franskt oljebolag om 

prospektering utanför Västsaharas 

kust. FN har dock fastslagit att man 

inte får utvinna olja mot västsahariernas 

vilja. 

arbetet i flyktinglägret bestod för monas del 

huvudsakligen i att verka bland barn och 

kvinnor. Foto: Privat 

Inte ofarligt 

De arma människor vilka försmäktar 

i flyktingläger i en tidigare obebodd 

del av Sahara-öknen är för 

sitt uppehälle helt beroende av utländskt 

bistånd och de insatser som 

utförs av Mona Erichsén och andra 

hjälparbetare med hjärtat på rätta 

stället. 

Det bör framhållas att Monas 

oegennyttiga insats går väl i linje 

med Sverigedemokraternas linje: att 

hjälpa flyktingar på plats hellre än att 

importera dem till Sverige! 

Helt ofarligt är inte detta arbete - 

det har hänt att utlänningar mördats 

eller bortförts av banditer. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör 

västsahariska barn iförda moderna, västerländska kläder. Så värst mycket moderna prylar 

i övrigt, utom mobiltelefoner, fanns inte i lägret. Foto: mona Erichsén

8 | Utrikes 

STELLAN BOJERUD KOMMENTERAR 

Jag är en helt vanlig svensk man som 

tror att det finns ett svenskt folk med 

hemvist i ett land som heter Sverige. 

Det finns inte svenskar och ingen 

svensk kultur, säger den politiska 

eliten. Barbari, löjlig dans kring 

midsommarstången. Det viktigaste 

är att bekämpa israeliska bosättningar 

i Palestina. Kurderna har rätt 

till en egen stat. Syrianerna har rätt 

till en egen stat. Alla folk har rätt till 

egna stater – utom svenskarna, för 

det finns inga svenskar. 

Att fälla tårar över judiska bosättningar 

på Västbanken och samtidigt 

applådera muslimska bosättningar i 

Malmö? 

Svenskarna finns! Det finns tre 

slags svenskar. Svensk medborgare 

kan envar som fyller lagstadgade 

krav härför bli. Svensk i allmän 

bemärkelse är den som lever efter 

svenska normer och sedvänjor. 

Etnisk svensk är däremot blott den 

som antingen har svenska föräldrar 

eller är född och uppvuxen i Sverige 

och har en etniskt svensk förälder. 

Lika lite som det går att konvertera 

till att bli eskimå är det omöjligt 

att konvertera till att bli svensk. 

Assimilering under århundraden 

leder till etnicitet. De mångomtalade 

vallonerna, som kom till Sverige 

för 300 år sedan, är numera etniskt 

svenska. Romerna, som under namnet 

zigenare funnits i Sverige sedan 

1500-talet, har däremot inte assimilerats 

på grund av självvald rasistisk 

segregering. 

”Jag är en 

helt vanlig 

svensk man 

som tror att 

det finns ett 

svenskt folk 

med hemvist 

i ett land 

som heter 

Sverige.” 

Jag tycker det är beklämmande 

att journalisten Dawit Isaak sitter 

fängslad i Eritrea. Hans frigivning 

skulle glädja mig, och de som arbetar 

för att åstadkomma detta förtjänar 

beröm och stöd. Men Dawit 

Isaak är inte svensk. Han har bott i 

Sverige och förvärvat svenskt medborgarskap. 

Men han valde att återvända 

till Eritrea och åberopa medborgarskap 

i det landet. 

Olika mått 

Det är märkligt att allehanda 

utlänningar, som blivit svenska 

medborgare, kallas svenska medan 

existensen av ett svenskt folk 

och en svensk kultur förnekas. 

Men svenskarna och den 

svenska kulturen finns, även om 

våra ledande politiker inte orkat 

lyfta blicken tillräckligt för att 

se den. Grunden är nordbons 

förbundenhet med naturen och 

förmågan att hålla rent kring sig 

samt omtanken om barn och 

djur. Högtstående forskare, kvalificerad 

industri, konst (Zorn, 

Liljefors, Carl Larsson med flera) 

musik (Cornelis Vreeswijk – holländare, 

Calle Jularbo – zigenare 

och så vidare), arkitektur, litteratur, 

filmkonst med mera. 

Notera särskilt hur Cornelis 

Vreeswijk och Calle Jularbo genom 

öppen bekännelse till den 

svenska kulturen själva blir bärare 

av den. 

Är Zlatan svensk? Ja och nej. 

Han är född och uppvuxen i Malmö, 

men har bosnisk och kroatisk 

härkomst. Han kan välja om 

Dragspelskungen Calle jularbo var av zigensk 

härkomst. Foto: arkiv 

han ser sig själv som bosnier, 

kroat eller svensk. Men vad anser 

jag då om Zlatan? Jag anser att 

Zlatan är Zlatan med förtjänster 

och brister oavsett vilken etikett 

som klistras på honom. 

Så är min världsbild. En god 

människa är god och en ond är 

ond oavsett hudfärg, kön, sexuell 

läggning, kroppslängd, skostorlek 

och så vidare. 

Det är blott en sak jag skäms 

för. Jag har inte kunnat leva upp 

till min livsroll. Jag har aldrig förolämpat 

någon med färgad hud. 

