Magdalena Andersson

Novus Opinion har på uppdrag av Moderatkvinnorna genomfört en undersökning
bland svenska kvinnor i olika åldrar och frågat dem vad just de tycker och tänker om
sin egen tillvaro, och inte – som så många underökningar tidigare – vad de tror att
kvinnor i allmänhet tycker och tänker. Det är en liten men betydelsefull skillnad mellan
att fråga någon vad de tror att andra människor tycker och att fråga dem vad de
själva tycker. Resultatet visar tydligt att den svenska jämställdhetsdebattens
kollektivistiska perspektiv skymmer en fantastisk men på tok för outnyttjad tillgång:
kvinnorna.
En majoritet av de tillfrågade kvinnorna svarar att löneskillnader är en av de viktigaste
frågorna för jämställdhetspolitiken, men bara tio procent tror att kvotering skulle hjälpa
dem att avancera i arbetslivet. Samtidigt uppger varannan kvinna i åldern 18-35 år att
de skulle vara intresserade av att starta företag om de hade möjlighet. Det bästa
politiken kan göra för jämställdheten, och för arbetsmarknaden, är att se till att dessa
kvinnor upplever att de har möjligheten att starta egna företag.
Ett första, mycket viktigt, steg för att nå det målet, består i att förändra politikens
relation till företagare och företagande. Politiker i alla läger måste lyfta blicken från
siffrorna och sluta betrakta företagare som själslösa kassakor. Vill vi ha ett levande
företagande i Sverige måste vi också visa att vi vill ha företagare! Det handlar inte
bara om entreprenörer som tar fram nya produkter och tjänster. Det handlar minst lika
mycket om intraprenörer som ser förbättringsmöjligheter i sin arbetsvardag och
förverkligar den potentialen, kanske genom att starta eget. Inte minst inom vård, skola
och omsorg – kvinnodominerade branscher - ser vi fortfarande tydliga tecken på
utebliven mångfald inom företagandet. De tecknen är däremot de rödgröna blinda för.
De vill istället strypa, reglera och centralisera välfärdsföretagandet. Det rimmar inte
bara illa med jämställdheten, utan också med arbetsmarknaden och kvaliteten inom
välfärden.
Det bästa sättet att nå jämställdhet är att sätta orsakerna till ojämställdhet i sitt rätta
sammanhang. Löneskillnader mellan män och kvinnor kan vara helt osakliga, där ser
vi lönekartläggningar som ett viktigt verktyg för att komma åt det. Men löneskillnader
är också ett symptom på utebliven företagsamhet! Det är inte ojämställt i sig att det
råder stora löneskillnader mellan olika branscher, men att det är kvinnodominerade
branscher som har lägst löner skapar ojämställdhet. Det bästa sättet att råda bot på
det är emellertid inte mer politisk millimeterstyrning, utan mindre. Ytterligare reglering
riskerar att låsa arbetsmarknaden ännu mer och att cementera löneskillnaderna istället
för att motverka dem.
Det är dags att växla tonläge, sluta läxa upp och börja uppmuntra våra företagare,
såväl de vi har idag som de vi önskar oss imorgon!
Sidan 66 av 122