Jag har fällt nedlåtande omdömen 

om ”bögar” till dess en god 

vän för 30 år sedan framhöll att 

han kände sig sårad av sådant tal. 

Nej, det som stör mig är att 

jag är totalt oduglig som nazist. 

Därigenom sjunker ju sanningshalten 

i mediaskvallret. < 

SD-Kuriren 99 


Demokrati ingen naturlig följd 

av ”den arabiska våren” 

För ett år sedan rådde nästan 

eufori i svenska och västliga 

media över det man snabbt 

döpte till den ”arabiska våren”. 

Förhoppningsfullt och naivt 

aningslöst tog man nästan för 

givet att de vacklande regimerna 

i Tunisien, Egypten och 

Libyen skulle komma att ersättas 

av demokratier. 

E R a n y K T R a röster 

som kristna minoriteter 

och intellektuellaex-muslimer 

varnade dock tidigt för att i 

Egypten Muslimska brödraskapet 

(MB) redan då var den star- 

kaste kraften vid sidan av regimen. 

Man bortser oftast från att 

de sekulära regimerna i dessa 

länder och i Syrien länge varit 

garanter för olika minoriteter 

mot islamiska krafter. 

”Utvecklingen i Tunisien, 

Egypten och 

Libyen förskräcker. I 

de två förstnämnda 

länderna har islamistiska 

rörelser 

vunnit valen, vilket 

fått till exempel kopter 

och liberala intellektuella 

att frukta 

det värsta. I Libyen 

är det mera kaosartat, 

men ledaren för 

övergångsstyret förkunnade 

samma dag 

Khadaffi dödades 

att landet nu skulle 

få en konstitution 

grundad på sharia. 

Adjöss med den demokratin!” 

I väst tar alltför många för givet 

att diktatur med närmast naturnödvändighet 

skall ersättas av demokrati. 

Dessa förhoppningar odlas i 

avsaknad av en djupare analys och 

brist på förståelse för omständigheterna. 

En av dessa omständigheter 

är att islam har mycket starka politiska 

komponenter, vilka inpräntas 

ständigt under fredagsbönen. Trots 

att man gjort exakt samma misstag 

förr är man fullt beredd att göra det 

igen. 

Demokratisk tradition saknas 

Alltför många förstår inte att den 

kulturella kontexten är så starkt 

färgad av islam och dess dogmer att 

Regimkrititiska demonstranter visar sitt missnöje med Tunisiens gamla, korrupta styre. Foto: arkiv 

utgången snarare blir att diktaturen 

ersätts av islamistisk totalitarism, 

som fallet var i Iran. Och då hamnar 

folket ur askan i elden. Mina iranska 

vänner har bekräftat att så var fallet. 

En annan viktig omständighet är 

att demokratisk tradition fullständigt 

saknas i dessa länder. Många 

hundra år under islamiska kalifat 

ersattes efter ett kort kolonialt mellanspel 

med delvis sekulära diktaturer, 

vilka dock alltid måste ta viss 

hänsyn till islam. 

Utvecklingen i Tunisien, Egypten 

och Libyen förskräcker. I de två 

förstnämnda länderna har islamistiska 

rörelser vunnit valen, vilket 

fått till exempel kopter och liberala 

intellektuella att frukta det värsta. I 

Libyen är det mera kaosartat, men 

ledaren för övergångsstyret förkunnade 

samma dag Khadaffi dödades 

att landet nu skulle få en konstitution 

grundad på sharia. 

Adjöss med den demokratin! 

En i grunden falsk bild 

Jag talade helt nyligen med en syriansk 

vän, som har nära släktingar 

i Syrien. Han förklarade att syrianerna 

där menar att regimen varit 

förutsägbar även om det varit diktatur, 

men fruktar nu ett islamistiskt 

maktövertagande. Samma oro finns 

bland alaviter och andra minoriteter. 

”Eftersom islam är ett 

omfattande system av 

dyrkan (Ibadah) och 

lagstiftning (Sharia) 

innebär godkännande av 

sekularism övergivande 

av sharia, ett förnekande 

av den gudomliga vägledningen 

och ett förkastande 

av Allahs förelägganden.” 

Kan det sägas tydligare 

än då?” 

Man måste ständigt hålla i minnet 

att ”fria val” endast är ett av de 

rekvisit vilka är oumbärliga för en 

demokrati. Minst lika viktiga är 

åsikts- och yttrandefrihet samt allas 

likhet inför lagen. Till saken hör att 

sharia är en integrerad del av islam 

och den tillåter ingendera av dessa 

centrala rättigheter. 

Inte minst SR:s korrespondenter 

har ofta gett en i grunden falsk bild 

av MB såsom varande en ”moderat” 

rörelse, trots att det är väldokumenterat 

att den strävar efter en teokratisk 

stat styrd enligt sharia. 

Kan det sägas tydligare? 

Al-Qaradawi: ”Eftersom islam är 

ett omfattande system av dyrkan 

(Ibadah) och lagstiftning (Sharia) 

innebär godkännande av sekularism 

övergivande av sharia, ett förnekande 

av den gudomliga vägledningen 

och ett förkastande av Allahs 

förelägganden.” 

Kan det sägas tydligare än så? < 

bertil malmberg 

Gruppledare SD Trosa


SD-Kvinnor | 9 

SD-Kvinnor höll årsmöte i Eksjö 

SD-Kvinnors nyvalda styrelse. Foto: matthias Rausbo 

Den 17-18 mars höll SD-Kvinnor 

årsmöte med efterföljande föreläsningar 

och grupparbete. Styrelse, 

valberedning samt fotograf/ 

filmare anlände till hotell Ullinge i 

Eksjö redan på fredagskvällen den 

16 mars för att hinna förbereda 

allt. 

å l öR D a GE n a nl ä nDE ytterligare 

drygt 40 medlemmar 

och direkt efter 

lunch hölls årsmötet 

under vilket det valdes en ny styrelse 

och valberedning. Nya stadgar 

antogs också, och det beslutades 

därmed att SD-Kvinnor nu delas i 

anna Wigenstorp har lämnat sin plats som suppleant och sekreterare i styrelsen och avtackas 

med en blomma. Foto: matthias Rausbo 

SD-Kvinnan den här gången heter Victoria 

Wärmler och bor i Grums tillsammans med två 

katter och tre hundar. Det senaste tillskottet i 

familjen är en adopterad gatuhund från Rumänien 

som hittats i en soptunna. 

På fritiden tycker Victoria om att ta del av 

andras åsikter och följa med i vad som händer i 

världen, speciellt via bloggdebatter på Internet. 

Hon är också intresserad av långa sköna skogspromenader 

samt en sport som kräver pricksäkerhet, 

närmare bestämt pistolskytte. 

Victoria har tidigare studerat TV-journalistik 

i Stockholm och därefter varit egen företagare. 

Nu har karriären bytt riktning och Victoria 

arbetar halvtid som undersköterska samtidigt 

som hon studerar på Vårdyrkeshögskolan. Stu- 

verigedemokrater 

SD-Kvinnan 

tre regioner: Södra, Mellersta och 

Norra. 

För var och en av dessa regioner 

utsågs två regionansvariga, och deras 

huvudsakliga uppgift är att hädanefter 

utgöra en viktig kommunikativ 

länk mellan styrelsen och 

medlemmarna ute i kommunerna. 

Efter årsmötet följde några fria 

timmar då medlemmarna gavs tillfälle 

att koppla av och att lära känna 

varandra, och kvällen avslutades sedan 

med en god middag och därefter 

underhållning i form av musik 

framförd av trubadurer. 

Söndagen inleddes med en både 

gripande och upprörande föreläsning 

om hedersförtryck och hedersvåld, 

och följdes av ett besök av 

Jimmie Åkesson som föreläste och 

svarade på frågor. Slutligen samlades 

medlemmar ur de nybildade regionerna 

för att lägga grund för det 

fortsatta arbetet, och helgens sammankomst 

avslutades sedan med 

fika. < 

dierna leder till specialistkompetens inom hälsa 

och vård av äldre. 

Victoria är aktiv inom politiken och har 

förtroendeuppdrag som ordförande i kommunföreningen 

Mellerud-Åmål-Säffle-Grums, 

suppleant i SD Värmlands distriktsstyrelse och 

fullmäktigeledamot i Grums. Hon sitter även 

med i mittregionens skattenämnd. Frågor som 

rör folkhälsa, vård och omsorg, trygghet samt 

djurskyddsfrågor ligger Victoria varmt om hjärtat. 

< 

På söndagen besökte jimmie åkesson SD- 

Kvinnor för att föreläsa och svara på frågor. 

Foto: Therese borg 

Therese borg 

SD-Kvinnor 

SD-Kvinnors 

nya styrelse 

Carina Herrstedt 

– ordförande (omval) 

Therese Borg 

– vice ordförande (omval) 

Janita Kirchberg 

– ledamot (omval) 

Hanna Wigh 

– ledamot (omval) 

Paula Bieler 

– ledamot (nyval) 

Kristina Winberg 

– suppleant (nyval) 

Cassandra Sundin 

– suppleant (nyval) 

SD-Kvinnors nya valberedning 

Louise Erixon (omval) 

Alexandra Brunell (omval) 

Julia Holmelius (nyval) 

Regionansvariga SD-Kvinnor 

Norra 

Ann-Katrin Löfwenhamn 

Felicia Lindell 


Mellersta 

Lina Boy 

Birgitta Kullvén 


Södra 

Sara-Lena Bjälkö 

Jennie Åfeldt < 

SD-Kvinnor 

Trygghet & Tradition 

victoria Wärmler ägnar sig gärna åt pistolskytte när hon har en 

stunds ledighet från studier och politiska uppdrag. Foto: Privat

10 | Kultur 

SD-Kuriren 99 

95 år sedan motboken infördes i hela landet: 

Jag sitter här och kolkar, snart är 

jag full och snäll. 

Så sjunger framlidne Björn Afzelius 

i sin låt ”DSB blues”. Tyvärr är 

det inte alla alkoholnyttjare som 

blir snälla när de dricker. I början 

på förra seklet var det dessutom 

inte ovanligt att den familjeförsörjande 

mannen söp upp hushållskassan. 

Detta var faktorer som låg 

bakom motbokens införande. 

o T boK E n inFöR DE S först 

i Sverige 1914 och användes 

i hela landet 

mellan 1917 och 1955. 

I år kan vi alltså fira 95-årsjubileum 

av den både älskade och hatade bokens 

nationella debut. Motboken 

var ett häfte där alla alkoholinköp 

bokfördes genom stämplar. Motivet 

var att hålla ordentlig koll på drickandet 

och att minska alkoholkonsumtionen. 

Det var dock i första hand starkspriten 

myndigheterna ville åt. Den 

var starkt förknippad med misär, 

fylleri och våldsbrott. Vin kunde 

den som hade motbok köpa i stort 

sett utan restriktioner. Vin ansågs 

kunna intagas under mer kontrollerade 

former och var heller inte på 

långa vägar lika populärt i Sverige 

som drycken i fråga är i dag. 

Motbok och systembolag 

Motbokens pionjärgestalt var 

Ivan Bratt (1878-1956), som var 

en svensk läkare, liberal politiker 

och entreprenör. Den modell för 

alkoholkontroll, som även omfattande 

Systembolaget (ursprungligen 

”Göteborgssystemet”), Bratt 

var upphovsman till kom att kallas 

Brattsystemet. 

Ivan Bratt var son till hovrättsrådet 

Axel Bratt och Ellen Wahlberg. 

Han blev medicine licentiat i Stockholm 

1903 och var verksam som 

sjukhusläkare 1903-06. Därefter 

öppnade han egen praktik. 1908-19 

var Bratt ledamot av Stockholms 

stadsfullmäktige och blev invald i 

riksdagens andra kammare för Liberala 

samlingspartiet 1921. 1929 

blev han chef för Svenska kullagerfabrikens 

(SKF) Paris-kontor. 

Det var 1908 som Ivan Bratt inför 

Läkaresällskapet presenterade sitt 

förslag till lösning på samhällets alkoholproblem. 

1909 gav han ut bo- 

Författaren/konstnären albert Engströms berömda affisch hjälpte nej-sidan att vinna folkomröstningen. Foto: arkiv 

ken Kan nykterhetsfrågan lösas utan 

totalförbud? Bratt blev samma år 

revisor för Stockholms spritbolag, 

vilket fungerade enligt Göteborgssystemet. 

Det senare avvecklade 

Bratt och inrättade ett nytt bolag 

som kallade Stockholmssystemet, 

där Bratt från 1914 själv innehade 

chefssysslan. 

Ivan Bratt lyckades snart få koncession 

för all detaljhandel för sprit 

i Stockholm och hade på fyra år 

skapat ett privat monopol på spritdrycker. 

Överskottet på handeln 

tillföll statskassan. 1917 skapades 

Vin & Spritcentralen. 

Först 1955, då motboken avskaffades, 

samlades all form av lokal 

spritförsäljning under ett tak i form 

av Systembolaget. 

Eget ansvar 

Spritkonsumtionen i riket ansågs 

alltfort vara ett stort samhällsproblem, 

och nykterhetsivrarna var ordentligt 

på hugget med en röststark 

propaganda i vilken man påtalade 

alkoholens skadeverkningar. Den 

27 augusti 1922 hölls en rådgivande 

folkomröstning om införande av 

totalförbud vilken, kanske något 

överraskande, slöt med en knapp 

seger för förbudsmotståndarna. Att 

omröstningen hölls mitt under pågående 

kräftsäsong var dock inte 

något som gynnade förbudsivrarna. 

Det är dock inte säkert att det 

blivit något förbud även om förbudsanhängarna 

vunnit – riksdagens 

nykterhetskommitté hade slagit 

fast att det skulle krävas minst 

60 procents ja-röster för att ett rusdrycksförbud 

skulle införas. Det 

måste understrykas att förnuftet 

segrade den gången – hade vi fått ett 

totalförbud hade vi med stor sannolikhet 

i Sverige fått en situation 

som i USA, där förbudstiden kring 

decennieskiftet 1930 ledde till ett 

avstamp för den organiserade, maffialiknande 

brottsligheten med Al 

Capone som galjonsfigur. 

Den mest kände förbudsmotståndaren 

var den humoristiske 

författaren och konstnären Albert 

Engström (1869-1940), vars nuna 

prydde den mest kända affischen 

från folkomröstningen med texten 

”Kräftor kräva dessa drycker”. 

Efter nej-sidans seger i folkomröstningen 

kom båda sidor överens 

om att permanenta Bratts motbokssystem 

med målsättningen att 

minska spridrickandet. Motbokens 

införande och permanentande var 


När det skulle hållas ordentlig koll på drickandet 

Den liberale läkaren ivan bratt tog initiativet till motboken. Foto: arkiv 

kantade av goda intentioner men 

ansågs inte leda till avsedd effekt. 

Följden blev att det både älskade och 

avskydda häftet efter riksdagsbeslut 

gick i graven den 1 oktober 1955. 

I fortsättningen fick svenska 

folket inmundiga alkoholhaltiga 

drycker under eget ansvar. Det statliga 

monopolet var det dock aldrig 

tal om att avskaffa, varför Systembolaget 

fortsatte att leva och frodas. 

Bibel, psalmbok – och motbok 

Motbokssystemet kan på goda 

grunder anses vara en hittills oöverträffad 

form av byråkrati i svensk 

historia. Att få ut sin ranson – ”köpa 

ut” – var förenat med ett ganska 

komplicerat köande i den statliga 

butiken. 

I motboken fanns dels sidor för 

stämpling, dels ett antal rekvisitionsblad 

som kunden måste fylla i 

och lämna vid varje inköp. I samband 

med detta kontrollerade en 

av butikens tjänstemän att köparen 

fanns med i kundregistret, stämplade 

i den godkände kundens motbok 

och hänvisade denne till nästa 

kö där betalning skedde. Därefter 

var det dags för den tredje och sista 

kön där köparen fick ut sin vara i 

inslaget skick. Avlöningsdagar och 

helger var de stora köptillfällena. 

Extra rigorös var kontrollen om 

motboksinnehavaren ansökte om 

extra tilldelning i samband med fester/högtider 

av typ bröllop, begravning 

eller födelsedag. Då måste den 

sökande på en blankett ange antalet 

gäster, lokalens storlek, den mat 

som skulle förtäras samt hur länge 

evenemanget beräknades hålla på. 

Även spritservering på restau- 

ranger var föremål för noggrann 

kontroll. Statliga spritspioner skulle 

säkerställa att ingen gäst serverades 

mer än 15 centiliter sprit och då enbart 

i samband med måltid. Barer 

där man kunde stå och dricka var 

förbjudna. Envar som misstänktes 

missbruka alkohol rapporterades 

till kommunernas nykterhetsnämnder 

som kunde ingripa och dra in 

motboken. 

Att bli av med motboken ansågs 

vara jämbördigt med att få rösträtten 

annullerad. Efter Bibeln och 

psalmboken var motboken den vanligaste 

boken i svenska hem. 

Djupt orättvist 

Motboken var till allt annat även ett 

djupt orättvist system. Det var nämligen 

inkomst, kön, förmögenhet 

och samhällsposition som var avgörande 

för vilka medborgare som 

ansågs kunna få ansvaret att förfoga 

över dokumentet i fråga. 

Arbetslösa och andra personer 

vilka saknade inkomst gjorde sig 

icke besvär . Det innebar att hemarbetande 

kvinnor – hemmafruar 

– vilka var beroende av makens inkomst 

för sin försörjning inte kom 

ifråga, sak samma för hushållerskor 

där husbonden innehade motbok. 

Samma gällde studenter och ungdomar 

i allmänhet. En ogift kvinna 

kunde få motbok men med en betydligt 

lägre ranson än vad männen 

fick. 

Ingen bestrider att excessiv alkoholkonsumtion 

kan vara skadlig. 

Veterligt har ändå inga krav på ett 

återinförande av ett system liknande 

motbokens rests i modern tid. Visserligen 

råder fortfarande statligt 

alkohoholmonopol, men det måste 

ändå sägas att de radikala nykteristerna 

jobbar i motvind. Svenskarna 

har blivit alltmer internationella i 

sitt drickande vilket medfört ökad 

motboken – svenskt förmynderi i kvadrat. 

Foto: arkiv 

konsumtion och att reklam för alkohol 

är inte längre förbjudet. 

Jag kan med viss tvekan gå med 

på att motboken sannolikt fyllde en 

viss funktion på sin tid. Men att 

sörja dess frånfälle skulle aldrig falla 

mig in, en hållning jag säkerligen 

delar med det övervägande flertalet 

svenskar. < 

Tommy Hansson 

Chefredaktör

April 2012 

www.sdkuriren.se SD-Kuriren 99 Sverige | 11 

Jens Leandersson 

kommenterar 

uttalanden 

”Om till exempel nån i fikarummet säger att invandrarna 

är för många, då ska debattören agera. 

-Som förtroendevald måste man ställa sig bakom 

den värdegrund som finns i fackförbundet.” 

(Källa: http://svt.se/2.22620/1.2753262/facket_utslot_ 

sd-fortroendevald) 

Kennet Bergqvist, facklig debattör på LO ger 

prov på hur en hjärntvättad papegoja låter. 

Upprinnelsen är att LO ska i samarbete med 

Expo utbilda 150 000 debattörer i konsten att 

argumentera mot främlingsfientlighet och rasism. 

Fast egentligen handlar satsningen enbart 

om att få arbetare att inte rösta på SD. På vilket 

sätt det står i värdegrunden vilket parti och 

vilka politiska åsikter du ska ställa dig bakom är 

oklart… 

• 

”Det är fel att peka ut ’islamistisk extremism’. 

Definitionen är problematisk eftersom man inte 

har tagit sig tiden att definiera våldsbejakande 

islamism, vilket också kan innebära att man 

misstänkliggör svenska muslimer och stigmatiserar 

dem ytterligare.” 

(Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?progra 

mid=3993&artikel=5032072) 

Fatima Doubakil vid Muslimska Mänskliga rättighetskommittén 

(vad är det för organisation 

egentligen?) är kritisk till att islamism tillsammans 

med nazism och kommunism pekas ut 

som extremrörelser. Muslimska Mänskliga 

rättighetskommittén arbetar för att implementera 

sharia i Sverige enligt deras hemsida vilket 

påminner om hur kommunistiska Östtyskland 

(DDR) stod för Tyska demokratiska republiken. 

• 

”De boende på demensboendet Klockargården i 

Löt på norra Öland får inte längre gå på de andakter 

som hålls i den gamla skolan alldeles intill 

Klockargårdens lokaler. Det har socialnämnden i 

Borgholms kommun beslutat. Skälet till förbudet 

är att det finns flera religioner i vårt mångkulturella 

samhälle.” 

(Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?program 

id=86&artikel=5032554) 

Anna Hasselbom Trofast på socialförvaltningen 

i Borgholms kommun ger den politiska korrektheten 

ett ansikte. Att ta ifrån äldre möjligheten 

till att sitta tillsammans och sjunga de gamla 

psalmerna de känner igen och dricka kaffe visar 

att man är olämplig i sin tjänstemannaroll. Vad 

är nästa steg, förbjuda jul- och påskpynt? 

• 

”Mohammed Mareh – söndersliten av de globala 

krigen och motsättningarna, men också av det 

franska samhälle där klassorättvisorna och främlingsfientligheten 

är starka.” 

(Källa: http://www.dalademokraten.se/Opinion--Kultur/ 

Ledare/Och-Mohammed-Merah-singlar-genom-vartid-/) 

Göran Greider gör det igen. Den islamistiske 

terroristen som sköt oskyldiga judiska skolbarn 

var i själva verket ett offer! Likheterna med Anders 

Bering Breivik är slående men reaktionerna 

från svenska ledarredaktioner ter sig fundamentalt 

annorlunda nu jämfört med dåden på Utöya. 

Att jämföra ondskan i de olika dåden är som att 

diskutera grader i helvetet men för svenska journalister 

så diskuteras det himmel och helvete 

istället. Sjukt 

• 

”Jag har fått ett svar från vår avdelning i Stockholm 

som säger att vi endast samarbetar och gör 

utbildningar tillsammans med de partier som 

vi redan har ett samarbete med. Detta innebär 

alltså att vi inte kan hjälpa till med ert önskemål.” 

(Källa: Sydsvenskan 120203 http://www.sydsvenskan.se/ 

malmo/article1605820/Akuten-fick-stanga-dorrarna. 

html) 

SD i Trelleborg ville bättra på sina datorkunskaper 

och vände sig därför till Studieförbundet 

Vuxenskolan, SV, för att anmäla sig till en datorutbildning. 

Man fick dock kalla handen när 

studieförbundet fick klart för sig att de som ville 

anmäla sig till kursen var sverigedemokrater. 

Samtidigt uppbär studieförbunden kommunala 

bidrag och säger sig vara öppna för alla 

men svaret från Josefin Holmberg som 

är avdelningschef på Studieförbundet 

Vuxenskolan säger något annat… 

Problem med introduktion av nya sedlar 

4 Svenska bankföreningen 

varnar nu för konsekvenserna 

av att Sverige under obestämd 

tid framöver kommer att ha 

elva olika sedeltyper. Detta 

riskerar leda till ett betydande 

mått av ineffektivitet. 

De nya sedlar riksbanken 

planerar att introducera kommer 

att ersätta dagens sedlar 

om 20, 50, 100, 500 och 1000 

kronor. Därtill tillkommer en 

ny valör med 200-kronorssedeln, 

vilken kommer att få 

regissören Ingmar Bergman 

som motiv. 

Dagens mynt kommer att 

bestå men ett nytt mynt, tvåkronan, 

införs. Alla mynt förutom 

tiokronan skall bli mindre 

och lättare. 

De nya sedlarna beräknas 

komma i omlopp tidigast om tre 

till fyra år. Förutom Bergman kommer 

svenska storheter som Astrid 

Lindgren, Evert Taube, Birgit Nilsson, 

Greta Garbo och Dag Hammarskjöld 

att stirra mot oss från de 

olika sedlarna. 

”I ett remissvar till Sveriges riksbank”, 

heter det i tidningen Riksdag 

& Departement, ”skriver föreningen 

att det under obestämd tid kommer 

att finnas elva olika sedelvalörer 

som är giltiga parallellt. Hårdvaran 

till maskiner och utrustning som 

ska hantera kontanterna kommer 

inte att mäkta med detta.” 

Emedan systemet med två varianter 

av samma sedelvalör troligen 

blir av begränsad varaktighet ”finns 

heller inget incitament för att göra 

förändringar i hårdvaran”. Bankföreningen 

menar i sin remiss också att 

nationaltrubaduren Evert Taube är ett 

av motiven på de nya sedlarna. Foto: 

arkiv 

det är ineffektivt att sätta de nya 

sedlarna i omlopp så länge de 

gamla cirkulerar. < 

Foto: Photo2be 

Bild: Arkiv 

Foto: Rickard Håkansson 

UNDRA OM JAG SER UT SOM 

MARGARETH THATCHER OM JAG 

LÄGGER HUVET PÅ SNE SÅ HÄR... 

...OCH GLÖM NU 

INTE ATT GÅ MED 

I SD-KVINNOR!

12 | Sverige 

a G T R ä F Fa R distriktsordföranden 

från Norrbotten, 

Peter Aldenlöv, på mitt 

kontor en sen eftermiddag. 

Att Peter med sin karaktäristiska 

dialekt och sitt otvungna sätt 

kommer från Norrbotten är inte att 

ta miste på. 

Peter börjar med att berätta lite 

om sin bakgrund. Han är uppvuxen 

i Tornedalen och Malmfälten, därigenom 

behärskar Peter både det 

finska och svenska språket lika bra. 

Peter bor nu i Gamlestaden utanför 

Luleå och där trivs han alldeles utmärkt. 

På frågan varför Peter blev 

medlem i Sverigedemokraterna svarar 

han så här: 

– Jag hade länge haft åsikter som 

liknade de SD stod för, det var helt 

enkelt det parti som hade en politik 

jag tyckte bäst om. Jag röstade länge 

på SD innan jag bestämde mig för 

att bli medlem, det var väl en sexsju 

år sedan jag gick med i partiet. 

Därefter berättar Peter att stödet 

för SD är enormt stort. Många äldre 

människor har svårt för dagens globaliseringspolitik 

med alla tomma 

och meningslösa floskler. Många 

människor förstår inte att regering 

och landsting driver igenom alla 

nedskärningar samtidigt som man 

satsar stora summor på en obegriplig 

invandringspolitik. 

Peter menar att det största problemet 

just nu är de nedskärningar 

landstingen gjort på akutsjukvården 

i Norrbotten. Akutsjukvården skall 

läggas ned i Kiruna, då blir närmaste 

akutsjukvård i Gällivare, elva mil 

därifrån. 

Peter förstår inte hur det skall 

fungera om någon till exempel får 

en hjärtinfarkt i Kiruna, en inte 

alldeles ovanlig sjukdom i dagens 

samhälle. Dessutom kan det inträffa 

olyckor i gruvan. Inträffar en lite 

SD-Kuriren 99 

Hallå där, Peter Aldenlöv! 

norrbottningen Peter alderlöv på sin vita springare. Foto: Privat 

större olycka räcker inte ambulanserna 

till och vägarna vintertid är 

inte alltid farbara. 

Peter anser att människor kan 

komma att dö på grund av de planerade 

nedskärningarna. Denna 

politik är så mycket mer stötande 

som Norrbottens landsting beviljat 

starkt subventionerade omskärelser 

av småbarn. Oavsett vad man tycker 

i frågan om omskärelse, så är det få 

som tycker att detta skall ske med 

skattebetalarnas pengar, speciellt 

när man samtidigt skär ned på den 

livräddande akutsjukvården. 

Peter Aldenlöv anser också att i 

stället för satsningar på arbetskraftsinvandring 

så borde pengarna läggas 

på utbildningar av de ungdomar 

som är födda i Norrbotten, så att 

dessa kan ta de arbeten som ändå 

växer fram i dag, främst inom gruvnäringen. 

Att göra satsningar på arbetskraftsinvandring, 

samtidigt som en 

stor del av ungdomarna i Norrbotten 

är arbetslösa framstår som en 

vansinnig politik enligt Peter. 

När jag till sist frågar Peter vad 

han tycker om sitt landskap längst 

uppe i vårt avlånga land så blir han 

entusiastisk och förklarar med emfas 

så här: 

– Politikerna i Stockholm pratar 

om mångfald, i Norrbotten har vi 

en enorm mångfald, en mångfald 

av natur! Vi har allt från badstränder 

och skogar till höga fjäll. Vi har 

tystnad och stillhet likväl som lagom 

stora städer. Människor kan 


segla vid kusten, fiska och jaga 

inåt land samt vandra i fjällen. Du 

kan paddla kanot eller åka skidor. 

Inte nog därmed, anser Peter 

Aldenlöv: 

– Norrbotten har nästan allt, 

utom trängseln och hetsen i storstäder 

som Stockholm. Med rätt 

politik kan vi tillvarata landskapets 

naturliga resurser och göra 

Norrbotten till en fantastisk del 

av Sverige! < 

Robert Stenqvist 

Redaktionen 

Nationalistiskt 100-årsjubileum: Stockholms-OS 1912 

S omm a R K a n vi svenskar 

med synnerligen gott 

samvete fira 100-årsminnet 

av de femte olympiska 

spelen i Stockholm vilka 

hölls 5 maj- 27 juli 1912. Över 

2500 deltagare från 27 nationer 

tävlade då i 13 idrotter omfattande 

102 grenar. Därtill tävlades 

i såväl konst som litteratur. 

Sverige hade redan 1894 genom 

föregångsmannen Viktor 

Balck erbjudit sig att arrangera 

de moderna olympiska spel 

som då planerades. Det skulle 

dock dröja till 1908 innan vårt 

land formulerade en officiell 

ansökan. Denna föll den Internationella 

olympiska kommittén 

(IOC) på läppen. 1909 

bestämde således IOC att spelen 

skulle tillfalla Sverige och 

Stockholm. 

Den moderna olympiska 

historien inleddes med spelen 

i olympiavaggan Aten 1896. 

Svenska framgångar vid spelen 

i Aten 1906 (ett extraspel för att 

fira tioårsjubiléet av de moderna 

olympiska tävlingarnas födelse) 

och London 1908 hade 

satt ordentlig fart på idrottsintresset 

i vårt land. När det blev dags att hålla 

egna olympiska spel fanns således 

ett brett stöd för evenemanget. 

De olympiska spelen i Stockholm, 

huvudsakligen förlagda till 

den av arkitekten Torben Grut ritade 

Stadion-borgen vid Lidingövägen/Valhallavägen 

i Stockholm, 

blev på flera sätt var en nationalistisk 

manifestation. Skilsmässan från 

Norge 1905 hade stärkt de nationella 

strömningarna vilka förhärskande 

framförallt i borgerliga kretsar. Det 

var delvis samma kretsar som styrde 

och ställde inom den organiserade 

idrotten. 

Stockholms-OS 1912 blev en formidabel 

succé för ”gamla Sverige” 

och detta både organisatoriskt och 

idrottsligt. Det varma och soliga 

sommarvädret gjorde sitt till – inte 

för inte har spelen i den svenska huvudstaden 

kommit att kallas ”solskensolympiaden”. 

Hettan krävde emellertid sin tribut. 

Portugisen Francisco Lazaro 

kollapsade under maratonloppet 

och avled dagen därpå på Serafimerlasarettet, 

och hälften av de 68 

deltagarna tvingades bryta. Segrade 

gjorde den vid hetta vane sydafrikanen 

Kenneth MacArthur. 

Spelens mest uppmärksammade 

deltagare blev USA-indianen Jim 

Thorpe som vann tiokamp och femkamp. 

Han blev emellertid diskad 

efter spelen på grund av de hårda 

amatörbestämmelserna. Thorpe 

gick sedan vidare och blev legendar 

i hemlandet inom både baseboll 

och amerikansk fotboll. Segrarna 

tilldömdes i stället norrmannen 

Ferdinand Bie och svensken Hugo 

Wieslander. Thorpe återupprättades 

1983 som olympiavinnare, 30 år efter 

sin död. 

Sverige mönstrade närmare 500 

deltagare och avgick, kanske inte 

helt oväntat, med spelens totalseger 

närmast före USA. Stor svensk stjärna 

var OS-veteranen Eric Lemming, 

som vann spjutkastning bästa hand 

med 60,64. En helt annan idrottstyp 

var den 64-årige kamreren Oscar 

Swahn, försedd med böljande 

profetskägg och kulmage, som 

vann hjortskyttet. Också sonen Alfred 

vann OS-guld. Guldvinnande 

svenska skyttar var även bröderna 

Vilhelm och Eric Carlberg. 

En uppseendeväckande svensk 

trippelseger skedde i friidrottsgrenen 

tresteg. Här 

vann Gustaf ”Topsy” Lindblom 

på svenska rekordet 

14,76 före landsmännen Georg 

Åberg och Eric Almlöf. 

Lindblom blev sedermeraledande 

sportjournalist på 

Idrottsbladet samt i tidernas 

fullbordan känd nöjesprofil 

som chef för dansrestaurangen 

Nalen i Stockholm. 

I OS 1912 fick vi också vår 

första kvinnliga guldolympier 

i Greta Johansson, som vann 

damernas raka hopp tio meter. 

Hon emigrerade året därpå 

till USA. Sigrid Fick blev 

i par med Gunnar Setterwall 

silver- och bronsmedaljör i 

mixedtävlingarna (inomhus 

och utomhus) i tennis. 

Stockholmsolympiaden 

avslutades med en festmiddag 

på restaurang Hasselbacken 

på Skansen under medverkan 

av olympiafadern, baron 

Pierre de Coubertin, som för 

övrigt själv hemförde guldmedaljen 

i litteratur. < 

3 frågor 

till 3 sverigedemokrater 

1. Vilken är den senaste film 

du såg? 

2. Vilken är den bästa bok du läst? 

3. Vart åkte du på semester 

senast? 

Christian Staaf 

Politisk sekreterare, riksdagen. 

SD Järfälla 

1. War Horse i regi av Steven Spielberg. 

Ger den tre blåsippor av fem. 

2. Läser inte så mycket böcker 

utan det blir mest tidskrifter. Men 

om man räknar med nytta och 

nöje så blir det en om att Hålla tal 

och anföranden och en om Sveriges 

och Europas framtida energifrågor. 

Fem av fem blåsippor. 

3. Till Barcelona, en fin stad med 

bra mat och uteliv. 

Sergius P. T. Himmelving 

SD Botkyrka 

1. Utvandrarna i regi av Jan Troell 

efter Vilhelm Mobergs bok. 

2. Essäer av humanisten och filosofen 

Michel de Montaigne. Kan 

varmt rekommenderas! 

3. Till Tavira i Portugal. Där har 

jag tillbringat mina tio senaste 

semestrar. Helt underbar semesterort. 

Charlotte Qvick 

Politisk sekreterare i riksdagen, 

ledamot i SDU:s styrelse 

1. Margin Call, regi J. D. Chandor. 

2. Steven Pinkers Ett oskrivet blad. 

3. Första semestern i år blev till Las 

Palmas på Kanarieöarna.

SDK#99 - Sverigedemokraterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?